Att undervisa nyanlända elever

Många frågor som jag får rör undervisningen av nyanlända elever. Många undrar hur man kan arbeta med läs- och skrivinlärning med nyanlända och många undrar hur man kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande med nyanlända elever. Det är inga lätta frågor att besvara och många gånger har jag önskat att det fanns tydliga exempel att dela med sig av. Gärna exempel där man får se lärare undervisa.

När jag och min kollega Monica Lindvall fick möjlighet att skriva en text till Skolverkets utprövningsomgång av Läslyftet valde vi att skriva en text som vi hoppas att lärare i de allra flesta ämnen och årskurser kan finna intressant. Till vår text "Samtal före, under och efter läsning" valde Skolverket sedan att ta fram fyra olika undervisningsfilmer där olika läsrelaterade aktiviteter ur vår text omsätts i praktiken. I dessa filmer får vi se olika lärare undervisa och många av eleverna i filmerna är nyanlända.

På Skolverkets läs- och skrivportal finns vår text, de olika undervisningsfilmerna samt en samtalsfilm där jag och några lärare samt en skolbibliotekarie samtalar om frågor som vår text kan väcka. Men jag tänkte även bädda in undervisningsfilmerna direkt här i inlägget eftersom jag tycker de är så väl värda att sprida.

Sara Persson och hennes nyanlända elever åk 3-6 samtalar om en text:

Hülya Basaran undervisar nyanlända elever åk 4-6 och låter dem närma sig en text genom att använda bilder:


Suzanne Gynnhammar har textsamtal i so med nyanlända elever i åk 9:


Björn Kindenberg använder Venn-diagram efter läsningen av texter i samhällskunskap åk 9:



Är det sedan så att ni blir nyfikna på att veta lite mer om hur man kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande och vill se fler konkreta exempel kanske denna spellista och detta inlägg kan vara av intresse:



Annars har jag beskrivit några konkreta arbetsområden som jag genomfört i min egen undervisning av nyanlända som man kan läsa:

• Etik och moral - ett ämnesövergripande arbete
• Läs- och skrivinlärning - ett konkret exempel
• Lejonet och musen - ett språkutvecklande arbete
• Ilska, en känsla - ett språkutvecklande arbete
• En berättelsestruktur växer fram
• Att bygga broar mellan tal och skrift
• Cirkelmodellen - ett konkret exempel
• Genrepedagogik är fusk

Har du tips på bra länkar där lärare exemplifierar hur de arbetar med och undervisar nyanlända elever så får du mer än gärna lämna en kommentar. Kanske har du skrivit egna blogginlägg som du vill dela med dig av? Gör gärna det, många är nyfikna och vill läsa och lära mer.

Tillägg 2014-12-01:

Sara Persson (som du kan se i en av filmerna ovan) tipsar i kommentarsfältet om fyra inlägg där hon beskriver sitt arbete:

https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/04/30/att-jobba-med-atergivande-text-cirkelmodellen/
https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/09/29/lpp-for-nyanland-elev/
https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/03/11/210/
https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/10/26/en-fantastisk-lektion/

Undrens tid är inte förbi

Jag ska ge er några citat så ska ni gissa avsändaren. Okej?
Nej, det är inte mina egna ord även om man skulle kunna tro det. Jag har skrivit, och sagt, dessa ord så många gånger. Jag har önskat och hoppats att politikerna, och framför allt regeringen, skulle ta dessa formuleringar till sina och göra verklighet av innebörden.

Undrens tid är sannerligen inte förbi. Citaten kommer från regeringens uppdrag till Skolverket om att genomföra integrationsinsatser inom skolväsendet. Ett beslut undertecknat av utbildningsminister Jan Björklund.

Äntligen!

Mer om vad uppdraget innehåller och innebär kan du läsa på Nationellt centrum för svenska som andraspråks webbplats.

Den så otroligt viktiga läsförmågan

Idag presenterades resultaten på kunskapsmätningarna TIMSS 2011 och PIRLS 2011. Skolverket sammanfattar det på följande sätt:

Svenska fjärdeklassares läsförmåga har försämrats men deras kunskaper i naturvetenskap har förbättrats. Bland åttondeklassarna har resultaten i matematik försämras ytterligare. Det visar de internationella kunskapsmätningarna TIMSS 2011 och PIRLS 2011. I matematik och naturvetenskap lär sig också svenska elever mindre mellan årskurs 4 och 8 än i andra länder.

Jag ser en röd tråd i resultaten. En röd språktråd. Svenska elever läser sämre, speciellt när det gäller faktatexter och även om fjärdeklassarnas kunskaper i naturvetenskap har förbättrats är det trots allt fortfarande många elever som har svårt att förstå NO-språket och det tror jag påverkar kunskapsutvecklingen i allra högsta grad. Det kan troligtvis finnas en hel del språkliga förklaringar bakom de försämrade resultaten gällande matematik för elever i åk 8 också, för när det kommer till kritan är språk grunden till kunskap. Utan ett språk att tänka på kan man inte utveckla kunskap och utan ett kunskapsrelaterat språk och en god läsförmåga kan man inte nå skolframgång.

Under Björklunds presskonferens idag när han kommenterade kunskapsresultaten pratade han en del om Norge och att Norge hade förbättrat sina resultat. Björklund förklarade att detta troligtvis handlade om Norges skolreformer med tydliga kunskapskrav och fler nationella prov. Jag tänker lite annorlunda. Jag kan tänka mig att det är Norges tydliga språkfokus i deras läroplaner som påverkat deras kunskapsresultat i rätt riktning. I Norge finns nämligen "grundleggende ferdigheter" i alla ämnen:

"Grunnleggende ferdigheter er integrert i kompetansemålene der de bidrar til utvikling av og er en del av fagkompetansen."

De grundläggande färdigheterna är uppdelade utifrån att kunna uttrycka sig muntligt, att kunna uttrycka sig skriftligt, att kunna läsa, att kunna räkna och att kunna använda digitala verktyg. Som man förstår ser dessa färdigheter olika ut i olika ämnen och att det tydliggörs i varje ämne tror jag påverkar både elevernas läsförmåga och kunskapsutveckling.

"I hver læreplan for fag er det beskrevet hvordan de grunnleggende ferdighetene er forutsetninger for utvikling av fagkompetanse. For å sikre kontinuerlig utvikling av elevenes grunnleggende ferdigheter gjennom hele den 13-årige grunnopplæringen, er ferdighetene integrert i kompetansemålene. De kan imidlertid framstå ulikt og komme til uttrykk i varierende grad i forskjellige læreplaner for fag."

