Vilka språkliga krav ställer kunskapskraven?

Igår twittrade jag en del om #Språklyftet eftersom jag gick igång lite på en tweet som Petter Bergenstråhle twittrade ut:

Lyft hit och lyft dit. Har märkt att det är svårt att lyfta ngt stort i bara ena änden. Satsa på hela skolan inte bara delar!
— Petter Bergenstråhle (@shpetter) 10 maj 2013

Det ligger såklart en hel del i alla dessa lyft som bara blir delar av en helhet men det finns ett lyft som jag trots allt tycker är en satsning på hela skolan och det är Språklyftet.

Språklyftet handlar inte om språkämnen

Jag har förstått att många tror att Språklyftet handlar om att lyfta ämnet svenska, svenska som andraspråk eller andra språkämnen. Inget kan vara mer fel. Språklyftet handlar om att lyfta språket i skolans alla ämnen men kanske framför allt de teoretiska ämnen som elever anser vara "svåra". Varför är dessa ämnen svåra? Är det ämnesinnehållet i sig som är svårt eller är det svårt att förstå det ämnesspecifika språket och de ämnestypiska texterna? Har eleverna en tillräckligt god läsförmåga för att läsa och förstå innehållet i de texter som används? Har eleverna tillräckligt god kännedom om vilka strukturer och språkliga drag ämnestexterna är uppbyggda av så att de själva kan producera texter konstruerade på samma sätt? Läs gärna hur man kan arbeta med närläsning inom kemi så får ni en liten inblick i hur jag menar.

Lgr 11 och språket

Alla lärare är inte språklärare men alla lärare har ansvar för att utveckla elevernas språk. Detta är tydligt i Lgr 11:

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga. (kap 1)

Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt. (kap 2)

"Skolan ska", står det. Vilket betyder att det är allas ansvar. Inte bara alla lärares ansvar, alla personer som arbetar inom skolan har ett ansvar att utveckla elevernas språk. På skolgården, i matsalen, hos skolsköterskan och i varenda undervisningssituation.

Det finns dessutom formuleringar i varje kursplan som på ett eller annat sätt har med språk och kommunikation att göra, här är ett axplock:

Genom undervisningen i ämnet bild ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att
• kommunicera med bilder för att uttrycka budskap (bild, centralt innehåll) 

Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om, och ges möjligheter att reflektera över, jämställdhet och arbetsfördelning i hemmet. (hem och konsumentkunskap, syftesdelen) 

Eleven kan även utvärdera aktiviteterna genom att samtala om egna upplevelser och föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om hur aktiviteterna tillsammans med kost och andra faktorer kan påverka hälsan och den fysiska förmågan. (idrott och hälsa, kunskapskrav åk 9, betyget E) 

Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar förmågan att argumentera logiskt och föra matematiska resonemang. Eleverna ska genom undervisningen också ges möjlighet att utveckla en förtrogenhet med matematikens uttrycksformer och hur dessa kan användas för att kommunicera om matematik i vardagliga och matematiska sammanhang. (matematik, syftesdelen)

Språk och lärande

Språket är vårt kommunikationsverktyg. Vi behöver språk för att tänka och lära och vi använder språket som verktyg för att samtala, interagera och lära av och med varandra. Språket är vårt lärverktyg, vi inhämtar och utvecklar kunskap med hjälp av språket. Men vad är kunskap? Kan vi beskriva vad kunskap är utan att använda språket? Språk och kunskap hänger ihop och kan inte skiljas åt. Språk- och kunskapsutvecklingen går hand i hand och är ingenting utan varandra och därför hänger även språk och ämne ihop. För vad är ett språk utan ett innehåll? Och vad är ett ämne utan ett språk?

Språket i ämnet

Jag twittrade ut en uppgift igår, en uppgift som jag önskar att alla ämneslärare funderade lite extra över.

Uppgift: Välj valfri del av kunskapskrav. Fundera över vilka språkliga krav det ställer & hur undervisn tränar eleven i detta. #Språklyftet
— Anna Kaya (@Anna_Kaya) 10 maj 2013

Som lärare (oavsett ämne) behöver vi fundera över vilka språkliga krav vårt ämne kräver och hur vi låter undervisningen träna eleverna i just dessa språkliga förmågor. Alla ämnen har "osynliga" textstrukturer och språkliga drag som vi behöver synliggöra för våra elever. Om läraren själv inte är medveten om dessa strukturer och språkliga drag kommer inte den läraren kunna undervisa explicit i just detta vilket leder till att de elever som är duktiga på att "härma" textstrukturer och språkliga drag kommer att gynnas. Vilket i längden leder till en ännu mindre likvärdig skola där socioekonomisk bakgrund spelar allt större roll. För vi vet att elever som har föräldrar med studiebakgrund har lättare att "se" och utveckla ett skolspråk på egen hand medan andra elever behöver explicit undervisning för att kunna tillägna sig ett skolspråk att tänka och lära på.

Vi  bedömer kunskap med hjälp av språket

Som lärare behöver vi vara medvetna om att vi många gånger bedömer elevernas förmågor utifrån deras språkliga produktion. Många Lgr 11-förmågor kräver att eleven använder sitt språk för att visa vad de kan, det kan vara muntlig eller skriftlig produktion, oavsett vilket är språket många gånger "förmedlingsverktyget" vi använder oss av. Som lärare behöver vi då ge eleverna tillräckliga språkliga redskap och strategier så att elevernas tankar och kunskaper kommer till sin rätt. Det finns många elever i den svenska skolan som kan ha ämneskunskaper och ämnesspecifika förmågor som de inte riktigt kan förmedla för att de inte har ett tillräckligt utvecklat skolspråk. Därför är det viktigt att all ämnesundervisning utvecklas till att även bli en språkinriktad ämnesundervisning.

Vilka språkliga krav ställer kunskapskraven?

Är vi lärare medvetna om vilka språkliga krav våra ämnen ställer på våra elever? Låt oss titta på ämnet biologi och kunskapskraven för betyget E i slutet av åk 9:

Eleven kan samtala om och diskutera frågor som rör hälsa, naturbruk och ekologisk hållbarhet och skiljer då fakta från värderingar och formulerar ställningstaganden med enkla motiveringar samt beskriver några tänkbara konsekvenser. I diskussionerna ställer eleven frågor och framför och bemöter åsikter och argument på ett sätt som till viss del för diskussionerna framåt. Eleven kan söka naturvetenskaplig information och använder då olika källor och för enkla och till viss del underbyggda resonemang om informationens och källornas trovärdighet och relevans. Eleven kan använda informationen på ett i huvudsak fungerande sätt i diskussioner och för att skapa enkla texter och andra framställningar med viss anpassning till syfte och målgrupp.

Eleven kan genomföra fältstudier och andra undersökningar utifrån givna planeringar och även bidra till att formulera enkla frågeställningar och planeringar som det går att arbeta systematiskt utifrån. I undersökningarna använder eleven utrustning på ett säkert och i huvudsak fungerande sätt. Eleven kan jämföra resultaten med frågeställningarna och drar då enkla slutsatser med viss koppling till biologiska modeller och teorier. Eleven för enkla resonemang kring resultatens rimlighet och bidrar till att ge förslag på hur undersökningarna kan förbättras. Dessutom gör eleven enkla dokumentationer av undersökningarna med tabeller, diagram, bilder och skriftliga rapporter. 

