Den stora bristen på sva-lärare - vad gör vi?

Politiker och andra beslutsfattare på nationell och lokal nivå. Detta blogginlägg är till er.

"Var tredje lärare i grund- och gymnasieskolan saknar behörighet i de ämnen de undervisar i. Det ämne som har lägsta andelen tjänstgörande lärare med behörighet är teknik och svenska som andraspråk, detta gäller både grund- och gymnasieskola" - Skolverkets lägesbedömning 2015

Att det saknas behöriga lärare pratas det ofta om. Men att det är just i ämnet svenska som andraspråk som bristen på behöriga lärare är så här stor pratas det inte lika ofta om. Hur kommer det sig?

Att vårdnadshavare till elever, som undervisas av obehöriga lärare i svenska som andraspråk, inte skriker högt och protesterar är inte så konstigt. Många av dessa vårdnadshavare har varken insyn eller kunskap om svenska skolan eller deras barns rätt till behöriga lärare. Det är inte ens säkert att de vet/förstår att deras barn undervisas av en obehörig lärare. De kanske till och med tar för givet att lärare är behöriga i de ämnen de undervisar i. Jag menar, det vore ju det mest logiska.

Så. Föräldrarna protesterar kanske inte. Men varför gör inte vi det? Vi som verkar i skolan. Vi som kan systemet och vi som vet vilka författningar som gäller. Varför är vi tysta?

22 % av alla barn i förskolan har ett annat modersmål än svenska. Ungefär lika stor del av eleverna i svensk grundskola har utländsk bakgrund och under läsåret 2013/14 var, enligt Skolverkets lägesbedömning 2015, i genomsnitt omkring 4 procent av grundskolans elever nyanlända. Det är många barn och unga. Inte för att 20 % av eleverna är i behov av undervisning i svenska som andraspråk men tillräckligt många får inte den utbildning de har rätt till. För att vi saknar behöriga, och kompetenta, lärare i svenska som andraspråk.

Så kan vi inte ha det. Så vad gör vi?

Häromdagen fick jag frågan: "Har du några lämpliga idéer på hur man kan öka tillgången på lärare i svenska som andraspråk?" Och eftersom jag har rätt många idéer så blev det ett långt svar som jag nu även delar med mig av till er. För något måste vi göra. Helst igår. För våra elevers skull och för Sveriges framtids skull. Även om fler och fler studenter söker in till lärarutbildningar för att bli lärare i svenska som andraspråk så räcker det inte. Det krävs mer och här är mina förslag:

Förändrad lärarutbildning

Jag vill se en förändrad lärarutbildning där alla blivande lärare får kompetens i flerspråkighetsaspekter och andraspråksutveckling. Både som en del av den utbildningsvetenskapliga kärnan och som en del av ämnesdidaktiken för ämneslärare. Detta saknas idag och även inom förskollärarutbildningen finns stora brister inom detta område. Att enbart utbilda sva-lärare räcker inte eftersom alla lärare behöver ha kunskap om hur man lär och utvecklar kunskap i och på ett andraspråk.

Ytterligare en tanke är att lärarstudenter kanske kan få en bonus av något slag om de utöver sin lärarutbildning väljer att komplettera med sva. Att vara so/sva-lärare eller no/sva-lärare är en kombination som är guld värd i skolan idag och som borde premieras eftersom det är en väldigt lyckad kombination. Men, det är tidskrävande att vidareutbilda sig och därför behöver detta kompenseras på något sätt. Erbjud lärarstudenter att läsa svenska som andraspråk i form av sommarkurser, gärna med bonus eller någon form av ersättning som extra morot. Jag skulle även vilja se utökade möjligheter för lärarstudenter att jobba extra som lärare, gärna utan att förlora möjligheter till studiebidrag via CSN.

När det gäller lärarutbildning i svenska som andraspråk så borde det finnas delkurser som är riktade och fokuserade på undervisning av nyanlända. Många nyutbildade sva-lärare känner tyvärr att de inte är tillräckligt rustade för att möta nyanlända elever i undervisningen. Dessutom är behovet stort av kurser som är anpassade till sfi och svenska som andraspråk inom grundläggande vuxenutbildning. Kurser där det finns ett extra fokus på vuxenpedagogik och forskning om vuxnas andraspråksutveckling samt vuxnas alfabetisering och läs- och skrivutveckling. Ytterligare ett förslag är att skapa en lärarutbildning i svenska som andraspråk för undervisning av vuxna eftersom detta saknas idag.