Detta är något vi saknar i Lgr 11. Det är inte alls lika tydligt uttryckt vad som krävs av eleverna när det gäller  dessa grundläggande färdigheter. Titta på detta exempel på den norska kursplanen i naturkunskap:

"Å kunne uttrykke seg muntlig og skriftlig i naturfag innebærer å presentere og beskrive egne opplevelser og observasjoner fra naturen. I naturfag er skriftlige rapporter fra eksperimenter, feltarbeid, ekskursjoner og fra teknologiske utviklingsprosesser sentrale. Å kunne formulere spørsmål og hypoteser og å bruke naturfaglige begreper og uttrykksformer inngår i dette. Å argumentere for egne vurderinger og gi konstruktive tilbakemeldinger er viktig i naturfag. 

Å kunne lese i naturfag dreier seg om å samle informasjon, tolke og reflektere over innholdet i naturfaglige tekster, brosjyrer, aviser, bøker og på Internett. Lesing i naturfag innebærer også lesing av bruksanvisninger, oppskrifter, tabeller, ulike diagrammer og symboler. 

Å kunne regne i naturfag er å bruke tall og beregninger for å registrere og utarbeide resultater fra ens egne målinger og å lage tabeller og diagrammer med naturfaglig innhold. Å regne innebærer også å bruke og tolke formler og modeller fra virkeligheten samt bearbeide og tolke ulike typer data. 

Å kunne bruke digitale verktøy i naturfag dreier seg om å kunne benytte slike verktøy til utforskning, måling, visualisering, simulering, registrering, dokumentasjon og publisering ved forsøk og i feltarbeid. For å stimulere kreativitet, levendegjøre og visualisere naturfaglige problemstillinger er digitale animasjoner, simuleringer og spill gode hjelpemidler. Kritisk vurdering av nettbasert naturfaglig informasjon styrker arbeidet med faget. De digitale kommunikasjonssystemene gir muligheter for å drøfte naturfaglige problemstillinger."

Att svenska elevers läsförmåga försämras är väldigt oroväckande och att eleverna har en dålig kunskapsutveckling från åk 4 till åk 8 är, tror jag, en tragisk följd av elevernas försämrade läsförmåga. Att texterna blir mer komplexa i mellanstadiet, och att det ofta är först då man märker att elevens läsförmåga inte räcker, är inget ovanligt och därför är det det dags att vi gör något åt det. På riktigt. Att ha ett språkfokus i våra styrdokument är en lösning. Att alla lärare arbetar språk- och kunskapsutvecklande är en annan. Det perfekta vore kanske en kombination?

Jag har tidigare skrivit ett långt inlägg med en hel del lästips när det gäller sjunkande läskunnighet. Läs gärna det också.

Kartläggnings- och bedömningsmaterial

Det finns två saker som vi som arbetar med nyanlända elever länge har längtat efter. Det handlar dels om att vi saknar ett kartläggningsmaterial för att kunna ta reda på vad eleverna har för kunskaper när de kommer till Sverige, dels saknar vi ett bedömningsmaterial för att dokumentera, följa och bedöma elevernas språkutveckling på svenska.

Att placera en nyanländ elev i rätt undervisningsform är oerhört svårt om man inte vet vad eleven redan kan. Många gånger slentrianplaceras nyanlända elever i förberedelseklass utan att man tar reda på om det skulle kunna finnas andra möjligheter som skulle kunna passa bättre. Med ett kartläggningsmaterial och kompetenta modersmålslärare skulle vi relativt snabbt kunna avgöra vilka ämnen som eleven skulle kunna läsa i ordinarie klass (med studiehandledning) och då även se till att eleven fick undervisning på rätt nivå.

När det gäller att följa och bedöma de nyanlända elevernas språkutveckling är det väldigt svårt idag då vi inte har något bedömningsmaterial att förlita oss på. Kunskapskraven i kursplanen för svenska som andraspråk är alldeles för avlägsna och vi har länge efterfrågat ett bedömningsstöd som vi kan använda på vägen dit. En del av oss har använt Europeisk språkportfolio men det materialet är inte kopplat till kursplanen i svenska som andraspråk, vilket gör det till ett ofullständigt bedömningsstöd.

Det är med glädje jag nu läser Skolverkets redovisning av det uppdrag som de fick av regeringen i våras. Inom en snar framtid kan vi ha både ett kartläggningsmaterial och ett bedömningsmaterial. Vilken lycka! Skolverkets redovisning går att läsa här i sin helhet men jag har även valt att publicera väl valda citat på Nationellt centrum för svenska som andraspråks webbplats, läs gärna mer där.

Det finns en liten bonus i Skolverkets redovisning och det handlar om att "Skolverket ser också behov av att initiera och stödja en kontinuerlig fortbildning i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för alla lärare som en del i uppföljningen efter att kartläggning skett av elevens kunskaper." Inte för att detta ingår i just detta uppdrag men det är en stark signal om ett behov som vi svenska som andraspråkslärare länge har frågat efter. Nämligen att alla lärare behöver kompetens i att arbeta språk- och kunskapsutvecklande i skolans alla ämnen.

En annan intressant del i redovisningen handlar om en annan utredning, nämligen den gällande utbildning för nyanlända. En del i den utredningen handlar om våra två svenskämnen och beroende på vad utredningen visar kommer bedömningsmaterialet i svenska antingen vara relaterat till kursplanen i svenska som andraspråk eller kursplanen i svenska. Mycket spännande, måste jag säga.

Handledning för lärande för 10 skolor

Kanske har ni hört talas om det uppdrag som Skolverket har fått av regeringen som går under namnet Handledning för lärande. Så här beskriver Skolverket uppdraget:

Under tre år kommer Skolverket att stödja tio utvalda skolor med låga kunskapsresultat. Lärarna på skolorna kommer att få stöd av handledare för att utveckla sin undervisning, men i insatserna ingår även studiehandledning på elevernas modersmål, stöd för kontakter med vårdnadshavare och läxläsning.

Nu har uppstartskonferensen i Göteborg varit och jag har följt konferensen via twitter. Konferensdeltagarna har fått ta del av en hel del och här kommer ett urval av de tweets som skrevs under dagarna.

Anna Ekström: Stödet till skolorna ska utgå ifrån lärarens verklighet i klassrummet. #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Anna Ekström: Projektet ska inte leta efter en gyllene metod eller enkel lösning. #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Anna Ekström: Däremot har kollegialt lärande, att idéer från lärare systematiskt följs upp och dokumenteras på visat sig fungera #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Möjligheter: att utvecklas som lärare, få tid för ped. diskussioner, ha ett gemensamt projekt på skolan och att få handledning. #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Anna Österlund: I #svhfl handlar det om att på ett strukturerat och flexibelt sätt arbeta tillsammans med sina kollegor.
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Anna Ö: Idag kommer ni att få möta tre varianter av kollegialt lärande: grupphandledning, individuell coachning och lesson study. #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Språket centralt för lärandet - det går inte att åtskilja språk och lärande från varandra #svhfl
— Cilla Dalén (@cilladalen) augusti 15, 2012

Jag tänker att detta med formativ bedömning tvingar fram ett arbete med språket. Bra! #svhfl
— Cilla Dalén (@cilladalen) augusti 15, 2012

Ansvar för det egna lärandet kräver också att eleverna förstår #svhfl
— Cilla Dalén (@cilladalen) augusti 15, 2012

Anna Österlund berättar att alla de olika typerna avhandledning vi har hört om kan förekomma på skolorna under projektets gång #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Gunilla P-B:Kan vi undervisa så att eleverna lär sig? Så enkelt och så svårt är det #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Ämnesmässiga förkunskaper, nivå i sin språkutveckling, hur läraren jobbar påverkar förståelse #svhfl
— Cilla Dalén (@cilladalen) augusti 15, 2012

OJ, vilket exempel. Vi läser rappakaljatext på obegripligt språk och KLARAR att svara på instuderingsfrågor. Skolkritik!!! #svhfl
— Cilla Dalén (@cilladalen) augusti 15, 2012

Nat. centr: Alla lärare som möter flerspråkiga elever behöver vara medvetna om hur andraspråksinlärning går till #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 15, 2012

Hela twitterflödet kan du läsa här.