Eleven har grundläggande kunskaper om evolutionsteorin och andra biologiska sammanhang och visar det genom att ge exempel och beskriva dessa med viss användning av biologins begrepp, modeller och teorier. Eleven kan föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om hälsa, sjukdom, sexualitet och ärftlighet och visar då på enkelt identifierbara samband som rör människokroppens byggnad och funktion. Eleven undersöker olika faktorers inverkan på ekosystem och populationer och beskriver då enkelt identifierbara ekologiska samband och ger exempel på energiflöden och kretslopp. Dessutom för eleven enkla och till viss del underbyggda resonemang kring hur människan påverkar naturen och visar på några åtgärder som kan bidra till en ekologiskt hållbar utveckling. Eleven kan ge exempel på och beskriva några centrala naturvetenskapliga upptäckter och deras betydelse för människors levnadsvillkor.

Vilka språkliga krav ställs för att en elev ska kunna "samtala om och diskutera frågor som rör hälsa, naturbruk och ekologisk hållbarhet"? Vilka begrepp behöver man kunna? Hur lägger jag upp min undervisning så eleverna får träna på att samtala om och diskutera? Vad är egentligen en diskussion?

Vad innebär det att diskutera?

Ger jag mina elever redskap och strategier i form av t ex formuleringsmallar så de kan behärska förmågan att diskutera? Vet mina elever vad som kännetecknar en diskussion? Vet jag som lärare det och kan jag beskriva och förklara det för mina elever? Vet eleverna vilket syfte en diskussion har?

Vet eleverna att en diskussion innebär att balansera två eller fler ståndpunkter mot varandra för att sedan ta ställning för den ena sidan? Vet eleverna hur strukturen för en diskussion är uppbyggd? Vet de att en diskussion innehåller en frågeställning, de olika sidornas argument och sedan ett ställningstagande? Vet eleverna vilka språkliga drag en diskussion har? Vet de att man i en diskussion uttrycker sig allmänt och använder begrepp som "man" och "naturen" och att en diskussion ofta innehåller långa nominalgrupper med förtydligande beskrivningar?

Vet eleverna att en diskussion ofta innehåller modalitetsord som "bör", "kan", "sannolikheten" och vet eleverna vilken skillnad det är på dessa begrepp? Vet eleverna att en diskussion ofta innehåller många nominaliseringar (när man packar ihop information och gör ett substantiv av verb eller adjektiv, t ex "evolution" eller "upplockningstvång") och andra grammatiska metaforer? (Texter med många grammatiska metaforer är mer vanligare hos elever med höga betyg och med svenska som modersmål. Frågan vi måste ställa oss är om vi undervisar eleverna i hur man "packar upp" informationen i de grammatiska metaforerna och om vi undervisar eleverna i hur man själv kan skapa dessa.)

Språkmål och ämnesmål

Sätter jag upp språkliga mål för min undervisning eller sätter jag enbart upp ämnesspecifika mål? Tydliggör jag för eleverna vilka språkliga krav det ställs på dem när de ska visa på åtgärder, jämföra resultat, beskriva samband eller föra resonemang? Ger undervisningen eleverna möjlighet att träna på dessa förmågor och undervisar jag explicit i textstrukturer och språkliga drag så eleverna kan tillgodogöra sig och använda sig av dessa i undervisningen och i sin egen muntliga och skriftliga produktion?

Ämnesspråk är betydligt mer än ämnesspecifika ord och begrepp. Att gå igenom nya ord är en självklarhet, för dessa ord är nya för de flesta elever, men detta är inte tillräckligt för den stora grupp elever som ännu inte har tillägnat sig ett skolspråk. Dessa elever behöver explicit undervisning i hur texter (muntliga och skriftliga) är uppbyggda samt skriv- och formuleringsmallar och andra stöttningsstrukturer för att kunna föra resonemang eller samtala och diskutera.

Vikten av Språklyftet

Vi lärare behöver ge eleverna stöttning i form av läs-, skriv- och lärstrategier så att de inte bara klarar av nuvarande uppgifter utan även liknande uppgifter i framtiden. Men för att vi lärare ska kunna göra detta behöver vi kunna analysera språket i våra ämnen. Vi måste förstå vilka texter (i ett vidgat perspektiv, inte bara skriftliga texter således) som är ämnestypiska, vad som kännetecknar dessa texter och vi måste dessutom undervisa om vad som utmärker olika texter i ämnet. Detta är komplext och för att alla lärare ska kunna lyckas med detta behöver vi Språklyftet. Inte för lärarnas skull, utan för elevernas och vårt framtida samhälles skull.

Seminarium för sva 1-6 lärare

Ni håller väl utkik på Nationellt centrum för svenska som andraspråks hemsida? 16 september är det seminarium utifrån språket i alla ämnen och Lgr 11, för svenska som andraspråkslärare som undervisar elever i årskurs 1-6 på Stockholms universitet.

Missa inte!

Lgr 11 i ensamhet

Jag försöker läsa lite i våra nya styrdokument då och då under sommaren. Jag läser sakta. Funderar. Resonerar. Och läser lite till.

För mig, personligen, ger det inte så mycket att läsa ensam. Jag vill läsa och diskutera. Läsa och fundera tillsammans med andra. Jag lär bättre då. Jag lär mig mer om jag måste sätta ord på mina tankar. Genom att försöka förklara och resonera. Genom att argumentera. Och genom att ta del av andras tankar och erfarenheter när de gör samma sak. Jag lär mer tillsammans med andra. Vi lär av och mer varandra.

Precis som våra elever, eller hur?

Idag roade jag mig med att klistra in kursplanen i svenska som andraspråk i "en wordle".

Det är också ett sätt att läsa.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Lgr11, svenska som andraspråk, kursplaner,

Nyanlända och betyg

Jag läser i SvD att Dan Gaversjö, chef för Ung och Trygg, brottsförebyggande samverkan i Göteborg skriver att nyanlända elevers skolresultat drar ner hela snittet för skolan och "I en sådan skola måste man vara varsam med att släppa in nyanlända elever i det vanliga betygssystemet innan deras kunskaper och självkänsla klarar av att bli bedömda i det."

Det är en riktig och viktig iakttagelse. Men inte helt lätt att genomföra. För några år sedan skrev jag ett inlägg om att jämföra skolresultat och min tanke är att man, när man redovisar skolans resultat i form av elevers betyg/meritpoäng och resultat på nationella prov, räknar bort de elevresultat som kommer från elever som varit i Sverige mindre än t ex 5 år. Just för att kunna göra en rättvisare jämförelse.

För att få en likvärdig skola där alla elever har rätt att nå samma mål, utveckla samma förmågor och där man har höga förväntningar på alla elever är inte lösningen att vissa elever ska stå utanför betygssystemet. Problemet handlar inte om elevernas bristande måluppfyllelse utan, som artikelförfattaren även skriver, ett bristande systemfel. Om vi ska jämföra olika skolors resultat måste vi först och främst skapa goda mätinstrument och det vi jämför måste vara av en jämförbar karaktär. Så är det inte nu och jag tror det dröjer innan vi når dit.