Dubbel behörighet i svenska och svenska som andraspråk

Jag tycker att det är viktigt att på sikt underlätta för svensklärare att komplettera för att även få behörighet i svenska som andraspråk. Det är det mest ultimata sättet att säkerställa sva-kompetensen. Staten skulle kunna göra riktade satsningar för just svensklärare genom förbättrade förutsättningar för dem att genomföra Läslyftet. Vi borde även undersöka möjligheten att skapa anpassade kurser i svenska som andraspråk för svensklärare med tanke på de förkunskaper svensklärare, på t ex gymnasiet, trots allt ändå har. För att locka svensklärare att läsa sva via Lärarlyftet tänker jag mig riktade statsbidrag för huvudmän som låter svensklärare få studera på arbetstid t ex. Om vi får fler lärare med dubbel behörighet i svenska och sva skulle många organisatoriska ”problem” kunna lösas.

Det finns även ett relativt stort antal pedagoger i skolans värld, t ex fritidspedagoger, som många vill läsa in svenska som andraspråk men som av olika anledningar inte får legitimation i sva trots lärarlegitimation i andra skolämnen. Här bör man se över behörighetsförordningen så vi inte stänger ute lärare som vill, men inte kan, bli behöriga i svenska som andraspråk.

För att lösa dilemmat med att många svensklärare i åk 1-3 fick automatisk behörighet i sva, utan att ha varken utbildning eller kompetens i sva, skulle lärosätena kunna få i uppdrag att erbjuda huvudmän uppdragsutbildningar i läs- och skrivutveckling/inlärning på ett andraspråk. På så sätt skulle många lågstadielärare få ökad kunskap om hur de ska kunna undervisa i läsinlärning för elever som ska lära sig läsa på ett andraspråk. Här har vi nämligen ett gigantiskt problem, man märker inte förrän i åk 4-5 att andraspråkselevernas läsförmåga inte utvecklas i god takt eftersom de inte fått rätt grund. Detta påverkar deras hela skolgång och framtida skolframgång. Uppdragsutbildningarna skulle sedan kunna kopplas till ett gynnsamt statsbidrag av något slag så huvudmännen känner att det är relevant att köpa in en sådan till en lärargrupp som trots allt både är behöriga och legitimerade.

Kompetensutveckling för lärare som undervisar nyanlända

När det gäller just undervisning av nyanlända är kompetensutvecklingsbehovet enormt stort, även för de som redan är sva-lärare. Jag anser att det behövs riktade kurser på lärosäten i just denna fråga. Både när det gäller undervisning av nyanlända barn/unga och vuxna. När det gäller den grupp elevers behov som vi har svårast att möta, de elever med kort skolbakgrund, så behövs det verkligen kurser i läs- och skrivinlärning för äldre elever på samma sätt som lärare nu kan gå kurser i alfabetisering för vuxna. Här ser jag att det utöver regelrätta poängkurser via lärosäten även skulle kunna bli ett uppdrag till Skolverket som innebär att ta fram Läslyftet-liknande moduler i dessa frågor. Både kollegialt lärande för svensklärare som vill lära sig mer om sva men även fortbildningsmoduler för sva-lärare som fokuserar på utvecklad undervisning för nyanlända (den är ju tyvärr bristfällig på sina håll trots utbildade och behöriga sva-lärare…)

Man kan också tänka sig en storskalig webbaserad, MOOC-liknande kurs (som betyg- och bedömningskursen) så det underlättar för verksamma lärare att fortbilda sig oavsett var i landet man är verksam. Innehållsmässigt finns många intressanta delar man kan plocka in:

• Att bedöma ett andraspråk (för svensklärare)
• Tidig läs och skrivinlärning på ett andraspråk (för svensklärare åk 1-3)
• Att bedöma nyanlända elevers språkutveckling (sva-lärare)
• Att bedöma nyanlända elevers tidigare kunskap (sva-lärare och ämneslärare som undervisar nyanlända) Modul 5: Genrepedagogik (alla lärare)
• Flerspråkighet, andraspråksinlärning och tvåspråkig utveckling (för svensklärare)
• Språk, undervisning och lärande (alla lärare)
• Svenskans struktur i ett tvärspråkligt perspektiv (svensklärare)
• Flerspråkig litteracitet och lärande (svensklärare)
• Att undervisa nyanlända (alla som undervisa nyanlända)
• Alfabetisering för ungdomar (sva-lärare och svensklärare)
• Alfabetisering för vuxna (sva-lärare och svensklärare inom sfi och vuxenutbildning)
• Vuxenpedagogik
• Nyanlända elever inom gymnasieskolans språkintroduktion - organisation, kartläggning och undervisning
• Fjärrundervisningens möjligheter 
• Att leda nyanlända elevers lärande (rektorer)
• Flerspråkighet och nyanlända barn i förskolan 

