De nyanlända eleverna angår oss alla

Regeringen avser att tillsätta en utredning för ett förbättrat och likvärdigt mottagande av nyanlända elever och det är inte en dag försent. Hur mottagningen av nyanlända elever fungerar varierar stort över vårt avlånga land men vad man måste komma ihåg är att det som fungerar i en skola eller i en kommun inte nödvändigtvis fungerar i en annan.

Nyamko Sabuni konstaterar i en debattartikel i Sydsvenskan att vi överlag har för låga förväntningar på nyanlända elever, att vi inte kartlägger deras kunskaper och att undervisningen inte utgår ifrån deras individuella förutsättningar och behov.

Tyvärr håller jag med.

Sabuni skriver vidare att modersmålsundervisningen lever sitt eget liv och att inte tillräckligt många elever får rätt till den studiehandledning på modersmålet de har rätt till.

Här finns det nog inte en enda som säger emot.

Men det finns en liten del i artikeln som jag tror att flera, kanske till och med många, vänder sig emot.

Att nyanlända elever ibland tillbringar ett år i introduktionsklasser där ingen talar svenska är självklart kontraproduktivt.

Detta hade jag också haft synpunkter på för några år sedan. Men inte nu längre. Nu håller jag med. Det är, i de allra flesta fall, kontraproduktivt. Jag ska förtydliga.

Det tar ca 2-4 år för en nyanländ elev att lära sig vardagssvenska medan det tar ca 4-7 år att lära sig så pass mycket svenska att man kan kalla det för att eleven behärskar skolspråket. Med detta i bakhuvudet förstår vi alla att ingen elev i skolan idag har tid att vänta med att utveckla sina ämneskunskaper tills dess att eleven har lärt sig så mycket svenska som behövs för att klara av kunskapsinhämtandet. Så många år har inte eleven på sig.

Alltså måste elevens språk- och kunskapsutveckling ske parallellt. Det fungerar inte att lära sig svenska först och utveckla kunskaperna sedan. Man kan inte skilja på språk och innehåll för hur lär man sig språk bäst? Jo, i ett meningsfullt sammanhang. Hur meningsfullt är det med isolerad språkträning i en miljö där ingen annan än läraren är svensktalande? Vilken input får eleverna och vilken output motiveras de till att själva producera?

Så. Är förberedelseklasser/introduktionsklasser/internationella klasser endast av ondo? Nej. De fyller en väldigt viktig funktion för elever som av olika anledningar har behov av en lugn och trygg start eller för elever som har kort eller ingen skolbakgrund. Det som passar en elev behöver inte nödvändigtvis passa en annan och en elevs behov behöver inte överensstämma med en annans. Det är här någonstans vi slutar att fundera. Av rutin placerar vi nyanlända elever där vi bestämt att de ska vara. Oavsett vilken elev det är eller vilket behov den eleven har. I många kommuner/skolor handlar det om placering i förberedelseklass utan att man ens funderar över om det finns någon annan möjlighet som passar eleven bättre.

Gör vi detta utifrån elevens bästa? Ja, det vill jag påstå. Gör vi detta för att vi inte är tillräckligt insatta i vad som är optimalt för elevers språk- och kunskapsutveckling? Kan så vara. Eller kan det kanske vara så att vi placerar de nyanlända eleverna i egna klasser för att vi helt enkelt inte har någon annan, bättre, lösning? Även om vi vill, finns det nästan aldrig resurser eller kompetens ute i de ordinarie klasserna för att ta emot nyanlända elever så tidigt som forskningen förordar.

Regeringen ska nästa år avsätta 60 miljoner kronor i en särskild satsning på grundskolor i utsatta områden. Det ska bli intressant att få ta del av vad dessa pengar kommer leda till och vad man kommer att satsa på. Om det är någon på Utbildningsdepartementet som är intresserad så har jag här ett förslag på hur vi ska komma en bra bit på vägen.

Så här ser jag på saken.

Vi har nästan 20% elever i den svenska skolan idag som har ett annat modersmål än svenska. Av dessa finns självklart många som kommer lämna skolan med höga betyg på samma sätt som det i den 80%-iga gruppen av elever med svenska som modersmål finns många elever som inte kommer bli behöriga till gymnasieskolan. Det är inte modersmålet i sig som styr över en elevs skolframgång. Det är så mycket mer.

Detta vet vi. Eller hur? Vi vet att föräldrars utbildningsbakgrund spelar roll t ex. Vi vet, vi har hört det förr, vi hör det igen. Men gör vi något åt det? Är vi medvetna om att vi genom att förändra vårt sätt att undervisa kan få fler elever att nå bättre resultat? Eller gör vi som vi brukar, tar för givet att eleverna har de bakgrundskunskaper de brukar/borde ha och undervisar på samma sätt som vi brukar göra?

När det gäller nyanlända elever så brukar de allra flesta lärare känna stor maktlöshet inför att få in en nyanländ elev i klassen. Tankar som "Men hjälp, hon kan ju ingenting!", "Stackars barn som ska kastas in här!" eller "Vad kan han göra, han förstår ju ingenting?" är mer än vanliga. Och förståeliga. Men också förrädiska. Det är kompetenta barn och ungdomar vi får in i våra klassrum, barn och ungdomar med erfarenheter och kunskaper som de kanske inte delar med våra gamla elever men som de kan dela med sig av.

Vad vi ofta gör när vi får in nyanlända elever i våra klasser är att vi förenklar. Vi förenklar vårt språk och våra texter, vi tar bort svåra ord etc vilket leder till att vi mer eller mindre omedvetet sänker kraven för eleverna. Vi tror att vi gör eleverna en tjänst när vi i själva verket berövar eleverna möjligheten att tillägna sig ett mer avancerat språk och en mer avancerad tankeutveckling. Vad vi i stället ska göra är att anpassa vår undervisning så vi förtydligar och förklarar så eleverna kan ta till sig innehållet samtidigt som de utvecklar sitt andraspråk. Lätt att säga. Svårare att genomföra. Men inte omöjligt.

Den enda lösning, som jag ser det, för att få fler elever i den svenska skolan att nå skolframgång, nyanlända eller inte, är att alla lärare i den svenska skolan är insatta i vad som kännetecknar en språkutvecklande ämnesundervisning. Elevernas språk utvecklas på alla lektioner och under hela skoldagen, alltså har alla lärare lika stort ansvar i elevernas språkutveckling. Vet vi detta? Tänker vi på det? Eller tänker vi att det är någon annans ansvar?

Språkutvecklande ämnesundervisning kännetecknas av att undervisningen är planerad utifrån både ämnes- och språkmål, vi har alltså även uttalade mål med vad vi vill att eleverna ska utveckla rent språkligt. Det finns en balans mellan tala, lyssna, läsa och skriva eftersom eleverna behöver träna sitt nya ordförråd och sitt nya språk i många olika sammanhang. Samtalet som sådant ges stort utrymme och en språkutvecklande ämnesundervisning kännetecknas av en rik klassrumsinteraktion både mellan lärare - elev och elev - elev. Ämnesinnehåll kopplas till elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter och det är en kontextrik undervisning där eleverna ges stöttning, eller scaffolding som det även kallas.

Det handlar om att individualisera men inte genom att anpassa uppgifterna utan genom att anpassa den stöttning vi (lärare och andra elever) ger eleven för att han eller hon ska klara av att lösa uppgiften och i framtiden klara av att lösa en liknande uppgift på egen hand. Det handlar om att modellera, att ge mallar och modeller, att synliggöra lärandet och strukturera. Det handlar även om att ge eleverna ett metaspråk så vi har ett gemensamt språk att tala om språket på.

Egentligen handlar det om så lite som kan göra en markant skillnad. Bara vi alla är medvetna om att det sätt vi undervisar på gör skillnad.

Vill du ha tips på hur man kan fundera när man vill fokusera på elevernas språkutveckling i sin undervisning rekommenderar jag inlägget 7 sätt att få andraspråkselever att nå målen.