Jag ser fram emot att få följa de 10 skolorna under dessa år och jag hoppas att Skolverket och skolorna i fråga kommer hålla oss uppdaterade under tiden så vi slipper vänta i 3 år innan vi får ta del av resultatet.

Arbetar du på någon av dessa skolor? Vill du berätta om arbetet och/eller dina tankar är du varmt välkommen att höra av dig till mig. Har du ingen egen blogg kan du alltid skriva ett gästblogginlägg i min.

Läs mer: Cilla Dalén, skolbibliotekarie Hjulsta grundskola. På Skolverkets webbplats kan du ta del av en del av konferensens presentationer.

Språk i alla ämnen - ett utvecklingspaket

I våras hörde jag talas om att Skolverket skulle ge ut olika utvecklingspaket för lärare inom gymnasieskolan och nu kan man läsa mer om detta på Skolverkets sida. Eftersom jag tycker att ett av paketen Språk i alla ämnen är lite extra intressant för oss som arbetar med flerspråkiga elever har jag skrivit ett inlägg om detta på Nationellt centrum för svenska som andraspråks webbplats.

I inlägget finns även de två filmer som utvecklingspaketet innehåller. Filmerna förtydligar det kommentarmaterial Få syn på språket, som Skolverket gett ut när det gäller språk- och kunskapsutveckling i alla ämnen.

Är jag kanske behörig trots allt?

Jag fick en kommentar med ett tips om att Skolverket numera låter meddela att jag (och många fler) troligtvis blir behöriga att undervisa i ämnet svenska som andraspråk i årskurs 4-6 trots allt.

För dig som inte vet vad jag pratar om rekommenderar jag dig att läsa mitt inlägg Jag är inte behörig så får du lite bakgrund att utgå ifrån.

Nu kan man läsa så här på Skolverkets hemsida:

Vilka behörighetskrav gäller för svenska som andraspråk i grundskolan?

Behörighet i svenska som andraspråk ges om lärarexamen är avsedd för undervisning i ämnet. Behörighet i svenska som andraspråk ges också till den som har behörighet att undervisa i svenska i någon av årskurserna 1-3. Till exempel får en lärare med behörighet att undervisa i svenska i årskurs 1-7 behörighet i svenska som andraspråk i 1-3.
Den som önskar komplettera sin behörighet utöver examen för att få undervisa i svenska som andraspråk i årskurs 1-3 måste antingen läsa 15 högskolepoäng i svenska som andraspråk eller 30 högskolepoäng i svenska för att bli behörig i ämnet.

Den som önskar komplettera sin behörighet utöver examen för att få undervisa i svenska som andraspråk i årskurs 4-6 måste läsa 30 högskolepoäng i svenska som andraspråk för att bli behörig i ämnet. En lärare som har en behörighetsgivande examen som endast är avsedd för undervisning i årskurs 1-3, t.ex. lågstadielärare, måste också uppfylla kraven i behörighetsförordningens 2 kap. 7 § som anger att det krävs 30 högskolepoäng vardera i ämnena svenska, engelska och matematik för att bli behörig att undervisa i årskurs 4-6

Den som önskar komplettera sin behörighet utöver examen för att få undervisa i svenska som andraspråk i årskurs 7-9 måste läsa 45 högskolepoäng i svenska som andraspråk för att bli behörig i ämnet.

Det verkar onekligen som att förordningen är förändrad eftersom denna, för mig väldigt betydelsefulla mening, numera saknas:

I dagsläget är det endast lärare med ämnesbehörighet i åk 7-9 som kan komplettera sin behörighet med svenska som andraspråk och bli behöriga att undervisa i åk 4-6.

Hoppfullt måste jag säga men än så länge lyser min lärarlegitimation med sin frånvaro.

De nyanlända eleverna - hur gör man?

Många skolor och kommuner famlar runt när det gäller organisationen och undervisningen av nyanlända elever. Hur gör man? Hjulet uppfinns om och om igen och det verkar inte som att kommuner och skolor lär speciellt mycket av varandra när det gäller just dessa frågor.

Jag blev väldigt glad när Skolverkets nya stödmaterial kom, äntligen finns många goda exempel att lära av! Men allt går inte att lära sig genom att läsa, ibland behöver man även prata och dela erfarenheter med några som lyckats riktigt bra.

Jag har haft kontakt med Annechatrin Brandén, rektor på Nibbleskolan i Hallstahammar, en av skolorna som Skolverket har gjort ett intressant reportage om i stödmaterialet, och jag bad henne berätta lite mer om hur det går till när nyanlända elever börjar i deras skola. Det intressanta inlägget kan du läsa på Skollyftet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om nyanlända elever, språkutvecklande arbetssätt, Skolverket, goda exempel,

Nytt stödmaterial om nyanlända

Nu har Skolverket kommit ut med sitt nya stödmaterial för hur man organiserar undervisningen för nyanlända elever med exempel från olika kommuner i Sverige som ligger i framkant när det gäller detta. Stödmaterialet, som heter "Att främja nyanlända elevers kunskapsutveckling – med fokus på samverkan, organisation samt undervisningens utformning och innehåll", riktar sig inte i första hand till lärare men det är viktigt att alla som arbetar med nyanlända elever läser och tar till sig av de goda exempel som finns i Sverige.

Jag ser fram emot att läsa mer om hur man gör i Hallstahammar, Västerås, Linköping, Växjö och Bagarmossens skola i Stockholm!

Mer information om nyanlända och detta stödmaterial finns på Skoverkets sida.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om stödmaterial, Skolverket, nyanlända elever,

Nyanlända elever och nationella prov

Mina kollegor och jag satt och pratade om nyanlända och deras eventuella deltagande i nationella proven. Det sägs så mycket och ingen verkar riktigt veta vad som gäller. Måste de göra proven? Vem avgör om de ska göra proven eller inte? Finns det speciella riktlinjer? Jag bestämde mig för att skicka en fråga till Skolverket via twitter, här är fråga och svar.

