Etik och moral - ett ämnesövergripande arbete

När man undervisar nyanlända elever i förberedelseklass har man ofta stora möjligheter att undervisa ämnesövergripande, vilket gynnar både språk- och kunskapsutvecklingen. I det här (väldigt långa) blogginlägget kommer jag att berätta om ett arbetsområde i svenska som andraspråk och religionskunskap för åk 9. Men innan jag beskriver undervisningen behöver jag ge er lite bakgrund eftersom jag är övertygad om att ämnesområdet inte alls skulle fungerat lika bra om jag inte fått hjälp av mina elever.

Ny på jobbet

I höstas när jag började på Sofielundsskolan i Sollentuna började vi i förberedelseklasserna med ett tema som vi kallade "Att vara människa". Eftersom jag var ny på skolan kände jag inte de elever som jag skulle undervisa så det var både nervöst och spännande. Även om "mina" elever definierades som nyanlända var de inte alls lika nya i skolan som jag var. Eleverna i 9:an, som jag skulle undervisa i SO och svenska som andraspråk, hade gått i svensk skola ungefär 1,5 år (flertalet med kort skolbakgrund).

Vi fbk-lärare planerade temat ihop även om vi sedan undervisade i olika elevgrupper. Jag märkte dock ganska snabbt, faktiskt redan första lektionen, att den planering jag satt ihop inte höll. Jag fick inte riktigt eleverna med mig och de var allmänt skeptiska. Även om de snällt gjorde det jag bad dem om så kändes det "fel". Jag insåg att jag hade klivit rakt in i den vanligaste fällan av dem alla: Jag hade på tok för lågt ställda förväntningar på eleverna. Dessutom hade jag inte i tillräckligt hög grad tagit reda på vad eleverna redan kunde. Inte heller hade jag lyssnat in eleverna för att få lite koll på vad som intresserade dem och vad de var nyfikna på. Närmare 20 års erfarenhet som lärare hjälper inte alltid men som tur var kan man alltid ändra om.

Att höja förväntningarna

För mig var det en konkret fråga som fick mig att "snäppa upp" undervisningen. En ganska försynt, men högst relevant, fråga. Nämligen: "Får vi betyg på det här?" Frågan i sig är enkel att besvara, för visst ska eleverna få betyg. Självklart. Men jag förstod att eleven försökte säga mig något annat. Jag antar att hen egentligen försökte säga typ: "Anna, vi har sjukt lite tid på oss. Vi måste lära oss så mycket som möjligt, så vi kan få 8 eller 12 godkända betyg och komma in på gymnasiet." Jag antar även att eleven försökte säga att hen önskade att allt "onödigt" skulle bort och att jag skulle höja nivån på undervisningen. Jag fick mig en och annan tankeställare av den där frågan och jag var helt enkelt tvungen att planera om. Jag valde därför att göra en fördjupning i vårt gemensamma tema fast med fokus på etik och moral. Dels för att jag hoppades att detta skulle engagera eleverna, dels för att jag visste att de inte arbetat med detta tidigare.

Utgångspunkter för planering

När jag satte mig för att planera undervisningen dök ett antal frågor snabbt upp:

• Vilken förförståelse och vilka förkunskaper har mina elever om etik och moral?
• Vilka förkunskaper har eleverna när det gäller att resonera och argumentera?
• muntligt?
• skriftligt?
• på modersmålet respektive på svenska?
• Hur långt har eleverna kommit i sin svenska språkutveckling?

Eftersom eleverna var nya för mig var jag helt enkelt tvungen att få frågorna besvarade genom min egen undervisning. Jag hade ingen möjlighet att ha enskilda samtal med eleverna eller ha regelrätta "kartläggningssamtal" tillsammans med modersmålslärare så jag fick försöka inhämta så mycket kunskap som möjligt om eleverna genom undervisningen. När vi inledde temat "Att vara människa" hade vi två frågeställningar som vi lät eleverna diskutera:

• Vad är rätt och vad är fel?
• När är det svårt att vara människa?

Den inledande diskussionen gav mig värdefull input kring vilka frågeställningar som engagerade eleverna mest. Föga förvånande var det frågor om att leva under förtryck, om flykt och om att leva i ett nytt land som fick igång eleverna. Jag valde därför att ha dessa frågor som utgångspunkt när jag planerade arbetsområdet men innan vi kom in på att diskutera dessa frågor behövde eleverna förstå mer om just etik och moral.

Juridiskt fel eller moraliskt fel?

För att eleverna skulle få undersöka skillnaden mellan vad som är juridiskt fel och vad som är etiskt/moraliskt fel fick eleverna ta ställning till tre olika "Vad är värst"-frågeställningar. Eftersom jag även ville få reda på elevernas förkunskaper när det gäller att resonera och argumentera valde jag även att eleverna skulle ha ett fokus på detta i övningen:

Eleverna fick göra samma övning tre gånger, med tre olika frågeställningar att ta ställning till (de är hämtade från en lärarhandledning på nätet som jag i nuläget inte kan hitta - berätta gärna var de kommer ifrån så kan jag länka):

Vad är värst?

• Att stjäla en olåst cykel eller att ljuga för en vän?
• Att slå någon eller att strunta i att hjälpa någon som håller på att drunkna?
• Att vandalisera en busskur eller att säga att en kompis är riktigt ful när hen frågar om sin nya frisyr?

Eleverna var väldigt aktiva och de uppskattade verkligen att få kortskriva på egen hand innan de samtalade med en klasskamrat. En elev skrev i utvärderingen efteråt att han kände att han kunde tänka mer när han fick skriva först. Det var värdefull återkoppling till mig.

Eleverna hade intressanta diskussioner och extra intressant blev det när de var oense. Att i "stundens hetta" hitta argument och motivera varför man tycker som man gör stretchar språkförmågan. Det blir inte alltid språkligt korrekt när eleverna försöker formulera kognitivt krävande tankar på svenska men det är gynnsamt för språkutvecklingen när de försöker. Att hitta de där övningarna och uppgifterna som engagerar eleverna och som lockar dem att använda ett mer avancerat språk är inte helt enkelt men guld värt när man lyckas.

Etiska dilemman

Efter att ha undersökt skillnaden mellan vad som är juridiskt fel och etiskt/moraliskt fel kom vi in på olika etiska dilemman. Vi pratade om att göra val i livet och hur svårt det kan vara samt vilken hjälp vi kan få för att kunna fatta "rätt" beslut. Eleverna fick även formulera egna dilemman som vi sedan använde i undervisningen på olika sätt:

• Är det rätt eller fel att stanna i ett land utan tillstånd?
• Är det rätt att stjäla när man är hungrig?
• Är det rätt att döda i självförsvar?
• Är det rätt att ge pengar till tiggare?
• Är det rätt eller fel med dödshjälp?

Det första dilemmat engagerade dem allra mest så jag valde att spara den till sist, till bedömningsuppgiften där eleverna skulle få omsätta sina kunskaper i en resonerande och argumenterande text.

Mål med undervisningen

Först när vi undersökt begreppen etik och moral lite närmare och när eleverna fått närma sig ämnesområdet utifrån deras egen erfarenhet så presenterade jag syftet med undervisningen.

I undervisningen ska vi öva på att...

• förklara vad etik och moral handlar om

• använda etiska begrepp

• sammanfatta texter vi läst

• ge exempel på moraliska frågeställningar

• samtala och diskutera kring moraliska frågeställningar

• redogöra för hur olika modeller kan förklara varför människor tycker olika om vad som är rätt och fel

• använda etiska begrepp och modeller för att resonera och argumentera kring moraliska frågeställningar och värderingar

Vi pratade en del om de olika punkterna och relaterade dessa till formuleringar i kursplaner och kunskapskrav. För mig var det viktigt att eleverna förstod att kraven är höga, väldigt höga, för godkända betyg men jag var även tydlig med att det inte är deras förmåga att visa kunskaperna på svenska som är viktigast när det gäller betyg i religionskunskap. Dock var jag även tydlig med att det var ett ämnesövergripande arbete vilket innebär att ämnet svenska som andraspråk var lika viktigt och att kunskaperna i det ämnet måste visas på just svenska.

Flerspråkig lärprocess, enspråkig produkt

Under hela arbetsområdet uppmuntrade jag eleverna att använda alla språk, men framförallt deras starkaste språk, under lärprocessen men produkten, det vill säga bedömningsuppgiften, skulle eleverna producera på svenska. 

Bedömningsuppgift: Resonera och argumentera skriftligt, på svenska, kring en etisk fråga och då använda etiska modeller och etiska begrepp.

Jag uppmuntrade eleverna att tänka, samtala, läsa och skriva på det språk som var deras starkaste "tankeverktyg". I den processen var självklart studiehandledningen en oerhört viktig resurs men även översättningsprogram och översatta texter var av stor betydelse. Det som kanske var svårast var att få eleverna att kortskriva på deras modersmål. De förstod först inte varför de skulle skriva på ett språk som jag uppenbarligen varken kunde läsa eller förstå. Att "tänka med pennan i handen", det vill säga skriva för att sätta ord på sina egna tankar var eleverna inte vana vid så där krävdes viss övning. De var inte heller helt övertygade om att det var gynnsamt att diskutera med varandra på ett språk jag inte förstod men efter att vi testat flera gånger förstod de syftet.

Att jag valde en skriftlig bedömningsuppgift som "slutbedömning" handlade dels om att jag ville att eleverna skulle bekanta sig med uppgifter som liknar uppgifter ur nationella prov, dels att jag behövde samla in skriftlig text från eleverna för att kunna göra en språkutvecklingsanalys. Jag visste helt enkelt för lite om mina elevers skrivförmåga på svenska för att kunna planera och genomföra undervisning på rätt nivå.