I och med Lgr 11 kommer vi troligtvis se ännu mer sjunkande resultat när det gäller nyanlända elevers skolresultat eftersom kunskapskraven i svenska som andraspråk har höjts rejält. Det är numera i stort sett samma förmågor och samma kunskapskrav för de båda svenskämnena men framförallt är det borttagandet av Lpo94-formuleringen "Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret eller efter en första del i undervisningen" som kommer höja kraven rejält.

Det spelar alltså ingen roll om man kommer till den svenska skolan i år 1 eller år 8. Alla elever i den svenska skolan ska utveckla de förmågor och nå de mål som våra styrdokument anger. Alla. Och alla elever ska få betyg. Det handlar inte bara om krav. Det handlar lika mycket om elevens rättigheter och skolans skyldigheter. Skolans skyldighet är att alla elever når målen. Alla elever. Oavsett om de kommer till den svenska skolan i år 1 eller år 8.

Har det varit svårt hittills att få alla elever att nå målen kommer det bli ännu svårare nu. Har det varit svårt att jämföra skolresultat hittills kommer det inte bli lättare nu. Därför undrar jag om vi inte borde lägga ner mer tid och resurser på att utveckla undervisningen för dessa elever i stället för att ägna tid åt att hitta nya kontrollstationer som bara påvisar att det vi lärare gör inte räcker?

Det krävs ett nytt synsätt för att de nyanlända eleverna ska nå skolframgång och det krävs att alla lärare inser att vi alla är språklärare. Och det krävs att alla lärare har kompetens i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om jämföra skolresultat, Lgr11, SvD, språkutvecklande arbetssätt, skolutveckling,

Lärandeperspektiv

Jag håller på att läsa Greppa språket igen. Dels för att det är en intressant bok. Dels för att det är en del av hemläxan jag har inför vårt Lgr 11-arbete under morgondagens kompetensutvecklingsdag.

Hur som helst så läser jag om olika lärandeperspektiv och vilken betydelse dessa olika sysnätt kan ha på hur vi ser på våra elever, hur de lär sig och hur klassrumskommunikationen kan se ut. I Greppa språket finns en väldigt tydlig sammanfattning i form av ett schema där man på ett överskådligt sätt kan se hur de olika perspektiven på lärande påverkar synen på språket och klassrumskommunikationen.
Jag kopierar in den bilden här så får vi hoppas att ni kan läsa. Annars finns bilden på sidan 22 och 23 i Greppa språket.
 

Perspektiv på lärande, språk och klassrumskommunikation - ur Skolverkets Greppa Språket

 

Vill ni läsa mer om olika lärandeperspektiv rekommenderar jag verkligen den sammanfattning som finns i Greppa språket.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Greppa språket, lärandeperspektiv, Lgr11,

Svenska som andraspråk och framtiden

Jag fick en intressant kommentar till det inlägg jag lite provokativt har döpt till Ska vi lägga ner svenska som andraspråk? som jag väljer att lyfta fram här i ett eget inlägg. Det är viktiga frågor och tankar som Camila ställer och detta är väldigt viktigt för oss alla att resonera kring.

Hej, jag är sv-och sva-lärare och har själv andraspråksbakgrund. Jag tycker absolut att vi bör lägga ned sva som eget ämne. Sverige är ensamt i världen om denna uppdelning samtidigt som t.ex. Kanada och Nya Zeeland ligger långt före oss på området. Sva har låg status för att sva-medborgarna har låg status, så låt oss sluta tjata om statusen. 

Däremot är sva-perspektiv i undervisningen suveränt vad gäller arbetssättet (det är så mycket mer språkutvecklande än modersmålssvenskan!). Men vi bör sluta dela upp elever/medborgare. Den brännande frågan som man glömmer bort i pedagogiska samtal där man fokuserar på språk (språkfel och brister och utvecklingsmöjligheter) är identitet. Språk = identitet. 

Så länge man har ett ämne som heter sva och ingen kan svara på vem som ska delta i denna (nyanländ, andra- och/eller femtegenerationen?) segregerar vi elever och ifrågasätter deras svenskhet. Precis som du skrev, Anna, undervisar vi till stor del tredje och fjärde generationens invandrare i dagens skola. Men varför tänker vi överhuvudtaget så? När räknas de egentligen som svenskar? När godkänner vi dem som svenskar? Är det när språket når målspråket (vilken svensk använder vi som måttstock?) eller är det när de beter sig som svenskar (vilket beteende anser vi vara svenskt?) 

Det är detta jag vill att fokus ska ligga på, samtidigt som vi í skolan arbetar språkutvecklande för alla elever, oavsett modersmålsbakgrund eller klassbakgrund. Inför sva-tänk i hela lärarkåren för alla elevers skull och låt alla plugga svenska. För de är svenskar!
/Camila

Läs Camilas kommentar en gång till. Och våga fundera över svaren på hennes frågor.


I en perfekt värld och i en perfekt skola tycker inte heller jag att vi borde ha ett ämne som heter svenska som andraspråk. Även jag tycker att alla ämnen och hela skoldagen ska vara språkutvecklande. När jag läste Interkulturell undervisning - ett pedagogiskt dilemma (.pdf) så slog det mig att det inkluderande synsätt, som är så viktigt när det gäller elever med särskilda behov och inom specialundervisningen, inte alls gäller för svenska som andraspråksundervisningen. Där exkluderar vi. Eleverna går ifrån och undervisas i andra grupper och andra konstellationer. Ofta helt lösryckt utan att eleverna känner meningsfullhet och helhet med den övriga skoldagen.


Den viktigaste frågan som väcktes hos mig efter den läsningen var: Bidrar vi till det segregerade samhället genom att att våra elever får undervisning i svenska som andraspråk?


Jag minns debatten om ämnets vara eller inte vara i början av 2000-talet. Då ansåg de allra flesta att ämnet behövs för att säkra kompetensen hos lärarna. Om ämnet skulle försvinna misstänkte man att kompetensen sakta men säkert skulle utarmas då skolhuvudmännen inte skulle ha samma skyldighet att se till att kompetensen fanns.


Många tyckte att det var hemskt att elever, som kanske t o m hade föräldrar som var födda i Sverige, skulle läsa svenska som andraspråk och debatten handlade mycket om när man egentligen fick bli svensk och hur man skulle bedöma vem som skulle läsa vilket svenskämne.


En hel del har hänt sedan dess. Det verkar som att fler och fler blir medvetna om att andraspråksutveckling sker i alla ämnen och i och med Lgr 11 får vi ännu tydligare bevis på att ämnet svenska som andraspråk är i  stort sett samma ämne som svenska och att kraven är lika höga, om inte högre. Vi får även starka direktiv om att elevernas språk ska utvecklas i alla skolans ämnen och att det poängteras i läoplanens övergripande del. För att underlätta detta arbete har Skolverket även gett ut boken Greppa språket.


Så. Vad tror jag? Jag tror vi kommer gå mot ett svenskämne. Men inte nu. Vi är inte där ännu. I framtiden, när alla lärare har kompetens i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, finns inte längre ett behov av två svenskämnen utan då kommer vi att klara av att undervisa och bedöma eleverna utifrån deras förutsättningar och behov. Hoppas jag. Önskar jag. Det gynnas alla elever av. Alla.