@Anna_Kaya Hej! Eleverna i grundskolan ska erbjudas att göra provet, se svar på fråga 4 och 8 här: bit.ly/x1ElsZ

— Skolverket (@Skolverket) January 23, 2012

Klicka på länken så kan även du ta del av Skolverkets svar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Skolverket, nyanlända elever, nationella prov,

Jag är inte behörig

Jag fick en smärre chock idag. Jag är inte behörig att undervisa i svenska som andraspråk i år 4-6. Jag har läst 50 gamla hp i sva efter avslutad lärarexamen (jag är sv/so 1-7-lärare i grunden) och det får mig att bli behörig i 7-9 men inte i 4-6. Hur är detta möjligt, tänker ni nu. Tro mig, det har jag ägnat lång tid åt att fundera över och inte har jag kommit på något bra svar.

Låt oss ta allt från början. I våras reagerade jag först och främst på att alla svensklärare som är behöriga att undervisa i svenska i årskurs 1-3 även är behöriga att undervisa i svenska som andraspråk. Sedan läste jag Skolverkets poänggränser vid komplettering för utökad behörighet och slogs av tanken att man bara behöver komplettera med 45 nya hp i sva för att bli behörig att undervisa i 7-9 medan man måste ha 90 hp för att bli behörig i svenska. Det kändes konstigt. När vi har två jämlika svenskämnen med samma status borde väl lärarnas kompetens väga lika tungt? Varför behöver svensklärarnas kompletteringsutbildning vara dubbelt så lång som sva-lärarnas. Inget svar fanns att finna.

Efter ett tag började jag fundera över varför det inte stod hur många poäng man behövde komplettera med för att få behörighet i sva för årskurs 4-6. Det var bara några streck där. Jag ställde då följande fråga till Skolverket på twitter:

Skolverket svarade att jag skulle läsa på deras hemsida, där de svarar på många olika frågor om lärarlegitimation. Jag klipper in hela frågan och svaret i sin helhet:

Vilka behörighetskrav gäller för svenska som andraspråk i grundskolan?

Om man har svenska i sin behörighet är man behörig att undervisa i svenska som andraspråk t.o.m. åk 3. Lärare i åk 4-6 får också undervisa i svenska som andraspråk i åk 3 om de har behörighet i svenska. Har man svenska som andraspråk i sin examen avsedd för undervisning i åk 4-6, t.ex. om man är mellanstadielärare eller 1-7 lärare, får man också undervisa i svenska som andraspråk.

Vid komplettering för utökad behörighet utöver examen får lärare i åk 1-3 som har 30 hp i svenska behörighet att undervisa i svenska och svenska som andraspråk i åk 1-3. I dagsläget är det endast lärare med ämnesbehörighet i åk 7-9 som kan komplettera sin behörighet med svenska som andraspråk och bli behöriga att undervisa i åk 4-6. För lärare med en utbildning avsedd för undervisning i åk 7-9 krävs studier omfattande 45 hp i svenska som andraspråk, vilket också ger dem behörighet att undervisa i svenska som andraspråk i åk 4-6.

Jag läste detta svar många gånger. Jag bad andra läsa och tolka. Hur jag än vände och vred på det så förstod jag inte: I dagsläget är ett endast lärare med ämnesbehörighet i åk 7-9 som kan komplettera sin behörighet med svenska som andraspråk och bli behöriga att undervisa i åk 4-6.

Ofattbart. Hur tänkte de då detta beslutades? Eller var det någon som inte tänkte alls? Vi är många 1-7-lärare som har kompletterat och läst sva efter vår examen. Vi får alltså bara undervisa i sva i åkv1-3, vilket vi hade haft behörighet att göra ändå om vi är svensklärare, eller så får vi undervisa i 7-9 om vi har läst tillräckligt mycket. Jag undrar hur de ska hitta betygssättande sva-lärare i år 6 framöver...

Nåja, när jag smält detta ofattbara skickar jag en kontrollfråga till Skolverket:

Svaret jag fick var väldigt tydligt:

Så som behörighetsförordningen ser ut i dagsläget går det inte för en 1-7 lärare, som inte har SVA i examen, att komplettera med studier i SVA och få utökad behörighet. Mvh Skolverket

Det går inte. Omöjligt. Hör ni hur orimligt det låter? Punkt, slut, det går inte. Alla andra kan komplettera, plugga, läsa in, tenta av men råkade du välja just att vilja undervisa i sva i åk 4-6 och du inte kunde få in det i din grundexamen eller är 4-9-lärare, nä, då går det inte.

Behöver jag säga att det vid detta tillfälle fullkomligen rök ur mina öron?

Eftersom jag inte kunde förstå hur det kunde bli så här ställde jag flera följdfrågor och det enda Skolverket kunde säga var följande:

Regeringen. Skolverket förstår mig men kan inget göra för det är regeringens fel.

Suck.

Edit: Jag läser att Lärarnas Nyheter tar upp denna fråga nu, läs mer i den här artikeln.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om behörighet, lärarlegitimation, Skolverket, svenska som andraspråk,

"Långsiktighet viktig för elevers språkutveckling"

I Skolverkets nyhetsbrev finns en artikel om flerspråkiga elever där det poängteras att de flerspråkiga elevernas språkutveckling sker i alla ämnen och under hela skoldagen. Inger Lindberg, professor vid institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet intervjuas och man citerar även ur Skolverkets bok Greppa språket - ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet, som jag skrivit mer i ett eget inlägg. Långsiktighet och vikten av att man sätter in rätt insatser i tid är av yttersta vikt. Så även att ha kompetenta lärare som vet hur man lär i och på sitt andraspråk.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Skolverket, Greppa språket, Inger Lindberg, språkutveckling,

Undantag från krav på behörighet i engelska till gymnasieskolan

Vi som arbetar med nyanlända elever pratar ganska ofta om hur vi ska göra med de nyanlända eleverna och deras undervisning i engelska. Inte alla sent anlända elever klarar av att lära sig så mycket engelska under sin skoltid i Sverige så de blir godkända och vi är många som varit oroliga över att dessa elever inte ska få behörighet till gymnasieskolan.

Nu är det dock så att det finns ett undantag från detta krav på behörighet och elever som av olika anledningar inte har kunnat delta fullt ut i grundskolans undervisning i engelska, men som ändå bedöms klara av ett gymnasieprogram och har godkända betyg i övriga ämnen som efterfrågas, ska beredas plats i gymnasieskolan och där få läsa engelska på grundskolenivå.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Skolverket, sent anlända elever, engelska

Ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet

Nu har "Greppa språket - ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet" kommit och kan beställas eller laddas ner från Skolverket. Det är en översikt som tar upp didaktiska perspektiv som gynnar flerspråkiga elever men jag hävdar att alla elever kan gynnas av det som tas upp i denna bok.