Etik och moral - vad är det?

De nästkommande lektionerna handlade framförallt om att eleverna behövde få ökad kunskap om etik och moral samt etiska modeller och etiska begrepp. Vi läste flera texter på olika nivåer och olika språk, vi tittade på filmer, vi lyssnade på "flippade genomfångar" av andra lärare (tack ni som delar med er!) och som tur var fick eleverna även studiehandledning på modersmålet. Utöver att vi läste andras texter skrev vi även egna texter, både i helgrupp och i par. Våra gemensamma texter användes sedan som modelltexter för elevernas egna skriftliga produktioner. Även om fokus var ökad förståelse om etik och moral försökte jag lägga upp undervisningen utifrån cirkelmodellens olika faser för att kunna undervisa om texters syfte, struktur och språkliga drag i ett meningsfullt sammanhang.

Etiska modeller

När eleverna fått fördjupad kunskap i vad etik och moral är var det dags att försöka förstå de olika etiska modellerna. Jag valde att begränsa till pliktetik och konsekvensetik även om texterna vi läste tog upp fler etiska modeller. Vi ägnade ganska lång tid åt att öva oss på att "tänka som pliktetiker" och "tänka som konsekvensetiker". När jag tyckte att eleverna verkade ha koll på dessa etiska modeller skapade jag en "sant eller falskt"-övning åt dem:

Så här med facit i hand var det rätt bra att jag gjorde den där övningen eftersom min upplevelse, att eleverna verkade ha koll, visade sig vara helt fel. De hade inte alls förstått hur man tänkte som pliktetiker eller konsekvensetiker så det var bara till att tänka om och låta dem fortsätta att öva.

Digitala verktyg i all ära men ibland är det analoga arbetssättet att föredra. Att ha en lapp i handen och fysiskt placera ut den, eller omplacera den, kan ge betydligt mer stöd än att klicka i ett digitalt formulär. Eleverna fick därför ta ställning till olika påståenden genom att "tänka som en pliketiker" eller "tänka som en konsekvensetiker" med hjälp av papperslappar placerade i olika kolumner:

När eleverna hade placerat ut alla lappar fick de förklara för varandra hur de hade tänkt och varför. De fick alltså öva på att förklara, motivera, resonera och argumentera samtidigt som de fick öva på att använda de etiska modellerna.

Ord och begrepp

Att arbeta medvetet med att utveckla ordförrådet genomsyrar varje dag men det gäller även att få eleverna att ta eget ansvar för att göra detta. Vi har därför arbetat med ordlistor på olika sätt, t ex ordlistor där eleverna har fått förklara begrepp på svenska och översätta:

För att komplettera ordlistorna och texterna eleverna läser, och för att få in nödvändig repetition på ett lekfullt sätt, fick eleverna även använda quizlet för att öva på ord och begrepp.

Föra resonemang

Oavsett vilket ämne man undervisar i är troligtvis "föra resonemang" en viktig del som eleverna måste öva på. Eftersom jag inte visste så mycket om mina elevers förmåga att resonera, varken på modersmålet eller på svenska, försökte jag förtydliga och exemplifiera resonemang varje gång vi resonerade. Vi ett tillfälle då vi diskuterade progression i resonemangsförmågan gick vi in mer på djupet vilket resulterade i en väldigt plottrig bild som tillsammans med en del ord i ordbanker ändå kunde tjänstgöra som stöd för eleverna:

För att eleverna skulle få fördjupad kunskap i hur man resonerar och hur man kan använda etiska modeller inom vårt ämnesområde etik och moral valde jag att gå vidare med en frågeställning som jag visste skulle engagera eleverna, nämligen "Gör flyktingsmugglare rätt eller fel?" (Med inspiration från Clio online förberedelseklass).

Eftersom de flesta av eleverna har egen erfarenhet av flyktingsmugglare var den första utmaningen att flytta diskussionen från dem själva till en mer generell nivå. Att få eleverna att förstå att det inte var deras egen åsikt, eller deras egen erfarenhet, som var viktig nu var svårt. Frågeställningen låg väldigt nära dem och det var inte helt enkelt för eleverna att distansera sig. Till en början i alla fall. När de mer och mer började få grepp om de två etiska modellerna verkade det vara enklare för dem att tänka bortom dem själva och de kunde ge exempel på sådant som jag aldrig ens tänkt på. De lyckades även använda de etiska modellerna på sätt som jag inte skulle kunna komma på. Okej, kanske inte helt korrekt men eftersom de lyckades motivera och argumentera för sin sak så tycker jag ändå att de där och då visade stor kunskap om etik, moral och etiska modeller. Muntligt i alla fall.

Från det muntliga till det skriftliga

Då vi var inne i ett ämnesövergripande arbetsområde kunde jag såklart inte nöja mig med att eleverna visade sin kunskap muntligt utan jag ville även få dem att utveckla skrivförmågan. Därför blev nästa moment att vi skrev en gemensam text där vi på olika sätt grottade ner oss i det här med att "föra resonemang" och de språkliga drag som vi gått igenom tidigare.

Under arbetet när vi närläste och detaljstuderade vår modelltext så formulerade vi en checklista som eleverna sedan använde sig av när de gav återkoppling på deras egna texter och därefter på varandras texter. Fokus var på sådant vi gått igenom, som variation i bindeord, hur modalitet uttrycks, om man svarar på frågan "varför" samt om det finns tillräckligt med exempel och förtydliganden.

Övningsuppgift

Eftersom jag var lite osäker på om eleverna tagit till sig och lärt sig av vårt gemensamma arbete valde jag att låta dem skriva en "övningsuppgift", som är väldigt lik den bedömningsuppgift de ska skriva i slutet av arbetsområdet, men inom samma frågeställning som vi redan arbetat med:

Denna uppgift var svårare än jag trott så elevernas texter kunde vi sedan använda i undervisningen på olika sätt. Vi tittade texterna utifrån olika perspektiv, innehållsmässigt och språkligt. Finns relevanta etiska begrepp? Hur används de etiska modellerna? Hur ser resonemangen ut och hur kan de bli mer utvecklade i flera led? Finns det en variation när det gäller bindeord? Kan man utveckla genom att jämföra, ge exempel eller förtydliga?

Att samtidigt som man går igenom elevtexter kunna visa upp kvalitet, eller tillsammans med eleverna visa på hur man kan förbättra kvaliteten i ett svar eller i ett resonemang, är både viktigt och komplext. Det är svårt att få eleverna att förstå vad som kännetecknar ett svar på "A-nivå" eller "C-nivå" och det krävs att man förtydligar och exemplifierar på många olika sätt.

När det gäller återkoppling på elevernas texter vill jag gärna att eleverna övar på att ge varandra återkoppling men oftast innebär det att jag behöver modella HUR innan eleverna kan göra likadant. Därför är processen oftast att jag ger återkoppling först (inom ett avgränsat område och ett bestämt fokus som vi behandlat i undervisningen så det inte blir kommentarer på allt samtidigt), eleverna bearbetar utifrån min respons och använder sedan vår gemensamma checklista för att ge återkoppling på varandras texter. Och så bearbetar de texten igen. Mitt mål är att rationalisera bort mig själv i inledningen av processen så jag kan ge återkoppling först efter kamratresponsen men eftersom eleverna ännu inte klarar av att ge varandra konstruktiv återkoppling behövs lärarens HUR ett tag till.

Fortlöpande reflektioner, utvärderingar och exit tickets

Något av det viktigaste för mig i undervisningen är elevernas reflektioner och utvärderingar. Jag ber dem fortlöpande att utvärdera innehåll och arbetsformer för att jag ska kunna förändra min planering och jag ger dem ofta någon form av "exit ticket" för att jag ska få ett hum om vilka insikter eller frågor de har. Jag ber även eleverna skriva reflektioner när de haft läxor, t ex kring texter de läst eller filmer de sett. För mig är det av yttersta vikt att veta vad eleverna tycker är svårt, tråkigt eller vad de undrar över. Ett dilemma har varit att eleverna från en början inte vågade vara ärliga men det verkar som att de vågar det mer och mer när de märker att jag ändrar om utifrån deras återkoppling.

Bedömningsuppgift

Som bedömningsuppgift hade jag sparat det etiska dilemma som mina elever hade närmast hjärtat och som upptog deras tankar allra mest: "Är det rätt eller fel att stanna i ett land utan tillstånd?" Jag hade formulerat frågan på ungefär samma sätt som den är formulerad i det frisläppta nationella provet i religionskunskap (2013) med vissa skillnader. En typ av stöttning som jag byggde in i uppgiften var en tabell där eleverna kunde lista argument för eller emot. Att jag valde att lägga in denna tabell berodde på att jag tyckte eleverna hade svårt för att strukturera upp texterna och samla argument för och emot i samma stycken. Så här i efterhand vet jag inte om det var en så speciellt lyckad stöttning även om jag vet att det hjälpte några elever. I instruktionen skrev jag att eleverna gärna fick diskutera med varandra men att de skulle skriva enskilt. När eleverna såg detta tittade de på mig som om jag vore knäpp. Prata med varandra under ett prov var helt otänkbart för dem så ingen valde att göra detta.

