Visar inlägg med etikett Nyanlända. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nyanlända. Visa alla inlägg

30 december 2016

Flerspråkighet som resurs i undervisningen

Translanguaging är ett begrepp som blir mer och mer vanligt i en svensk skolkontext och en viktig del som det perspektivet belyser är att använda elevernas flerspråkighet som resurs i undervisningen. Studiehandledning på modersmålet är en oerhört viktig del (läs även inlägget om Anne Reath Warrens studie) men som vi alla känner till är det inte alltid enkelt att få tillgång till studiehandledare i den omfattning som eleverna behöver. Därför får vi inte glömma bort att vi lärare kan låta eleverna använda alla sina språk i undervisningen även om vi inte förstår alla dessa språk. Helt enkelt är det inte och därför är det viktigt att ta del av hur andra lärare gör. I min bok "Att undervisa nyanlända" hänvisar jag bland annat till en studie av Lucas och Katz (1994, s. 554 ff) där de kunde identifiera följande aktiviteter när de studerade hur lärare lät elever med olika modersmål använda sina olika språk i undervisningen, trots att lärarna inte själva kunde elevernas olika språk:
  • Lärare grupperade eleverna utifrån modersmål och lät dem använda modersmålet för att skriva med hjälp av varandra.
  • Lärare grupperade eleverna utifrån modersmål och lät dem använda modersmålet för att muntligt berätta för varandra på modersmålet i gruppen för att sedan översätta och berätta för resten av klassen.
  • Elever med gemensamt modersmål fick arbeta i par för att den som kunde mer engelska (L2) skulle kunna hjälpa den som kunde mindre.
  • Eleverna uppmuntrades att använda flerspråkiga lexikon för att kunna förstå mer avancerade texter. Eleverna uppmanades att diskutera skolarbete hemma och be familjemedlemmar om hjälp på deras olika modersmål.
  • Det fanns tillgång till böcker på elevernas olika modersmål och eleverna uppmuntrades att läsa dessa. 
Jag tycker dock inte riktigt att Lucas & Katz lista var så konkret som jag hade önskat mig. När jag började läsa mer om translanguaging hittade jag ett dokument (Celic & Seltzer 2011) som jag tycker var väldigt användbart när jag skulle planera undervisningen, vilket jag använde som utgångspunkt och som jag även har skrivit om i min bok:

Att planera för tankemässiga utmaningar med modersmålet som resurs


Det finns olika sätt man kan utgå från när man planerar undervisning där eleverna ska vara aktiva, interagera med varandra, bli tankemässigt utmanade och få använda sina olika språk som resurs (fritt efter Celic & Seltzer 2011):

  • Elever kan i par eller i mindre grupper samtala, diskutera och reflektera kring ämnesinnehållet på valfritt språk men när de muntligt ska dela med sig av vad de kom fram till så ska detta ske på svenska. Vilket de troligtvis behöver ta hjälp av varandra för att kunna formulera.
  • Elever kan i par eller i mindre grupper använda valfritt språk att tänka högt och brainstorma idéer och tankar kring ämnet och sedan sammanfatta detta skriftligt på svenska. Vilket troligtvis innebär att de behöver samarbeta och hjälpa varandra och på så sätt utveckla språk- och ämneskunskaper samtidigt som de utvecklar ett metaspråk.
  • Elever kan innan lektionen ha läst texter eller arbetat med ämnesinnehållet på sina respektive modersmål, kanske med hjälp av studiehandledare, för att bygga upp förförståelse. Under lektionen får de diskutera och samarbeta kring innehållet i par eller i mindre grupper på valfritt språk – på modersmålet, på svenska eller på annat gemensamt språk.
  • Elever kan få lyssna på något som rör ämnesinnehållet på svenska, exempelvis via radio, tv eller inlästa texter för att sedan diskutera innehållet på valfritt språk. Här kan man även välja att eleverna ska anteckna under lyssnandet och om man i så fall ska styra vilket språk de ska använda. Efteråt får de jämföra anteckningar, samtala och använda valfritt språk för att förstå och skapa mening av det de lyssnade på. 
  • Elever kan under förberedelsefasen, när de behöver ta reda på så mycket som möjligt om ett ämne, använda alla språk de kan för att läsa texter, söka information, skriva tankekartor eller fylla i planeringsmodeller och sedan presentera detta på svenska.
(Kaya 2016, s. 62-63)

Filmer om flerspråkighet som resurs

Lärarförbundets Lärarmöte har under 2016 och 2017 flerspråkighet som tema och de har tagit fram två filmer där bland annat Gudrun Svensson från Linnéuniversitetet, lärare från Centrumskolan i Växjö och jag pratar om flerspråkighet som resurs i undervisningen. I filmerna förklaras och exemplifieras bland annat begreppet translanguaging och vad det kan innebära i praktiken:



Det finns även en kort film där jag pratar lite om hur man kan tänka kring läromedel och läxor:

I dessa fem korta filmer från CUNY-NYSIEB, New York State, får man fler tips på hur man kan dra nytta av elevernas flerspråkighet trots att man själv inte kan elevernas språk:


Litteratur om flerspråkighet som resurs

Jag vill passa på att rekommendera antologin Flerspråkighet som resurs där olika presentatörer från Symposium 2015 delar med sig av forskning och praktiska erfarenheter av translanguaging och av att använda elevernas flerspråkighet som resurs i undervisningen på olika sätt.

Läs även Gudrun Svenssons bok Transspråkande i praktik och teoriJim Cummins senaste bok Flerspråkiga elever samt boken Språklig mångfald i klassrummet som Åsa Wedin är redaktör för.

Undervisningsexempel

Det finns många fina undervisningsexempel i sociala medier där lärare beskriver hur de använt elevernas flerspråkighet som resurs i undervisningen, kanske när de läst och samtalat om en skönlitterär bok eller i ämnesundervisningen. Har du länktips får du mer än gärna lägga in länkarna i kommentarsfältet så fler lärare kan inspireras!