Boken är skriven av olika personer från Nationellt centrum för svenska som andraspråk och jag tycker de har lyckats sammanfatta det viktigaste av svensk och internationell andraspråksforskning och framförallt didaktisk andraspråksforskning om språk och ämne. Detta är något vi i Sverige inte har forskat så mycket på och därför tar översikten upp forskning från framförallt Australien, USA, Storbritannien och Nederländerna.

Man tar i översikten upp Skolinspektionens granskning av språk- och kunskapsutvecklingen för flerspråkiga elever och nämner att lärare inte har tillräcklig kunskaper för att hantera flerspråkiga elever i en undervisningssituation. Det räcker inte med att ge undervisningsmetoder utan man måste få till ett didaktiskt perspektiv på undervisningen utifrån följande frågor:

• Vem eller vilka är de som ska lära sig och vad kan de?
• Vad ska de lära sig? Varför väljs just detta innehåll och dessa mål?
• Vilka allmändidaktiska teorier lämpar sig för just detta planerade ämnesstoff?
• På vilka sätt engageras och utmanas eleverna språkligt och hur kan elevernas mångkulturella erfarenheter tas tillvara i undervisningen?
• Hur kan man lägga upp den konkreta undervisningen och bearbeta ämnesstoffet så att alla elever ska ha möjlighet att utveckla såväl faktakunskaper, förståelse, färdigheter som förtrogenhet?

Författarna ger en förklaring av dessa didaktiska perspektiv på undervisningen utifrån forskning och de sammanfattar de viktigaste faktorerna som gynnar flerspråkiga elevers lärande i följande punkter:

• läraren betonar läsning och skrivande
• läraren betonar muntlig framställning, lyssnande och visualiseringar
• läraren betonar tankemässigt krävande uppgifter
• läraren känner till och kan analysera språket i sitt ämne
• läraren fokuserar på en medveten utveckling av ordförrådet i ämnet
• läraren förstår vilka texter som är ämnestypiska och vad som kännetecknar dem
• läraren undervisar om vad som utmärker olika texter i ämnet och också om olika lärandestrategier, och använder olika typer av formativ bedömning av elevernas prestationer
• läraren skapar en elevcentrerad klassrumsmiljö.

Boken är uppdelad i 6 kapitel där kapitel 2-4 fokuserar på lärande och undervisning och kapitel 5-6 fokuserar på flerspråkighet och förhållningssätt. Kapitlen går att läsa fristående och även om kapitel 2 är ett ganska tungt kapitel med teorier om lärande så är hela boken tämligen lättläst och lätt att ta till sig. Det ges många elev- och klassrumsexempel och det är lätt att se återkopplingarna till de didaktiska och teoretiska perspektiven.

Det poängteras särskilt de förtydligade kraven på språklig förmåga i kurs- och ämnesplaner i Lgr11 och Lgy11:

I de olika kursplanerna respektive ämnesplanerna specificeras sedan de språkförmågor som elever förväntas utveckla i de olika ämnena. I dessa dokument bygger varje avsnitt, Syfte, Centralt innehåll och Kunskapskrav, på varandra. När det handlar om de språkkrav som ställs i ämnet, behöver man alltså som lärare både i planering och genomförande ha hela kurs- respektive ämnesplanen i åtanke, och fundera över hur innehållet i undervisningen läggs upp och genomförs på bästa sätt för att ge eleverna möjlighet att nå både ämnes- och språkmålen.

De ger även exempel ur en kursplan för att förklara hur detta kan se ut. Eftersom språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt är gynnsamt för flerspråkiga elever tas olika arbetssätt och metoder upp. Genrepedagogik är ett sådant exempel som ges en ingående beskrivning i boken.

I boken finns det även modeller för strukturerad ämnesundervisning, dvs planering för och genomförande av undervisning/arbetsområden och bedömning av det eleven har lärt sig. Allt anpassat utifrån att de språkliga och ämnesspecifika förmågorna utvecklas hand i hand.

Det poängteras gång på gång att denna bok bör läsas och diskuteras av alla lärare, oavsett ämne eller ålder på eleverna, och det är verkligen en bok som alla kan ta till sig och lära av. Språkutvecklingen hos våra elever rör inte bara språklärarna och svenska som andraspråkslärarna utan alla lärare har lika stort ansvar i att eleverna utvecklar sitt språk maximalt. Därför tar boken även upp språket i matematiken och vikten av att reflektera över sitt lärande och ge eleverna ett gemensamt metaspråk.

Min förhoppning är att Greppa språket sprids ut i lärarrum och arbetslag och att den läses och diskuteras av alla. För de flerspråkiga eleverna rör oss alla. Förr eller senare. 20 % av de svenska grundskoleeleverna har ett annat modersmål än svenska. En av fem. Nu är det dags att tänka om för bevisligen fungerar inte det vi gjort hittills och jag tror vi har allt att vinna om vi satsar på språket i ämnet. I alla ämnen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om språkutveckling, kunskapsutveckling, Greppa språket, Skolverket, Skolinspektionen, Lgr11,

Språkets betydelse i Lgr11

Jag är av den övertygelsen att en stor del av de svenska elevernas sjunkande skolresultat har med bristande språkförmåga att göra. Nu pratar jag inte bara om flerspråkiga elevers bristande kunskap i svenska språket utan om det faktum att vår svenska skola i dag ställer högre krav på språk- och läsförmåga än skolan gjorde förr.

Nu krävs att elever klarar av att förstå, källkritiskt granska, analysera och resonera kring väldigt många olika slags texter (här pratar jag om det vidgade textbegreppet, skriven och talad text men även bilder, film etc. Läs mer om det vidgade textbegreppet i Kristina Alexandersons blogg. ) och inte bara den, av läraren, valda lärobokstexten. För många elever, svensk- och flerspråkiga, är det alldeles för svårt att på egen hand, eller tillsammans med klasskamrater, inhämta kunskap från texter som de troligtvis inte förstår. Det räcker inte att att arbeta med förförståelse och att man som lärare hjälper till med att förklara "svåra ord" (förresten, varför inte i stället kalla dem "nya ord" och på så sätt ta bort den negativa laddningen?) Läraren måste också aktivt lära ut läsförståelsestrategier och andra sätt som kan få eleverna att kunna närma sig, och förstå, hur olika texter är uppbyggda. Alltför många elever läser texter (lyssnar/tittar på bilder, film etc) utan att förstå att de inte förstår och dessa elever skulle bli väldigt mycket hjälpta av ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt där läraren undervisar explicit om textens uppbyggnad och där läraren kanske "modelläser" och ställer "tankefrågor" till texten under uppläsning, eller där eleverna själva får producera förtydligande texter kring det textavsnitt de tyckte var otydligt. Extra viktigt är detta i ämnen där man vanligtvis inte arbetar med språket och textuppbyggnad.

De elever som är goda läsare och som är vana att resonera kring texter, att läsa mellan raderna och dra egna slutsatser kommer alltid att klara av att nå målen, oavsett undervisningssätt, men de elever som är svaga läsare eller som inte har fått lära sig olika strategier att närma sig texter kommer nå oerhört mycket bättre resultat om alla vi lärare arbetar språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen.