Elevernas utveckling

Jag önskar att jag kunde dela några elevtexter med er så ni kunde läsa hur de besvarade frågan. Det kan jag inte eftersom jag inte har tillstånd men ni får tro mig när jag skriver att jag blev djupt imponerad. Okej, det var inte så att alla klarade av att använda de etiska modellerna på ett korrekt sätt, men ändå. De skrev betydligt mer avancerade texter än jag trodde att de skulle göra. Det kan såklart handla om det jag skrev om i början av det här inlägget, att jag hade för lågt ställda förväntningar och eleverna kunde mer än jag visste, men jag tror inte det är hela sanningen. Tillsammans lyckades eleverna och jag ringa in vad de behövde utveckla och så gjorde vi det. Jo, jag vet att det är jag som är läraren men jag hade aldrig kunnat planera och genomföra det här ämnesområdet om inte eleverna varit delaktiga i processen. Det är deras frågeställningar. Det är deras behov i centrum. Det är elevernas röster som fick mig att ändra planeringen och anpassa undervisningen. Det är elevernas nästa steg i språk- och kunskapsutvecklingen som varit målsnöret. Jag har helt enkelt varit läraren som visat vägen och som visat hur man gör för att ta sig dit. Men för att lyckas med det krävs det att man först låter eleverna visa var de är just nu och att man lyssnar in dem så man vet med vilken fart de vill/kan bege sig framåt. Därefter krävs det att man som lärare ligger steget före så man hinner kasta ut repstegar, uppblåsbara flytvästar, isdubbar eller vad nu eleverna behöver för stöttning för att lyckas ta sig vidare. Och gärna då att jag först visar hur den där flytvästen fungerar och inte bara tar för givet att eleven vet hur man blåser upp den i full storm.

Mitt undervisningstänk

"Hur kan jag visualisera hur jag tänker kring min undervisning?" Den frågan dök upp i helgen när jag planerade inför en föreläsning jag skulle hålla för kollegor som deltar i kompetensutvecklingen STL i Sollentuna kommun. Jag hade blivit ombedd att prata lite om hur jag lägger upp undervisningen för att våra nyanlända elever ska få möjlighet att skriva så utvecklade texter som möjligt.

Goda exempel och inspiration i all ära men jag ville försöka sätta in mina undervisningsexempel i ett större sammanhang. En 30 minuter lång föreläsning har sina begränsningar och därför väcktes tanken om att försöka få in en bild, en modell, över mitt undervisningstänk som jag kunde hänga upp mina exempel på. Eller som en inramning av den undervisning jag ville exemplifiera, som ett sätt att visa och förklara varför jag gör som jag gör.

Tänka högt tillsammans

Eftersom jag har ett stort nätverk av kompetenta, kunniga och kloka kollegor i diverse olika sociala medier valde jag att kasta ut en ofärdig tanke, en bild på ett utkast till en modell över mitt undervisningstänk, i syfte att få återkoppling och möjlighet att tänka högt med andra:

Utkast till min modell över mitt undervisningstänk

Jag fick fantastisk återkoppling och för den som vill ta del av tankar, förslag och idéer så kan ni t ex läsa i denna facebook-tråd. Så intressant och jag vill passa på att tacka er alla för värdeful input!

Efter återkoppling, bearbetning och utveckling ser nu modellen över Anna Kayas undervisningstänk ut så här:

Anna Kayas undervisningstänk finns att ladda ner. Vill du hellre ha utan rubrik och med Lgr11/Gy11 finns den versionen här.

Modell över komplex process

Att skapa en bild över hur man tänker kring undervisning är egentligen inte helt rättvisande. Undervisning är komplext och det finns många delar som borde få plats i en modell, t ex eleverna och deras erfarenheter och tidigare kunskaper eller undervisningsinnehållet och vikten av höga förväntningar. Eller elevgruppens dynamik och föränderlighet. Eller nödvändig flexibilitet och anpassningar efter förutsättningar och behov. Eller det som jag tycker är väldigt viktigt, modellandet utifrån synsättet "I do - we do - you do". Syftet var dock inte att få fram en heltäckande bild, eller en fast modell, utan snarare ett sätt för mig att reflektera över min egen undervisning och vilka beståndsdelar som är extra viktiga och varför.

Inspirationskällor

Man kan ställa sig frågan var jag hämtat inspiration ifrån. Det är ju inte så att jag på något sätt har hittat på de metoder och den språksyn som återspeglas i modellen. Verkligen inte. Men jag har försökt sammanställa mina lärdomar utifrån teorier och metoder från olika forskare och praktiker, främst inom fälten andraspråksinlärning, andraspråksutveckling och svenska som andraspråksdidaktik men även formativ bedömning, skrivutvecklingsdidaktik och en hel del annat. 

När det gäller modellens utformande har jag hämtat inspiration från mina NC-kollegor Lena Sjöqvist och Lisa Gannå som arbetat en del med något de kallar kommunikationshjulet, som liksom min modell har interaktion och samtal som utgångspunkt. Anledningen till detta är bland annat samtalets roll för språkutveckling och lärande samt vikten av att använda språket på många olika sätt, muntligt och skriftligt.

När det gäller modellens högra del, språkanvändandet och rörligheten fram och tillbaka, har jag inspirerats mycket av språkteorin systemisk-funktionell lingvistik (SFL) samt registerteorin, genreteorin samt genrepedagogiken som växt fram ur SFL. 

Tankar bakom utformandet

Jag har i min modell valt att flytta in reflektion, återkoppling och bedömning mitt i cirkeln. Anledningen är att jag tycker det är viktigt att detta sker fortlöpande. Elever kan reflektera över arbetsformer, undervisningsinnehåll, sin egen prestation eller sitt eget lärande både inför, under och efter en lektion eller ett moment. Återkoppling sker under hela undervisningsförloppet, från elever till mig, från elev till elev och från mig till elev. Ibland på ett strukturerat sätt som skriftlig respons på en text. Ibland helt implicit t ex genom att jag mentalt noterar sådant som jag hör eller ser som jag behöver undervisa om under nästkommande lektion. Vilket är en viktig del av den formativa bedömningen som också den sker fortlöpande.

Think-pair-share/EPA-bilden får en framstående plats i mitten för att den visualiserar många viktiga delar i undervisningen, som exempelvis tillräcklig tanketid, att sätta ord på sina tankar, tänka med pennan i handen, stort talutrymme, rik interaktion, flerstämmigt klassrum och mycket annat. Men den bilden får även stå för strukturerad undervisning.

I en egen ruta står slutuppgift/bedömningsuppgift vilket står för att det cykliska arbetssättet någon gång tar slut eller tar en ny riktning. Ett moment avslutas eller ett moment går in i ett annat. Den rutan står även för den summativa bedömningen men som ni ser är det en dubbelriktad pil tillbaka till undervisningscirkeln för även det som är en slutuppgift eller en bedömningsuppgift kan ligga till grund för framtida undervisning. Om inte annat till grund för min planering av undervisning eftersom en bedömningsuppgift ger mig väldigt mycket information om vad eleverna behöver utveckla för kunskaper och förmågor.

Utanför cirkeln står även stöttning (scaffolding) och flerspråkighet som resurs i varsitt moln. Egentligen skulle dessa varit bakgrund eller förgrund till hela modellen, eftersom hela mitt undervisningstänk genomsyras av de två delarna, men moln fick duga. 

Att utveckla och diskutera vidare

En intressant diskussion kring modellen är vad "läsa" och "skriva" står för. Vilket leder till diskussionen om vad "text" är. Jag hade gärna skapat en modell där fler modaliteter blev synliga och där meningsskapande syntes på ett tydligare sätt. Jag tänker att teorier kring literacy på ett flertal olika sätt skulle kunna fördjupa och bredda min modell men det är lätt hänt att det blir för mycket. Och för teoretiskt. Dessutom är det inte tänkt att modellen ska stå på egna ben och tala för sig själv. För det är ju mitt visualiserade undervisningstänk som jag vid behov kan förklara, förtydliga och exemplifiera. Så, hur tänker du kring din undervisning? Hur skulle din visualiserade modell se ut? Berätta gärna så kan vi fortsätta att tänka högt tillsammans.

Låna modellen?

Du får gärna låna mitt undervisningstänk om det är till nytta för dig i något sammanhang. Bilderna hittar du här: 

• Ladda ner Anna Kayas undervisningstänk
• Ladda ner utan rubrik och med Lgr11 och Gy11

Undervisa nyanlända elever - men, hur gör man?

Hela min bok, Att undervisa nyanlända elever - metoder, reflektioner och erfarenheter, utgår ifrån frågeställningen »Undervisa nyanlända elever … men, hur gör man?« och även om jag inte direkt kan svara på frågan så gör jag ändå i sista kapitlet en slags sammanfattning. Eftersom det är många som undrar, och många som har frågor kring framgångsfaktorer i undervisning av nyanlända elever, tänkte jag att jag helt enkelt delar med mig av de 16 punkter (Kaya 2016, s. 250ff) som jag tycker är viktiga att tänka kring när man planerar och genomför undervisningen.