Referenser

Celic, C. & Seltzer, K. (2011). Translanguaging: A CUNY-NYSIEB guide for educators. CUNY-NYSIEB, The Graduate Center, The City University of New York. Hämtad 2016-12-30 på: www.nysieb.ws.gc.cuny.edu/files/2012/06/FINAL-Translanguaging-Guide-With-Cover-1.pdf
Kaya, A. (2016). Att undervisa nyanlända: metoder, reflektioner och erfarenheter. (1. uppl.) Stockholm: Natur & Kultur.
Lucas, T. & Katz, A. (1994). Reframing the debate: The roles of native languages in English-only programs for language minority students. TESOL Quarterly, 28, s. 537–562.


Flerspråkig studiehandledning - efterlängtad forskning

Studiehandledning på modersmålet är både en rättighet för (framförallt nyanlända) elever som är i behov av det och en skyldighet för skolan att anordna. Det finns studier som visar på studiehandledningens positiva effekter, t ex lärares röster om studiehandledningens roll inom ämnesundervisningen (Juvonen 2015), elevers positiva upplevelser av studiehandledning (Nilsson Folke 2015) samt studiehandledarnas roll i interaktionell stöttning och explicit språklig stöttning vid exempelvis textsamtal (Uddling 2013). Däremot har det saknats studier som visar hur studiehandledning på modersmålet kan hjälpa nyanlända elever att uppnå utbildningens mål och därför är Anne Reath Warrens studie om detta väldigt välkommen.

Anne Reath Warren, som är doktorand på Institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet, har sitt forskningsfokus på modersmålsundervisning i Sverige och Australien i syfte att göra en djupbeskrivning av hur modersmålsundervisning bedrivs i en skolmiljö där det finns många flerspråkiga elever (Sverige) och i After Hours Ethnic Schooling Programmes (Australien). Även studiehandledning på modersmålet intresserar Anne Reath Warren (2016) och hon har nyligen publicerat en artikel i Nordand 2-2016 med titeln "Multilingual study guidance in the Swedish compulsory school and the development of multilingual literacies". Artikeln finns tillgänglig via Academia.edu. I artikeln beskrivs hur flerspråkig studiehandledning skapar ett tillfälligt "space for translanguaging" genom att studiehandledare och elev tillsammans omformulerar, förklarar och diskuterar på alla deras gemensamma språk, inklusive svenska. Fokus är självklart på ämnesinnehållet men samtalen har även ett fokus på att höja elevens språkliga och sociokulturella medvetenhet där studiehandledaren på olika sätt drar nytta av elevens alla språk och elevens kulturella erfarenheter som resurs i lärandet. I hennes studie är de deltagande studiehandledarna även modersmålslärare vilket jag menar belyser vikten av kompetens och att det troligtvis är en enorm fördel med att ha utbildade lärare som studiehandledare.

Att Anne Reath Warren kallar studiehandledning på modersmålet för flerspråkig studiehandledning är ingen slump utan något som går i linje med de teoretiska perspektiv som genomsyrar hennes studie. Flerspråkig studiehandledning bidrar till att eleven utvecklar flerspråkiga litteraciteter och studien handlar om att beskriva de flerspråkiga praktiker som pågår i den kontexten för att kunna dra slutsatser om hur dessa praktiker gynnar elevernas lärande. Anne Reath Warren menar att studiehandledning på modersmålet blir ett något missvisande begrepp eftersom det alltid är fler språk än modersmålet som används under studiehandledningen. Ibland är det modersmålet och svenska, ibland är det dessutom andra språk som studiehandledaren och eleven har gemensamt.

Genom att flerspråkig studiehandledning bidrar till att skapa "space for translanguaging" gynnas inte enbart den individuella eleven utan det bidrar även till att utmana den enspråkiga norm som trots allt är rådande i vårt skolsystem. Att enspråksnormen trots allt förblir stark handlar dels om språklig maktobalans, majoritetsspråket svenska har en särställning och elevernas andra språk kan förpassas till att bli resurser att utveckla svenskan, dels om att studiehandledningen är temporär. Anne Reath Warren menar att vi borde se på studiehandledningen ur ett större och längre perspektiv i syfte att utveckla elevernas flerspråkiga litteraciteter och inte enbart för att nyanlända elever ska utveckla svenska språket och ämneskunskaper på svenska. Som systemet fungerar idag upphör nämligen studiehandledningen när eleven kan tillgodogöra sig undervisningen på svenska trots att eleven mycket väl skulle gynnas ännu mer av att få fortsätta sin flerspråkiga litteracitetsutveckling med hjälp av flerspråkig studiehandledning. Om eleverna dessutom inte väljer, eller får tillgång till, modersmålsundervisning begränsas deras möjligheter till flerspråkig utveckling ännu mer. Anne Reath Warren föreslår att de flerspråkiga praktikerna som studiehandledning består av sprids till andra undervisningskontexter vilket jag verkligen håller med henne om:
By extending translanguaging practices into other spaces in school, recently arrived pupils may have access to another, more dynamic model of multilingual education and fuller, on-going development of their multilingual literacies.

Olika translanguaging-praktiker, att dra nytta av elevernas alla språk i undervisningen och som resurs i lärandet, är något vi i svensk skola behöver lära oss betydligt mer om. Studiehandledning på modersmålet är självklart en enormt viktig resurs i detta men vi får inte glömma bort att vi lärare kan låta eleverna använda alla sina språk i undervisningen även om vi inte behärskar alla dessa olika språk, vilket jag har skrivit mer om i detta inlägg: Flerspråkighet som resurs i undervisningen


Referenser

Juvonen, P. (2015). Lärarröster om direktplacering av nyanlända elever. I Bunar, N. (red) (2015). Nyanlända och lärande – mottagande och inkludering. Stockholm: Natur och Kultur.
Nilsson Folke, J. (2015). Från inkluderande exkludering till exkluderande inkludering?. I Bunar, N. (red) (2015). Nyanlända och lärande - mottagande och inkludering. Stockholm: Natur och Kultur.
Reath Warren, A. (2016). Multilingual study guidance in the Swedish compulsory school and the development of multilingual literacies. Nordand: nordisk tidsskrift for andrespråksforskning. 2 - 2016, s. 115-142. Bergen: Fagbokforlaget.
Uddling, J. (2013). Direktintegrerade elevers möjligheter till lärande i ämnesundervisningen. (Masteruppsats). Stockholms universitet.