Då, i framtiden, kommer vi inte heller att dela upp människor i "invandrare" och "svenskar" för den uppdelningen kommer inte vara relevant. I framtiden är vi alla svenskar. Och spanjorer. Och kineser. Och allt annat vad vi nu är. Det enda som är relevant är att vi alla kan kommunicera på ett gemensamt språk, svenska, och det är skolans skyldighet alla elever kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt, som det står i Lgr 11.


Vad tror du? Och hur tänker du kring ämnet svenska som andraspråk och integration? 


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om svenska som andraspråk, Greppa språket, , Lgr11, läroplaner, språkutvecklande arbetssätt, kunskapsutveckling, andraspråksutveckling

Björklund och andraspråksutvecklingen

Jag ägnade en halvtimme åt att titta och lyssna på Aftonbladets intervju av Björklund och slås återigen av det faktum att vår utbildningsminister lite för ofta ägnar sig åt tyckande och tänkande i stället för att uttala sig om sådant som forskning visar är sant.

Jag pratar i detta fall om detta citat:

På eleven Aras skola Hjulstaskolan klarar sig knappt hälften av eleverna vidare till gymnasiet. Vad ska du göra åt det?– Ett par saker är centrala. Det ena är för det första måste det vara ett otroligt fokus på det svenska språket i de här skolorna med mycket invandrarbarn. Så jag tycker att man i de här nya läroplanerna ska skapa ett utrymme där man helt enkelt den första tiden mer eller mindre struntar i övriga ämnen och totalkoncentrerar sig på svenska.

Detta är ju något man kanske kan tro är bra, och som man kan tro är rätt, men all forskning visar att elever utvecklar sitt andraspråk bättre om de får använda språket i ett större meningsfullt sammanhang, som genom att delta i ämneundervisning, än om man ser på språkutveckling som ett isolerat fenomen.

Att tala om att skapa utrymme i våra nya läroplaner för isolerad språkundervisning tyder på att Björklund inte har förstått hur pass stor vikt språkutvecklingen har i våra nya styrdokument. Det poängteras gång på gång att språkanvändningen och språkutvecklingen ska stimuleras i skolans alla ämnen, under skolans alla lektioner. Björklund säger att vi ska fokusera på svenska, svenska och svenska och det har han ju helt rätt i, men vi kan skrika oss blå på alla sätt vi kan utan att det kommer att leda till ökad skolframgång för våra flerspråkiga elever om vi inte samtidigt kompetensutvecklar oss och lär oss hur vi ska undervisa språk- och kunskapsutvecklande. Det är det vi ska satsa på. Det är det vi måste vi in i våra lärarutbildningar och det inom detta vi måste forska ännu mer om.

Idag är det 20% av alla elever i grundskolan som har en flerspråkig bakgrund. Det går inte längre att tänka att andraspråkutveckling inte rör mig, att det bara handlar om skolor i enstaka segregerade bostadsområden. Det rör oss alla!

När det gäller de nyanlända eleverna gäller helt sonika att de inte har tid att vänta med sin kunskapsutveckling tills de har lärt sig svenska. Det tar många år att lära sig så mycket svenska att man kan säga att man behärskar skolspråket och det vore tjänstefel av grövsta graden att låta elevernas kunskapsutveckling stå still medan "de ska lära sig svenska". Språkutveckling och kunskapsutveckling måste gå hand i hand. Det är vår skyldighet, både i Lpo94 men framförallt i Lgr11.

Jag har skrivit ett flertal inlägg om lyckad andraspråksundervisning och ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet, samt inlägg som handlar om vilka som lyckas och vilka som är förlorarna i den svenska skolan och vikten av lärares kompetens. Jag önskar att Björklund och övriga kommunal- och rikspolitiker, skolledare och lärare kunde ta del av dessa inlägg för jag tror på fullt allvar att svenska skolan har mycket att lära och utveckla inom detta område.

Om någon är intresserad av att läsa mer om språket i ämnet rekommenderar jag "Språk + ämne = sant! - en studie om språkutvecklande ämnndervisning". (.pdf)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, Björklund, kunskapsutveckling, Lgr11, nyanlända elever, språkutvecklande arbetssätt, språkutveckling

Dubbla budskap?

I min skolas implementeringsfas har vi kommit till entrprenörskap och dess betydelse i Lgr 11. Vi har i grupper pratat om vad begreppet kan tänkas innebära och vad det står för. Vi har pratat om vad det är, av allt det som vi gör idag, som kan klassas som entreprenöriellt lärande och kommit fram till att det är mycket. Entreprenörskap och entreprenöriellt lärande är inget nytt. Orden och begreppen är nya för oss i skolsammanhang men innebörden är känd.

Flera av mina kollegor uttryckte glädje över att våra nya styrdokument så tydligt påpekade att det förhållningssätt vi haft så länge är rätt. Att vi ska utveckla våra elevers förmågor att ta ansvar, egna initiativ och omsätta sina idéer till handling. Att vi ska utveckla våra elevers nyfikenhet, kreativitet, självtillit och samarbetsförmåga.

Dessa förmågor återkommer i alla kursplaner, i alla ämnen, i hela läroplanen. De är oerhört viktiga och att träna eleverna i dessa förmågor ska genomsyra all vår undervisning. Om vi har gjort det hittills ska vi göra det ännu mer framöver.

När jag och mina kollegor samtalade om entreprenörskap kom vi även in på hur vi bedömer dessa förmågor och vi kom osökt in på hur nationella prov kan mäta denna form av kunskap. Eftersom vårt samtal ägde rum samma dag som tidningarna skrev om en viss matematiklärare som misstänktes att ha fuskat på nationella proven gick det inte att bortse ifrån diskussionen om vad nationella proven egentligen ska mäta. Vi diskuterade det osannolika i hela den historien om den fuskande läraren och kom fram till något oerhört sorgligt. Att en lärare kan bli så duktig på att förutse hur ett nationellt prov ska se ut så han eller hon kan förbereda sina elever i detalj. Är det dit vi är på väg? Att den skickligaste läraren är den som kan lära ut det som kommer på provet? Och de skickligaste eleverna är de som har det bästa minnet, de som minns det läraren har sagt kommer på provet? Det låter som min egen högstadieperiod, faktiskt. Inte ett eget inititativ någonstans. Och inget analyserande eller argumenterande heller.

Faktiskt så långt från det entreprenöriella lärandet man kan komma.

Politiker med Björklund i spetsen förordar ökad kontroll, fler nationella prov, centralt rättade prov och nu idag skriver DN att Björklund öppnar upp för anonyma prov efter Skolinpektionens pressmeddelande att det fortfarande är stora skillnader i bedömningarna av nationella prov.

Jag ställer mig frågande till om förmågorna som eleverna ska utveckla i Lgr 11 kan bedömas med hjälp av nationella prov. En del, ja. Alla, nej. Hur gör vi med "analyserandet" t ex, som är en "inre förmåga" som vi inte kan bedöma alls? Vi kan bara bedöma hur eleven visar att den har förstått, och hur eleven kan förmedla det han/hon har analyserat, vad som egentligen sker i elevens huvud under analyserandet vet vi ingenting om och kan således inte bedöma. Däremot ska undervisningen bygga på att eleven får träna sig i förmågan att analysera. Om och om igen. I alla ämnen.