1. Möt dina elever med nyfikenhet, värme och respekt. Se eleverna som de individer de är och värdesätt det eleverna har med sig i stället för att fokusera på deras brister. Välkomna dem till skolan och till Sverige i handling och med ord samt se till att skapa ett klassrum som kännetecknas av meningsfullhet och ett tillåtande klimat.
2. Planera och genomför undervisning som utgår ifrån dina elevers tidigare erfarenheter och kunskaper. Det innebär att du behöver lära känna dina elever och ta reda på så mycket du kan om elevernas språkliga och kulturella bakgrund samt kartlägga deras tidigare erfarenheter och kunskaper samt deras läridentitet.
3. Se till att använda elevernas modersmål som resurs i undervisningen och låt eleverna använda alla språk som resurs för lärandet så ofta det bara går, även om dina elever inte har tillgång till modersmålslärare eller studiehandledning på modersmålet.
4. Ha höga förväntningar på alla elever och tänk på att förtydliga, förstärka och exemplifiera hellre än att förenkla. Planera och genomför undervisningen så att den erbjuder eleverna rik stöttning anpassad till varje elevs förutsättningar och behov så att alla elever utmanas i sitt lärande.
5. Se till att eleverna i undervisningen får ett stort talutrymme, gott om tanketid samt många och varierade möjligheter till interaktion, i helklass och i mindre grupper. Skapa möjligheter för autentisk språkanvändning med fokus på ämnesspecifikt och kunskapsrelaterat språk men skapa även möjligheter för eleverna att använda vardagsspråket som en bro över till skolspråket.
6. Planera och genomför ämnesövergripande undervisning så att eleverna får möjlighet att utveckla språk- och ämneskunskaper parallellt. Formulera målen för undervisningen utifrån ämnets syfte, centrala innehåll och kunskapskrav och fundera sedan vilka språkliga krav detta ställer på eleverna och på din undervisning. Låt eleverna använda modersmålet för att tänka kognitivt krävande tankar och arbeta med tankemässigt utmanande uppgifter.
7. Att anpassa undervisningen behöver inte innebära att eleverna ska arbeta med olika uppgifter. Det är snarare graden och formen av den stöttning som undervisningen erbjuder som bör variera utifrån elevernas förutsättningar och behov.
8. Låt eleverna använda sina muntliga språk som en bro över till skriftspråket och låt eleverna få öva på skriftspråksliknande tal innan de skriver.
9. Planera utifrån tankesättet »I do – we do – you do« och se till att modella och tänka högt så att eleverna får möjlighet att utveckla nödvändiga läs-, skriv- och lärstrategier. Visa inte bara vad eleverna ska göra utan visa också hur.
10. Se till att det blir en balans för eleverna när det gäller tala, lyssna, läsa och skriva.
11. Se på läsning som en gemensam aktivitet och planera in olika »före, under och efter läsning-aktiviteter« för att eleverna ska förstå texten ni läser och samtidigt utveckla nödvändiga lässtrategier inför framtiden.
12. Låt eleverna öva på språkliga och grammatiska moment i ett meningsfullt sammanhang. Ska eleverna öva på uttal, avkodning eller läsflyt sker detta bäst när innehållet redan är känt.
13. Dra nytta av digitaliseringens alla möjligheter och låt eleverna använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande men fundera alltid på vilket sätt ett digitalt verktyg är mer språkutvecklande än ett analogt.
14. Hitta former för pedagogisk dokumentation för att dels underlätta för att synliggöra elevernas lärande, dels underlätta den formativa bedömningen av elevernas språk- och kunskapsutveckling och din analys av densamma.
15. Samarbeta med kollegor och observera om möjligt varandras lektioner för att kunna föra lärande samtal efteråt.
16. Dokumentera, reflektera och utvärdera din egen undervisning kontinuerligt. Vad fungerade, vad fungerade inte, vad kan du göra annorlunda nästa gång och hur påverkar detta planeringen av din fortsatta undervisning?

Det går såklart inte att sammanfatta en hel bok i 16 punkter men för den som är nyfiken på min bok så är det ungefär detta som jag reflekterar kring i boken. Och såklart är inte framgångsfaktorerna i punkterna tagna ur luften, eller påhittade av mig, utan de ska ses som en sammanfattning av sådant som forskning och beprövad erfarenhet visar gynnar nyanlända elevers språk- och kunskapsutveckling.

Referenser

Kaya, A. (2016). Att undervisa nyanlända: metoder, reflektioner och erfarenheter. (1. uppl.) Stockholm: Natur & Kultur.

Flerspråkighet som resurs i undervisningen

Translanguaging är ett begrepp som blir mer och mer vanligt i en svensk skolkontext och en viktig del som det perspektivet belyser är att använda elevernas flerspråkighet som resurs i undervisningen. Studiehandledning på modersmålet är en oerhört viktig del (läs även inlägget om Anne Reath Warrens studie) men som vi alla känner till är det inte alltid enkelt att få tillgång till studiehandledare i den omfattning som eleverna behöver. Därför får vi inte glömma bort att vi lärare kan låta eleverna använda alla sina språk i undervisningen även om vi inte förstår alla dessa språk. Helt enkelt är det inte och därför är det viktigt att ta del av hur andra lärare gör. I min bok "Att undervisa nyanlända" hänvisar jag bland annat till en studie av Lucas och Katz (1994, s. 554 ff) där de kunde identifiera följande aktiviteter när de studerade hur lärare lät elever med olika modersmål använda sina olika språk i undervisningen, trots att lärarna inte själva kunde elevernas olika språk:

• Lärare grupperade eleverna utifrån modersmål och lät dem använda modersmålet för att skriva med hjälp av varandra.
• Lärare grupperade eleverna utifrån modersmål och lät dem använda modersmålet för att muntligt berätta för varandra på modersmålet i gruppen för att sedan översätta och berätta för resten av klassen.
• Elever med gemensamt modersmål fick arbeta i par för att den som kunde mer engelska (L2) skulle kunna hjälpa den som kunde mindre.
• Eleverna uppmuntrades att använda flerspråkiga lexikon för att kunna förstå mer avancerade texter. Eleverna uppmanades att diskutera skolarbete hemma och be familjemedlemmar om hjälp på deras olika modersmål.
• Det fanns tillgång till böcker på elevernas olika modersmål och eleverna uppmuntrades att läsa dessa. 

Jag tycker dock inte riktigt att Lucas & Katz lista var så konkret som jag hade önskat mig. När jag började läsa mer om translanguaging hittade jag ett dokument (Celic & Seltzer 2011) som jag tycker var väldigt användbart när jag skulle planera undervisningen, vilket jag använde som utgångspunkt och som jag även har skrivit om i min bok:

Att planera för tankemässiga utmaningar med modersmålet som resurs

Det finns olika sätt man kan utgå från när man planerar undervisning där eleverna ska vara aktiva, interagera med varandra, bli tankemässigt utmanade och få använda sina olika språk som resurs (fritt efter Celic & Seltzer 2011):

• Elever kan i par eller i mindre grupper samtala, diskutera och reflektera kring ämnesinnehållet på valfritt språk men när de muntligt ska dela med sig av vad de kom fram till så ska detta ske på svenska. Vilket de troligtvis behöver ta hjälp av varandra för att kunna formulera.
• Elever kan i par eller i mindre grupper använda valfritt språk att tänka högt och brainstorma idéer och tankar kring ämnet och sedan sammanfatta detta skriftligt på svenska. Vilket troligtvis innebär att de behöver samarbeta och hjälpa varandra och på så sätt utveckla språk- och ämneskunskaper samtidigt som de utvecklar ett metaspråk.
• Elever kan innan lektionen ha läst texter eller arbetat med ämnesinnehållet på sina respektive modersmål, kanske med hjälp av studiehandledare, för att bygga upp förförståelse. Under lektionen får de diskutera och samarbeta kring innehållet i par eller i mindre grupper på valfritt språk – på modersmålet, på svenska eller på annat gemensamt språk.
• Elever kan få lyssna på något som rör ämnesinnehållet på svenska, exempelvis via radio, tv eller inlästa texter för att sedan diskutera innehållet på valfritt språk. Här kan man även välja att eleverna ska anteckna under lyssnandet och om man i så fall ska styra vilket språk de ska använda. Efteråt får de jämföra anteckningar, samtala och använda valfritt språk för att förstå och skapa mening av det de lyssnade på. 
• Elever kan under förberedelsefasen, när de behöver ta reda på så mycket som möjligt om ett ämne, använda alla språk de kan för att läsa texter, söka information, skriva tankekartor eller fylla i planeringsmodeller och sedan presentera detta på svenska.

(Kaya 2016, s. 62-63)

Filmer om flerspråkighet som resurs

Lärarförbundets Lärarmöte har under 2016 och 2017 flerspråkighet som tema och de har tagit fram två filmer där bland annat Gudrun Svensson från Linnéuniversitetet, lärare från Centrumskolan i Växjö och jag pratar om flerspråkighet som resurs i undervisningen. I filmerna förklaras och exemplifieras bland annat begreppet translanguaging och vad det kan innebära i praktiken:

Det finns även en kort film där jag pratar lite om hur man kan tänka kring läromedel och läxor:

I dessa fem korta filmer från CUNY-NYSIEB, New York State, får man fler tips på hur man kan dra nytta av elevernas flerspråkighet trots att man själv inte kan elevernas språk:

• Teaching Bilinguals (Even if You're Not One)

Litteratur om flerspråkighet som resurs

Jag vill passa på att rekommendera antologin Flerspråkighet som resurs där olika presentatörer från Symposium 2015 delar med sig av forskning och praktiska erfarenheter av translanguaging och av att använda elevernas flerspråkighet som resurs i undervisningen på olika sätt.

Läs även Gudrun Svenssons bok Transspråkande i praktik och teori, Jim Cummins senaste bok Flerspråkiga elever samt boken Språklig mångfald i klassrummet som Åsa Wedin är redaktör för.

Undervisningsexempel

Det finns många fina undervisningsexempel i sociala medier där lärare beskriver hur de använt elevernas flerspråkighet som resurs i undervisningen, kanske när de läst och samtalat om en skönlitterär bok eller i ämnesundervisningen. Har du länktips får du mer än gärna lägga in länkarna i kommentarsfältet så fler lärare kan inspireras!