13 maj 2016

Svårt och stimulerande att undervisa nyanlända

Jag läser en artikel i Lärarnas Nyheter där tre lärare berättar om att undervisa nyanlända elever. De beskriver det som svårt och stimulerande. Det är en rätt bra sammanfattning.

Jag tänker framförallt på läraren "Caroline" som upplever att arbetet inte alls är på samma sätt som hon hade förväntat sig:

Hon upplever en stor skillnad mellan att ha enstaka nyanlända elever i en klass och ha en hel klass med nyanlända. Eleverna har varierande skolbakgrund. Alla bär på tuffa upplevelser som hon nästan dagligen måste hantera. De flesta behöver få individuella uppgifter och Caroline känner att hon inte räcker till för alla. Undervisningen i klassen hackas sönder när elever går ifrån för att slussas ut i andra ämnen med sina egna klasser. 
— Det låter bra att ha en förberedelseklass men arbetet blev inte alls som jag tänkt mig. Min plan var att jobba mer språkinriktat i små grupper, men när man får nya elever var femte vecka går inte det, säger hon bekymrat.

Jag känner igen det där. Så väl.

Jag vet inte hur många gånger jag har brottats med tankar kring hur man ska individanpassa undervisningen i en grupp där spridningen är så enorm som den är i en förberedelseklass. Även jag har stått ensam utan tillräckligt med utbildning och kunskap. Dessutom utan någon att fråga. Som jag hade önskat att det på den tiden fanns sociala medier där man kunde ställa frågor till mer erfarna kollegor.

"Caroline" i artikeln nämner t ex NCs facebook-grupp Svenska som andraspråk, den är en guldgruva för många. Även för mig. Jag är oerhört tacksam för alla engagerade och driftiga lärare som deltar i samtal och hjälper varandra med tips, idéer och lägger tid på långa, utförliga svar. Jag vet att jag inte är ensam om att tycka att det är en av de bästa lärargrupperna på facebook och jag vill passa på att tacka er alla som bidrar och gör gruppen till den givande grupp det faktiskt är.

En av anledningarna till att jag började blogga var för att skriva av mig och för att hitta fler sva-lärarkollegor. En av anledningarna till att jag startade facebook-gruppen var att underlätta för andra sva-lärare att hitta kollegor som man kan lära av och tillsammans med. En annan anledning var för att vi på NC enkelt ska kunna kommunicera och interagera med lärare och skolledare i frågor som rör svenska som andraspråk och nyanlända elever. För det behövs. Som jag hade önskat att det, då när jag var ny lärare, fanns ett forum med personer som hade kunnat tipsa mig om läsvärda artiklar, nya böcker, intressanta läromedel och dessutom ett forum där jag kunde diskutera undervisning och ställa alla mina miljoner frågor för att tänka högt tillsammans med andra. I och med sociala medier och vår digitaliserade värld finns helt nya möjligheter. Känslan av ensamhet blir mindre.

"Caroline" nämner upphackad undervisning och jag känner igen det där så väl. Jag vet inte hur många gånger jag slitit med individuella, färgade scheman för att underlätta för mig och för mina elever. Ena lektionen har man fem elever. Andra tolv. En elev slutar och en elev börjar. En utvisas och en flyttar till en annan kommun. Att vara flexibel fick en helt ny innebörd och det här med att planera och genomföra undervisning i en ständigt föränderlig elevgrupp skapar utmaningar som stundom var omöjliga att lösa. Och ibland gick det riktigt bra. Individuella uppgifter till olika elever är däremot något som jag har försökt undvika så långt jag har kunnat. Fast det var först när jag började utveckla min undervisning så den blev mer språk- och kunskapsutvecklande som jag insåg att det inte var uppgifterna som behövde variera mellan eleverna. Alla elever kan till stora delar arbeta med samma uppgifter men det är graden och formen av stöttning som måste variera så alla ska lyckas. Det låter enklare än det är. Men jag är glad att jag valde att vidareutbilda mig och att jag vågade testa genrepedagogik i min undervisning. Det har utvecklat mig enormt som lärare. Och ja, det gynnade eleverna också såklart. Men enkelt har det inte varit. Det har varit tufft, svårt och väldigt tidskrävande. Men samtidigt oerhört utvecklande och stimulerande. Precis som det är att undervisa nyanlända elever. Världens bästa jobb.



03 januari 2016

Nyanlända elever och betyget F

Betyget F, det vilka säga ett icke godkänt betyg, är det verkligen logiskt att använda för att betygsätta nyanlända elevers kunskaper? Ett icke godkänt betyg borde förutsätta att skolan har gett eleverna förutsättningar för att nå ett godkänt betyg, har skolan verkligen gjort detta när det gäller elever som är nyanlända? Är betyget F ett kraftfullt verktyg för att informera skola, vårdnadshavare och elev om hur den nyanlända eleven ligger till kunskapsmässigt? Jag är tveksam.


Betygssystemet inte anpassat för nyanlända


Vid varje terminsslut blir det tydligt att vårt betygssystem inte riktigt är anpassat efter de nyanlända elevernas förutsättningar och behov. Frågorna från lärare är många. Många tycker det är svårt, eller rent ut sagt fel, att sätta ett icke godkänt betyg på nyanlända elevers kunskaper med tanke på att de inte fått undervisning på samma sätt som elever som har gått alla sina skolår i svensk skola. Men sådant är regelsystemet. Nyanlända elever ska få undervisning i skolans alla ämnen och betyg ska sättas i alla ämnen eleverna får undervisning i, precis som för alla andra elever.

"Men", säger en del lärare. "Det är så orättvist. Nyanlända elever kämpar så hårt, utvecklas i en god takt och når ändå inte upp till ett E. Måste vi verkligen sätta F?"