Vill du lära dig mer om hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande så rekommenderar jag Pauline Gibbons böcker Stärk språket stärk lärandet och Lyft språket lyft tänkandet. Dessa böcker borde ligga sida vid sida bredvid Lgr 11 på varje lärares arbetsbord. De passar varandra som handen i handsken och är oerhört tydliga redskap för alla lärare. Arbetssättet som beskrivs av Pauline Gibbons passar precis lika bra i en språkhomogen klass som i en klass där alla har olika modersmål. Det handlar om att ge alla elever en rättvis chans, att ge alla elever just de verktyg han eller hon behöver för att nå skolframgång. Det handlar om att stötta där det behövs och låta eleven stå på egna ben exakt den tidpunkt då eleven klarar av det. En annan mycket läsvärd handbok är Språkinriktad undervisning av Maaike Hajer och Theun Meestringa.

Så. Vad är min lösning? Satsa på att kompetensutveckla alla lärare i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt så når inte bara de nyanlända eleverna skolframgång utan även många av de andra elever som idag, av andra anledningar, har svårt att ta till sig undervisningen. Men mer om det har jag skrivit i inläggen Vilka lyckas och vilka är förlorarna i den svenska skolan? och Vikten av lärares kompetens.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om språkutvecklande arbetssätt, kunskapsutveckling, Nyamko Sabuni, nyanlända elever, Pauline Gibbons, Hajer, litteraturtips,

Kulturmöten i matematikundervisningen

I senaste numret av LiSA-tidningen LiSetten så finns det en recension av en bok som verkar oerhört intressant. boken heter Kulturmöten i matematikundervisningen och är skriven av Madeleine Löwing och Wiggo Kilborn.

För alla oss som möter elever, och föräldrar, som har erfarenhet av matematikundervisning i andra länder är denna bok nog ett måste. Hur tal är uppbyggda och hur algoritmer ser ut kan variera stort mellan olika länder och denna bok tar upp exempel på 40 olika språk.

Författarna har även skrivit boken Språk, kultur och matematikundervisning som även den är väldigt läsvärd, enligt vad jag har hört.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om litteraturtips, matematik, språkutveckling,

Språkutvecklande arbetssätt inom SFI och komvux

Eftersom jag arbetar inom grundskolan blir det mest att jag skriver om sådant som rör språkutveckling hos barn och ungdomar men det finns många inspirerande sidor att ta del av för er som arbetar med vuxna andraspråkinlärare på t ex SFI.

På Nationellt centrum för svenska som andraspråk finns många intressanta länkar och jag skulle vilja lyfta fram hur man inom vuxnutbildningen kan jobba med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Här är en kortare film om hur man har arbetat kring detta på Järfälla LärCentrum. Mer om hur de har arbetat kan du läsa i denna beskrivning.

Jag har vid ett flertal tillfällen rekommenderat Pauline Gibbons bok "Stärk språket - stärk lärandet" och den studiehandledning som finns att ladda ner. Det jag kanske inte har nämnt innan är att det även finns en studiehandledning till den boken som vänder sig till vuxna andraspråksinlärare. På Nationellt centrums hemsida finns även en del extra material, bilagor och filmer.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, länktips, Pauline Gibbons, kunskapsutveckling, SFI, språkutveckling, svenska som andraspråk, litteraturtips

Genrepedagogik - det fungerar

Vår kommun deltar i Läsa-Skriva-Räkna-satsningen och det har inneburit att många pedagoger som arbetar med de yngre eleverna har fått ta del av väldigt intressanta workshops och föreläsningar inom svenska, svenska som andraspråk och matematik. Dessutom har vi fått träffa andra lärare i kommunen och diskuterat viktiga frågor som man aldrig hinner med annars. Utöver det har vi fått litteratur, pedagogiskt material, matte-spel och annat som man kan använda direkt i sina klasser. Ett mycket bra upplägg med många intressanta träffar.

Idag var det dags för en uppföljning av förra årets boksamtalsprojekt. Med förra årets projekt i ryggen ska man nu i år fortsätta med ett boksamtalsprojekt med faktaboken som bas. Vid träffen idag fick vi berätta om hur vi har tänkt att arbeta och vilka böcker vi valt att köpa in.

Jag berättade om vårt projekt som heter "Faktaboken - vägen till språk- och kunskapsutveckling". Projektet har en genrepedagogisk tanke och målet är att eleverna ska kunna sätta svenska ord på den kunskap de redan besitter samtidigt som de vidareutvecklar sin kunskap i och om de ämnen som vi kommer att ta upp. Utöver detta ska eleverna få upptäcka den beskrivande textgenrens specifika syfte, dess övergripande struktur och genrens språkligt specifika drag för att så småningom kunna producera egna faktatexter.

Vi arbetar efter den cirkelmodell som jag beskrivit lite mer i inlägget Genrepedagogik på mitt sätt och i detta projekt har det inneburit att vi har valt ut olika djur som vi ska arbeta med. Vi har tittat på bilder av djuret och bilder på djurets föda, ungar, bo och annat av intresse. Vi har samtalat kring bilderna och vi har samlat tankar, frågor, funderingar och det vi redan vet om djuret i någon form av tankekarta eller på blädderblocket. (Hade jag haft en interaktiv skrivtavla eller en projektor så hade vårt arbete sett annorlunda ut och varit enklare att överblicka, spara och återvända till, men man tager vad man haver...)

Sedan är det dags för fas 2, att läsa en faktatext gemensamt. Vi läser och pratar om ord. Om textstrukturer. Om ordval. Om ords betydelser. Om formuleringar och omformuleringar. Ämnesspecifika ord poängteras och förklaras lite extra. Men jag aktar mig för att förenkla och skriva om så betydelsen blir densamma fast med mer vardagliga ord.

Jag ska exemplifiera. Nu har vi arbetat med björnen. I faktatexten möter vi begreppet föda två gånger. En gång handlar det om vad björnar äter. Den andra gången handlar det om björnungar som föds. Hur förvirrande kan inte det vara? Ett enkelt sätt att lösa detta hade ju helt enkelt varit att byta ut föda mot mat men det är fel väg att gå. Vi måste göra dessa, i våra ögon, svåra ord till elevernas ord och enda sättet att göra det är att använda ordet i dess rätta betydelse och i sitt rätta sammanhang. Och i faktatexter om djur talas det inte om mat, det talas om föda. Och ungar. Och spillning.

Ett annat exempel om björnen, som en del elever redan kände till, var att björnar sover på vintern. Här skulle jag kunnat parkera för några år sedan. Varit nöjd med att eleverna visste att björnen sov på vintern. Numera nöjer jag mig inte förrän jag vet att eleverna, i alla fall de som varit hos oss i skolan några månader, känner till att det heter att björnen går i ide och att betydelsen är att björnen sover på vintern. Det finns mängder av ord och uttryck som vi lärare, av välvilja, besparar våra nyanlända elever för att vi tycker (omedvetet?) att förståelsen är viktigast. Det är den såklart, men vi får inte beröva eleverna chansen att tillägna sig skolspråket och alltså måste vi arbeta med ord och begrepp på flera fronter.

När det gäller cirkelmodellens fas 2 så innefattar det också att jag och eleverna tillsammans skapar ett gemensamt metaspråk. Det krävs att vi kan benämna mönster och språkliga drag och att vi får ett gemensamt metaspråk att kommunicera på. Inom genrepedagogiken utgår man ifrån den systematisk-funktionella grammatiken, SFG, (Det finns en bok av Holmberg och Karlsson som heter "Grammatik med betydelse" och i denna .pdf-fil från Nordiska språk på Stockholms universitet har författarna beskrivit boken och SFG lite närmare.) vilket, för mig och mina elever, innebär att vi inte pratar om subjekt och sådant när vi tittar på textstrukturer (det gör väl i och för sig inga lärare som jobbar med yngre elever) utan vi pratar om deltagare och process och andra genrepedagogiska uttryck när vi ska försöka sätta ord på vad som är vad i en text.