Hur mäter vi kreativitet och initiativförmåga med hjälp av centralt rättade nationella prov? Blir det en mer rättvis bedömning om en utomstående ska bedöma elevens kreativitet än om en lärare som känner eleven gör det?

De nationella proven är till stor del skriftliga prov men många av förmågorna som eleverna ska utveckla kräver att de bedöms utifrån fler sätt än genom skrift. Genom centralt rättade prov kommer detta bli en omöjlighet. Som det är nu bedömer vi eleverna när de samarbetar, grupparbetar, samtalar, diskuterar, argumenterar etc. Både muntligt och skriftligt. Som det ska vara. Hur blir det med den saken om det blir centralt rättade nationella prov?

Jag förstår självklart syftet med centralt rättade prov, att likvärdigheten ska öka och att det ska leda till rättvisare betyg, men jag undrar om vi inte kunde börja med att kompetensutveckla varje lärare i bedömning (formativ och summativ) först och satsa på att delge varandra fungerande samrättningssystem? När vi ändå håller på kanske vi kan släppa det där med resultat på nationella prov och meritvärden som ett jämförelseinstrument skolor och kommuner emellan? Leder ökad kontroll till mer framgångrika elever som är rustade inför framtiden? Leder ökad kontroll till att lärare i högre grad kan få eleverna att utveckla nyfikenhet och samarbetsförmåga?

Jag vet inte. Men jag vet att någonstans i allt detta ligger det dubbla budskap. För entreprenöriellt lärande går inte riktigt hand i hand med ökad kontroll.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Entreprenörskap, Lgr11, nationella prov, bedömning,

Lyckad andraspråksundervisning

Det finns ett UR-program som jag tycker är väldigt intressant och givande för oss som har andraspråkselever i våra klasser. Programmet heter Språkresan special och finns bara som UR access och tyvärr inte på UR play. Det handlar om hur man skapar en framgångsrik andraspråksinlärning och i programmet får vi bl a möta Martin Bentancourt som berättar hur han med hjälp av sitt rappande kunde tillägna sig det svenska språket och hur hans lärare tillät honom närma sig skolspråket och skolämnena genom hans intresse för musik. Vilket påverkade hans skolresultat i positiv riktning. Martin Bentancourt gör nu många skolbesök för att prata om vikten av ett rikt språk.

I programmet intervjuas Pauline Gibbons och som vanligt har hon mycket intressant att förmedla. Eftersom inte alla har tillgång till UR access har jag valt att plocka ut Pauline Gibbons citat och publicera här så ni kan läsa och ta del av hennes ord. Hon pratar bl a om vikten av höga förväntningar och god relation till sina elever.

Relationen mellan lärarna och eleverna är det avgörande. Jag tror att lärarnas sätt att tilltala och tala om eleverna, har stor betydelse för hur det går för barnen i skolan. Blir man behandlad som en intelligent person som kan lära sig ett andraspråk, om man blir behandlad och tilltalad på det sättet och att läraren har höga förväntningar, så går det mycket bättre för barnen.

Pauline Gibbons talar ofta om att det är viktigt att elever med ett annat modersmål så långt det är möjligt integreras i den ordinarie undervisningen.

Jag tycker att så många barn som möjligt bör gå i vanlig klass. Det kanske inte går om de precis har kommit till Sverige, men jag anser att andraspråkselever så fort som möjligt bör placeras i samma klassrum som alla andra.

En annan viktig aspekt som Pauline gibbons ofta belyser är att språk- och kunskapsutveckling går hand i hand.

Det är en fördel om man lär sig andra saker med hjälp av språket. Om man bara fokuserar på språket finns inget egentligt innehåll. Men i en vanlig klass följer man den vanlilga läroplanen och det verkar som att folk lär sig ett andraspråk bättre om de använder det för att lära sig andra saker. Om man integrerar språk och innehåll, så som jag har föreslagit, så 'återvinns' språk och begrepp. De omtalas mer än en gång. Barnen lär sig sitt andraspråk genom det ämne som lärs ut och de lär sig om ämnet genom språket. Det blir en dubbeldos där språket och begreppen stöder varann.

I den svenska skolan har många lärare synen att andraspråkseleverna inte kan tillräckligt mycket svenska för att hänga med på lektionerna och många lärare önskar att svenska som andraspråksläraren ska ta mer ansvar för eleven. Det är inte ovanlingt med lösningar där elever går ifrån den ordinarie undervisningen för att få undervisning i svenska som andraspråk. Om detta säger Pauline Gibbons:

Vi kan inte låta barnen vänta tills de har lärt sig ett andraspråk innan de kan lära sig allt annat. Det är ett annat viktigt skäl till att sätta dem i vanliga klasser: Att de kan lära sig saker medan de utvecklar sitt andraspråk.

Om flerspråkighet säger Pauline Gibbons

Att se på världen på två eller tre olika språk måste vara en fördel och det vi vet om tvåspråkighet tyder på att det har positiva effekter på alla aspekter av inlärningen. Ett av mina favoritcitat är: 'Huruvida man lär sig ett språk beror på ens sällskap'. Deltar man i många olika sammanhang har man större chans att lära sig ett språk fullt ut än om man bara sitter i ett klassrum och lär sig grammatik.

Pauline Gibbons poängterar ofta vikten av vårt synsätt.

Ett flerspråkigt klassrum är något som alla inblandade kan dra nytta av. Vi måste se flerspråkighet som en resurs, inte som ett problem. Ett flerspråkigt klassrum är rikare än ett enspråkigt. Det handlar om att ändra inställning. Barn som inte talar svenska ska inte ses som problembarn utan som potentiellt tvåspråkiga som redan talar ett annat språk. De talar inte lärospråket men de talar ett annat språk.

I programmet får vi även träffa Monica Axelsson, docent i tvåspråkighetsforskning, och hon pratar om de svårigheter vi har idag när vi ska bedöma vilka elever som ska läsa svenska som andraspråk.

Vi har kommit till det läget att vi nu har en andra och tredje generationen, kanske fjärde generationen, och där blir det ganska svårt att göra en bedömning vem som behöver svenska och vem som behöver svenska som andraspråk. Vi kommer mer och mer in i att vi behöver ett gemensamt ämne och eleverna som har svenska som andraspråk kan dra väldigt stor nytta av de elever i klassrummet som har svenska som modersmål.

Monica Axelsson tar även upp skillnader mellan att tillägna sig ett vardagsspråk och ett skolspråk.

Det är ganska lätt när man kommer till ett nytt land, en ny miljö, att lära sig vardagsspråket. Det klarar alla på ett år eller två. Men det som tar lång tid och som kräver en mycket större insats och stöttning från skola och så vidare, det är det här skolspråket, att lära sig språket i de olika ämnena. Utan att behärska skolspårket når man inte skolframgång, dvs man får inte några bra betyg i skolan. Vi har fyra studier internationellt som säger att det tar mellan 4 och 8 år att lära sig skolspråket.