Ja. Det måste vi. Jag håller med om svårigheterna och att det många gånger känns fel. Men vi får inte glömma bort att även nyanlända elever kan få godkända betyg. De behöver till exempel inte visa sina kunskaper på svenska och många av våra nyanlända elever har faktiskt kunskaper med sig som kan leda till godkända betyg i olika ämnen. Vilket kräver att vi kartlägger elevernas kunskaper och gör en bedömning genom att ställa elevernas kunskap i relation till de kunskaper en elev ska ha uppnått vid betygstillfället i förhållande till kunskapskraven i åk 6 eller 9. Vilket inte är helt enkelt eftersom det behöver göras på ett, för eleven, starkt språk. Har en nyanländ elev t ex tillgång till en flerspråkig lärare kommer troligtvis den eleven ha större möjligheter att kunna visa sina kunskaper, och få ett godkänt betyg, än en elev som behöver visa sina kunskaper på svenska.

Vet vi verkligen att eleverna inte har nått godkända resultat?


Ett icke godkänt betyg innebär att eleverna inte har utvecklat tillräckliga kunskaper relaterat till kunskapskraven. Det borde även innebära att vi, när vi sätter ett F, verkligen vet att eleverna inte har dessa kunskaper och att de inte har nått godkända resultat. När det gäller nyanlända elever vet vi att dessa elever inte kan visa dessa kunskaper på svenska men vi vet inte alltid om de har de egentliga kunskaperna på ett annat språk. För vi kan inte alltid ta reda på detta eftersom vi inte har ett gemensamt språk att kommunicera på. Detta faktum bidrar inte till en likvärdig bedömning.

Det finns ett par tänkbara lösningar. En lösning är att vi enbart bedömer elevernas kunskaper via svenska språket - vilket skulle leda till att antalet F bland nyanlända elever ökar och troligtvis bidrar till sänkt motivation. En annan är att vi inte betygsätter nyanlända elevers kunskaper alls. Vilket inte heller är en hållbar lösning eftersom "Att få sina kunskaper erkända och bedömda genom att få betyg i ett eller flera ämnen, även om man inte behärskar det svenska språket, är en viktig bekräftelse på att det man kan har ett värde" (citat ur det gamla allmänna rådet för nyanlända elevers utbildning från 2008 som jag tänker fortsätta att referera till ända tills Skolverket förtydligar detta på annat sätt).

Byt ut F mot skriftligt omdöme


Så. Hur kan vi lösa detta? Mitt förslag är att betyget F inte ska användas under de år elever definieras som nyanlända. Med tanke på signalvärdet ett icke godkänt betyg har och med tanke på att skolan har ett stort ansvar för att eleverna ska nå godkända betyg anser jag att betyget F bör bytas ut mot en skriftlig individuell utvecklingsplan där man ger omdömen om elevens kunskapsutveckling i förhållande till kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i och sammanfattar vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen. Precis som det ser ut i årskurs 1-5, således.

Vi har nu, sedan 1 januari 2016, en definition på vilka elever som är nyanlända:
Med nyanländ avses den som
  1. har varit bosatt utomlands,
  2. nu är bosatt i landet, och 
  3. har påbörjat sin utbildning här senare än höstterminens start det kalenderår då han eller hon fyller sju år.
En elev ska inte längre anses vara nyanländ efter fyra års skolgång här i landet.
Varför inte använda definitionen även när det gäller betygssättning? De nyanlända elever som kan visa sina kunskaper på svenska eller på något annat språk ska självklart få sina kunskaper värderade och bedömda genom att få ett godkänt betyg - som alla andra elever i svensk skola. Det är det icke godkända betyget som jag inte anser fyller någon som helst funktion när det gäller dessa elever. En del elever kan nå godkända betyg på kort tid, andra behöver längre tid, och så fort de når E-nivån ska de få ett betyg.

Idag behöver ett F kompletteras med en skriftlig bedömning av elevens kunskapsutveckling i ämnet. Jag anser att en individuell utvecklingsplan med omdömen är ett betydligt mer kraftfullt verktyg för elevernas kunskapsutveckling och för min undervisning. Dessutom skulle utbytet av ett F mot ett omdöme vara en motivationshöjande insats som skulle stärka många nyanlända elevers självkänsla och självförtroende. Även om vi inte betygsätter våra elever, utan deras kunskaper, är ett icke godkänt betyg ofta en hård smäll för nyanlända elever som anser att de har presterat enormt.

Jag ska avsluta med att poängtera att jag vet att denna fråga är något kontroversiell. Flera håller inte med mig men jag vet att det är många lärare och nyanlända elever som tycker ett icke godkänt betyg är högst problematiskt. Och därför bör frågan diskuteras. Så, vad tycker du?

27 november 2014

Att undervisa nyanlända elever

Många frågor som jag får rör undervisningen av nyanlända elever. Många undrar hur man kan arbeta med läs- och skrivinlärning med nyanlända och många undrar hur man kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande med nyanlända elever. Det är inga lätta frågor att besvara och många gånger har jag önskat att det fanns tydliga exempel att dela med sig av. Gärna exempel där man får se lärare undervisa.

När jag och min kollega Monica Lindvall fick möjlighet att skriva en text till Skolverkets utprövningsomgång av Läslyftet valde vi att skriva en text som vi hoppas att lärare i de allra flesta ämnen och årskurser kan finna intressant. Till vår text "Samtal före, under och efter läsning" valde Skolverket sedan att ta fram fyra olika undervisningsfilmer där olika läsrelaterade aktiviteter ur vår text omsätts i praktiken. I dessa filmer får vi se olika lärare undervisa och många av eleverna i filmerna är nyanlända.

På Skolverkets läs- och skrivportal finns vår text, de olika undervisningsfilmerna samt en samtalsfilm där jag och några lärare samt en skolbibliotekarie samtalar om frågor som vår text kan väcka. Men jag tänkte även bädda in undervisningsfilmerna direkt här i inlägget eftersom jag tycker de är så väl värda att sprida.

