När jobbet gör ont

Ibland gör jobbet ont.

Ibland känns allt så outhärdligt svårt. Alltför energikrävande.

Men trots att maktlösheten är stor och trots att jag inser att jag aldrig kan göra tillräckligt, att jag inte kan laga trasiga själar, så kommer jag aldrig någonsin att ge upp.

Om alla vuxna människor i ett barns liv har svikit kan jag inte vara en i raden. Jag står stark och stadig kvar trots att jag är väldigt berörd i mitt inre.

Ett sviket barn bär på stor sorg.
Ett sviket barn kan vända sorgen till ilska.
Den ilskan kan vara utåtagerande eller inåtagerande.

Jag får ofta ta emot den utåtagerande ilskan. Om vi i skolan är barnens trygghet är det också hos oss de kommer att trotsa och det är våra gränser som ska ifrågasättas och tänjas. Och det är hos oss de är trygga nog att låta ilskan (alltså sorgen) få utlopp.

Men även om jag vet att det är så det ligger till, gör det inte arbetet enklare.

Mitt jobb som pedagog känns så oerhört långt borta när jag står med ett krisande barn. Bara en som har försökt hålla i ett ursinnigt sparkande barn vet hur stark, fysiskt och psykiskt, man måste vara. En vuxen räcker inte.

Utbrotten kan vara i några minuter eller betydligt längre. Utbrotten kan vara mer eller mindre våldsamma. Men jag ger inte upp. Jag släpper inte iväg ett krisande barn. För jag vet att barnet med sitt utbrott egentligen undrar:

"Kommer du stå pall? Kommer du orka? Eller kommer du också svika mig? Kommer också du, precis som alla andra vuxna, att slå mig?"

Efter utbrott kommer lugn. Ett tag. Några dagar.

Tills man känner den där pyrande irritationen igen. Känslan av att allt är fel och inget är bra. Och vetskapen om att det spelar ingen roll hur tillmötesgående jag är, barnet har något inom sig som måste komma ut.

Att inte se de utåtagerande barnen är omöjligt. Att orka finnas där för dem är svårt men vi gör så gott vi kan. Men vi missar alltför ofta de inåtagerande barnen vilket får oerhörda konsekvenser i framtiden...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om barn som mår dåligt, konflikter, lärarrollen, nyanlända elever, traumatiserade barn, trygghet, tungt arbete,

Inskolningsvecka

Vi har inskolningsvecka för våra nya elever. Kortare dagar. Lugna dagar. För att lära känna skolan, oss och alla rutiner.

Det behövs.

En del nya elever är tysta och förvirrade över allt nytt. Andra tar för sig och faller raskt in i gruppen. En liten del väljer att fälla ut taggarna och attackera innan de blir attackerade. För säkerhets skull.

Det är inte ovanligt med många konflikter i början. Konflikter med andra barn och med vuxna. Har man inget språk blir det lätt att händerna börjar "tala" i stället. Bråk. Ibland till och med slagsmål.

Men med min nya syn på konflikthantering och problemlösning går det bra. Språket i fokus. Alltid och ständigt.

Inskolningsveckor är bra även för oss lärare. Det är intensivt i början. Och vi behöver mer tid för reflektion. Dessutom kan vi ägna lite extra tid åt de "gamla" eleverna när de nya gått hem.

För visst är tid alltsom oftast en bristvara?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om barn som mår dåligt, inskolning, konflikter, nyanlända elever, språkutveckling

konflikter

I den elevgrupp jag arbetar är det ofta många konflikter. Olika slags konflikter av olika anledningar men ändå upptar konflikterna och konfliktlösning mycket av vår tid.

Förut såg jag mest alla desa konflikter som ett rätt så jobbigt inslag i vår vardag. Numera har jag tänkt om. Det finns väl inte något som är ställer så stora krav på språket som just konflikthantering. I stundens hetta ska man klara av att redogöra över vad som har hänt och argumentera för eller emot det som skett. Dessutom måste man ofta klara av att muntligt försvara sig själv så ingen annan, som kan bättre svenska t ex, ger en skulden fastän man inget gjort bara för att man inte kan förklara sig ordentligt.

Tro mig. Det leder till god språkutveckling.

Man utvecklar bara sitt språk genom att använda det. Och utvecklingen är som störst när man känner ett verkligt behov av att kunna kommunicera och göra sig förstådd. Som när vi löser konflikter.

Okej, många konflikter grundar sig i missförstånd och konflikterna blir ofta färre och färre ju bättre svenska eleverna lär sig. Men i stället för att se på konflikterna som svårhanterliga och jobbiga väljer jag numera att se det som väldigt givande "språklektioner".