I programmet får vi även besöka olika klassrum där man på ett konkret sätt får ta del av hur man kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande och utifrån genrepedagogik. En av skolorna man besöker är Knutbyskolan som jag skrivit om tidigare.

Ytterligare en bonus i programmet är att få se Stavros Louca i sin hemmiljö, i sin egen klass i Rinkebyskolan, där han pratar om vikten av goda språkkunskaper för att kunna förstå matematiken. Vi får även höra hur hans elever med jämna mellanrum rättar Stavros när han uttalar ord fel på svenska, något som Stavros respekterar och tar till sig av. För om de får rätta mig, får jag rätta dem när det gäller matematiken, säger han.

Jag har tidigare tipsat om ett annat intressant UR-program "Barn av sitt språk - på väg mot ett andra språk" och troligtvis är även det ett UR access-program nu men har du möjlighet att ordna så du kan logga in via din AV-central så se även det programmet.

Båda dessa program är väldigt aktuella nu inför implementeringsarbetet med Lgr 11. För det är ju så att det tydligt poängteras i våra styrdokument att språkutveckling sker i alla ämnen, vilket jag skrivit om i inläggen Språkets betydelse i Lgr 11 och Ämnesdidaktiska perspektiv på lärande.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, svenska som andraspråk, Pauline Gibbons, Monica Axelsson, UR, Lgr11, genrepedagogik, språkutveckling, kunskapsutveckling,

Ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet

Nu har "Greppa språket - ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet" kommit och kan beställas eller laddas ner från Skolverket. Det är en översikt som tar upp didaktiska perspektiv som gynnar flerspråkiga elever men jag hävdar att alla elever kan gynnas av det som tas upp i denna bok.

Boken är skriven av olika personer från Nationellt centrum för svenska som andraspråk och jag tycker de har lyckats sammanfatta det viktigaste av svensk och internationell andraspråksforskning och framförallt didaktisk andraspråksforskning om språk och ämne. Detta är något vi i Sverige inte har forskat så mycket på och därför tar översikten upp forskning från framförallt Australien, USA, Storbritannien och Nederländerna.

Man tar i översikten upp Skolinspektionens granskning av språk- och kunskapsutvecklingen för flerspråkiga elever och nämner att lärare inte har tillräcklig kunskaper för att hantera flerspråkiga elever i en undervisningssituation. Det räcker inte med att ge undervisningsmetoder utan man måste få till ett didaktiskt perspektiv på undervisningen utifrån följande frågor:

• Vem eller vilka är de som ska lära sig och vad kan de?
• Vad ska de lära sig? Varför väljs just detta innehåll och dessa mål?
• Vilka allmändidaktiska teorier lämpar sig för just detta planerade ämnesstoff?
• På vilka sätt engageras och utmanas eleverna språkligt och hur kan elevernas mångkulturella erfarenheter tas tillvara i undervisningen?
• Hur kan man lägga upp den konkreta undervisningen och bearbeta ämnesstoffet så att alla elever ska ha möjlighet att utveckla såväl faktakunskaper, förståelse, färdigheter som förtrogenhet?

Författarna ger en förklaring av dessa didaktiska perspektiv på undervisningen utifrån forskning och de sammanfattar de viktigaste faktorerna som gynnar flerspråkiga elevers lärande i följande punkter:

• läraren betonar läsning och skrivande
• läraren betonar muntlig framställning, lyssnande och visualiseringar
• läraren betonar tankemässigt krävande uppgifter
• läraren känner till och kan analysera språket i sitt ämne
• läraren fokuserar på en medveten utveckling av ordförrådet i ämnet
• läraren förstår vilka texter som är ämnestypiska och vad som kännetecknar dem
• läraren undervisar om vad som utmärker olika texter i ämnet och också om olika lärandestrategier, och använder olika typer av formativ bedömning av elevernas prestationer
• läraren skapar en elevcentrerad klassrumsmiljö.

Boken är uppdelad i 6 kapitel där kapitel 2-4 fokuserar på lärande och undervisning och kapitel 5-6 fokuserar på flerspråkighet och förhållningssätt. Kapitlen går att läsa fristående och även om kapitel 2 är ett ganska tungt kapitel med teorier om lärande så är hela boken tämligen lättläst och lätt att ta till sig. Det ges många elev- och klassrumsexempel och det är lätt att se återkopplingarna till de didaktiska och teoretiska perspektiven.

Det poängteras särskilt de förtydligade kraven på språklig förmåga i kurs- och ämnesplaner i Lgr11 och Lgy11:

I de olika kursplanerna respektive ämnesplanerna specificeras sedan de språkförmågor som elever förväntas utveckla i de olika ämnena. I dessa dokument bygger varje avsnitt, Syfte, Centralt innehåll och Kunskapskrav, på varandra. När det handlar om de språkkrav som ställs i ämnet, behöver man alltså som lärare både i planering och genomförande ha hela kurs- respektive ämnesplanen i åtanke, och fundera över hur innehållet i undervisningen läggs upp och genomförs på bästa sätt för att ge eleverna möjlighet att nå både ämnes- och språkmålen.

De ger även exempel ur en kursplan för att förklara hur detta kan se ut. Eftersom språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt är gynnsamt för flerspråkiga elever tas olika arbetssätt och metoder upp. Genrepedagogik är ett sådant exempel som ges en ingående beskrivning i boken.

I boken finns det även modeller för strukturerad ämnesundervisning, dvs planering för och genomförande av undervisning/arbetsområden och bedömning av det eleven har lärt sig. Allt anpassat utifrån att de språkliga och ämnesspecifika förmågorna utvecklas hand i hand.

Det poängteras gång på gång att denna bok bör läsas och diskuteras av alla lärare, oavsett ämne eller ålder på eleverna, och det är verkligen en bok som alla kan ta till sig och lära av. Språkutvecklingen hos våra elever rör inte bara språklärarna och svenska som andraspråkslärarna utan alla lärare har lika stort ansvar i att eleverna utvecklar sitt språk maximalt. Därför tar boken även upp språket i matematiken och vikten av att reflektera över sitt lärande och ge eleverna ett gemensamt metaspråk.

Min förhoppning är att Greppa språket sprids ut i lärarrum och arbetslag och att den läses och diskuteras av alla. För de flerspråkiga eleverna rör oss alla. Förr eller senare. 20 % av de svenska grundskoleeleverna har ett annat modersmål än svenska. En av fem. Nu är det dags att tänka om för bevisligen fungerar inte det vi gjort hittills och jag tror vi har allt att vinna om vi satsar på språket i ämnet. I alla ämnen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om språkutveckling, kunskapsutveckling, Greppa språket, Skolverket, Skolinspektionen, Lgr11,

Vilka lyckas och vilka är förlorarna i den svenska skolan?

Jag skulle kunna ge ett enkelt svar på frågan i rubriken. Den elev som kommer från en familj där man diskuterar, resonerar, argumenterar och samtalar mycket och som kanske till och med har studievana föräldrar kommer alltid ha lite lättare att nå skolframgång än elever som kommer ifrån familjer där man mer talar till, än samtalar med, varandra.