Sara Persson och hennes nyanlända elever åk 3-6 samtalar om en text:

Hülya Basaran undervisar nyanlända elever åk 4-6 och låter dem närma sig en text genom att använda bilder:


Suzanne Gynnhammar har textsamtal i so med nyanlända elever i åk 9:


Björn Kindenberg använder Venn-diagram efter läsningen av texter i samhällskunskap åk 9:



Är det sedan så att ni blir nyfikna på att veta lite mer om hur man kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande och vill se fler konkreta exempel kanske denna spellista och detta inlägg kan vara av intresse:



Annars har jag beskrivit några konkreta arbetsområden som jag genomfört i min egen undervisning av nyanlända som man kan läsa:


Har du tips på bra länkar där lärare exemplifierar hur de arbetar med och undervisar nyanlända elever så får du mer än gärna lämna en kommentar. Kanske har du skrivit egna blogginlägg som du vill dela med dig av? Gör gärna det, många är nyfikna och vill läsa och lära mer.

Tillägg 2014-12-01:

Sara Persson (som du kan se i en av filmerna ovan) tipsar i kommentarsfältet om fyra inlägg där hon beskriver sitt arbete:

https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/04/30/att-jobba-med-atergivande-text-cirkelmodellen/
https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/09/29/lpp-for-nyanland-elev/
https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/03/11/210/
https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/10/26/en-fantastisk-lektion/

21 februari 2013

Förbättrad utbildning för nyanlända elever

Att organisationen av utbildningen för nyanlända elever är bristfällig på många håll vet vi. Att det nästan är 10% av eleverna i svensk grundskola som är födda utomlands och att det bara är 63% av dem som får behörighet att läsa vidare på gymnasiet, vet vi också. Därför är det oerhört glädjande att regeringen under en period nu har tillsatt utredningar och lagt fram reformpaket för att förbättra utbildningen för de nyanlända eleverna.

Idag var det dags för presskonferens där Jan Björklund och Erik Ullenhag presenterade en del av de insatser som ska förbättra utbildningen. Det handlade bland annat om förlängd skolplikt till 18 års ålder, max ett år i förberedelseklass, prioriterad timplan med fokus på undervisning i svenska, nya uppdrag till Skolverket att ta fram kartläggnings- och bedömningsmaterial och ett ökat statsbidrag till huvudmännen för att kunna erbjuda nyanlända elever i åk 6-9 fler undervisningstimmar i svenska.

Här nedan följer en längre sammanfattning av förslagen för er som är intresserade.

Kommentarer till, och sammanfattningar av, förslagen

Om du vill kan du ta del av Nationellt centrum för svenska som andraspråks kommentarer kring dessa förslag. När det gäller mina egna kommentarer så är jag först och främst väldigt glad över att vi får tydligare riktlinjer kring den särskilda undervisningsgrupp som går under namnen förberedelseklass/introduktionsklass och den grupp elever som vi kallar nyanlända elever. Äntligen kommer vi få en definition för i den promemoria som utredningsgruppen har lämnat till Utbildningsdepartementet finns en definition av begreppet nyanlända elever som lyder så här:

Nyanlända elever definieras som elever som anlänt till Sverige och påbörjat sin utbildning i Sverige efter den tidpunkt då skolplikten normalt inträder, dvs. efter sju,  eller om det finns särskilda skäl, åtta års ålder. En elev ska dock inte längre anses vara nyanländ efter fyra års skolgång.
Denna definition väcker en del frågor gällande elever i de yngre årskurserna. Ska en nyanländ 7-åring alltså inte kunna kallas nyanländ elev? Så här skriver arbetsgruppen och jag kan tänka mig att detta kommer att bli en fråga vi kommer att återkomma till:
Om ett barn som anländer till Sverige vid åtta års ålder blir placerad i årskurs 1 har utbildningen inte påbörjats sent i den bemärkelsen att barnet fått mindre utbildning än övriga barn som börjar i samma årskurs. I dessa fall ska barnet inte anses vara nyanlänt. Om barnet däremot placeras i årskurs 2 har barnet fått ett års skolgång mindre än sina  klasskamrater och är därmed att anse som nyanlänt.

Förberedelseklasser

När det gäller detta med förberedelseklasser funderade jag en del på vad Jan Björklund menade när han sa att "förberedelseklassen förs in i lagstiftningen som en form i grundskolan". En ny skolform? Nej, enligt arbetsgruppen som tagit fram förslagen handlar det om en ny undervisningsform:

Förberedelseklassen ska omges av ett eget regelverk där syftet med undervisningsformen och ramarna för hur den kan organiseras tydligt framgår. Samtliga regleringar kring nyanlända elever ska gälla oavsett om eleven får sin undervisning i förberedelseklass eller följer den ordinarie undervisningen.  Det innebär att undervisningen i huvudsak ska följa det som gäller för skolformen och att avvikelser från detta alltid ska ha stöd i de regleringar som omfattar nyanlända elever. Även om eleven under en begränsad period får huvuddelen av sin undervisning i en förberedelseklass ska eleven redan från början delta i vissa delar av den ordinarie undervisningen. Att en elev får viss del av undervisningen i förberedelseklass behöver inte betyda att eleven även omfattas av ett beslut om prioriterad timplan. I vilken mån eleven ska få viss del av undervisning i förberedelseklass och i vilken mån prioriterad timplan ska tillämpas kräver var för sig separata beslut.
Det nya förslaget till författningsändringar när det gäller förberedelseklass ser ut så här:
Förberedelseklass 
Rektorn får fatta beslut om att en nyanländ elev som saknar tillräckliga kunskaper i svenska  för att kunna tillgodogöra sig  den ordinarie  undervisningen delvis ska undervisas i förberedelseklass. Syftet med förberedelseklassen ska vara att öka elevens möjligheter att nå kunskapskraven. Ett beslut om undervisning i förberedelseklass får avse en tidsperiod om högst ett år. Om det finns särskilda skäl får beslutet förlängas så att det avser en sammanlagd tidsperiod om högst ett och ett halvt år. Om det finns synnerliga skäl får beslutet förlängas ytterligare så att det avser en sammanlagd tidsperiod om högst två år. En elevs  undervisning i förberedelseklass  i ett visst ämne ska  avbrytas så snart eleven bedöms  ha tillräckliga kunskaper för att på heltid kunna delta i undervisningen  i det ämnet i den undervisningsgrupp som eleven normalt ska tillhöra. Undervisning i förberedelseklass ska så långt det är möjligt såväl lokalmässigt som verksamhetsmässigt äga rum i nära anslutning till annan undervisning, om det inte finns särskilda skäl för annan placering. 
Placering i årskurs och undervisningsgrupp 
Rektorn ska senast inom två månader  från  den nyanlända  elevens ankomst till skolan  besluta om placering  i den årskurs som är lämplig med hänsyn till elevens ålder, förkunskaper och personliga förhållanden i övrigt.Innan rektorn fattar beslut om placering i en årskurs ska elevens vårdnadshavare få tillfälle att yttra sig. Eleven ska senast inom samma tid placeras i den undervisningsgrupp som eleven normalt ska tillhöra.  

