Ibland gör jobbet ont.
Ibland känns allt så outhärdligt svårt. Alltför energikrävande.
Men trots att maktlösheten är stor och trots att jag inser att jag aldrig kan göra tillräckligt, att jag inte kan laga trasiga själar, så kommer jag aldrig någonsin att ge upp.
Om alla vuxna människor i ett barns liv har svikit kan jag inte vara en i raden. Jag står stark och stadig kvar trots att jag är väldigt berörd i mitt inre.
Ett sviket barn bär på stor sorg.
Ett sviket barn kan vända sorgen till ilska.
Den ilskan kan vara utåtagerande eller inåtagerande.
Jag får ofta ta emot den utåtagerande ilskan. Om vi i skolan är barnens trygghet är det också hos oss de kommer att trotsa och det är våra gränser som ska ifrågasättas och tänjas. Och det är hos oss de är trygga nog att låta ilskan (alltså sorgen) få utlopp.
Men även om jag vet att det är så det ligger till, gör det inte arbetet enklare.
Mitt jobb som pedagog känns så oerhört långt borta när jag står med ett krisande barn. Bara en som har försökt hålla i ett ursinnigt sparkande barn vet hur stark, fysiskt och psykiskt, man måste vara. En vuxen räcker inte.
Utbrotten kan vara i några minuter eller betydligt längre. Utbrotten kan vara mer eller mindre våldsamma. Men jag ger inte upp. Jag släpper inte iväg ett krisande barn. För jag vet att barnet med sitt utbrott egentligen undrar:
"Kommer du stå pall? Kommer du orka? Eller kommer du också svika mig? Kommer också du, precis som alla andra vuxna, att slå mig?"
Efter utbrott kommer lugn. Ett tag. Några dagar.
Tills man känner den där pyrande irritationen igen. Känslan av att allt är fel och inget är bra. Och vetskapen om att det spelar ingen roll hur tillmötesgående jag är, barnet har något inom sig som måste komma ut.
Att inte se de utåtagerande barnen är omöjligt. Att orka finnas där för dem är svårt men vi gör så gott vi kan. Men vi missar alltför ofta de inåtagerande barnen vilket får oerhörda konsekvenser i framtiden...
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om barn som mår dåligt, konflikter, lärarrollen, nyanlända elever, traumatiserade barn, trygghet, tungt arbete,