För att konkretisera för mina elever gör jag tre spalter som jag fyller i våra nyfunna ord och begrepp i. Vad spalterna heter är beroende på vilken textgenre vi arbetar med men när det gäller vårt arbete med björnen så kallas första spalten för deltagare och där spaltade vi ner orden en björn, björnen, den, björnar, björnarna, ungar, ungarna, de och andra ord som beskriver textens deltagare.

Andra spalten kallas för process och här spaltade vi ner allt det som händer i texten: är, har, finns, föder ungar, äter, sover, går, parar sig... Sista spalten kallar vi omständigheter (här har jag gjort en mycket grov, och kanske även felaktig, användning av begreppet men det är ett medvetet val och ett sätt att göra den funktionella grammatiken lite mer greppbar för de yngre eleverna) och där spaltade vi ner "resten", dvs i maj, på vintern, i ide, i Sverige, blåbär, rötter, fisk etc.

Det är när vi kliver in i fas 3 (den gemensamma textkonstruktionen) det sker magi i mitt klassrum. Helt plötsligt kan elever, som kanske bara varit några månader i Sverige, börja producera egna faktatexter om björnen genom att helt enkelt plocka ihop fungerande meningar av ord och uttryck ur de tre olika spalterna. Vi konstruerar en gemensam text muntligt och skriftligt och vi pratar hela tiden om hur vi ska skriva och vad, vilka mellanrubriker ska vi välja? Hur ska meningen börja? Var i meningen ska det vara en process? Någonstans här brukar jag märka att en del elever vill göra detta på egen hand, de vill skriva själva. Vanligtvis så låter jag de elever som kommit lite längre i sin språkutveckling göra detta på egen hand och med de mer nyanlända så konstruerar vi en gemensam text. Men oftare och oftare märker jag att även de nya eleverna vill skriva själva, inte skriva av. Vilket de självklart får.

Jag tror inte att jag är ensam om att tycka att det har varit svårt att få eleverna att producera egna texter utifrån tankekartor. Utifrån mitt "spaltsystem" kan eleverna "se" meningarna på ett annat sätt och spaltsystemet ger eleverna en chans att upptäcka fenomen i språket som är svårt att förstå enbart genom explicit undervisning. Jag tänker bl a på ordföljd och bestämd-obestämd form. Mina elever lär sig ganska snabbt att första gången man nämner djuret i texten skriver man en björn men sedan måste man skriva björnen eller den.

Första gången jag hörde talas om genrepedagogiskt arbete i en förberedelseklass höll jag på att smälla av. Det kändes omöjligt och det verkade vara ett arbete på en enormt hög språk- och kunskapsnivå, en nivå som mina elever verkade vara ljusår ifrån. Jag hade fel. Vilket jag glatt erkänner. Jag är oerhört glad att jag vågade prova. För vet ni, det fungerar. Över förväntan!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, genrepedagogik, lärarrollen, litteraturtips, nyanlända elever, språkutveckling, svenska som andraspråk,

Flerspråkiga böcker

Jag vill lyfta något som är en otroligt viktig tillgång för mig som lärare. Nämligen barnböcker. Jag har skrivit om det förut, dels om hur viktigt det är att använda böcker för att gynna läsinlärningen, dels hur viktigt det är att få hjälp att hitta rätt böcker.

Det finns en aspekt till. Vikten av de flerspråkiga böckerna. Både de böcker som finns översatta till många andra språk och de böcker som har två språk i en och samma bok. Det kommer fler och fler sådana barnböcker och barnen älskar att de kan läsa sagan både på sitt modersmål och på svenska på samma gång. På Tema Modersmål finns det en lista där man kan hitta många spännande böcker översatta till många olika språk.

Vill man arbeta med sagor med hjälp av datorn kan jag rekommendera Barnens polarbibliotek där man bl a kan läsa och lyssna på boken om Nora på en mängd olika språk. Sedan är ju fortfarande UR:s Sagor i världen väldigt bra.


Översatta böcker till våra stora "invandrarspråk" blir som sagt vanligare och vanligare och nya förlag dyker upp hela tiden. Ett exempel på ett förlag som specialiserat sig på att översätta svenska böcker till arabiska (även några böcker till persiska och somaliska) är Dar al-Muna. Där finns många av våra storsäljare översatta.

Samtidigt som jag vill förmedla det svenska kulturarvet, i form av svenska barnböcker, till mina elever vill jag ju på samma gång få eleverna att känna sig hemma i litteraturen. Därför brukar jag ganska ofta komplettera mina bokval med litteratur som har ursprung i barnens kulturer. Det är ingen lätt uppgift men det finns hjälp att få. På Macondo - vägvisare till världslitteraturen, finns både tips på böcker att läsa med eleverna och studiehandledningar att få inspiration av. Det finns även en gedigen lista på "interkulturella barnböcker" på Tema Modermål.

Men, tänker ni nu, på vår skola finns inga pengar att köpa flerspråkiga eller översatta böcker för. Och vårt bibliotek har inte alls så många böcker på andra språk. Då är det tur att Internationella Biblioteket finns. Därifrån kan ni beställa hem böcker till ert lokala bibliotek. Tänk vilken service! Och glöm för all del inte att tipsa elevernas föräldrar om att det finns ett bibliotek som förmedlar böcker, tidningar, musik, CD-rom-skivor och mycket mer på 100 olika språk! Visst är det imponerande?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, litteraturtips, länktips, lärande, läsinlärning, läsning, skönlitteratur

Vägar till läslust och språkutveckling

Vägar till läslust och språkutveckling är en underrubrik till en bok jag inte läst själv men som jag läst om. Boken heter Skön litteratur - vägar till läslust och språkutveckling och är skriven av Annika Löthagen och Jessica Staaf.

Vad boken handlar om och hur man kan använda sig av den, kan du läsa inne hos Bookis bokblogg. Själv är jag övertygad om att skönlitteratur är en fantastisk inkörsport in i det svenska språket och att man med hjälp av skönlitteratur kan ge språkutvecklingen en enorm skjuts framåt.

Författarna till boken har i 10 års tid arbetat med Läskampanjen i Botkyrka kommun som har visat sig vara ett väldigt lyckat projekt för att öka måluppfyllelsen. I Grundskoletidningen 5/10 kunde man läsa en artikel som handlar om Läskampanjen och den artikeln kan du ladda ner som .pdf-fil.

Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt

Det pratas mycket om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt som ett redskap för att allt fler elever ska nå målen i skolan. Man menar kanske framförallt flerspråkiga elever men faktum är att alla elever gynnas av att deras lärare är insatta i dessa arbetsätt.

Men vad är då språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och hur kan man lära sig det?

I grunden handlar det om att alla ämnen i skolan ska vara språkutvecklande och att alla lärare i skolan är språklärare. I förlängningen handlar det om att många elever behöver tillägna sig ny kunskap på ett nytt språk och att det är en process som kan vara oerhört svår om man inte får lära sig att se språkliga mönster i texter, att känna igen vad som kännetecknar en viss genre eller lära sig läsa "mellan raderna".

Vi tror ofta att det är de okända, svåra orden som skapar problem för våra elevers förståelse. Så är det oftast inte. Det är de små betydelsetunga, kanske även tvetydiga, orden som skapar förvirring. Som partikelverben. T ex: "Stå på dig!" som ju inte betyder att du ska försöka stå ovanpå dig själv utan något helt annat. Eller "Hoppa på tåget!" som kan få förödande konsekvenser...

Våra nominaliseringar kan vara svåra för eleverna att förstå. I vardagliga texter möter man inte detta fenomen så ofta men i lärobokstexter, som man komprimerar för att få det så faktaspäckat som möjligt, är nominaliseringar väldigt vanliga. Det handlar alltså om att man skapar substantiv av verb. "De reagerar..." i vardagsspråk förvandlas till "Reaktionen blev..."

Andra språkkonstruktioner som kan skapa svårigheter är verb i passiv form, vilket är väldigt vanligt i faktatexter. När man använder passiv form behöver man inte nämna ett subjekt i första person, vilket således leder till att många elever inte förstår vem som gör vad.