Central mottagning eller inte

I många kommuner har man valt att samla de nyanlända eleverna på vissa skolor för att kunna samla kompetensen och resurserna på samma ställe. Detta kan komma att bli en intressant diskussion framöver, jag är nämligen inte helt säker på att det är en möjlig väg i framtiden. Eller hur tolkar du förslaget?
Undervisning i förberedelseklass ska såväl lokal- som verksamhetsmässigt äga rum i så nära anslutning till annan undervisning som möjligt. 
Med efterföljande kommentarer:
Det är viktigt att peka på det ömsesidiga intresset av att elever, som får viss del av undervisningen i förberedelseklass, har en tydlig tillhörighet i sin ordinarie undervisningsgrupp. Såväl de lärare som ska komma att undervisa eleven som klasskamraterna i elevens undervisningsgrupp och den nyanlända eleven gynnas av att kontakt knyts så tidigt som möjligt. Var förberedelseklassen geografiskt är placerad är också något som kan påverka möjligheten till integrering. Om undervisningen i förberedelseklassen bedrivs alltför långt från övrig verksamhet kan det skapa inlåsningseffekter som riskerar att begränsa den enskilda elevens förutsättningar att successivt slussas ut i ordinarie undervisning. Den geografiska placeringen av förberedelseklassen får inte försvåra för eleven att integreras och utveckla tillhörighet i den undervisningsgrupp som eleven är placerad i och som han eller hon slutligen ska tillhöra fullt ut. Förberedelseklassen bör därför i förläggas i så nära anslutning till annan undervisning som möjligt.

Bara ett år i förberedelseklass?

Att ha en tidsbegränsning på hur länge en elev kan gå i förberedelseklass är så klart väldigt dubbelt. Det är bra för det ställer krav på  huvudmän/skolor/rektorer/lärare att se till att all undervisning är språk- och kunskapsutvecklande och att dessa elevers språkutveckling är allas ansvar. Det förtydligas i förslaget:

Vi menar att en tidsgräns på högst ett år är rimlig som introduktion till den svenska skolan. Det innebär inte att eleven efter ett år förväntas befinna sig på en sådan språklig nivå så att han eller hon inte behöver stöd för att kunna följa och tillgodogöra sig den ordinarie undervisningen. En elev som anländer sent efter den ordinarie skolstarten kan komma att behöva olika former av stöd en lång tid under sin utbildning, inom ramen för undervisning i sin ordinarie undervisningsgrupp. Det är således väsentligt att en nyanländ elev inte slentrianmässigt får sin undervisning i förberedelseklass utan att behovet kontinuerligt följs upp. Så snart eleven bedöms kunna följa den ordinarie undervisningen i ett ämne ska undervisningen i förberedelseklassen upphöra beträffande det ämnet. Det innebära att undervisningen i olika ämnen successivt flyttas över till den ordinarie undervisningen.

Särskilt stöd och särskilda skäl


Om det föreligger särskilda skäl bör beslutet om delvis undervisning i förberedelseklass kunna förlängas så att det avser en sammanlagd period om högst ett och ett halvt år. Om det finns synnerliga skäl bör beslutet kunna förlängas ytterligare, så att det avser en sammanlagd period om högst två år. Sådana synnerliga skäl kan vara att en elev påbörjar sin utbildning mycket sent och på grund av bristande eller total avsaknad av tidigare skolgång inte har tillägnat sig ett skriftspråk. Om det efter två år fortfarande visar sig att eleven inte har förutsättningar att följa ordinarie undervisning kan detta bero på att eleven har behov av specialpedagogiska insatser. Detta bör i så fall hanteras inom ramen för särskilt stöd enligt 3 kap. skollagen. Ett beslut om specialpedagogiska insatser inom ramen för särskilt stöd kan dock i ett enskilt fall behöva beslutas mycket tidigare. I vissa fall kanske en utredning om särskilt stöd behöver inledas direkt efter kartläggningen av en elevs kunskaper. Som nämnts tidigare ska undervisning i förberedelseklass inte anses utgöra särskilt stöd utan fungera som en introduktion till den svenska skolan.
Den sista meningen gör mig hoppfull. Jag har nämligen oroat mig en del över att man ser på nyanlända elever som om de var i behov av särskilt stöd. Här tydliggörs det att det handlar om en introduktion till den svenska skolan och inget annat. Om det inte är så att eleven utöver det även har behov av specialpedagogiska insatser. Så här lyder förslaget när det gäller särskilt stöd och mer om detta och åtgärdsprogram kan ni läsa på sidan 80-81:

Beslut om undervisning i förberedelseklass eller prioriterad timplan ska inte hanteras inom ramen för särskilt stöd. Det är  endast om det befaras att eleven inte kommer att nå kunskapskraven trots åtgärder för nyanlända som anges i lag eller förordning som åtgärdsprogram ska upprättas.


