Central mottagning av nyanlända elever eller inte?

För några dagar sedan skrev jag om det reformpaket mot segregation i skolan som regeringen nyligen presenterade och under presskonferensen framgick det tydligt att undervisning för nyanlända elever i svensk skola inte fungerar som den borde. Men frågan är hur man ska organisera detta på allra bästa sätt? När det gäller undervisning av nyanlända finns det en mängd olika sätt att organisera detta på. För det första kan man välja att låta eleverna integreras i sin ordinarie klass redan från början och har man rätt resurser och rätt stöd kan detta vara en lyckad väg att gå vilket vi kan läsa om i Skollyftet-inlägget om Nibbleskolan.

Det är dock inte alla skolor och huvudmän som anser att det är den bästa vägen för att nyanlända elever ska lyckas på allra bästa sätt, och det är inte heller alla lärare som anser att de kompetensmässigt klarar av att få in nyanlända i sina klasser. Många kommuner, likt min egen, har valt att ha förberedelseklasser för nyanlända elever i alla årskurser och på så sätt kunna samla resurserna och ge eleverna det stöd de behöver. Just förberedelseklasser får ofta stark kritik för att det lätt blir att eleverna stannar kvar för länge i dessa klasser där språkstimulansen är minimal eftersom ingen av eleverna talar svenska. Man menar också att förberedelseklasser är segregerande och att eleverna inte integreras i den ordinarie skolan. Det riktas också stark kritik för att eleverna inte får undervisning i alla ämnen och för att eleverna ofta stannar upp i sin kunskapsutveckling eftersom fokus ligger på att tillägna sig svenska. Det riktas också kritik mot att huvudmän placerar nyanlända elever slentrianmässigt i förberedelseklasser utan att först kartlägga elevens kunskaper för att kunna göra en individuell bedömning av vilken typ av undervisning som skulle passa just den eleven bäst. Nihad Bunar har undersökt detta med förberedelseklasser och undervisning av nyanlända och är kritisk till förberedelseklasser, vilket även biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni är. Om Nihad Bunar och hans arbete med Nyanlända och lärande har jag även skrivit tidigare.

Så. Om man som huvudman inte tycker att förberedelseklasser är ett alternativ och man trots det inte anser att direktplacering i klass är det optimala, vad gör man då? Man kanske gör så som Malmö stad, Botkyrka kommun och Stockholms stad planerar att göra. Införa centrala mottagningsenheter för nyanlända elever där elevernas kunskaper ska kartläggas och elevernas behov identifieras så det blir lättare att göra en korrekt placering av eleverna.

Vad säger Nihad Bunar om detta med centrala mottagningsenheter kan  man då fråga sig. Är det en framkomlig väg att gå för ökad skolfram gång för nyanlända elever? När det gäller den planerade mottagningsskolan i Malmö säger Nihad Bunar så här:

Detta handlar om tjänstemän som har suttit och brainstormat kring de här förslagen och inte byggt det här på vetenskaplig grund. Det står i skollagen att verksamheten ska byggas ut­ifrån forskning och det gör inte den här mottagningsskolan. Det finns ingen forskning som säger att det är bra att ha mottagningsskola, säger Nihad Bunar, professor i barn- och ungdomsvetenskap.

Inte heller mottagningsskolor är alltså den perfekta vägen att vandra. Vad återstår då? Kanske att bussa de nyanlända eleverna till en skola i kommunen där det pratas mer svenska som de pratar om i Botkyrka är ett alternativ? Ett alternativ som kanske låter bra men som kan vara svårare än man tror eftersom det krävs en enorm kompetenshöjning hos skolledare och lärare i de skolor som inte har erfarenhet av att undervisa flerspråkiga och/eller nyanlända elever. Det ska bli intressant att få följa utvecklingen i Botkyrka kommun och de andra kommuner som väljer att titta över sin organisation av undervisning för nyanlända. Och det ska bli väldigt intressant att ta del av deras utvärderingar efteråt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om nyanlända elever, Nyamko Sabuni, Nihad Bunar, central mottagningsenhet, mottagningsskola

Valfrihet, symboliskt kapital och den mångkulturella skolan

På torsdag 11 november kl 15.00 är det en Öppen föreläsning på Stockholms universitet med Fil Dr Nihad Bunar som jag tror kan vara väldigt intressant. Föreläsningen heter Valfrihet, symboliskt kapital och den mångkulturella skolan och handlar om vilka faktorer som väger tyngst när föräldrar väljer skola och hur det går för skolor som har en mångkulturell elevsammansättning.

