När man träffar andra lärare som arbetar i förberedelseklass kommer vi ofta in på frågan hur vi gör när vi slussar ut våra elever i de ordinarie klasserna. Alla gör olika.
På vissa skolor går förberedelseklasseleverna i en egen skola för att sedan byta skola när "de kan tillräckligt mycket". På andra skolor finns inga förberedelseklasser alls utan nybörjareleverna får börja direkt i vanlig klass. Bland de skolor som har förberedelseklasser brukar det vara ganska vanligt att eleverna går en längre period i förberedelseklass för att sedan slussas ut under en kortare period.
På min skola gör vi inte så. Jag, personligen, tycker att det är bäst om eleverna redan från första stund vet att de hör till en ordinarie klass, att de har en plats där, en låda och att de vet vilka som är deras lärare och klasskamrater. Redan efter några veckor får våra förberedelseklasselever börja ha någon eller några lektioner i sin ordinarie klass. En del börjar med bild, andra med matte eller kanske idrott? Det är individuellt.
Jag tycker det är viktigt att utslussningen börjar ganska direkt för ju längre eleverna stannar i förberedelseklassen, ju svårare blir det att sluta. När eleverna självmant vill sluta hos oss, när de längtar ut till sin andra klass och sina andra klasskompisar, då har vi gjort vårt jobb bra.
Vi får tyvärr aldrig skörda frukterna av vårt arbete, vi odlar och odlar och så fort någon börjar blomma så är det snabbt iväg. Och nya elever kommer. Och grunden byggs på nytt igen. Och igen. Fast på olika sätt.
Jag har mina elever i en termin eller två. Möjligtvis kanske tre. Det är inte det ultimata. För mig. Men det är det ultimata för eleverna. När eleverna väl lärt sig grunden i svenska språket och känner sig relativt trygga i skolan och med livet i Sverige så har vi gjort vårt jobb. Kunskapsinhämtningen i förberedelseklassen kan inte på långa vägar mäta sig med det som eleverna kan lära i en ordinarie klass. Eleverna stimuleras oftast på ett helt annat sätt i ett klassrum med svensktalande elever och med en undervisning som ligger på rätt nivå när det gäller deras kognitiva utveckling. Grunden är lagd, nu ska bygget växa på höjden!
Det är tufft att ha eleverna så kort tid som knappt ett år. Men som tur var går de allra flesta kvar på vår skola i några år efter att de slutar hos oss, och då kan man ju få ta del av frukten på håll.