Framgångsfaktorer

I arbetsgruppens övergripande problembeskrivning av nuläget när det gäller organisationen av undervisning för nyanlända elever finns mycket att känna igen sig i men det som är intressantast att titta på är det som de kallar framgångsfaktorer.

Det går inte enligt arbetsgruppen att utifrån forskning dra en generell slutsats kring vad som är att föredra; undervisning i förberedelseklass eller undervisning i vanlig klass. Det viktiga är att adekvat stöd kommer tidigt och att  valet av undervisningsform görs utifrån pedagogiska hänsynstaganden  i varje enskilt fall. Det finns dock en stor samstämmighet bland forskare när det gäller vissa framgångsfaktorer för  undervisning av nyanlända elever, som t.ex. kompetens, flexibilitet och höga förväntningar. Som en avgörande framgångsfaktor framhålls att det finns kunskap och kompetens när det gäller flerspråkighet och andraspråksutveckling. De som ska ansvara för att eleverna lär sig svenska måste ha specialistkompetens i vad det innebär att lära sig ett nytt språk. De måste ha särskild kunskap om hur andraspråksinlärning går till och veta vilka förutsättningar som är nödvändiga för en gynnsam språkutveckling. Härutöver krävs att även övriga lärare har grundläggande kunskaper när det gäller språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Alla som undervisar nyanlända elever måste ha kännedom om hur undervisning kan bedrivas för dem som inte har svenska som modersmål.
Ytterligare framgångsfaktorer som pekas ut är flexibilitet när det gäller skolans organisation och arbetssätt för att möta elevers olika behov liksom höga förväntningar på elevernas förmåga. Standardiserade lösningar som bygger på låga förväntningar och ett synsätt som utgår från att nyanlända elever per definition är  lågpresterande, är kontraproduktivt och bör så långt det är möjligt motverkas.

Underlag för planering av undervisningen

Förslaget till författningsändring gällande bedömning av elevens kunskaper ser ut så här:
5 c § Rektorn ansvarar för att en nyanländ elevs kunskaper bedöms inom två månader från elevens ankomst till skolan. Bedömningens resultat ska beaktas vid beslut om placering i årskurs enligt 5 d §. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om underlag för sådan bedömning.
Arbetsgruppen lyfter vikten av en gedigen bedömning av nyanlända elevers kunskaper på följande sätt:
Nyanlända elever är ingen homogen grupp. Det finns elever som har en lång skolgång i uppväxtlandet bakom sig och goda kunskaper i ämnena medan andra har bristande utbildningsbakgrund eller helt saknar tidigare skolgång. Trots detta visar utredningar att planering och genomförande av undervisning för nyanlända elever inte alltid utgår från dessa olikheter. Det är inte ovanligt med generella lösningar som inte tar hänsyn till elevers individuella förutsättningar och behov. Här föreslås därför att krav på en väl underbyggd bedömning av  nyanlända  elevers kunskaper ska införas. En sådan bedömning ska ge underlag för hur undervisningen bör planeras och genomföras.  Vid planeringen av undervisning för nyanlända elever måste skolan beakta vilka kunskaper  varje enskild elev tidigare har utvecklat, vad eleven fortsatt behöver utveckla för att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås samt hur undervisningen ska ge eleven möjlighet att  utvecklas så långt som möjligt inom ramen för utbildningen. Det är viktigt att beakta att elever som invandrat och som anlänt när de är äldre än när man normalt börjar i skolan i Sverige visserligen oftast har bristande kunskaper i det svenska språket men för övrigt kan ha mycket goda kunskaper i de olika ämnena.  Några generella utgångspunkter av i vilken mån nyanlända elever kan delta i undervisningen låter sig därför inte göras.  Hur undervisningen bör utformas, vilken ämnesundervisning eleven initialt kan delta i och i vilken omfattning detta kan ske  är alltid en bedömning som måste göras individuellt utifrån den enskilda eleven (min kursivering). Utgångspunkten ska vara att eleven så snart möjligt ska delta fullt ut i undervisningen i alla ämnen. För att detta ska vara möjligt krävs olika typer av språk- och kunskapsutvecklande insatser.
Denna bedömning ska ske skyndsamt, står det, och ska avslutas inom två månader. Här kan jag se stora svårigheter. Att kartlägga en elevs kunskaper kräver att man har kompetenta modersmålslärare som även har ämneskompetens. Att göra denna bedömning med hjälp av tolk kanske är möjligt men troligtvis oerhört svårt. Jag ser verkligen fram emot att få ta del av det kartläggningsmaterial som Skolverket ska ta fram och så här skriver arbetsgruppen om detta:

I och med förslaget behöver lärare  inte  i samma utsträckning  använda tiden till att konstruera eller köpa in eget material för att bedöma nyanlända elevers kunskaper.
Inget mer uppfinna hjulet på varenda skola när det gäller detta med kartläggning. Så oerhört efterlängtat!

Prioriterad timplan

Arbetsgruppen har lagt fram ett förslag som kallas prioriterad timplan och som beskrivs på följande sätt:

Rektorn får fatta beslut om prioriterad timplan för en nyanländ elev om det bedöms öka elevens möjlighet att tillgodogöra sig de kunskaper i svenska språket som behövs för att följa och tillgodogöra sig undervisningen i andra ämnen.Prioriterad timplan innebär att undervisningstiden i ett eller flera  ämnen, inklusive elevens val, omfördelas till förmån för ämnet svenska eller svenska som andraspråk. Beslut om prioriterad timplan får inte inskränka elevens möjligheter att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås och därutöver utvecklas så långt som möjligt inom ramen för utbildningen. Beslut om prioriterad timplan kan fattas för sammanlagt högst ett år.
Under presskonferensen pratade Jan Björklund enbart om utökad undervisningstid till förmån för ämnet svenska, vilket fick många av oss att fundera över svenska som andraspråksämnets framtid. I förslaget nämns även ämnet svenska som andraspråk och i arbetsgruppens skäl till förslaget med prioriterad timplan blir syftet med förslaget betydligt tydligare än det framställdes under presskonferensen.