Referenser

Celic, C. & Seltzer, K. (2011). Translanguaging: A CUNY-NYSIEB guide for educators. CUNY-NYSIEB, The Graduate Center, The City University of New York. Hämtad 2016-12-30 på: www.nysieb.ws.gc.cuny.edu/files/2012/06/FINAL-Translanguaging-Guide-With-Cover-1.pdf
Kaya, A. (2016). Att undervisa nyanlända: metoder, reflektioner och erfarenheter. (1. uppl.) Stockholm: Natur & Kultur.
Lucas, T. & Katz, A. (1994). Reframing the debate: The roles of native languages in English-only programs for language minority students. TESOL Quarterly, 28, s. 537–562.

Svårt och stimulerande att undervisa nyanlända

Jag läser en artikel i Lärarnas Nyheter där tre lärare berättar om att undervisa nyanlända elever. De beskriver det som svårt och stimulerande. Det är en rätt bra sammanfattning.

Jag tänker framförallt på läraren "Caroline" som upplever att arbetet inte alls är på samma sätt som hon hade förväntat sig:

Hon upplever en stor skillnad mellan att ha enstaka nyanlända elever i en klass och ha en hel klass med nyanlända. Eleverna har varierande skolbakgrund. Alla bär på tuffa upplevelser som hon nästan dagligen måste hantera. De flesta behöver få individuella uppgifter och Caroline känner att hon inte räcker till för alla. Undervisningen i klassen hackas sönder när elever går ifrån för att slussas ut i andra ämnen med sina egna klasser. 

— Det låter bra att ha en förberedelseklass men arbetet blev inte alls som jag tänkt mig. Min plan var att jobba mer språkinriktat i små grupper, men när man får nya elever var femte vecka går inte det, säger hon bekymrat.

Jag känner igen det där. Så väl.

Jag vet inte hur många gånger jag har brottats med tankar kring hur man ska individanpassa undervisningen i en grupp där spridningen är så enorm som den är i en förberedelseklass. Även jag har stått ensam utan tillräckligt med utbildning och kunskap. Dessutom utan någon att fråga. Som jag hade önskat att det på den tiden fanns sociala medier där man kunde ställa frågor till mer erfarna kollegor.

"Caroline" i artikeln nämner t ex NCs facebook-grupp Svenska som andraspråk, den är en guldgruva för många. Även för mig. Jag är oerhört tacksam för alla engagerade och driftiga lärare som deltar i samtal och hjälper varandra med tips, idéer och lägger tid på långa, utförliga svar. Jag vet att jag inte är ensam om att tycka att det är en av de bästa lärargrupperna på facebook och jag vill passa på att tacka er alla som bidrar och gör gruppen till den givande grupp det faktiskt är.

En av anledningarna till att jag började blogga var för att skriva av mig och för att hitta fler sva-lärarkollegor. En av anledningarna till att jag startade facebook-gruppen var att underlätta för andra sva-lärare att hitta kollegor som man kan lära av och tillsammans med. En annan anledning var för att vi på NC enkelt ska kunna kommunicera och interagera med lärare och skolledare i frågor som rör svenska som andraspråk och nyanlända elever. För det behövs. Som jag hade önskat att det, då när jag var ny lärare, fanns ett forum med personer som hade kunnat tipsa mig om läsvärda artiklar, nya böcker, intressanta läromedel och dessutom ett forum där jag kunde diskutera undervisning och ställa alla mina miljoner frågor för att tänka högt tillsammans med andra. I och med sociala medier och vår digitaliserade värld finns helt nya möjligheter. Känslan av ensamhet blir mindre.

"Caroline" nämner upphackad undervisning och jag känner igen det där så väl. Jag vet inte hur många gånger jag slitit med individuella, färgade scheman för att underlätta för mig och för mina elever. Ena lektionen har man fem elever. Andra tolv. En elev slutar och en elev börjar. En utvisas och en flyttar till en annan kommun. Att vara flexibel fick en helt ny innebörd och det här med att planera och genomföra undervisning i en ständigt föränderlig elevgrupp skapar utmaningar som stundom var omöjliga att lösa. Och ibland gick det riktigt bra. Individuella uppgifter till olika elever är däremot något som jag har försökt undvika så långt jag har kunnat. Fast det var först när jag började utveckla min undervisning så den blev mer språk- och kunskapsutvecklande som jag insåg att det inte var uppgifterna som behövde variera mellan eleverna. Alla elever kan till stora delar arbeta med samma uppgifter men det är graden och formen av stöttning som måste variera så alla ska lyckas. Det låter enklare än det är. Men jag är glad att jag valde att vidareutbilda mig och att jag vågade testa genrepedagogik i min undervisning. Det har utvecklat mig enormt som lärare. Och ja, det gynnade eleverna också såklart. Men enkelt har det inte varit. Det har varit tufft, svårt och väldigt tidskrävande. Men samtidigt oerhört utvecklande och stimulerande. Precis som det är att undervisa nyanlända elever. Världens bästa jobb.

• Läs gärna alla artiklar i Lärarnas Nyheter temanummer Nyanlända.

Om nyanlända elever i Almedalen

Jag har blivit inbjuden att delta i två olika seminarier under Almedalsveckan 2015 och båda seminarierna utgår ifrån frågeställningar som på ett eller annat sätt handlar om nyanlända elever. De båda seminarierna beskrivs på följande sätt och kan ses i efterhand:

Vad behöver skolan för att integrationen ska fungera bättre?

Ett frukostseminarium om att likvärdigheten i skolan sjunker och lärare saknas. Samtidigt står vi inför en ny utmaning – att hjälpa de nyanlända barn som flytt krig och förtryck. Skolan är nyckeln till integration, men hur ger vi alla elever det stöd de behöver? Hur tar vi tillvara den nya generationen barn och unga i Sverige?

Nyanlända — hur ska skolan klara utmaningen?

Flera kommuner tar på kort tid emot flera hundra nyanlända barn. Hur ska skolan lägga upp undervisningen för att dessa barn ska klara de svenska målen. Om alla ska gå i förberedelseklass, hur ska den då se ut? Forskare och nationella beslutsfattare ger sin syn på saken.

Jag är i Almedalen som en del av mitt uppdrag på Nationellt centrum för svenska som andraspråk och eftersom vi alla som arbetar där är lärare i toppen (tack Lisa Rönnbäck för uttrycket) så är det som lärare jag deltar i samtalen. Detta innebär att trots att frågeställningarna är gigantiska så kommer jag i mina svar fokusera på det klassrumsnära perspektivet och utgå ifrån det vi lärare tycker är viktigt att utveckla och förändra för att nyanlända elever ska få den utbildning de har rätt till. Det som genomsyrar mina tankar och frågor är vikten av vårt förhållningssätt. Ser vi på eleverna som en tillgång eller ser vi på dem som ett problem? Är nyanlända elever vårt gemensamma ansvar eller är ansvaret någon annans? Jag tror ni vet hur mina svar lyder och jag hoppas ni håller med mig.

För att sortera mina tankar inför Almedalen bad jag mina svenska som andraspråkslärarkollegor om hjälp med att prioritera vad som är viktigast att lyfta fram. Deras svar kan du ta del av via facebook, jag administrerar nämligen en grupp där vi bl a diskuterar undervisning av nyanlända och svenska som andraspråk. Med inspiration av mina kollegor ute i landet och utifrån mina egna erfarenheter så är detta är vad jag skulle vilja lyfta fram under seminarierna i Almedalen 2015. Men, eftersom jag bara har ett fåtal minuter på mig väljer jag att publicera den långa versionen här i ett blogginlägg.

Skolor med stora utmaningar

De skolor i Sverige som står inför de största utmaningarna när det gäller resultat är ofta samma skolor som tar emot många nyanlända elever. Detta är ohållbart och bidrar till ökad skolsegregation och minskad integration. För att råda bot på detta krävs stora insatser på både nationell och lokal nivå. Jag tror vi behöver tänka nytt när det gäller resursfördelningssystem och troligtvis kombinera detta med ökad statlig styrning på olika sätt. Jag kan till exempel tänka mig riktade stadsbidrag för sådant som ger effekt:

• tvålärarsystem 
• studiehandledning på modersmålet
• utökad elevhälsa med fokus på flerspråkiga elevers specifika förutsättningar och specialistkompetens när det gäller flyktingar
• bemannade skolbibliotek och fler studie- och yrkesvägledare
• fortbildningsinsatser för att få fler behöriga lärare i svenska som andraspråk och ökad kompetens hos alla skolledare och lärare när det gäller nyanlända elevers lärande

Jag vill även öppna upp för diskussion kring hur vi kan använda nyanlända-definitionen som ett led i resursfördelningen. Kan man tänka sig att varje individ, varje nyanländ elev, genererar ett extra statligt tilläggsbelopp så länge eleven definieras nyanländ (dvs 4 år)? På så sätt skulle huvudman/rektor inte behöva ta från den befintliga skolpengen för att bekosta studiehandledning på modersmålet och delvis undervisning i förberedelseklass (kan ju vara resurskrävande i form av ökad personaltäthet pga mindre elevgrupper) eftersom detta är behov som i stort sett varje nyanländ elev har. Om beloppet är kopplat till individen kan det även bidra till att nyanlända elever blir mer "attraktiva" för skolor som idag inte tar emot speciellt många och bidra till minskad skolsegregation. 