Utöver det rent grammatiska kan det vara den kulturella kontexten som sätter krokben för våra elever. Inte alla elever har mentala bilder för vad luciafirande är eller hur en skidsemester går till. Många av de texter vi ber våra elever läsa innehåller en, för dem, okänd kulturell kontext. Vi kan inte ta för givet att alla förstår sammanhanget. Vi måste vara tydliga och gå in på djupet för att ge eleverna möjligheter att förstå texternas kulturella innehåll.

Det vi kanske inte alltid tänker på är att vi ofta förenklar texterna för våra elever som inte kommit så långt i sin språkutveckling. Det leder tyvärr inte till utveckling. När vi förenklar texter, eller använder andras förenklade texter, är texterna korta men väldigt innehållsrika. Vi tror vi gör det enklare för eleven att förstå, när vi i själva verket försvårar genom att vi tar bort småorden som faktiskt underlättar för förståelsen. Vi missar ofta att det är de utbyggda texterna som är enklare att förstå och vi missar framför allt att ge eleverna strategier och verktyg för att kunna närma sig texterna på egen hand.

Så, nu vet vi lite om varför vi behöver använda oss av ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Men hur lär vi oss hur man gör?

Det finns ingen möjlighet att jag kan sammanfatta det i ett inlägg men jag kan tipsa om litteratur där du och dina kollegor kan lära er mer.

Först och främst: Läs Pauline Gibbons "Stärk språket - stärk lärandet" som jag tipsat om många gånger tidigare. Ladda även hem studiehandledningarna och matriserna som du hittar på Nationellt centrum för svenska som andraspråks hemsida.

Jag har skrivit några inlägg om genrepedagogik, om hur jag arbetar genrepedagogiskt och hur härligt det är att uppleva att det faktiskt fungerar.

Sedan finns det en mängd spännande böcker att läsa i ämnet:

Språkinriktad undervisning - en handbok av Maaike Hajer och Theun Meestringa. Läs recension i Bookis bokblogg. I den recensionen kan du även läsa om Pauline Gibbons uppföljare Lyft språket - lyft tankarna.

Framgång genom språket av Annika Löthagen, Pernilla Lundenmark, Anna Modigh. Och således även Framgång genom språket- i praktiken. En praktisk studiehandledning till Framgång genom språket som sägs vara en väldigt bra hjälp i det praktiska arbetet kring boken.

Ladda hem och läs rapporten: Ämne och språk, språkliga dimensioner i ämnesundervisningen. (.pdf)

Vill man fördjupa sig i genrepedagogik så tycker jag att man kan läsa Låt språket bära - genrepedagogik i praktiken, av Anniqa Sandell Ring och Britt Johansson vilket jag nämnt ett antal gånger förut.

Andra artiklar som tar upp genrepedagogik kan man läsa i samlingen Symposium 2009 - Genrer och funktionellt språk i teori och praktik. Denna antologi har jag skrivit om tidigare.

Vill man läsa mer om hur en lärare provar sig fram i den genrepedagogiska djungeln så tycker jag att du ska börja besöka Magister Björn. Eller kanske bli medlem i Dela!-gruppen som handlar om genrepedagogik. Ännu fler tips finns på Nationellt centrum för svenska som andraspråk både när det gäller språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och genrepedagogik.

Kanske är språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt något för dig med? Tillsammans kan vi få allt fler elever att nå målen!

Antologi om genrepedagogik

Jag, som inte hade möjlighet att delta på Symposium 2009 i regi av Nationellt centrum för svenska som andraspråk, har länge sett fram emot att få läsa antologin som alltid ges ut efteråt. Nu är boken här: Symposium 2009 - Genrer och funktionellt språk i teori och praktik. Så här beskrivs antologin:

Under de senaste åren har den australiska genrepedagogiken väckt ett allt större
intresse i svensk skola och utbildning. Utmärkande för genrepedagogiken är
dess
betoning på en undervisning där eleverna får kunskaper om hur texter
och språk
formas av den omgivande sociala kontexten. Läraren har här den
viktiga rollen
att leda samtal om vad som utmärker olika texter i olika
ämnen. Genrepedagogiken
har setts som en väg att ge eleverna, inte minst
flerspråkiga elever, goda
förutsättningar att få tillgång till det s.k.
skolspråket.

I oktober 2009 anordnade Nationellt centrum för svenska som
andraspråk sitt femte
symposium sedan starten 1998, vilket resulterat i
denna symposieantologi. I
antologin ges en introduktion till
genrepedagogiken.
Därefter följer en rad exempel, från utlandet och från
Sverige, på genrepedagogiska arbetssätt i klassrummet – både med de yngsta
barnen och med
vuxna inlärare. Bland annat belyses språkets betydelse i
skolans naturorienterade ämnen. I en avslutande artikel sätts genrepedagogiken
in i ett bredare läs- och skrivsammanhang.

Jag tror det är en väldigt intressant artikelsamling som är aktuell för alla
oss som arbetar med språkutveckling.Har du läst den? Deltog du på Symposium 2009? Vad tyckte du?

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, litteraturtips, genrepedagogik, språkutveckling, svenska som andraspråk,

Pärlor på svenska

För mig är det otroligt viktigt att använda litteratur i min undervisning. Skönlitteratur kan ge nya infallsvinklar och hjälpa förståelsen om man arbetar med ett speciellt tema eller liknande. Faktaböcker på olika nivåer och med olika upplägg kan hjälpa eleverna till ökad förståelse men även leda till ökad motivation och ökat intresse. Men att välja böcker är svårt och inte alla har en bra bibliotekarie att rådfråga. Men det finns hjälp att få!

Det slår mig då och då att det är många lärare som inte känner till den fantastiska boken Pärlor på svenska och därför vill jag slå ett slag för den nu.

Pärlor på svenska är en samling av ca 300 skönlitterära boktips utvalda för just svenska som andraspråkselever och indelade utifrån ålder på barnen/ungdomarna och ämnesområde eller teman. Dessutom beskrivs det hur man kan arbeta med skönlitteratur i svenska som andraspråksundervisningen. Innehållsförteckningen kan du läsa här. Boken brukar finnas på varje bibliotek men jag tycker man borde ha en i varje klassrum. eller åtminstone se till att den finns på skolbiblioteket.

Hur många gånger har man inte vandrat runt bland bibliotekshyllorna och undrat om en bok har en bra språknivå och om innehållet är relevant. Pärlor på svenska ger väldigt bra tips på litteratur och litteraturtipsen är utvalda av lärare och bibliotekarier som är vana vid att arbeta med skönlitteratur och andraspråkselever.

När jag ändå håller på och tipsar om böcker kan jag berätta att det finns en liknande litteraturtips-samling för faktaböcker. Den boken heter Faktaboktipset och även där kan man få boktips utifrån ämne och ålder. Dessa boktips är dock inte utvalda utifrån ett andraspråksperspektiv men är en väldigt bra bok ändå. Förutom 600 faktaböcker så kommenteras ca 100 webbplatser och lika många dokumentärfilmer. Hela innehållsförteckningen finns här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om litteraturtips, läsning, svenska som andraspråk,

Det viktiga samtalet

Vi i svenska som andraspråksvärlden pratar ofta om vikten av det goda samtalet, det dialogiska och flerstämmiga klassrummet och om vikten av öppna genuina frågor. Vi pratar ofta om att det sällan är tyst i ett språkutvecklande klassrum och vi är alla överens om att vi både utvecklar vårt språk och vår kunskap maximalt när vi interagerar med andra människor i en kontext som betyder något för oss. I ett sammanhang där vi vill kommunicera, där vi vill uttrycka oss och känner att vi vill göra oss förstådda.

Vi gör detta medvetet och genomtänkt med våra elever men hur ofta sätter vi oss ner med våra kollegor och gör samma sak? Hur ofta sätter vi oss ner och sätter ord på det vi gör och varför? Hur ofta hinner vi reflektera och analysera med andra?