Enligt skolförordningen ska skolan skapa förutsättningar för att elever når de kunskapskrav som minst ska uppnås och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för utbildningen. Det innebär att skolan måste organisera undervisningen för nyanlända elever så att de ges förutsättningar att utveckla kunskaper i alla skolans ämnen samtidigt som de inhämtar det svenska språket.  Här kan det bedömas att bestämmelserna  om studiehandledning på modersmålet är tillämpliga. Det kan även bedömas att elevens förutsättningar bäst skulle  tillgodoses  genom att  till viss del  prioritera undervisning i ämnet svenska/ svenska som andraspråk. Det kan tyckas självklart att en elev, som inte har några kunskaper i det svenska språket, under en första tid i svensk skola kan behöva fokusera på att utveckla sina språkkunskaper. Förslaget innebär att en sådan utformning av undervisningen tydligt ska regleras så att likvärdigheten för eleven inte riskeras. Beslut om  att omfördela tiden mellan olika ämnen (prioriterad timplan) för en nyanländ elev ska därför kunna göras om detta bedöms öka elevens förutsättningar  att så snart som möjligt kunna följa och tillgodogöra sig undervisningen i andra ämnen.
Det handlar alltså inte om ett ensidigt fokuserande på ämnet svenska, vilket man fick känslan av när Björklund pratade. Farhågan i att eleverna får stanna upp i sin kunskapsutveckling medan de ska lära sig svenska är även den obefogad. Detta förslag handlar om möjligheter att kunna skapa en optimal undervisningssituation utifrån elevens individuella förutsättningar och behov.

Skolplikt

I promemorian finns även förslag på hur skolplikten ska förtydligas i skollagen när det gäller nyanlända elever, förslag på den förlängda skolplikten upp till 18 år ("Skolplikt ska kunna gälla till och med vårterminen det kalenderår när en elev fyller 18 år") och förslag på när och hur skolplikten ska upphöra. Det finns även beskrivet vad som gäller om en elev ska fullgöra sin skolplikt inom gymnasieskolan.

En elev som ska fortsätta fullgöra skolplikt efter utgången av högsta årskursen får erbjudas  att fullgöra skolplikten inom ramen för sådana introduktionsprogram i gymnasieskolan som saknar behörighetskrav. En elev som fullgör sin skolplikt i gymnasieskolan ska ha samma rätt till särskilt stöd och  skolmåltider  som elever i grundskolan.  Om det  kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter ska kommunen även ordna skolskjuts för en sådan elev.

Så här kommenteras förslaget:

I praktiken innebär förslaget att vissa elever som annars inte skulle ha gått gymnasieskolan, nu kommer att göra det  inom ramen för en förlängd skolplikt. Förslaget kommer vidare förmodligen att innebära att vissa elever som i dag  går gymnasieskolans språkintroduktion i stället kan komma att fullgöra fortsatt skolplikt inom grundskolan. Detta bör dock inte innebära några strukturella förändringar av de introduktionsprogram som i dag finns inom gymnasieskolan. Oavsett om eleven efter utgången av högsta årskursen fortsätter att fullgöra skolplikten i grundskolan eller inom ramen för gymnasieskolan ska skolplikten upphöra när eleven uppnått de kunskapskrav som minst ska uppnås i svenska eller svenska som andraspråk alternativt behörighet till viss internationell utbildning.

I förslaget finns även en del som handlar om skolplikt för de ungdomar som anländer till Sverige när de är mellan 16 och 18 år.

Barn som inte har haft skolplikt eller vars skolplikt upphört före det kalenderår då de fyller 16 år, ska inte heller ha skolplikt därefter.
Utöver det jag har sammanfattat i detta inlägg finns det ännu fler förslag på förändringar i skollagen men jag tror mig ha fått med det allra viktigaste.

Nu vänder jag mig till er. Vilka är dina intryck och tankar kring dessa förslag? Hör gärna av dig genom att skriva en kommentar eller skicka e-post till anna@annakaya.se

Läs mer: Lärarnas Nyheter

30 januari 2013

Om att göra skillnad

För ungefär fem år sedan startade jag den här bloggen, min lärarblogg.

Anledningarna var flera men kollegialt lärande och nätverkande var inte prio 1. Jag var nämligen rätt frustrerad och kände inte att jag kunde göra mig hörd på något annat sätt än att skriva av mig i bloggformat.

Varför blogg och inte en dagbok eller kanske en insändare på sin höjd? Jag var bekant med bloggeriet och tänkte att jag kanske hittar någon som tycker som jag eller som tycker tvärtemot. Någon jag kan samtala och diskutera med. Någon att tänka ihop med.

Jag var frustrerad över en del saker som framför allt rör utbildning av nyanlända, hur deras rättigheter inte alltid togs till vara. Hur de flerspråkiga eleverna inte gavs rätt möjligheter, verktyg och strategier för att nå skolframgång.

Dessutom var jag oerhört upprörd över det sätt som skolor jämfördes med varandra utan någon hänsyn till varför en del elever (t ex de nyanlända), av självklara skäl, inte klarade av nationella proven eller att nå godkända betyg.

Media och samhället dömde ut vissa skolor hårt. Ofta var det samma skolor som hade en hög andel nyanlända elever.

Att verka inne i ett skolsystem och se de nyanlända elevernas kompetens och styrkor och få arbeta med fantastiska lärarkollegor samtidigt som media skrev ner oss alla var tufft. Och frustrerande.

Jag bestämde mig för att göra skillnad. Jag vill förändra och förbättra. Utveckla och utvecklas. För min skull, för skolans och samhällets skull. Men framför allt för elevernas skull. Sveriges framtid förtjänar det bästa.

Därför började jag blogga.

Häromveckan fick jag ett telefonsamtal. Från Utbildningsdepartementet. Det pågår en utredning om utbildning för nyanlända och de ville träffa mig. De ville lyssna på vad JAG har att säga. Idag träffades vi och hade ett oerhört intressant samtal.

Förstår ni hur stort det är? En frustrerad lärare börjar blogga och bollen är i rullning. Inget är omöjligt! Vi kan alla göra skillnad!