Kompetensutveckling för rektorer

Även rektorer behöver kompetensutvecklas i frågor som rör nyanlända (finns till viss del idag) men framförallt i frågor som rör undervisning i sva, alltifrån hur man tolkar författningarna och fattar välgrundade beslut om sva till hur man organiserar och leder undervisningen samt den pedagogiska utvecklingen utifrån de flerspråkiga och/eller nyanlända elevernas behov.

Locka tillbaka behöriga sva-lärare

Sedan kan man ju fundera över hur man kan locka tillbaka de sva-lärare som har behörighet och utbildning men som ändå inte undervisar nyanlända elever eller i svenska som andraspråk. Förbättrade förutsättningar att bedriva undervisning för denna elevgrupp är ett måste. Att arbeta som lärare i svenska som andraspråk innebär ofta väldigt soplitrade tjänster och mycket ensamjobb. Kunskapen om sva och andraspråksinlärning är ofta bristfällig hos ledning, förvaltning och nämnd vilket gör att många sva-lärare får kämpa hårt för elevernas rättigheter.

Tjänsterna finns dessutom ofta i socialt ”tunga” områden och då måste man se över organisationen och hur man kan få till den flexibilitet som saknas idag. Att erbjuda tjänster med tvålärarsystem är en lösning. Eller en organisation som främjar flerspråkig ämnesundervisning. Eller kanske försteläraruppdrag med fokus på mer tid för att förbereda, genomföra och utvärdera undervisningen för att i det systematiska kvalitetsarbetet kunna ringa in och lyfta olika framgångsfaktorer som andra kan lära av? Ökade löner, såklart. Genomtänkt kompetensutveckling. Bättre elevhälsa där det finns kompetens om nyanlända, ptsd, flerspråkighet och dyslexi/språkstörning etc. Fler vuxna i skolan. Bättre förutsättningar för modersmålsundervisning och studiehandledning samt när det gäller SYV och skolbibliotek. Allt sådant här är av yttersta vikt för att man som lärare ska kunna orka och lyckas göra ett bra jobb när man arbetar med nyanlända elever och elever som är i behov av undervisning i sva (och alla andra ämnen också).

I stället för sänkta krav - låt obehöriga fortbildas

Ja, det kan vara så att vi måste anställa obehöriga lärare när lärarbristen är stor men att sänka kraven på behörighet i sva för att kunna anställa fler lärare är inte en lösning som är hållbar i längden. Vi har redan idag möjlighet att anställa obehöriga men för att säkerställa kompetensförsörjningen och kvaliteten i förlängningen krävs en långsiktig plan. Anställer man obehöriga är det viktigt att inte lämna dessa obehöriga lärare ensamma i lärarutövandet. Låt dem få en handledare som kan stötta och hjälpa och se till att de obehöriga lärarna fortbildas på deltid. Jag skulle vilja se uttalade krav som innebär att huvudmän som anställer obehöriga är skyldiga att se till att dessa personer vidareutbildar sig. Inte så att huvudman kostnadsmässigt ska stå för utbildningen men man ska inte kunna anställas som obehörig lärare i skolans värld utan att det finns en plan över hur denna lärare ska bli behörig. Här kan man tänka sig nya fortbildningsformer, till exempel en variant av arbetsplatsförlagd utbildning med lärarutbildare på plats - som på övningsskolorna - med resterande utbildning på distans. Denna deltidsutbildning skulle kunna passa lärare som redan har en anställning som obehöriga lärare som kan dra nytta av att öva på att omsätta teorier i praktik eftersom de redan är verksamma som lärare.