Jag brukar då och då återkomma till ett litet sönderbläddrat häfte från Skolverket. Det är en samtalsguide om kunskap, arbetssätt och bedömning. Mitt sönderbläddrade exemplar handlar om svenska som andraspråk men det finns ju samtalsguider i fler ämnen. Vill man få igång en diskussion i sitt arbetslag så är frågorna i samtalsguiden mycket bra. Dessutom lär man sig alltid något nytt.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om reflektion, kunskapsutveckling, språksamtal, språkutveckling, svenska som andraspråk, Skolverket, litteraturtips,

Bedömning och dess svårigheter

Bedömning är alltid svårt men jobbar man med svenska som andraspråks elever har bedömningen ytterligare en dimension, andraspråksutvecklingen som går hand i hand med kunskapsutvecklingen.

Hittills har jag använt mig av performansanalys när jag arbetat med elever som kommit en bit i sin språkutveckling. Performansanalys är en avancerad metod som kräver att man är insatt i hur den svenska grammatiken fungerar. Själv har jag gått två (fd 5-poängskurser)kurser för att lära mig detta men det finns ju litteratur i ämnet man kan läsa, som Tankarna springer före. En väldigt bra bok.

För att kartlägga språket som helhet tycker jag att Nya språket lyfter i kombination med något läsutvecklingsmaterial, God Läsutveckling eller LUS, fungerar bra. Jag gillar även Europeisk språkportfolio som jag skrivit om tidigare, och är det något jag tycker vi ska försöka använda mer, är det just Europeisk språkportfolio.

Nu har det kommit en ny bok om just bedömning av svenska som andraspråk som jag ser fram emot att få läsa. Den heter Bedömning av svenska som andraspråk - en analysmodell baserad på grammatiska utvecklingsstadier och är skriven av A Flyman-Mattson och G Håkansson.

Denna bok ser jag fram emot att få läsa. Är det någon av er som har läst den?

Lämnar grundskolan med sämre betyg

I Skolvärlden kan man läsa en artikel om att invandrarelever Lämnar grundskolan med sämre betyg. "Det är upprörande", säger Skolverkets undervisningsråd Lena M Olsson, "och visar att skolan inte klarar sitt kompensatoriska uppdrag."

Hela artikeln kan ni ju läsa själva. Jag tänker inte debattera innehållet för jag håller med. Allt fler barn idag misslyckas i den svenska skolan trots att de borde lyckas. Någonstans går det fel.

Lena M Olsson svarar på frågan vad vi kan göra åt det att det är en politisk fråga. Att det behövs förändringar i vårt numera väldigt segregerade samhälle. Det kan man ju hålla med om men att lägga hela ansvaret på politikerna kommer inte leda till några större förbättringar. Att lägga skulden på politikerna hjälper inte heller.

Vi måste här och nu stanna upp och fundera över vad vi kan göra. Du och jag och alla andra som möter dessa elever som misslyckas. Vi kan alla göra skillnad.

Låt oss titta tillbaka hur det var innan 90-talets stora nedskärningar. Då var modersmålsstöd i förskolan snarare regel än undantag. Det tog man snabbt bort när det skulle sparas in på pengar. Barngrupperna blev större och större och deltidsförskolor och språkförskolor lades ned på löpande band. Allt fler "invandrarbarn" stannade i hemmet fram till den dag då de började i förskoleklassen. Eller i år 1.

Vad spelar detta för roll, tänker ni. Är förskolan så viktig?

Ja, vill jag hävda. Förskolan är otroligt viktig. I förskolan språksocialiseras barn in i vårt svenska språk. De får möta vårt svenska sätt att kommunicera på och då menar jag inte bara språk med ord. I förskolan läggs även grunden till det språk vi kallar för skolspråk, det språk man måste kunna behärska för att kunna lyckas i den svenska skolan. Ett språk som inte heller bara handlar om ord och det som sägs utan lika mycket om det som inte sägs. Som man förväntas känna till.

Jag vill nu lyfta två viktiga forskningsprojekt som inte alls är nya men ändå oerhört viktiga. Det handlar dels om Kerstin Nauclérs och Sally Boyds "Crosscultural Perspectives on Interaction with Minority and Majority Children at Home and in Pre-school" samt Margaret Obondos och Christina Rodell Olgaçs ”Broar mellan hemmet och skolans kulturer – en studie av språksocialisation hos somaliska barn i hemmet och i förskolan.”

I båda dessa projekt vill man ta reda på hur den språkliga socialisationen går till och vad som skiljer denna socialisering åt i olika kulturer. Så här beskrivs projekten i en artikel publicerad på Lärarförbundets hemsida:

Båda undersöker hur barnens språkliga socialisation går till – alltså hur de lär sig språk, attityder, beteende och identitet – genom umgänge med vuxna och andra barn. Inspirerade av engelska studier använder de termen ”skriftspråkande”. Ett begrepp som myntats av Caroline Liberg, och som avser skriftspråkutveckling i vidare bemärkelse än den rent tekniska läs- och skrivinlärningen.

Skriftspråkande i förskoleåldern sker tillsammans med vuxna i samtal kring böcker och texter. Hur skriftspråkandet ter sig skiljer sig mellan olika kulturer. Det blir tydligt i projekten, som bland annat koncentrerar sig kring bokläsning, hemma och i förskolan. I både svenska och turkiska familjer är det
mammor, inte pappor, som läser sagor, i de flesta på fall sitt modersmål. Men de gör det på olika sätt.

De turkiska mammorna berättar sagan, och barnets roll är att lyssna. De svenska mammorna förväntar sig att barnen ska delta i sagoberättandet. De får i större utsträckning hjälpa till att berätta, och svara på frågor. Ett sätt att interagera som dominerar också i förskolan.

–De flesta majoritetsbarn, alltså barn från medelklass och arbetarklass, får lära sig det här sättet att förhålla sig till text. De lär sig att läsa mellan raderna, och använda sig av texten, som man gör i det typiska skolsamtalet, säger Kerstin Nauclér. Däremot får de inte lära sig ett mönster för att berätta en saga.

I de turkiska familjerna sker den språkliga socialisationen delvis på ett annat sätt. Barnen får lyssna till en sammanhängande berättelse, och blir duktiga på berättargrammatik. De kan skilja ut huvudhandlingen, och är mycket snitsigare än sina svenska jämnåriga på att hålla en röd tråd i en berättelse. En kunskap som, trots att den är viktig, inte efterfrågas i förskolan. Där förväntas de visa upp vad de kan, genom att svara på frågor om texten.

–Deras ovana tolkas som oförmåga. Men det handlar också om att de har
andra förväntningar på vuxna, säger Kerstin Nauclér.

Det som vi som arbetar i grundskolan måste ta till oss av, och som pedagoger i förskolan måste fortsätta att utveckla, är ju att vi måste synliggöra dessa kulturella skillnader utan att på något sätt värdera dem. Som det är nu vet vi inte tillräckligt mycket om hur vi ska möta dessa elever, som vi tycker inte "kan" något men som troligtvis har enorma kunskaper som vi inte värdesätter.

Artikeln fortsätter så här:

Inte alla familjer följer medelklassmönstret. Till exempel har få afrikanska familjer vanan att läsa godnattsagor för barnen. En ritual som är grundmurad hos de flesta svenskar.

–Man måste förstå att barnen kommer till förskolan med helt annorlunda erfarenheter. De måste socialiseras in i ett annat förhållningssätt till språk och skrift, betonar Margaret Obondo.

Bland minoritetsbarn är det många som inte får samma träning i skriftspråkande hemma som svenska barn. Också i förskolan får de öva mindre än sina svenska kamrater på att berätta och förklara; de svenska förskollärarna berättar inte sagor på samma sätt för de turkiska barnen. De läser sagan rätt och slätt, och ställer inte de vanliga frågorna.

–De har låga förväntningar på vad barnen kan klara, säger Kerstin Nauclér. Det är lätt att få uppfattningen att barnets kognitiva nivå är låg, eftersom de bara talar lite svenska.

–Men för de tvåspråkiga barnen ligger språknivån lägre än den intellektuella, infogar Margaret Obondo. De kan, men språket räcker inte.