Elever med ett fattigt språk, oavsett om de har svenska som modersmål eller inte, kommer inte lyckas nå skolframgång om inte vi i skolan ger dem verktygen att lyckas. Det är skolans uppgift. Där misslyckas vi.

Dagens Maciej Zaremba-artikel i DN väcker en del tankar. Vad har hänt med de svenska elevernas läsförmåga? Det går inte att lyfta ut den frågan ur sin kontext för läsförmåga är ingenting utan förståelse. Har då elevernas förståelse försämrats? Eller har den alltid varit lika dålig? (För elevernas läsförståelse är inte bra.)

Förut krävdes ingen större läsförståelse för att lyckas i skolan. Det räckte med att minnas ord, formuleringar och faktakunskaper. Jag minns själv fasan i att för första gången möta ett samhällskunskapsprov med formuleringar som "Förklara begreppet parlamentarism". Det svaret hade jag inte memorerat och jag hade knappt förstått vad det innebar. Och som alla vet, det går inte att förklara något man inte har förstått. Inte heller argumentera eller analysera.

Så. Vad vet vi egentligen om vad elever förstod av det de läste förut? Vilka kontrollfrågor ställde vi? Kontrollerade vi faktakunskaper och ställde frågor om texters innehåll eller ägnade vi oss åt "varför"- och "hur"-frågor? Är det verkligen rättvist att jämföra då och nu?

Jag tror så här. Vi är överlag ganska bra på att undervisa i läsförståelse i de yngre åldrarna, upp till 3:an. Sedan tar det stopp. I 4:an, då det krävs enormt goda kunskaper i läsning (både avkodning och förståelse) för att kunna tillägna sig kunskap, slutar många att undervisa i läsförståelse. Många lärare tar för givet att eleverna har nått en viss nivå av läsförståelse och att eleverna klarar sig. Man går igenom "svåra ord" och förklarar dem men man ger eleverna alldeles för lite undervisning i läsförståelsestrategier så de kan närma sig nya textgenrer. Vi måste också mycket tidigare än i slutet av mellanstadiet och i högstadiet låta eleverna närma sig andra texttyper än den skönlitterära/narrativa genren och den återberättande genren. Ett väldokumenterat sätt att lyckas med detta är att arbeta med genrepedagogik.

Vi tar för givet att eleverna har samma referensramar och inget kunde vara mer felaktigt. Den typ av elever (om man får generalisera) som hittills har lyckats i den svenska skolan kommer fortsätta att lyckas, oavsett undervisningssätt, metod och pedagogik men det är den andra gruppen, de som man ibland kallar lågpresterande, som har allt att vinna på ett språk- och kunskapsinriktat arbetssätt. Med våra nya styrdokument är detta inte längre bara något önskvärt utan något vi alla ska arbeta med.

Det finns en grupp elever som det inte ofta pratas om. Det är en grupp som blir större och större för varje år. En grupp som snart kommer synas i statistiken. Jag pratar om alla de barn och ungdomar som inte har ett fullgott modersmål. Som är födda i Sverige och som har föräldrar som gått i svensk skola (och som således inte har blivit skolade på sitt modersmål) men som ändå anser att deras förstaspråk/modersmål är deras starkaste språk. Dessa barn och ungdomar kan ha ett så fattigt språk (ur skolspråkligt perspektiv, vardagsspråket är oftast väl utvecklat) att de inte har språket som kognitivt verktyg att tillägna sig kunskap. De har helt enkelt inga krokar att hänga upp ny kunskap på. Där måste svenska språket bli deras starkaste språk och vi måste skapa möjligheter för detta. Många lyfter fram nyanländas skolresultat som en bidragande orsak till skolans försämrade resultat, och det är en viktig analys men kanske inte så allvarlig. En nyanländ elev som har ett fungerande modersmål och kanske en gedigen skolbakgrund har ibland större chanser att lyckas i svenska skolan än en flerspråkig elev som är född i Sverige. Det, om något, är allvarligt.

Vi måste, som jag om och om igen poängterar, satsa från början. Vi måste satsa på språkutvecklande arbetssätt i förskolan. Mindre barngrupper så barnen får mer samtalstid med vuxna. Vi måste satsa på kompetenta förskollärare som vet vad språkutvecklande arbetssätt innebär.

Vi måste kartlägga och analysera barns språkkunskaper och skaffa oss ett gemensamt språk så vi i skolan kan ta vid där förskolans arbete slutar. Vi kan inte längre ta för givet att våra elever lär sig läsa genom att läsa eller lär sig skriva genom att skriva. Vi måste undervisa explicit i hur man vet att en, t ex, argumenterande text är en argumenterande text. Först då kan eleverna få kännedom om, och förståelse i, hur man producerar en sådan text. Vi måste således fokusera på vikten av lärarens kompetens.

Språket är nyckeln till skolframgång men en god läsförmåga är det viktigaste verktyget. Det är där den svenska skolan fallerar och det syns först i ämnen där det krävs en exceptionellt god läsförmåga och förståelse för att kunna hänga med då ämnesstoffet är abstrakt, nämligen no-ämnen och matematik.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Lgr11, lärarrollen, kunskapsutveckling, mediebild, reflektion, språkutveckling, skoldebatt

Språkets betydelse i Lgr11

Jag är av den övertygelsen att en stor del av de svenska elevernas sjunkande skolresultat har med bristande språkförmåga att göra. Nu pratar jag inte bara om flerspråkiga elevers bristande kunskap i svenska språket utan om det faktum att vår svenska skola i dag ställer högre krav på språk- och läsförmåga än skolan gjorde förr.

Nu krävs att elever klarar av att förstå, källkritiskt granska, analysera och resonera kring väldigt många olika slags texter (här pratar jag om det vidgade textbegreppet, skriven och talad text men även bilder, film etc. Läs mer om det vidgade textbegreppet i Kristina Alexandersons blogg. ) och inte bara den, av läraren, valda lärobokstexten. För många elever, svensk- och flerspråkiga, är det alldeles för svårt att på egen hand, eller tillsammans med klasskamrater, inhämta kunskap från texter som de troligtvis inte förstår. Det räcker inte att att arbeta med förförståelse och att man som lärare hjälper till med att förklara "svåra ord" (förresten, varför inte i stället kalla dem "nya ord" och på så sätt ta bort den negativa laddningen?) Läraren måste också aktivt lära ut läsförståelsestrategier och andra sätt som kan få eleverna att kunna närma sig, och förstå, hur olika texter är uppbyggda. Alltför många elever läser texter (lyssnar/tittar på bilder, film etc) utan att förstå att de inte förstår och dessa elever skulle bli väldigt mycket hjälpta av ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt där läraren undervisar explicit om textens uppbyggnad och där läraren kanske "modelläser" och ställer "tankefrågor" till texten under uppläsning, eller där eleverna själva får producera förtydligande texter kring det textavsnitt de tyckte var otydligt. Extra viktigt är detta i ämnen där man vanligtvis inte arbetar med språket och textuppbyggnad.

De elever som är goda läsare och som är vana att resonera kring texter, att läsa mellan raderna och dra egna slutsatser kommer alltid att klara av att nå målen, oavsett undervisningssätt, men de elever som är svaga läsare eller som inte har fått lära sig olika strategier att närma sig texter kommer nå oerhört mycket bättre resultat om alla vi lärare arbetar språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen.