Detta har forskare länge sagt och nu äntligen får vi ett rejält förtydligande i våra nya styrdokument. Språket får en betydande roll i både övergripande mål i läroplanen och i alla olika kursplaner i Lgr11 och Skolverket ställer frågan: "Hur stimulerar vi användningen av språket i skolans alla ämnen?"

Jag vet vad jag vill svara. Jag vill att alla lärare ska få kompetens i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Jag vill att lärare ska få tillgång till metoder som fungerar och som , t ex genrepedagogik. Jag vill att alla lärare funderar kring språkets betydelse och användning varje gång de planerar upp ett arbetsområde och inför varje lektion. Vilka ord och begrepp kan skapa svårigheter? Kommer jag ge eleverna möjligheter att närma sig texter på olika sätt? Kommer undervisningen utgå ifrån mina elevers tidigare erfarenheter och kunskaper? Kommer eleverna få lika stora möjligheter att läsa, skriva, lyssna och samtala under lektionen? Är jag medveten om vilka lärstilar mina elever har? Är jag medveten om hur jag kan ge eleverna olika strategier för inlärning och läsförståelse?

I ett annat inlägg berättade jag om ESOL Online, en kunskapsbank för lärare i Nya Zeeland, och deras checklista för hur man som lärare kan få (framförallt flerspråkiga) elever att i högre grad nå skolframgång och den listan är så bra att jag väljer att kopiera in den igen för jag tror på fullt allvar att det är här den svenska skolans framgångssaga startar.

7 sätt att effektivisera undervisningen och inlärningen för andraspråkselever

Genom att integrera följande sju principer i planeringen och genomförandet av din undervisning, oavsett ämne, kommer det att leda till att eleverna i högre grad utvecklar ämneskunskaper parallellt med att de utvecklar sin språkförmåga:

1. Lär känna dina elever, deras språkliga och kulturella bakgrund, deras tidigare erfarenheter och kunskaper.
Vad vet jag om mina elevers språkkunskaper? Känner jag till på vilken kunskapsnivå de befinner sig? Hur tar jag reda på detta och hur påverkar det planeringen av min undervisning?

2. Formulera målen för undervisningen, och kunskapskraven för eleverna, både utifrån ämneskunskaper och utifrån språkbehärskning.
Vilka språkkunskaper behöver eleverna tillägna sig för att kunna nå målen och tillägna sig kunskap? Är eleverna insatta i vad de ska lära sig och vilka språkkunskaper de behöver för att kunna nå målen?

3. Se till att målen och undervisningen är uttrycklig och tydlig.
Hur ser jag till att alla elever förstår målen och förstår vilken kunskap ska tillägna sig? Hur planerar jag undervisningen så att alla elever deltar aktivt? Hur kan jag göra min undervisning så begriplig att jag når alla elever?

4. Börja med konkreta, kontextbundna uppgifter för att göra det abstrakta enklare att förstå.
Hur kan jag få med mig eleverna från det kända, konkreta, kontextbundna till det mer abstrakta, kontextobundna? Hur kan jag sätta olika begrepp i ett konkret sammanhang?

5. Skapa möjligheter för autentisk språkanvändning med fokus på ämnesspecifikt och akademiskt språk.
Hur fokuserar jag på språkanvändningen i min undervisning? Ger jag eleverna möjligheter att upptäcka, tillägna sig och använda sig av det ämnesspecifika språk och de språkliga strukturer som kännetecknar ämnesområdet?

6. Säkerställ att det finns en balans mellan receptiv och produktiv språkanvändning vid varje undervisningstillfälle.
Ger jag eleverna möjligheter att lyssna, tala, läsa och skriva vid varje undervisningstillfälle? Ser jag till att det skapas en balans?

7. Ge eleverna redskap och strategier för inlärning, uppföljning, utvärdering och självbedömning.
Vilka möjligheter ger jag mina elever att reflektera över sin egen inlärning? Ger jag elever inlärningsstrategier genom att t ex ”tänka högt” och ge modeller på hur man kan närma sig en text? Hur ger jag eleverna redskap så att de ska klara av att göra egna utvärderingar och bedömningar av vad de har lärt sig?

Källa: Principles of effective teaching and learning for English language learners

En annan sida att insprieras av är R2L, den australienska Reading to learn-programmet. Eller varför inte läsa om hur man i Stockholm arbetar med genrepedagogik och matematik. Pedagogstockholm har även en intressant artikel om Maaike Hajer och hur man kan arbeta språkinriktat i SO-ämnen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Lgr11, skolutveckling, Skolverket, språkutveckling, genrepedagogik, kunskapsutveckling

Barn till särskola pga bristande kunskap

Efter Skolinspektionens rapport om särskolan har vi kunnat följa debatten om att många barn felaktigt placeras i särskola på grund av olika skäl och för några veckor sedan publicerade Skolinspektionen, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Skolverket och Socialstyrelsen en debattartikel som tog upp just detta. Jag ögnade snabbt igenom artikeln när den kom och tänkte återkomma till den, men som med så mycket annat lades den åt sidan och glömdes bort. Tills jag snubblade över ett radioinslag på SR International där de berättade att barn med invandrarbakgrund är överrepresenterade i särskolan och att det kan bero på okunskap att barn blir felaktigt placerade där.

Det väcker tankar. Otäcka tankar.

I debattartikeln står det så här:

I de granskade kommunerna är andelen elever med utländsk bakgrund högre i
särskolan än i grundskolan. Skolinspektionen kan i dag inte säga vad skillnaden
beror på. Om orsaken är att kommunerna – med sina bristfälliga utredningsmetoder
– tolkar de problem nyanlända elever kan ha i skolan för de skäl som motiverar
ett mottagande i särskolan är det ytterst allvarligt. Orsakerna till den större
andelen elever med utländsk bakgrund som mottagits i särskolan bör utredas
närmare.

I radioinslaget intervjuas Kristina Szönyi från Specialpedagogiska skolmyndigheten och hon säger så här:

För att rätt kunna bedöma den här gruppen elever ställs det speciella krav,
säger Kristina Szönyi.

– Det krävs en längre tid, det krävs tålamod. Det
krävs att man också har en kunskap om de här elevernas kulturella bakgrund.

Detta är något jag, och många andra som arbetar med nyanlända, brottas med då och då. Vi slåss för att elever ska få den hjälp och det stöd de behöver när det gäller specialpedagogiska insatser men ofta tycker man att det är stöd nog för eleven att få gå i förberedelseklass. Vilket det säkert är. Till en början.

Men när man efter några år fortfarande "känner" (jag väljer det ordet medvetet eftersom det är väldigt svårt att säga vad som är vad när det gäller nyanlända elever. Dessutom är det svårt att hitta testmetoder som fungerar bra för barn och ungdomar med annan kulturell och språklig bakgrund som dessutom saknar svenska språket) att något inte stämmer så dröjer det ändå väldigt lång tid innan en utredning startar och rätt insatser sätts in.