Men. Här behöver man i så fall se över möjligheter för rektorer att kunna hålla budget trots en eventuell elevflytt, vilket redan idag är ett problem på sina håll. Att en skola inte kan planera långsiktigt och hållbart pga att de inte vet hur många elever som kommer att flytta in och flytta ut under ett läsår leder ofta till att klasser och tjänster är fyllda redan vid höstterminsstart. Detta drabbar nyanlända hårt eftersom de flyttar in och ut (de kan utvisas, bli kommunplacerade i annan kommun, flytta på eget bevåg, använda sig av fria skolvalet etc) när som helst under året. Att bygga en flexibel organisation under dessa förutsättningar är en utmaning för många rektorer.

Vi behöver även fundera över hur vi kan locka fler kompetenta lärare till de skolor med de största utmaningarna. Och även om hög lön är ett väldigt bra sätt så kommer det inte att räcka. Här behöver vi utöver hög lön även fundera över sådant som väger upp för en oerhört socialt tung arbetsmiljö. Tänkbara alternativ skulle kunna vara tvålärarsystem, mer kompetensutveckling på arbetstid, mindre elevgrupper eller färre mentorselever, handledning, stärkt stöd i form av utvecklad elevhälsa, arbeta deltid men få betalt för heltid, många vuxna på skolan, lärarsekreterare... Listan kan göras lång.

Eldsjälar eller hållbar skolutveckling?

På lite för många håll runt omkring i Sverige är det eldsjälar som driver skolutveckling gällande nyanlända elevers lärande. Det är också ohållbart. Skolutveckling kan inte byggas på enskilda individers engagemang, kompetens och driv. Hela styrkedjan, från nationella och lokala politiker till huvudman, skolledare och lärare, måste ha kunskap om och insikt i frågor som rör mottagande och organisation av nyanlända elevers utbildning. När det brister i styrkedjan pga bristande kompetens eller för att man (omedvetet?) anser nyanlända elever vara någon annans ansvar så ger det negativa effekter på elevernas skolframgång. Således behöver vi se stora kompetenshöjande insatser på huvudmanna- och skolledarnivå för att implementeringen av kommande författningsförändringar kommer bli lyckad.

Kompetensutveckling och fortbildning

Utöver att vi har en enormt stor brist på utbildade och behöriga lärare i svenska som andraspråk saknar även många skolledare kompetens i hur man organiserar undervisning för nyanlända och hur man leder nyanländas lärare. På många håll ger detta negativa effekter i form av att undervisningen organiseras utifrån organisationens förutsättningar och behov i stället för elevens. Och så kan vi ju inte ha det.

Därutöver är det akut behov av ämneslärare som har kompetens i hur man undervisar nyanlända eller åtminstone har kompetens i hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande så det gynnar flerspråkiga elevers lärande. Detta är nämligen inget som ingår i lärarutbildningen. Här behövs riktade insatser för att höja kompetensen hos alla lärare som möter nyanlända elever oavsett i vilket ämne de undervisar.

Framgångsfaktorer

Kartläggning av kunskaper

Vi vet att det är en framgångsfaktor för nyanlända elever att undervisningen tar sin utgångspunkt i elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter men för att realisera detta behöver vi lärare få ökad kunskap om hur man kan göra detta i praktiken när man inte har något gemensamt språk att kommunicera på. Även om Skolverket nu tar fram ett nationellt kartläggningsmaterial så vi ska kunna bedöma nyanlända elevers kunskaper så kommer det inte att räcka. Kartläggning av elevers kunskaper är inget man gör isolerat när den nyanlända eleven är helt ny utan det är en process som pågår under längre tid och som sedan blir en del av lärares ordinarie bedömnings- och dokumentationsprocess. Med den skillnaden att lärare och elev inte alltid förstår varandra. Vilket leder till att många nyanlända elever inte alls får undervisning anpassad till deras förutsättningar och behov. Här inser man ganska snabbt att det är oerhört viktigt att använda elevernas modersmål som resurs för att lyckas med detta.

Studiehandledning

Vi vet också att det är en framgångsfaktor att nyanlända elever får studiehandledning på modersmålet både för att fortsätta att utveckla sina kunskaper men också för att kunna förstå och ta till sig av undervisningen. Om vi vet att detta är en framgångsfaktor är det väldigt konstigt att vi inte ser större satsningar när det gäller resurser för ökad studiehandledning. Det är lika konstigt att vi inte ser mer satsningar på att öka studiehandledarnas kompetens och för att skapa bättre förutsättningar för studiehandledare i samarbete med ämneslärare kunna bedriva effektiv studiehandledning. På många håll i landet är studiehandledning på distans den enda tänkbara lösningen. En lösning som tyvärr ännu inte överensstämmer med rådande lagstiftning.

Anpassad undervisning

Ytterligare en framgångsfaktor är att undervisningen anpassas till den nyanlända elevens förutsättningar och behov. Det betyder att vi inte kan organisera undervisningen för nyanlända som om de nyanlända eleverna vore en homogen grupp. En del nyanlända elever kan med hjälp av studiehandledning direktplaceras och få undervisning i en ordinarie undervisningsgrupp. En del elever behöver få delvis undervisning i förberedelseklass och det finns även nyanlända elever som är i behov av anpassad studiegång i en särskild undervisningsgrupp. Att ställa olika modeller för organisation av undervisning för nyanlända mot varandra, och diskutera vilken modell som är mest effektiv, är inte den diskussion vi bör föra. Vi borde i stället diskutera hur vi kan få till en såpass flexibel organisation att vi inom en och samma skola, eller åtminstone huvudman, kan erbjuda våra nyanlända elever undervisning anpassad just till deras behov. Läs mer om hur man kan tänka kring hur man organiserar undervisning i förberedelseklass och hur man kan organisera undervisning i svenska som andraspråk.

Oavsett hur vi väljer att organisera undervisningen för nyanlända elever är det viktigt att vi arbetar för att de nyanlända eleverna är allas ansvar oavsett om deras undervisning sker i förberedelseklass eller inte. Det är också viktigt att undervisningen av nyanlända sker som en integrerad del av skolans övriga verksamhet och inte som en egen verksamhet vid sidan av. Och nej. Här menar jag inte bara förberedelseklassverksamhet i en lokal "längst ner, längst bort" där eleverna är mer eller mindre isolerade från annan undervisning i skolan. Det finns mängder av exempel på nyanlända elever som är fysiskt "integrerade" i en ordinarie klass men som ändå inte är en del av den ordinarie undervisningen. Kanske arbetar de med egna uppgifter. Kanske är de socialt utanför. Kanske förstår de såpass lite svenska att undervisningen "går över huvudet" på dem. Kanske har de inte tillgång till studiehandledare. Kanske har deras lärare inte tillräcklig kompetens i hur man kan undervisa nyanlända elever. Här krävs stora insatser för att öka medvetenheten kring vikten av vårt förhållningssätt (inkl vikten av höga förväntningar) och insatser för att öka vår kompetens att anpassa undervisningen. Vilket rent konkret betyder förbättrade förutsättningar för kollegialt lärande och för lärare att samarbeta men även ökade resurser så lärare kan ha ansvar för färre elever och på så sätt få tid för det som bevisligen ger effekt. God undervisning.

Samarbete för att överbrygga de kritiska övergångarna

Övergångarna mellan mottagningsenhet och skola eller förberedelseklass och ordinarie undervisningsgrupp har visat sig vara kritiska moment för nyanlända elever. Många gånger handlar det om avsaknad av rutiner eller att rutinerna inte har implementerats eller så används de inte som ett led i det systematiska kvalitetsarbetet. Det kan också handla om att information om eleven som framkommer i kartläggningssamtal och undervisning inte dokumenteras och förmedlas till mottagande lärare eller att den mottagande läraren inte vet hur man i undervisningen kan dra nytta av det som framkommit under kartläggningen. Kanske för att det saknas rutiner för detta, eller kompetens, men mest sannolikt eftersom det saknas samarbetsytor och tid för samarbete, dokumentation och överlämningar mellan lärarna. Här krävs det att vi tänker nytt för att viktig kunskap om den nyanlända eleven ska försvinna på vägen. Men det krävs även bättre förutsättningar för sva-lärare, ämneslärare och modersmålslärare/studiehandledare att gemensamt planera, genomföra och utvärdera undervisningen för att skoltiden ska bli en meningsfull helhet för eleven.

Som ni märker är det mycket jag har att lyfta fram. Eller. Som vi har att lyfta fram. Avslutningsvis vill jag återknyta till det jag skrev i början. Om vikten av vårt förhållningssätt. Vikten av att se på elevernas möjligheter och fokusera på vad de kan i stället för att fokusera på vilka problem vi står inför och allt det som eleverna inte kan. Eller. "Problem är bara möjligheter i arbetskläder", som Mulle Meck säger.

För helt ärligt så är det en fantastiskt utvecklande utmaning att undervisa nyanlända elever. Att möta elever från olika delar av världen med helt olika kulturella och språkliga bakgrunder berikar inte bara mig. Det berikar skolans alla elever och personal och det berikar hela vårt samhälle.

• Artikel i Skolvärlden om LRs nyanlända-seminarium i Almedalen
• Artikel i Lärarnas tidning om Lärarförbundets seminarium i Almedalen

Hur ska man organisera undervisning i förberedelseklass?

När det gäller ämnet svenska som andraspråk samt organisation och genomförande av undervisning för nyanlända elever får jag ofta många frågor. De flesta frågor finns besvarade på NCs webbplats under Vanliga frågor men ibland kräver frågorna att jag tycker till och ger min åsikt. De svaren väljer jag att publicera här på min blogg och jag kommer nu i ett antal inlägg svara på några frågor som jag ofta får ställda till mig.

Hur tycker du att den bästa undervisningen i förberedelseklass ser ut?