Detta har forskare länge sagt och nu äntligen får vi ett rejält förtydligande i våra nya styrdokument. Språket får en betydande roll i både övergripande mål i läroplanen och i alla olika kursplaner i Lgr11 och Skolverket ställer frågan: "Hur stimulerar vi användningen av språket i skolans alla ämnen?"

Jag vet vad jag vill svara. Jag vill att alla lärare ska få kompetens i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Jag vill att lärare ska få tillgång till metoder som fungerar och som , t ex genrepedagogik. Jag vill att alla lärare funderar kring språkets betydelse och användning varje gång de planerar upp ett arbetsområde och inför varje lektion. Vilka ord och begrepp kan skapa svårigheter? Kommer jag ge eleverna möjligheter att närma sig texter på olika sätt? Kommer undervisningen utgå ifrån mina elevers tidigare erfarenheter och kunskaper? Kommer eleverna få lika stora möjligheter att läsa, skriva, lyssna och samtala under lektionen? Är jag medveten om vilka lärstilar mina elever har? Är jag medveten om hur jag kan ge eleverna olika strategier för inlärning och läsförståelse?

I ett annat inlägg berättade jag om ESOL Online, en kunskapsbank för lärare i Nya Zeeland, och deras checklista för hur man som lärare kan få (framförallt flerspråkiga) elever att i högre grad nå skolframgång och den listan är så bra att jag väljer att kopiera in den igen för jag tror på fullt allvar att det är här den svenska skolans framgångssaga startar.

7 sätt att effektivisera undervisningen och inlärningen för andraspråkselever

Genom att integrera följande sju principer i planeringen och genomförandet av din undervisning, oavsett ämne, kommer det att leda till att eleverna i högre grad utvecklar ämneskunskaper parallellt med att de utvecklar sin språkförmåga:

1. Lär känna dina elever, deras språkliga och kulturella bakgrund, deras tidigare erfarenheter och kunskaper.
Vad vet jag om mina elevers språkkunskaper? Känner jag till på vilken kunskapsnivå de befinner sig? Hur tar jag reda på detta och hur påverkar det planeringen av min undervisning?

2. Formulera målen för undervisningen, och kunskapskraven för eleverna, både utifrån ämneskunskaper och utifrån språkbehärskning.
Vilka språkkunskaper behöver eleverna tillägna sig för att kunna nå målen och tillägna sig kunskap? Är eleverna insatta i vad de ska lära sig och vilka språkkunskaper de behöver för att kunna nå målen?

3. Se till att målen och undervisningen är uttrycklig och tydlig.
Hur ser jag till att alla elever förstår målen och förstår vilken kunskap ska tillägna sig? Hur planerar jag undervisningen så att alla elever deltar aktivt? Hur kan jag göra min undervisning så begriplig att jag når alla elever?

4. Börja med konkreta, kontextbundna uppgifter för att göra det abstrakta enklare att förstå.
Hur kan jag få med mig eleverna från det kända, konkreta, kontextbundna till det mer abstrakta, kontextobundna? Hur kan jag sätta olika begrepp i ett konkret sammanhang?

5. Skapa möjligheter för autentisk språkanvändning med fokus på ämnesspecifikt och akademiskt språk.
Hur fokuserar jag på språkanvändningen i min undervisning? Ger jag eleverna möjligheter att upptäcka, tillägna sig och använda sig av det ämnesspecifika språk och de språkliga strukturer som kännetecknar ämnesområdet?

6. Säkerställ att det finns en balans mellan receptiv och produktiv språkanvändning vid varje undervisningstillfälle.
Ger jag eleverna möjligheter att lyssna, tala, läsa och skriva vid varje undervisningstillfälle? Ser jag till att det skapas en balans?

7. Ge eleverna redskap och strategier för inlärning, uppföljning, utvärdering och självbedömning.
Vilka möjligheter ger jag mina elever att reflektera över sin egen inlärning? Ger jag elever inlärningsstrategier genom att t ex ”tänka högt” och ge modeller på hur man kan närma sig en text? Hur ger jag eleverna redskap så att de ska klara av att göra egna utvärderingar och bedömningar av vad de har lärt sig?

Källa: Principles of effective teaching and learning for English language learners

En annan sida att insprieras av är R2L, den australienska Reading to learn-programmet. Eller varför inte läsa om hur man i Stockholm arbetar med genrepedagogik och matematik. Pedagogstockholm har även en intressant artikel om Maaike Hajer och hur man kan arbeta språkinriktat i SO-ämnen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Lgr11, skolutveckling, Skolverket, språkutveckling, genrepedagogik, kunskapsutveckling

Min Lgr11-process är igång

Jag var på Skolverkets kursplanekonferens för ett tag sedan och det är startskottet på vårt arbete med att implementera de nya läro- och kursplanerna på vår skola och i vår kommun.

Vi arbetar dels i ämnesgrupper, lärare från fyra olika skolor, dels i blandade grupper i vårt eget lärarkollegium. Som tur var är vi flera nyckelpersoner så vi kan bolla idéer och tankar med varandra. För det behövs verkligen.

Ju mer jag läser om, och sätter mig in i, Lgr11, ju snurrigare blir jag. Frågor väcker nya frågor. Nya infallsvinklar leder in på nya spår.

När jag först satte mig in i Lgr11 var min första tanke: "Jösses! Det här fixar vi aldrig!" Stoffet kändes oändligt stort och kraven ofantligt höga.

Sedan började jag läsa ordentligt. Och fundera. Då förvandlades mina negativa tankar till förhoppningar. Det är bra. Det blir bra. Det är åtminstone rätt väg.

Tills tankarna återigen började gå åt det negativa hållet. Hur blir det bedömningen? Hur ska vi få till en likvärdig bedömning när vi ska bedöma utifrån formuleringar som "relativt tydligt" och "i huvudsak fungerande sätt"? Det kändes omöjligt.

Men sedan tänkte jag ett varv till. Med hjälp av bedömarstöd och många och långa diskussioner och jämförande av elevmaterial borde vi fixa det. Vi måste fixa det.

Så. Där är jag nu. I min egen högst privata Lgr11-process.

Jag ser möjligheter. Jag ser samverkan mellan lärare och ämnen som en förutsättning för framgång. Men framförallt så ser jag att mitt absoluta hjärteämne äntligen får en framträdande plats i våra styrdokument. Språkets betydelse i alla ämnen som en nyckel till skolframgång.

Men mer om det i kommande Lgr11-inlägg.

Och varför inte läsa andras blogginlägg om Lgr11:

Höörs kommun har en blogg som heter: Skola 2011 Mycket information och intressanta inlägg!

Stockholms stad har ju pedagogstockholm.se och där finns bloggen Lärande bedömning som tar upp mycket kring Lgr11.

Johan Kant är mer kritisk till Lgr11 och hans långa inlägg väcker många viktiga tankar även om man kanske inte håller med.

Magister Björn har skrivit ett inlägg med många frågor till sig själv om LPP och även om han svarar på sina egna frågor så är jag tacksam över att han delar med sig av sina intressanta funderingar så vi andra kan fundera vidare.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Lgr11, skolutveckling, kursplaner, läroplaner