Nu får vi alltså läsa att invandrarelever är överrepresenterade i särskolan. I radioinslaget får vi ta del av en förklaring till detta:

Ett problem är att de tester som görs är bättre anpassade för elever med en
språklig och kulturell förankring i Sverige. Kristina Szönyi på
Specialpedagogiska myndigheten pekar på att sådant som ses som självklart i
Sverige kan betyda någonting helt annat i ett annat kulturellt sammanhang.

– I vår västerländska kultur är vi väldigt tydliga med att vi
kategoriserar tex verktyg för sig, frukter för sig och så vidare. I andra
kulturer har man ett mera handlingsinriktat sätt att kategorisera, det vill säga
att det kanske är en kniv och en apelsin som hör ihop. Då måste man ha den
öppenheten när man bedömer barnens sätt att kategorisera tillvaron, så att man
förstår att det här är helt relevant, säger Kristina Szönyi.

I radioinslaget får vi höra berättas om en psykolog med invandrarbakgrund och hennes syn på denna problematik:

– Hon säger till exempel att om du som barn till exempel har lämnat farmor och
farfar, du har lämnat goda vänner, du har lämnat din katt och så har du vandrat
över bergen i kyla och blötsnö och verkligen lidit umbäranden. Att du sedan ska
kunna prestera som att ditt liv har varit normalt när du sätts i en
testsituation. Det är inte så konstigt att man inte klarar det säger hon. Jag
tycker att det är en rätt så god beskrivning av problemet som sådant, det var
säga hur problematiskt det är att verkligen ställa rätt diagnos.

Detta är ett problem. Ett stort problem som skapar oerhört stora problem i framtiden för de barn som blir felaktigt placerade i särskola.

Men det är också ett problem att vi inte klarar av att ge dessa elever rätt stöd från början. Vi måste bli bättre på att lära oss vad som är vad när det gäller nyanlända elever. Vi kan inte fortsätta att gå på känsla och erfarenhet, vi måste veta med säkerhet. Vi måste utveckla fler ospråkliga testmaterial och vi måste kräva att testmaterialen ändras så de inte per automatik utgår ifrån vårt svenska kulturarv. Och framförallt, vi måste se till att vi genomför valida och reliabla utredningar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om specialpedagogik, Skolinspektionen, Skolverket, kartläggning, skoldebatt, språkutveckling,

PISA - förväntade vi oss något annat?

Svenska skolans försämrade resultat i PISA-undersökningen verkar inte förvåna någon. Inte heller mig. Men ändå gör resultatet ont.

Sedan senaste PISA-undersökningen 2006 har det satsats rejält i de allra flesta kommuner på läsförståelseprojekt, ökade matematikkunskaper och utveckling av undervisningen i naturvetenskap. Är det för tidigt att se resultat? Eller är det kanske för sent insatta resurser?

Vi får inte glömma bort vilka det är som går ut grundskolan nu. Det är barnen som det skars ner på. Barnen som gick i de stora barngrupperna i förskolan. Barnen som fick gå i stora klasser. Barnen som inte fick egna läromedel. Barnen som fick outbildade lärare. Barnen som fick minskat särskilt stöd och mindre modersmålsstöd i förskolan och minskat modersmål i skolan. Barnen som "forskade" sig fram i skolan. Barnen som kunde ha turen att hamna i en bra skola. Eller oturen att hamna i en mindre bra. Barnen som kunde ha tur att växa upp med föräldrar med studiebakgrund och bo i ett område med invånare med god socioekonomisk bakgrund. Eller så kunde de ha otur.

Är vi förvånade? Som man bäddar får man ligga. Eller som man sår får man skörda. Skär man ner finns mindre kvar att skörda, så enkelt är det.

Jag är självkritisk. Jag är kritisk mot min egen lärarutbildning. Jag var inte kompetent nog efter den. Jag och mina kursare var färdigutbildade några år innan dessa barn började skolan. Många av oss saknade viktiga kunskaper i läsinlärning och grundläggande matematik. Hade vi tur lärde vi oss senare. Många kanske aldrig fick lära sig det men är behöriga lärare ändå. Sorgligt.

Såklart spelar detta roll. 90-talets nedskärningar tillsammans med kommunaliseringen, kvinnofieringen av läraryrket och en läroplan där varenda skola fick göra egna lokala kursplaner har lett till minskad likvärdighet mellan skolor och försämrade resultat.

Inte har vi väl trott något annat? Detta kunde vi väl räkna ut? Det var en prioritering politikerna gjorde för att rädda Sverige i stunden. Då. Priset betalar vi nu. Eller inte vi. Barnen som går ut skolan nu. (Betänk också att det är dessa barn som ska in i en ny gymnasieskola framöver... Vilken sorts gymnasieutbildning för de?) Barnen som politikerna glömde. Eller prioriterade bort.

En del vill få dessa försämrade resultat till att handla om invandring och invandrare. Så enkelt är det inte. På presskonferensen idag berättade Anita Wester, projektledare för PISA, att även om man räknar bort de 12% som har invandrarbakgrund (både de som är födda i Sverige med två föräldrar som är utlandsfödda eller själva födda i utlandet) så är skillnaden marginell. Det blir fortfarande samma låga resultat. Det handlar alltså mer om skolan och samhället i stort än det handlar om invandrare och invandring.

Såklart hör allt ihop. Men att ändra invandringslagarna hjälper inte. Den nya läroplanen Lgr11 kommer att förbättra situationen i svensk skola när det gäller likvärdighet, men det räcker inte. Klarar kommunerna att sköta skolan? Är uppgiften för betungande?

Vad ska göras åt de segregerade förorterna där inte ens alla pengar i världen kan rädda skolresultaten i dessa skolor? Hur ska vi lyckas? Var ska vi börja?

Min lösning är enkel:

Satsa pengar från början.

Som exempel: Ge föräldrar stöd i sin föräldraroll genom BVC, Öppna förskolan etc. Se till att fånga upp de barn/familjer som man ser redan från början behöver extra stöd. Inte vänta och tänka att det nog blir bättre sedan.

Allmän förskola från 3 år för alla barn. Frivilligt såklart, men alla ska erbjudas plats oavsett om föräldrarna är arbetslösa, föräldralediga eller så.

Mindre barngrupper i förskolan och ännu fler som arbetar inom förskolan ska vara förskollärare. Lyft det yrket, ge förskollärarna mer planeringstid och låt barnskötarna ta hand om "omsorgsbiten" med öppningar och stängningar medan förskollärarna tar den pedagogiskt tunga biten. Förskollärarna lägger grunden för att våra barn ska lyckas i skolan!

Satsa på modersmålsstöd och modersmålsundervisning i både förskolor och skolor. Utbilda modersmålslärare och höj deras status genom att erbjuda dem bättre anställningsvillkor. Fler timmar/skola betyder färre resor och större tillhörighet.