Detta är en väldigt stor fråga som inte alls är lätt att svara på. Jag har tidigare skrivit många inlägg om hur man kan undervisa nyanlända elever och jag har även beskrivit detta i min uppsats om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för nyanlända. Men. Om jag nu ska försöka svara lite mer generellt på frågan ur ett organisatoriskt perspektiv så kräver det att vi först omformulerar frågan till

Hur tycker du att man organiserar undervisning för nyanlända elever på bästa sätt?

För att göra det lite enkelt för mig så tänker jag börja med att besvara frågan med tre olika filmer (från Skolverket) som belyser detta med mottagande, organisation och undervisning när det gäller nyanlända elever:

Kartläggning av kunskaper

Eftersom undervisningen ska organiseras utifrån, och anpassas till, varje elevs förutsättningar och behov, samt "främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper" (Lgr 11), kräver det att vi tar reda på så mycket vi kan om elevernas bakgrund samt tidigare erfarenheter och kunskaper för att kunna organisera och anpassa undervisningen på bästa sätt. Vilket är anledningen till att kartläggning av nyanlända elevers kunskaper är oerhört viktigt för att vi ska kunna fatta välgrundade beslut om hur vi ska organisera och genomföra undervisningen.

Organisera utifrån kartläggningen

Så. Låt oss säga att vi har tagit reda på så mycket vi bara kan om elevens styrkor, tidigare kunskaper och erfarenheter. Vad gör vi då sedan med denna information? Förhoppningsvis använder vi vår nyförvärvade kunskap om eleven när vi fattar beslut om var och på vilket sätt eleven ska undervisas.

Kartläggningen kanske visar att eleven behöver en stor del av undervisningen i en särskild undervisningsgrupp, en så kallad förberedelseklass. Men kartläggningen kan även visa att eleven skulle gynnas av undervisning i vissa ämnen direkt i en ordinarie klass (med hjälp av studiehandledning på modersmålet). Det kan även vara så att vi har en väldigt flexibel organisation där alla lärare har kunskap om hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande samt där det finns god tillgång till studiehandledare/modersmålslärare, flerspråkiga ämneslärare och behöriga svenska som andraspråkslärare. Då är det inte helt otänkbart att man kan direktinkludera fler nyanlända elever i ordinarie undervisning än vad man skulle kunna göra utan dessa resurser.

Eftersom det är tämligen få skolor som har tillgång till alla de resurser som krävs för att i ordinarie undervisning kunna anpassa undervisningen till de nyanlända elevernas olika förutsättningar och behov är undervisning i förberedelseklass fortfarande vanligt förekommande. Och kanske även många gånger att föredra (tycker jag). Därför tänker jag skissa lite på hur man kan organisera undervisning i förberedelseklass.

Flexibilitet

Flexibilitet ett nyckelbegrepp. Även om vi har valt att organisera undervisning för nyanlända elever i form av förberedelseklassverksamhet måste vi kunna fatta andra beslut om det gynnar elevens språk- och kunskapsutveckling. De elever som med hjälp av t ex studiehandledning på modersmålet kan delta i ordinarie ämnesundervisning måste få möjlighet att göra det. Om inte i alla ämnen så kanske i några. Och tvärtom, de nyanlända elever utan skolbakgrund som börjar i svensk skola i de högre årskurserna måste få tillgång till alfabetiseringsundervisning anpassat till deras behov. Kanske som ett särskilt stöd om extra anpassning i undervisningen inte är tillräckligt.

När man undervisar i förberedelseklass betyder flexibilitet även att vi måste acceptera det faktum att våra elevgrupper ständigt förändras och att det är en stor utmaning att "jobba ihop gruppen". Nya elever börjar, andra elever slutar. En del elever undervisas mer eller mindre på heltid i förberedelseklass medan andra elever kanske bara har några lektioner. Eftersom eleverna har individuella scheman innebär det att elever kommer och går mellan olika lektioner vilket ställer höga krav på den undervisande läraren i förberedelseklass.

Förhållningssätt

Förhållningssätt är ett annat nyckelbegrepp. Skolinspektionen konstaterar i deras senaste kvalitetsgranskning av utbildning för nyanlända elever (2014:3) att skolans förhållningssätt är avgörande för vilken undervisning de nyanlända eleverna får. Fokuserar vi på vad de nyanlända eleverna kan eller fokuserar vi på vad de inte kan? Ser vi de nyanlända eleverna som ett problem eller som en tillgång? Möts våra nyanlända elever av höga förväntningar? Utmanas de nyanlända eleverna i sitt lärande samtidigt som undervisningen erbjuder dem rätt grad och form av stöttning? Får eleverna använda sina modersmål som resurs i lärandet och använder vi alla deras språk som resurs i undervisningen? Våra svar på dessa frågor är avgörande för hur pass god undervisning de nyanlända eleverna får. Oavsett hur vi organiserar undervisningen.

Kompetens

Kompetens är ett tredje nyckelbegrepp. De nyanlända eleverna ska få undervisning i skolans alla ämnen precis som alla andra elever. Att undervisa nyanlända elever är komplext och kräver att man som lärare har kunskap om andraspråksinlärning och andraspråksutveckling. Som lärare behöver man även kunskap om hur elever lär på ett andraspråk och hur man i undervisningen kan underlätta för eleven att inte bara lära sig svenska utan även lära nya kunskaper på svenska samtidigt som eleven lär sig mer om svenska språket. Således behöver de nyanlända eleverna i förberedelseklass inte bara undervisas av behöriga sva-lärare utan även av ämneslärare som har kompetens i hur man lär på ett andraspråk. Därutöver är tillgång till kompetenta studiehandledare och/eller flerspråkiga ämneslärare en förutsättning för att nyanlända elever ska kunna fortsätta att utveckla sina kunskaper samtidigt som de utvecklar sitt svenska språk.

När det gäller kompetens är det även viktigt att fundera över vilka arbetssätt vi väljer i undervisning av nyanlända för att eleverna ska utveckla både svenska språket och deras ämneskunskaper parallellt. Som bekant har de nyanlända eleverna inte tid att lära sig svenska först och utveckla kunskaper efteråt och det innebär att vi behöver ha stor kunskap om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.

Undervisa utifrån kartläggningen 

När vi planerar och genomför vår undervisning är det av yttersta vikt att vi utgår ifrån elevernas förkunskaper och förförståelse. Återigen är den pedagogiska kartläggningen ett väldigt viktigt redskap för att vi ska kunna anpassa undervisningen till elevernas förutsättningar och behov. Inte bara när det gäller min egen undervisning utan jag behöver även dokumentera detta så ämneslärare och mottagande lärare kan ta del av, och fortsätta, detta kartläggningsarbete för att kunna planera den fortsatta undervisningen. Kartläggning av elevernas kunskap är således ett ständigt pågående arbete och ska ligga till grund för varje undervisande lärares planering av den undervisning den nyanlända eleven får.

När det gäller kartläggning av nyanlända elevers kunskaper brukar frågan om kartläggningsmaterial dyka upp. Även om Skolverket nu håller på att ta fram ett nationellt kartläggningsmaterial så kan det vara viktigt att komma ihåg att kunskap och kompetens hos de lärare som genomför kartläggning verkar vara viktigare för kartläggningarnas kvalitet än det kartläggningsmaterial som används (Skolinspektionen 2013:4).

Systematiskt kvalitetsarbete

Systematiskt kvalitetsarbete är ytterligare ett nyckelbegrepp. För att kunna följa upp, analysera, dokumentera, planera och utveckla utbildningen, och således undervisningen, krävs det att vi vet vem och vilka som ansvarar för vad när det gäller att skapa förutsättningar för nyanlända elevers lärande. I det arbetet kan det vara en god idé att ta del av den checklista som Skolverket har tagit fram där detta synliggörs. Checklistan finns i Skolverkets informationsmaterial Att bana väg för nyanlända elevers lärande - mottagande och skolgång men jag har även laddat upp en nedladdningsbar version som ni kan använda:

• Checklista: Utbildning för nyanlända - vem ansvarar för vad?

Utslussning och övergångar

När det gäller utslussning och övergångar mellan förberedelseklass och ordinarie undervisning är detta ett stort utvecklingsområde (se t ex Nilsson & Axelsson (2013) "Welcome to Sweden"). Nilsson & Axelsson menar att det är en väldigt stor skillnad för eleverna att undervisas i förberedelseklass mot i ordinarie undervisning. Förberedelseklassen tenderar att bli en miljö som kännetecknas av starkt stöd men där eleverna i längden inte utmanas tillräckligt. Undervisningen i den ordinarie klassen blir det motsatta, en miljö som präglas av för stora utmaningar men avsaknad av rätt grad och form av stöttning. Därför är det viktigt att vi funderar över hur vi bygger broar mellan dessa olika undervisningsformer för att underlätta för de nyanlända eleverna. Skolinspektionens granskning (2014:3) visade att övergångarna underlättades på de skolor som arbetade systematiskt med kartläggning och där man hade ett gemensamt ansvar och en helhetssyn gällande de nyanlända eleverna. Övergångarna underlättades även eftersom de lärare som tog emot de nyanlända eleverna i ordinarie klass aktivt använde det kartläggningarna visade som utgångspunkt i sin undervisning.