Ny påbyggnadsutbildning

Jag tycker att det är dags att vi på allvar börjar fundera över att skapa en påbyggnadsutbildning likvärdig med speciallärarutbildningen fast med fokus på flerspråkighet, andraspråksutveckling och språkutvecklande arbetssätt i alla ämnen. Att införa en sådan titel och roll i skolan är ett sätt att säkerställa både kompetensen hos lärarna i skolan och att just denna elevgrupp får den utbildning de har rätt till utifrån deras förutsättningar och behov. Dessutom skulle det kunna vara ett karriärssteg som innebär att man som lärare får en ny roll, ett nytt uppdrag (både undervisa och handleda kollegor) och större ansvar. Vilket krävs för att de nyanlända eleverna och alla andra elever med ett annat modersmål än svenska ska få en kvalitativ undervisning. Denna påbyggnadsutbildning skulle således kräva en lärarutbildning samt undervisningserfarenhet och jag ser stora vinster om även ma/no-lärare eller so-lärare skulle välja att vidareutbilda sig så det inte bara blir lärare i svenska och svenska som andraspråk som besitter kompetens om andraspråksutveckling och andraspråksinlärning.

Så, sammanfattningsvis. Att enbart utbilda nya sva-lärare räcker inte. Vi behöver vidareutbilda redan befintliga lärare och även höja sva-kompetensen hos de som redan har den. Viktigt att komma ihåg i sammanhanget är att behörighetskraven är hälften så stora för sva om man jämför med svenska. Det är inte hållbart och säkerställer inte att eleverna får en kvalitativ och effektiv undervisning. Därför är dubbel kompetens i svenska och sva nästan ett måste och kanske den fråga som är absolut viktigast att prioritera (utöver att sfi-lärarnas kompetens måste säkerställas med tanke på de enormt låga behörighetskraven. Hur är det ens möjligt att det räcker med 30 hp i sva för att bli behörig sfi-lärare?)

Politiker och beslutsfattare, detta inlägg är som sagt till er. Jag tror att ni kan hitta en och annan lösning i mitt inlägg som skulle kunna leda till att fler elever når skolframgång samtidigt som vi höjer statusen för ett ämne som alldeles för ofta behandlas styvmoderligt.

Vad väntar vi på?

ps. Hör gärna av er om ni vill diskutera detta vidare.

När undervisningen inte fungerar...

Kanske har ni, precis som jag, ett flertal olika exempel på tillfällen eller perioder då undervisningen inte har fungerat. När undervisningen inte gav den effekt man trodde och som man planerade för. Jag tänker att vi borde prata lite mer om just detta, så jag tänkte börja.

Något av det mest komplexa i läraryrket tycker jag är att "undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov" och jag har gång på gång misslyckats med det. Så många gånger. Av olika anledningar men främst för att jag inte tagit reda på mina elevers förutsättningar och behov i tillräckligt hög grad. Inte heller har jag haft tillgång till rätt verktyg och strategier för att kunna anpassa undervisningen utifrån elevernas förutsättningar och behov. Vilket är rätt deprimerande att tänka på även om jag är tämligen övertygad om att jag alltid gjort mitt bästa utifrån mina egna förutsättningar just då.

Att lämnas ensam i lärandet

Jag erkänner direkt, utan omsvep, att jag alldeles för många gånger har lämnat mina elever ensamma i sitt lärande av den enkla anledningen att jag inte visste hur jag skulle anpassa undervisningen. Låt mig förklara.

Jag har främst undervisat nyanlända elever. Elever som jag inte har något gemensamt språk med. Elever som jag således inte kan kommunicera med på ett sådant sätt som lärare brukar kunna använda när de kommunicerar med sina elever. Elever som sätts i samma undervisningsgrupp av en enda anledning, att de är nya i Sverige och nya i det svenska språket. Om spridningen i språk- och kunskapsutveckling är stor i en ordinarie undervisningsgrupp är den gigantisk i en grupp med nyanlända elever där det dessutom finns en enorm spridning i ålder och skolbakgrund. Att anpassa undervisningen utifrån alla dessa elevers förutsättningar och behov kändes många gånger helt omöjligt.

Utöver att undervisningen ska anpassas utifrån elevernas förutsättningar och behov ska undervisningen dessutom ta sin "utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper". Det kändes många gånger övermäktigt att försöka ta reda på detta när jag och mina elever inte hade ett gemensamt språk att kommunicera på. Vilket ledde till att jag lite för många gånger lät bli. Vilket såklart ledde till att jag hade svårt att anpassa undervisningen. Mina elever lämnades ensamma i sitt lärande eftersom den enda form av anpassning jag kunde lyckas med var att ha tolv olika lektionsplaneringar i en grupp på tolv elever. Alla elever arbetade på med sitt eget arbete i sin egen takt och väldigt få elever blev utmanade i sitt lärande. Min livlina var alla de tillrättalagda läromedel för nyanlända elever där kopplingen till vår läroplan och våra kursplaner tyvärr var obefintlig. Vilket ledde till att undervisningen inte fick den effekt den borde fått.