Satsa på flexibel skolstart mellan förskoleklass och år 1. Låt de barn som har intresse för att gå vidare i sin läsutveckling gå i år 1 medan de som behöver leka in språket mer gå kvar i förskoleklassen. Det handlar sällan om vilket år man är född. För de barn som är omotiverade inför att börja läsa kan några extra månader i förskoleklassen betyda massor. Än en gång, förskollärarna är guld värda och kan ge barnen så mycket som vi lärare inte kan ge. Vi behöver varandras kompetens.

Låt inget barn sluta år 1 utan att vara på god väg i sin läsutveckling. Sätt in resurser i tid. Möjliggör för små läsgrupper och små matematikgrupper för att eleverna ska kunna få undervisning på sin nivå. Se till att det finns "läs-experter" på varje skola som dels kan handleda andra lärare men även ta hand om de elever som behöver det största stödet för att knäcka läskoden.

Att lära sig läsa (vilket också såklart innefattar läsförståelse) är det i särklass viktigaste vi ska lära våra elever. Där får vi aldrig svika.

Därför måste vi börja från början. Satsa från början. Vi måste anlägga en stabil grund att bygga vidare på. Inget annat kommer att fungera.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om skoldebatt, Skolverket, läsinlärning, skolutveckling, läsning,

Det viktiga samtalet

Vi i svenska som andraspråksvärlden pratar ofta om vikten av det goda samtalet, det dialogiska och flerstämmiga klassrummet och om vikten av öppna genuina frågor. Vi pratar ofta om att det sällan är tyst i ett språkutvecklande klassrum och vi är alla överens om att vi både utvecklar vårt språk och vår kunskap maximalt när vi interagerar med andra människor i en kontext som betyder något för oss. I ett sammanhang där vi vill kommunicera, där vi vill uttrycka oss och känner att vi vill göra oss förstådda.

Vi gör detta medvetet och genomtänkt med våra elever men hur ofta sätter vi oss ner med våra kollegor och gör samma sak? Hur ofta sätter vi oss ner och sätter ord på det vi gör och varför? Hur ofta hinner vi reflektera och analysera med andra?

Jag brukar då och då återkomma till ett litet sönderbläddrat häfte från Skolverket. Det är en samtalsguide om kunskap, arbetssätt och bedömning. Mitt sönderbläddrade exemplar handlar om svenska som andraspråk men det finns ju samtalsguider i fler ämnen. Vill man få igång en diskussion i sitt arbetslag så är frågorna i samtalsguiden mycket bra. Dessutom lär man sig alltid något nytt.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om reflektion, kunskapsutveckling, språksamtal, språkutveckling, svenska som andraspråk, Skolverket, litteraturtips,

Europeisk språkportfolio

Det talas en del om att vi måste ta tillvara på de kunskaper eleverna redan har med sig när de kommer till skolan. Oavsett när och varifrån de kommer. Detta är något många tycker är svårt och något vi måste forska vidare på.

Ett sätt att kartlägga språkförmågor är att använda sig av Europarådets Europeiska språkportfolio. Med hjälp av den kan man dokumentera språkliga erfarenheter och kunskaper samtidigt som det är en hjälp till att främja språkutveckling. Samtidigt som det är ett pedagogiskt material bidrar det även till att medvetandegöra eleven om sin egen inlärning och sppråkutveckling.

På Skolverket kan man läsa mer om Europeisk språkportfolio på svenska och man kan även ladda ner materialet helt gratis.

Språkportfolion innehåller tre olika delar:

Språkpasset
I språkpasset dokumenterar eleven vilka språk hon/han kan, hur väl hon/han behärskar dessa och var hon/han har lärt sig dem.
Språkpasset skapas delvis av eleven själv genom att hon/han besvarar frågor utifrån så kallade tankekartor. Eleven skriver också en översikt av sina examina i språk och språkpraktik. Genom språkpasset kan eleven styrka sina språkmeriter för exempelvis en arbetsgivare.

Språkbiografin
I språkbiografin planerar, bedömer och reflekterar eleven kring sin inlärning av
olika språk och sina kulturella erfarenheter. Materialet innehåller planerings-
och utvärderingsblad som hjälper eleven med de egna målen.
I biografin ingår också checklistor som ger läraren en uppfattning om var eleven befinner sig i sin språkutveckling och vad hon/han behöver utveckla.

Dossier
I dossiern samlar eleven ett urval av sina arbeten. Det kan vara till exempel uppsatser, bilder, skriftliga, intalade eller filmade redovisningar samt betyg och intyg.

(Källa: Skolverket)

Jag tror att Europeisk språkportfolio är ett mycket bra sätt för oss pedagoger att få en mer likvärdig bedömning av elevernas språkkunskaper, ett led i att få ett gemensamt "bedömningsspråk". Europeisk språkportfolio kan också underlätta för elever vid skolbyten och framförallt när man börjar i en skola i ett annat land.

Något mer som tilltalar mig är att man genom att använda Europeisk språkportfolio starkt belyser att alla elvernas språk är lika mycket värda. Eleverna får hjälp med att kartlägga när de använder vilket språk, med vem och i vilka olika situationer. Om det sedan är elevens modersmål, andraspråk eller B-språk spelar ingen roll. Alla elevernas språkkunskaper bedöms enligt den globala skalan där elevernas kunskaper graderas från A1 till C2. Nivåer och nivåbeskrivning på svenska kan du ladda ner som .pdf-fil här.

I de olika språkpassen som man kan ladda ner på Skolverkets hemsida finns självbedömningsmaterial där eleverna själva kan pricka av de de kan. Bläddra gärna igenom denna .pdf-fil som heter "Mitt språkpass 6-11 år" (för barn från 6 år till 11 år) Väldigt tydligt och genomtänkt och väldigt inspirerande att arbeta med.

Min önskan är att alla borde använda sig av samma verktyg i en strävan mot likvärdig bedömning och Europeisk språkportfolio är ett av de bästa verktygen jag mött hittills.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Europeisk språkportfolio, språkutveckling, svenska som andraspråk, jämföra skolresultat, kunskapsutveckling, skolutveckling, Skolverket,

Liten kunskap om nyanländas lärande

Jag skrev om Nihad Bunars forskningsöversikt i ett tidigare inlägg och nu kan man i Skolverkets nyhetsbrev läsa om vad som sades på det diskussionsseminarium där bl a Nihad Bunar deltog.

Det finns få studier kring nyanlända elevers lärande.
- Vi behöver mer
forskning kring hur undervisningen för nyanlända organiseras, vilka modeller som
fungerar och vilka som inte gör det, sa docent Nihad Bunar vid ett seminarium
som Skolverket anordnade i april.

Hela artikeln kan du läsa här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Nihad Bunar, Skolverket, kunskapsutveckling, lärande, nyanlända elever,