Förskollärarna har den svåra uppgiften att göra läsningen och samtalandet intressant, trots barnens
knappa ordförråd. Att fokusera på vad de kan i stället för att uppehålla sig vid deras brister.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur det är för de barn som inte får chans att språksocialiseras i förskolan. De som kommer direkt till den svenska skolan som är anpassad efter svenska barns förmodade förkunskaper och erfarenheter. Barn är inte som oskrivna papper när de är 6 år. De har redan skaffat sig stor kunskap. Vad vet vi om den? Och bryr vi oss om att fråga? Och hur ställer vi egentligen frågor? Och vad förväntar vi oss för svar?

Men frågan är då om det sedvanliga sättet att testa barnens kunskap genom enkla frågor är rätt metod? Det står inte högt i kurs hos någon av de två forskarna.

Kerstin Nauclér har ett exempel: En förskollärare läser saga tillsammans med en femåring. ”Hur ser man att det är natt?” undrar pedagogen. ”För att pojken sover”, svarar flickan. Men förskolläraren har siktat in sig på att beviset för att det är natt är att månen lyser, och ger sig inte förrän barnet svarar ”måne”.

–Man hamnar lätt i en sorts idiotfrågande. Det går mest ut på att lära sig benämna. Vad som behövs är att komma på ett sätt att utveckla samtalet utöver texten. Annars lär sig barnen att det bara finns ett riktigt svar. Det är inte alls utvecklande, vare sig för språket eller lärandet. För minoritetsbarnen som ska lära sig ett nytt språk blir ”testingmetoden” förödande, säger Margaret Obondo.

–De får alldeles för lite utrymme att själva ställa frågor och lära sig nya ord. De får heller ingen uppmuntran att utveckla sina tankar.

I projektet i den somalisktalande förskoleavdelningen är målet att barnen ska kunna klara sig bra i skolan när de blir större.

–De behöver lära sig ett skolrelaterat sätt. Att använda språk för att kunna förklara, värdera och berätta. Det är svårare för dem, för de måste klara två saker samtidigt: att lära sig språket, samtidigt som de lär sig genom språket.

Margaret Obondo tar ett exempel från sitt projekt på en utvecklande typ av interaktion mellan barn och vuxen: Ett av de somaliska barnen sitter tillsammans med en svensktalande förskollärare och tittar på en serie bilder. Förskolläraren öppnar med att be barnet berätta vad det är han ser. Ett samtal utspinner sig, där pojken associerar från bilderna till händelser i hans familj. Pedagogen följer med och frågar på ett sätt som kräver svar som går lite ovan barnets nuvarande utvecklingsnivå. Hon tar också tillfället att lära pojken nya svenska ord.

–Förskolläraren assisterar i stället för att testa. Det viktiga är att prata kring texten på ett sätt som ger möjlighet att relatera den till egna erfarenheter, så att det inte bara handlar om här och nu, förklarar Margaret Obondo.

–Det är också viktigt att kunskapsnivån i samtalet är lite högre än den barnet befinner sig på redan. Annars lär man sig ingenting.

Så. Hur ska vi få fler elever att lyckas? Jo, genom kunskap. Och då pratar jag i första hand om att vi pedagoger måste lära oss mer om de barn vi möter. Vi måste veta var vi ska börja. Var vi ska utgå ifrån. Vi kan inte längre utgå ifrån att vi vet vad barnen har med sig och att vi kan göra som vi alltid har gjort. För det fungerar ju onekligen inte.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, flerspråkiga barn, förskola, kunskapsutveckling, litteraturtips, läsning, läsinlärning, modersmålsstöd, Somalia, svenska som andraspråk, språkförskola,

Genrepedagogik

Genrepedagogik. Vad är det?

Enkelt uttryckt är genrepedagogik ett sätt att undervisa explicit för att ge eleverna tillgång till skolspråket och förståelse för hur olika slags texter är uppbyggda. Genrepedagogik handlar om att synliggöra sådant som man i den vanliga undervisningen ofta tar för givet att eleverna redan känner till, sådant som elever från studievana hem kanske har med sig men som andra saknar. Det handlar om att tydliggöra textstrukturer för att eleverna lättare ska kunna läsa och förstå och det handlar om att ge eleverna kunskaper i hur man producerar olika texttyper.

Genrepedagogik handlar också om att ge eleverna ord och begrepp för att kunna tala om språk och om språkanvändning, ett metaspråk.

Det är inte det lättaste att sätta sig in i vad genrepedagogik är och hur man gör, men det är värt arbetet. Vill du ha inspiration kan jag rekommendera UR.se och deras sida om genrepedagogik i Rinkeby. För den som vill sätta sig in i hur man kan arbeta med genrepedagogik i ett mångkulturellt klassrum är sidan guld värd. Man får se exempel ur klassrumssituationer, läsa beskrivningar av olika textgenrer samt höra och läsa intervjuer med pedagoger och forskare. Materialet om genrepedagogik har tagits fram i samarbete med Knutbyskolan i Rinkeby där man arbetat med detta "Knutbyprojekt" i flera år. Läs även artikeln om Knutbyskolan i tidningen LÄRA.

Man kan bl a lyssna på Pauline Gibbons när hon berättar om vikten av att se flerspråkiga elever som en resurs och att de utvecklas bäst av att integreras i den ordinarie undervisningen så snart som möjligt.

Det finns även en intervju med språkforskaren Monica Axelsson där hon beskriver hur viktigt det är att man stöttar eleverna så att de kan erövra skolspråket och på vilket sätt genrepedagogiken kan bidra till detta.

Ett annat intressant program som visar upp hur genrepedagogik fungerar i praktiken är UR-programmet På väg mot ett andra språk i serien Barn av sitt språk.

Igår startade även URs nya serie Lärare på hemmaplan och i första avsnittet (programmet kräver inloggning via mediacentral) får vi möta Camilla Asker, lärare i Knutbyskolan, och vi får ta del av hur hon arbetar parallellt med att utveckla elevernas språk och ämneskunskaper. Mycket intressant! (Även om jag tycker att de nyanlända eleverna borde få börja sin skolgång i en förberedelseklass en kort period innan de får delta i sina ordinarie klasser på heltid...)

I en artikel publicerad i Lärarförbundets tidning Alfa kan ni läsa om Mariana Sellgren och om hur hon arbetar med genrepedagogik och SO. Mariana Sellgren har även skrivit en uppstats, om hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande i SO, som heter Den dubbla uppgiften. (.pdf-fil)

Det finns även en relativt ny bok som handlar om genrepedagogik: "Låt språket bära - genrepedagogik i praktiken", av Anniqa Sandell-Ring och Britt Johansson¨som jag varmt kan rekommendera.
Till sist måste jag ännu en gång nämna "Stärk språket - stärk lärandet" av Pauline Gibbons. En bok som alla pedagoger borde läsa. Och till min glädje finns det nu en uppföljare för lärare som undervisar äldre elever: "Lyft språket - lyft tänkandet"

Om du vill veta hur jag arbetar med genrepedagogik, läs även följande inlägg: Genrepedagogik på mitt sätt, Genrepedagogik - det fungerar och Genrepedagogik är fusk? Nationellt centrum för svenska som andraspråk har även en sida med många tips om genrepedagogik.

Vill du läsa en D-uppsats om genrepedagogik tycker jag du ska ladda hem Anniqa Sandell Rings uppstats. (.pdf-fil)

På Nationellt centrum för svenska som andraspråk finns många tips att ta del av under rubriken Vad är genrepedagogik?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om genrepedagogik, Pauline Gibbons, Monica Axelsson, UR, Knutbyprojektet

Nyanlända och lärande

Jag håller på att läsa Nyanlända och lärande , Vetenskapsrådets forskningsöversikt om nyanlända elever i den svenska skolan. En forskningsöversikt sammanställd av Nihad Bunar (docent i sociologi på Stockholms universitet).

Det är intressant läsning. Mycket intressant.