Försvar. Och ansvar

När sådant händer är det lätt att lägga ansvaret på någon annan. De nyanlända eleverna kan ju inget. De har ju inte gått i skolan tidigare. Deras föräldrar har ju ingen skolbakgrund. Dessutom mår de ju så dåligt, de kan ju ha flytt från krig och elände. Eller så har de andra svårigheter och problem. Kanske adhd eller dyslexi? Och skolledningen ger mig ju inte tillräckligt med resurser. För att inte tala om att skolans styrdokument inte tar någon hänsyn alls till de nyanlända elevernas situation.

Jag erkänner. Jag har tänkt så. Alldeles för många gånger.

Men någonstans ringde en klocka. Jag såg ju att mina nyanlända elever inte utvecklades i den takt de borde. De förlorade värdefulla skolår av att först lära sig svenska innan de fick fortsätta att utveckla sina ämneskunskaper. Jag såg ju hur frustrerande det var för många av dem att de kunskaper och erfarenheter eleverna hade med sig inte värdesattes i den svenska skolan. För de kunde ju inte svenska. "Undervisningen ska bidra till...", står det i läroplanen. "Undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att...", står det också. Det är så många viktiga förmågor som undervisningen ska träna eleverna i och undervisningen, det är ju mitt ansvar.

Om min undervisning inte fungerade, om den inte var tillräckligt effektiv, var det ju mitt ansvar att förändra och utveckla den. Mitt ansvar. Oavsett vilka elever jag undervisade var det mitt ansvar att anpassa undervisningen utifrån deras förutsättningar och behov. Hur komplext och utmanade det än var så var ansvaret ändå mitt. Det fanns ingen att skylla på.

Den insikten gjorde rätt ont men betydde ändå otroligt mycket för mig. För den ledde till utveckling. Och till lärande. För både mig och mina elever.

Att ta ansvar för sitt eget lärande

Mitt lärarutövande och mitt professionella lärande tog en annan väg efter den där insikten. Jag tog ett större ansvar för mitt eget lärande genom att på alla sätt jag kunde försöka hitta framkomliga vägar för att kunna anpassa undervisningen. För att "främja alla elevers utveckling och lärande" och för att kunna ge "stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt". Rent konkret har det betytt att att jag vidareutbildat mig och på så sätt vidgat min pedagogiska verktygslåda genom att jag fått tillgång till fler pedagogiska modeller (t ex genrepedagogik) och didaktiska verktyg och strategier (som olika former av språkutvecklande arbetssätt). Det har även inneburit att jag fått större förståelse för hur teorier kan omsättas i praktiken. Vilket har lett till att jag kunnat bygga min undervisning mer på teoretisk och vetenskaplig grund än på en "ateoretisk" känsla av vad som borde fungera. Det har även betytt att jag fått en ny syn på innebörden av "livslångt lärande" eftersom det är så tydligt att jag som lärare ständigt måste lära för att kunna främja livslångt lärande hos mina elever. Och när det gäller mitt livslånga lärande har dessutom sociala medier, min personliga lärmiljö och digitalt kollegialt lärande betytt oerhört mycket. Det vill säga ni.

Jag tycker fortfarande att "undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov" är bland det svåraste i läraryrket. Det är fortfarande en gigantisk utmaning men det är inte längre en utmaning som skrämmer mig. Det är en utmaning som får mig att fortsätta vilja utvecklas och lära. För elevernas skull.

Så. Vågar vi prata mer om de tillfällen när undervisningen inte fungerar? Jag hoppas det. Vill du berätta så läser jag gärna. Det finns inga perfekta lärare. Det finns inga perfekta lärarutbildningar. Det finns inga perfekta skolor att arbeta på. Men det finns lärdomar vi kan dra av varandras erfarenheter och varför inte dela med sig även av sådant som inte fungerar?

Ps. När det gäller begreppen individualisering och individanpassad undervisning har jag ett helt blogginlägg om just det.