Liten kunskap om nyanländas lärande

Jag skrev om Nihad Bunars forskningsöversikt i ett tidigare inlägg och nu kan man i Skolverkets nyhetsbrev läsa om vad som sades på det diskussionsseminarium där bl a Nihad Bunar deltog.

Det finns få studier kring nyanlända elevers lärande.
- Vi behöver mer
forskning kring hur undervisningen för nyanlända organiseras, vilka modeller som
fungerar och vilka som inte gör det, sa docent Nihad Bunar vid ett seminarium
som Skolverket anordnade i april.

Hela artikeln kan du läsa här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Nihad Bunar, Skolverket, kunskapsutveckling, lärande, nyanlända elever,

Nyanlända och lärande

Jag håller på att läsa Nyanlända och lärande , Vetenskapsrådets forskningsöversikt om nyanlända elever i den svenska skolan. En forskningsöversikt sammanställd av Nihad Bunar (docent i sociologi på Stockholms universitet).

Det är intressant läsning. Mycket intressant.

Även om jag känner igen mycket, och även om jag håller med om en hel del, väcks ändå många tankar. Det som slår både läsare och Nihad Bunar är att forskningsunderlaget är så begränsat. Vi vet väldigt lite om vad som fungerar, och vad som inte fungerar, när det gäller undervisningen av de nyanlända.

Nihad Bunars huvudsakliga slutsatser är bl a att olika kommuner har olika modeller och att det inte finns riktlinjer eller planer som gäller för alla. Det enda som finns är Skolverkets allmänna råd för utbildning av nyanlända elever. En annan slutsats är att forskningen inte har enats om vilket mottagningssystem som är bäst, placering i förberedelseklass eller inte. Det som talar för introduktion i en förberedelseklass är att gunden i svenska läggs i en trygg miljö, det som talar emot är den segregering som ofta blir följden. Elever som inte integreras i den ordinarie skolan och som känner sig utanför. Nihad Bunar pratar om trygghet kontra strävan att tillhöra.

Niahd Bunar lyfter även frågan om vad som händer i längden när det gäller segregation och integration för forsknignen visar att de elever som gått i förberedelseklass kanske är segregerade i början men blir lättare integrerade i framtiden eftersom de inte har lika stora kunskapsluckor och alltså lättare når målen. Medan elever som integreras i den ordinarie undervisningen från början lättare halkar efter pga stora kunskapsluckor och alltså lättare "slås ut" och således blir segregerade i framtiden.

Intressanta tankar.

En tredje slutsats som Nihad Bunar lyfter fram är att det som dominerar forskningen ofta har ett "problemperspektiv". Det handlar om bristande policyplaner och oklarheter om vilka regler som styr övergången till ordinarie klass. Det handlar om dåligt samarbete mellan olika aktörer inom skolsystemet, dvs mellan lärare och modersmålslärare, lärare i förberedelseklass och lärare i mottagande klass eller bristande intresse hos lärare och rektorer. Det kan också handla om dålig information till föräldrar som inte vet vilka krav de kan ställa och vilka rättigheter till utbildning deras barn har.

Mer om vad Nihad Bunar säger om sin forskningsöversikt kan du läsa här.

Det som slår mig är att min syn på undervisning av nyanlända överensstämmer ganska bra med vad internationell forskning kommer fram till. De bästa resultaten når man tydligen genom att låta eleverna börja sin skolintroduktion i en förberedelseklass fast det viktiga är att det finns en tydlig policy, tydlig planering med tydliga mål och att eleven ska integreras i den ordinarie undervisningen på en gång. Tiden i förberedelseklass ska vara begränsad till 6-12 månader och undervisningen där ska ge grunden i det nya språket. Ämnesundervisning ska för bästa resultat ske på modersmålet i form av studiehandledning eller tvåspråkig ämnesundervisning.

Det känns som att jag upprepar mig men det kan inte påpekas tillräckligt många gånger. Nyanlända elever angår inte bara de lärare som undervisar i förberedelseklasser. De angår oss alla. Det är i den ordinarie undervisningen vi måste se de största förändringarna. Det är land lärarna i de mottagande klasserna som "problemtänkandet" måste bort. Kommentarer som: "Men de kan ju inget..." eller "De förstår ju inte vad vi säger..." säger mer om lärarna än om de nyanlända elevernas så kallade brister.

Vi måste anta utmaningen att ge de nyanlända den allra bästa utbildning vi förmår. Alla vi som arbetar i den svenska skolan.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Nihad Bunar, Vetenskapsrådet, Skolverket, andraspråksutveckling, skolutveckling, språkutveckling,