Även om jag känner igen mycket, och även om jag håller med om en hel del, väcks ändå många tankar. Det som slår både läsare och Nihad Bunar är att forskningsunderlaget är så begränsat. Vi vet väldigt lite om vad som fungerar, och vad som inte fungerar, när det gäller undervisningen av de nyanlända.

Nihad Bunars huvudsakliga slutsatser är bl a att olika kommuner har olika modeller och att det inte finns riktlinjer eller planer som gäller för alla. Det enda som finns är Skolverkets allmänna råd för utbildning av nyanlända elever. En annan slutsats är att forskningen inte har enats om vilket mottagningssystem som är bäst, placering i förberedelseklass eller inte. Det som talar för introduktion i en förberedelseklass är att gunden i svenska läggs i en trygg miljö, det som talar emot är den segregering som ofta blir följden. Elever som inte integreras i den ordinarie skolan och som känner sig utanför. Nihad Bunar pratar om trygghet kontra strävan att tillhöra.

Niahd Bunar lyfter även frågan om vad som händer i längden när det gäller segregation och integration för forsknignen visar att de elever som gått i förberedelseklass kanske är segregerade i början men blir lättare integrerade i framtiden eftersom de inte har lika stora kunskapsluckor och alltså lättare når målen. Medan elever som integreras i den ordinarie undervisningen från början lättare halkar efter pga stora kunskapsluckor och alltså lättare "slås ut" och således blir segregerade i framtiden.

Intressanta tankar.

En tredje slutsats som Nihad Bunar lyfter fram är att det som dominerar forskningen ofta har ett "problemperspektiv". Det handlar om bristande policyplaner och oklarheter om vilka regler som styr övergången till ordinarie klass. Det handlar om dåligt samarbete mellan olika aktörer inom skolsystemet, dvs mellan lärare och modersmålslärare, lärare i förberedelseklass och lärare i mottagande klass eller bristande intresse hos lärare och rektorer. Det kan också handla om dålig information till föräldrar som inte vet vilka krav de kan ställa och vilka rättigheter till utbildning deras barn har.

Mer om vad Nihad Bunar säger om sin forskningsöversikt kan du läsa här.

Det som slår mig är att min syn på undervisning av nyanlända överensstämmer ganska bra med vad internationell forskning kommer fram till. De bästa resultaten når man tydligen genom att låta eleverna börja sin skolintroduktion i en förberedelseklass fast det viktiga är att det finns en tydlig policy, tydlig planering med tydliga mål och att eleven ska integreras i den ordinarie undervisningen på en gång. Tiden i förberedelseklass ska vara begränsad till 6-12 månader och undervisningen där ska ge grunden i det nya språket. Ämnesundervisning ska för bästa resultat ske på modersmålet i form av studiehandledning eller tvåspråkig ämnesundervisning.

Det känns som att jag upprepar mig men det kan inte påpekas tillräckligt många gånger. Nyanlända elever angår inte bara de lärare som undervisar i förberedelseklasser. De angår oss alla. Det är i den ordinarie undervisningen vi måste se de största förändringarna. Det är land lärarna i de mottagande klasserna som "problemtänkandet" måste bort. Kommentarer som: "Men de kan ju inget..." eller "De förstår ju inte vad vi säger..." säger mer om lärarna än om de nyanlända elevernas så kallade brister.

Vi måste anta utmaningen att ge de nyanlända den allra bästa utbildning vi förmår. Alla vi som arbetar i den svenska skolan.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Nihad Bunar, Vetenskapsrådet, Skolverket, andraspråksutveckling, skolutveckling, språkutveckling,

kvalitetsgranskning

Skolinspektionen har gjort en kvalitetsgranskning av undervisningen för de nyanlända eleverna. En sådan kvalitetsgranskning tar vi gärna emot med öppna armar och alla vi som arbetar med nyanlända elever tycker att det är bra att frågan äntligen lyfts.

Men resultatet blir man mörkrädd av.

På ingen av skolorna får de nyanlända den utbildning de har rätt till.

Oj.

Dags att sätta på sig de självkritiska glasögonen. Finns fog för kritiken? Är de 34 granskade skolorna representativa?

Jag önskar att jag kunde skriva att Skolinspektionen har begått ett stort misstag, att de bara har granskat de skolor som inte klarar undervisningen, men tyvärr. Mycket av det som Skolinspektionen kommer fram till stämmer överens med verkligheten.

Undervisning för de nyanlända bedrivs alltsom oftast separat från den övriga undervisningen i skolan. Vilket har goda avsikter men kan bli fel. De nyanlända får svårt att "passa in" och känner sig utanför och annorlunda.

Undervisningen sker ofta i förberedelseklasser eller indtroduktionsklasser och undervisningen är ofta alltför enhetlig och utgår inte alltid från elevernas förutsättningar, erfarenheter och tidigare kunskaper.

Skolorna/pedagogerna kartlägger inte elevernas tidigare kunskaper på ett tillfredsställande sätt.

Kunskap om undervisning av nyanlända saknas ofta på skolorna och man kan inte erbjuda modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmålet i den utsträckning man borde.

Undervisningen av de nyanlända och verksamheten kring densamma saknas ofta i skolornas kvalitetsredovisningar.

Bland skolpersonalen saknas det kunskap och kännedom kring vilka lagar och regler som gäller för undervisningen av nyanlända elever vilket leder till att lagarna inte tillämpas.

Och det värsta av allt. I intervjuer målar de nyanlända elever upp en icke-smickrande bild av den svenska skolan. En skola där de nyanlända inte känner sig delaktiga, där de känner sig kränkta och diskriminerade och inte känner att de respekteras.

Vi som ville så väl och så blev det så fel?

Så. Vad är min lösning?

Jag anser att man måste öka kompetensen bland alla lärare i den svenska skolan. Alla lärare måste ha kunskaper i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och veta hur man lär på ett andraspråk.

När de nyanlända eleverna kommer till den svenska skolan anser jag att man bör ha en "introduktionskurs" i en förberedelseklass/mottagningsgrupp eller liknande. Och den klassen/gruppen bör, om möjlighet finns, vara inkluderad i en vanlig skola där eleven direkt klassplaceras.

Introduktionskursen ska ge en trygg start i den svenska skolan, en plats där man i lugn och ro kan "landa" och börja närma sig det svenska språket. Så snabbt det bara går, redan efter några veckor, ska eleven ut i den ordinarie klassen och ha ett fåtal lektioner/vecka. För en del elever kanske det passar att vara med på matematik. För andra kanske idrott fungerar. Eller bild. Eller vad det än nu må vara. Det finns alltid något ämne eller någon lektion som passar.

Det är här det svåra nu infinner sig. Många mottagande lärare anser att det är oerhört svårt att ta emot nyanlända elever. "De kan ju ingenting..." är en vanlig kommentar. Det är fel. Vi måste sluta se på vad dessa elever inte kan, vi måste fokusera på vad de kan, vad de har med sig för kunskaper och erfarenheter.

Vi måste se eleverna som tillgångar och vi måste släppa det gamla synsättet att de har "missat" så mycket. Att de ska "komma ikapp" och lära sig allt som de andra eleverna redan har lärt sig. Med det synsättet har de nyanlända eleverna redan misslyckats innan de ens har försökt.

De nyanlända eleverna kan aldrig nå målen genom att få all sin undervisning i en förberedelseklass. De kan få grunden där, vardagssvenskan och kännedom om Sverige och den svenska skolan, strategier om hur man kan söka kunskap etc. De elever som inte kan läsa måste även få den kunskapen i en förberedelseklass. Men sedan måste de ut i den riktiga skolan och undervisas av ämneslärare, kanske även få ämnesundervisning på modersmålet. Eleverna måste få studiehandledning på modersmålet och de måste få känna att de är en del av den svenska skolan och att skolan ställer samma krav på dem som på alla andra elever.

Vi ska inte tillåta att de nyanlända eleverna stannar kvar i små trygga förberedelseklasser år efter år. De behöver större utmaningar än så.

Men för att detta ska lyckas behövs en kompetensutveckling av stora mått. Inte för oss som redan arbetar med de nyanlända, utan för alla andra lärare. För de nyanlända eleverna angår oss alla.