Jag har länge förespråkat det som jag kallar långsam utslussning som jag tycker är ett fungerande sätt att underlätta för övergången. Det innebär rent konkret att eleverna i förberedelseklass redan från första början har en klasstillhörighet och att de får vara med i den ordinarie undervisningen vissa lektioner i veckan. På så sätt får elever och lärare i den mottagande klassen och den nyanlända eleven möjlighet att under en längre tid lära känna varandra. Det skapar även möjlighet för lärare i förberedelseklass och mottagande lärare att samverka och samarbeta kring den nyanlända eleven. Och det underlättar för kollegiala samtal kring kartläggning och elevens språk- och kunskapsutveckling.

Finns det ett bästa sätt att organisera undervisning på?

Så. Hur organiserar vi undervisning i förberedelseklass på allra bästa sätt? Det går inte riktigt att svara på om vi inte vet vilka elever som finns i den klassen och vilka resurser vi har att tillgå. Ibland kan den bästa lösningen vara att organisera språkklasser där alla nyanlända elever talar samma språk. Ibland kan det vara att ha nybörjargrupper och fortsättningsgrupper. Eller så är den bästa lösningen att blanda så mycket vi bara kan och dra nytta av den språkliga och kognitiva spridningen mellan eleverna.

Men det vi alltid måste ha i bakhuvudet är att vi ska organisera undervisningen så den gynnar elevernas språk- och kunskapsutveckling på allra bästa sätt. Det är nämligen lite väl ofta som jag hör talas om undervisning för nyanlända som mer är anpassad till organisationens förutsättningar och behov än till elevens. Och så ska vi ju inte ha det.

• Läs även svaret på frågan "Hur ska man organisera undervisning i svenska som andraspråk?"

Hur ska man organisera undervisning i svenska som andraspråk?

När det gäller ämnet svenska som andraspråk samt organisation och genomförande av undervisning för nyanlända elever får jag ofta många frågor. De flesta frågor finns besvarade på NCs webbplats under Vanliga frågor men ibland kräver frågorna att jag tycker till och ger min åsikt. De svaren väljer jag att publicera här på min blogg och jag kommer nu i ett antal inlägg svara på några frågor som jag ofta får ställda till mig.

Hur tycker du att den bästa svenska som andraspråksundervisningen (i ordinarie klass) är organiserad?

Det korta svaret på denna fråga är att den bästa undervisningen i svenska som andraspråk i grundskolan är organiserad utifrån, och anpassad till, varje elevs förutsättningar och behov. Men så enkelt är det ju inte.

Undervisningen i sva, liksom all annan undervisning, "ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper" (Lgr 11). Om vi ska organisera undervisningen utifrån våra elevers förutsättningar och behov krävs det att vi har stor kunskap om våra elever. Vi behöver således ta reda på så mycket vi kan om elevernas bakgrund, om deras språkutveckling (i svenska och i andra språk) och om elevernas tidigare erfarenheter och kunskaper för att kunna organisera och anpassa undervisningen på bästa sätt. Men det är ju inte heller så enkelt.

Därutöver har vi en del organisatoriska frågor att ta hänsyn till. Som antalet elever som är i behov av undervisning i sva. Och vilka årskurser dessa elever går i. Sedan har vi frågan om lärarnas kompetens i svenska som andraspråk och hur många behöriga sva-lärare vi har tillgång till. Samt frågor som rör våra styrdokument och vilka rättigheter våra elever har. En väldigt vanlig fråga är exempelvis denna:

• Vilka elever ska undervisas i svenska som andraspråk?

Stor spridning i språkutvecklingen

Något som brukar vålla problem när man funderar över hur man ska organisera undervisningen i sva är den stora spridningen när det gäller språkutvecklingen i svenska språket hos de elever som är i behov av undervisning i sva. Att ha helt nyanlända elever i samma undervisningsgrupp som elever som har kommit långt i sin språkutveckling på svenska är inte alltid optimalt. Oavsett om undervisningen i sva då sker i samma undervisningsgrupp som undervisningen i svenska eller om undervisningen i sva sker i en separat undervisningsgrupp.

Vill du veta mer om hur man kan tänka när det gäller frågan om sva-undervisningen borde bedrivas inom svenskundervisningen eller separat rekommenderar jag att du även läser svaret på denna fråga:

• Hur bör sva bedrivas, inom svenskundervisningen eller separat?

Men. En stor språklig och kognitiv spridning mellan eleverna behöver inte vara problematiskt utan faktiskt något man som lärare kan dra nytta av. Eleverna i gruppen kan då utmana och lära av och med varandra, samt komplettera varandra, på ett sätt som är svårt att få till i en grupp där alla exempelvis är nybörjare i svenska språket. Eller i en grupp som är för liten.

Så. Om vi utgår ifrån att rektor har fattat välgrundade beslut om vilka elever som har behov av undervisning i sva, och om vi utgår ifrån att det finns behöriga och kompetenta lärare som undervisar i sva, hur ska vi då organisera undervisningen på bästa sätt?

Svenska och sva i samma undervisningsgrupp?

Om det är så att vi har lärare med dubbel behörighet i svenska och svenska som andraspråk kan man mycket väl tänka sig att man undervisar både i svenska och sva i samma undervisningsgrupp (inom grundskolan, ska tilläggas. Inom gymnasieskolan är förutsättningarna andra eftersom ämnesplanerna och förutsättningarna skiljer sig åt). Att undervisa i svenska och sva i samma undervisningsgrupp kan vara en framgångsrik organisationsmodell, vilket Josefin Nilsson skriver om på Skollyftet:

• Finns det en vägg mellan våra två svenskämnen?

Är det så att man inte har tillgång till lärare med dubbel kompetens i svenska och sva kanske ett tvålärarsystem är att föredra om man ändå vill dra nytta av våra två svenskämnens likheter. Tvålärarsystem är dock en ekonomiskt dyr lösning som troligtvis leder till att elevgrupperna blir betydligt mycket större. Men det är ju inget som säger att man alltid behöver vara i samma klassrum bara för att man är två lärare som samplanerar och genomför undervisningen tillsammans. En stor elevgrupp kan delas i olika gruppkonstellationer, vid olika tillfällen, beroende på undervisningens innehåll och/eller elevernas förutsättningar och behov.

För få sva-elever?

"Men", tänker du kanske nu. "Vi har ju så få elever som är i behov av undervisning i sva. Och bara en behörig sva-lärare. Hur ska vi organisera?" Här får man helt enkelt göra en avvägning och fundera över om elevens andraspråksutveckling gynnas bäst av undervisning av sva-lärare i en undervisningsgrupp tillsammans med andra sva-elever i skolans övriga årskurser. Eller om lärare i svenska och lärare i svenska som andraspråk ska samplanera och genomföra undervisningen tillsammans på något sätt. Att parallellägga undervisningen i svenska och svenska som andraspråk är ofta av yttersta vikt för att eleverna som är i behov av undervisning i sva inte ska missa lektioner i andra ämnen.

Är det så att det är svårt att hitta en organisationsmodell som fungerar behöver man som rektor/huvudman vidta åtgärder för att kunna säkerställa att eleven får sitt behov av undervisning i svenska som andraspråk tillgodosett. För vilka andra alternativ har vi? Att eleverna ska undervisas enligt kursplanen i svenska och sedan bedömas utifrån kursplanen i sva är varken en lagenlig eller en lyckad lösning. Att eleverna ska få "stödundervisning" i sva samtidigt som de får undervisning i svenska är inte heller ett hållbart alternativ. Att en sva-lärare erbjuder enskild undervisning eller undervisning i väldigt små grupper är inte heller alltid optimalt då elevernas språkutveckling oftast gynnas av rik interaktion tillsammans med andra klasskamrater. Här behöver vi vara väldigt tydliga med vilket behov eleven har. Behov av undervisning i svenska som andraspråk behöver nämligen inte alls vara likställt med behov av enskild "stödundervisning".

Vad man skulle önska är att fler svensklärare fick goda förutsättningar att läsa in svenska som andraspråk via exempelvis Lärarlyftet eller kanske uppdragsutbildningar som arbetsgivaren köper in. På så sätt skulle vi både få fler behöriga lärare i sva samtidigt som vi skulle underlätta för fler elever att få undervisning anpassad till just deras förutsättningar och behov eftersom dessa lärare då har dubbel kompetens i svenska och sva.

Separat sva-undervisning?

Sedan kan det mycket väl vara så att vi har elever som är i behov av sva-undervisning i en mindre grupp. Eller som kanske är i behov av sva-undervisning med ett innehåll som inte överensstämmer med den övriga svenskundervisningens innehåll. En relativt nyanländ elev kan ha stora behov av att få sva-undervisning som utgår ifrån ämnesspråk i olika ämnen eller kanske sva-undervisning som handlar om att bygga upp ett vardagsspråk. Våra elever är olika och de har olika behov. Alltså behöver vi ha en såpass flexibel organisation att vi i undervisningen kan möta dessa olika behov.

Så. Hur pass väl lyckades jag svara på frågan om hur vi organiserar sva-undervisningen på bästa sätt? Inte särskilt väl. För mitt svar kan ju egentligen inte bli något annat än det jag började med:

Den bästa undervisningen i svenska som andraspråk är organiserad utifrån, och anpassad till, varje elevs förutsättningar och behov.

Och även om detta är en stor utmaning så kan vi komma långt med kunskap om våra styrdokument och om elevens rättigheter. Vi kommer ännu längre om vi dessutom har rätt kompetens genom hela styrkedjan och en flexibel organisation där man har elevens lärande i främsta rummet. Så vi inte ramlar ner i fällan och anpassar undervisningen till organisationens förutsättningar och behov i stället för till elevens.

• Läs gärna hur Sara Persson, lärare i Västervik, svarar på samma fråga.
• Läs även mitt svar på frågan "Hur ska man organisera undervisning i förberedelseklass?"