Skolinspektionen hittade ett fåtal kommuner som de anser är föredömen. Södertälje är en av de kommunerna.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Skolinspektionen, kvalitetsgranskning,kunskapsutveckling, modersmålsundervisning, nyanlända elever, svenska som andraspråk,

Litteraturtips

Ganska ofta får jag frågor om vilken litteratur man ska läsa om man vill fördjupa sig lite i andraspråksutveckling och flerspråkig ämnesundervisning. Eftersom det finns många bra och intressanta böcker så tar det ofta lång tid att skriva ner alla tips och därför är jag väldigt nöjd över att Skolverket har samlat många av mina favorutböcker i en litteraturguide.

Här är .pdf-filen om du vill ladda hem guiden. Vill du hellre beställa ett häfte klickar du in dig här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om litteraturtips, svenska som andraspråk, andraspråksutveckling, språkutveckling, svenska för invandrare, kunskapsutveckling,

artikel i LiSetten

Artikel publicerad i LiSetten nr 1 2009 som relaterar lite till den kvalitetsgranskning som Skolinspektionen har gjort och det inlägg jag skrivit om samma granskning.

Äntligen får vi träffas

En fredag i november 2008 var det dags för Nationellt centrums nätverksträff för förberedelseklasslärare och intresset var väldigt stort. Det var några år sedan den senaste nätverksträffen och det var tydligt att behovet av ett nätverk fortfarande finns.

Nationellt centrum för sfi och svenska som andraspråks föreståndare Aina Bigestans inledde dagen med att hälsa oss välkomna och med att berätta om deras verksamhet och deras nya lokaler på Stockholms universitet. Hon berättade även om Stockholms universitets nya institution USOS, Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot språk och språkutveckling, som har hand om lärarutbildningen.

Allmänna råd för utbildning av nyanlända elever
Anniqa Sandell-Ring, som arbetar deltid på Nationellt centrum, fortsatte dagen med att berätta lite om bakgrunden till Skolverkets Allmänna råd för utbildning av nyanlända elever och om de nationella direktiven till skriftliga omdömen.

Det har visat sig att det har fokuserats för mycket på vilka brister de nyanlända eleverna har i stället för att fokusera på de kunskaper eleverna redan besitter. Ett utvecklingsområde är att använda modersmålslärarna för att kartlägga elevernas tidigare kunskaper i alla ämnen. Det har även visat sig att många elever inte får studiehandledning på modersmålet och det är svårt att få till ett samarbete mellan modersmålslärare och klass-/ämneslärare.

Ett annat utvecklingsområde är att undervisningen för de nyanlända inte alltid kopplas till målen. Det krävs en kompetensutvecklingssatsning för de lärare som arbetar med att undervisa nyanlända elever, oavsett om eleverna går i en förberedelseklass eller inte.

Ett förslag är att nyanlända elever ska ut i klass snarast möjligt genom ett anpassat stöd. Undervisningen i de ordinarie klasserna, och de undervisande lärarna, måste utvecklas och organiseras för att kunna ta emot nyanlända elever. Dessa elever ska ses som en tillgång i skolan.

Skriftliga omdömen
När det gäller skriftliga omdömen är inte de nyanlända eleverna undantagna. Läraren ska följa, dokumentera och analysera eleven och under utvecklingssamtalet ska detta förmedlas till eleven och föräldrarna. Lärare och rektor bestämmer formen på de skriftliga omdömena som ska vara framåtsträvande och inte fokusera på brister.

En fråga för vårt nätverk är att diskutera vad vi behöver för kunskaper för att kunna skriva ännu bättre individuella utvecklingsplaner och göra bra bedömningar?

Asylsökande i Sverige
Anniqa berättade även lite om hur många flyktingar som kommer till Sverige och vilka de är. 2006 sökte 24 000 personer asyl i Sverige. Av dem kom 9 000 från Irak. Under 2007 var hälften av alla sökande från Irak, närmare bestämt 18 559 personer. Ansökningarna från Somalia ökar stadigt. Utöver de asylsökande kommer många till Sverige som anhöriga till någon med permanent uppehållstillstånd. Dessa personer syns inte i asylstatistiken.

Gruppdiskussioner
Senare under dagen var det dags för deltagarna i nätverket att dela upp sig i grupper. I grupperna diskuterade vi vad det fokuserades på just nu, när det gäller nyanlända elever, där vi jobbar men vi diskuterade även vad vi önskar att det skulle fokuseras på. Vad behöver utvecklas? Vad kan vi/behöver vi lyfta fram och vad ska vi arbeta vidare med?

Det diskuterades mycket i alla grupper och alla tyckte att det var intressant att ta del av hur andra jobbade. Att utbyta erfarenheter är något som vi som arbetar med nyanlända elever inte är bortskämda med.

Efter en god lunch var det dags för gruppredovisningar och det visade sig att det fokuserades på ganska olika saker runt omkring i landet men ändå var det mycket gemensamt.

Bedömning
En sak som diskuterades lite överallt var bedömning, både bedömning i olika ämneskunskaper och bedömning i språkutveckling. Många arbetade med europeisk språkportfolio och performansanalys men det fanns också andra, mer lokala, bedömningsverktyg som verkade intressant. En del grupper lyfte fram nya Språket lyfter och Språkjournalen som bra alternativ för bedömning. Många efterfrågade ett gemensamt bedömningsmaterial som också innehåller en kartläggning av elevens ämneskunskaper.

Organisation av undervisning för nyanlända
En annan viktig fråga som lyftes fram var organisationen av undervisningen av de nyanlända eleverna. Ska man ha förberedelseklass eller inte? Och vad ska då den verksamheten kallas? Ska eleverna i stället integreras i de ordinarie klasserna och hur ska då det organiseras?

De allra flesta verkade tycka att det bästa för de allra flesta nyanlända eleverna är att få gå i en förberedelseklass den första tiden. En del tyckte att man kunde påbörja utslussning ganska omgående och låta eleverna ha både lektioner i sin ordinarie klass och i förberedelseklassen under en längre period. Andra tyckte att man ska ge eleverna så mycket som möjligt i förberedelseklassen innan utslussningen påbörjas.

På en del håll i landet är undervisningen för nyanlända i en egen skola och då kan utslussningen i den ordinarie klassen vara mer problematisk är om de nyanlända eleverna redan går i den skola de ska slussas ut i. Många förberedelseklasslärare tycker att det är svårt att få igång ett bra samarbete med mottagande klasslärare/arbetslag. Många mottagande lärare tycker att de nyanlända eleverna har alltför stora brister vilket försvårar utslussningen.

Samarbete med modersmålslärare
Många i nätverket efterfrågar ett större samarbete med modersmålslärarna, dels för studiehandledning men även för att kartlägga språk- och ämneskunskaper, och många anser att modersmålämnet måste få en statushöjning för att vi ska få fler utbildade och kompetenta modersmålslärare. Det behövs också ett nära samarbete med elevvårdsteam för att fånga upp de elever som mår dåligt av olika skäl.

Kompetensutveckling
En viktig aspekt och en önskan hos många är att det sker en kompetensutveckling hos alla lärare som möter flerspråkiga elever. Alla lärare bör ha grundläggande kunskaper i språkutvecklande arbetssätt för att kunna undervisa elever med svenska som andraspråk.

Det finns en del kommuner som har börjat ”bussa” sina nyanlända elever till skolor med mestadels svensktalande elever för att bryta segregeringen och för att eleverna inte får plats i sina ”hemskolor”. Det finns både för- och nackdelar med detta och vid nästa nätverksträff hoppas vi att vi får veta mer om hur detta gått.

Denna artikel kan hjälpa till att ge en nyanserad bild av vad vi som jobbar med nyanlända möter för svårigheter i vardagen och vad vi tycker är de stora utvecklingsområdena.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om flerspråkiga barn, individualisering, lärarrollen, nyanlända elever, nätverksträff, sent anlända elever, språkutveckling, svenska som andraspråk, trygghet, nationellt centrum för svenska som andraspråk