Skolsnack om andraspråksinlärning

Häromveckan fick jag möjlighet att få delta i Skolsnack Didaktik, en podcast som tar upp didaktik- och pedagogikfrågor ur ett seriöst och lättsamt perspektiv. Jag fick möjlighet att prata om mina hjärtefrågor, dvs Språklyftet, språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och de flerspråkiga elevernas lärande. Jag fick dessutom möjlighet att göra detta tillsammans med en person som jag har lärt så otroligt mycket av och en person jag verkligen ser upp till, nämligen Inger Lindberg, professor i tvåspråkighet med inriktning på andraspråksinlärning.

Foto: Skolsnack

Programmet beskrivs på följande sätt på Skolsnacks facebook-sida:

Andraspråksinlärning med Inger Lindberg och Anna Kaya om språket som nyckeln till ALLT lärande. Om expertord? Hur språket kan skapa illusionen av bristande förståelse och hur vi kan komma förbi det? Programmet är en superspännande introduktion till genrepedagogik och våra gäster avslöjar dessutom en väl bevarad och allmänt känd hemlighet för er som gillar ämnesövergripande lärande. Och förresten, bara så att ni vet: Björnen sover INTE på vintern.

Tänk om jag under min utbildning hade vetat att jag en vacker dag i framtiden skulle stå i en inspelningsstudio och prata andraspråksinlärning och vikten av Språklyftet tillsammans med Inger Lindberg. Tänk hur många av hennes böcker och texter jag läst och lärt av, att man blir lite starstrucked är ju fullkomligt förståeligt, menar jag.

Jag tycker Inger och jag hade ett bra samtal tillsammans med Ante Runnquist som modererade på ett ypperligt sätt och ställde bra frågor som fick oss att tänka till. Jag tänker att denna podcast skulle kunna användas i våra lärarkollegium som en inledning till ett pedagogiskt café om t ex flerspråkiga elever eller om andraspråksinlärning. Om du lyssnar på inspelningen och har några kommentarer, tankar eller frågor efteråt är det bara att du hör av dig. Skriv i kommentarerna nedan eller leta upp mig på Twitter eller facebook.

• Lyssna på programmet här.

Är du nyfiken på mer om det Inger Lindberg är expert på kan jag rekommendera föreläsningen nedan. Du kan även ta del av mina tweets från föreläsningen i detta inlägg.

Undrens tid är inte förbi

Jag ska ge er några citat så ska ni gissa avsändaren. Okej?
Nej, det är inte mina egna ord även om man skulle kunna tro det. Jag har skrivit, och sagt, dessa ord så många gånger. Jag har önskat och hoppats att politikerna, och framför allt regeringen, skulle ta dessa formuleringar till sina och göra verklighet av innebörden.

Undrens tid är sannerligen inte förbi. Citaten kommer från regeringens uppdrag till Skolverket om att genomföra integrationsinsatser inom skolväsendet. Ett beslut undertecknat av utbildningsminister Jan Björklund.

Äntligen!

Mer om vad uppdraget innehåller och innebär kan du läsa på Nationellt centrum för svenska som andraspråks webbplats.

Flerspråkiga elevers skolgång. Nu händer det grejer!

Häromdagen hade regeringen en presskonferens där de, i budgetpropositionen för 2013, presenterade insatser på totalt 409 miljoner kronor 2013-2016 för att förbättra utbildningen för utrikesfödda elever.

Det första jag tänkte på när jag hörde rubriken på satsningen var att regeringen nu har skiftat fokus från nyanlända elever till utrikesfödda elever. Ni kanske minns regeringens reformpaket i våras? Där var det fokus på nyanlända elevers möjligheter till skolframgång. Nu är det inte längre endast de nyanlända eleverna som är i fokus utan de utrikesfödda. Det kan tyckas vara en marginell skillnad men i själva verket är den ganska stor. Det handlar till exempel om betydligt fler elever. Och det rör betydligt fler lärare. Det rör oss alla.

(Sedan en liten parantes så här mitt i. Att använda mig av begreppet "utrikesfödda elever" är inget jag gjort hittills och inget jag kommer att göra. Det begreppet säger ingenting om vilka behov dessa elever har i skolan. Vi har mängder av utrikesfödda elever i Sverige som når maximal skolframgång och mängder av "Sverigefödda" elever som inte når lika långt så det är ett ganska olyckligt begreppsanvändande som egentligen inte säger något. Men jag förstår. Det blir en för stor integrations/segregationsfråga som rör alltifrån bostadspolitik till arbetsmarknadspolitik om man formulerar sig på ett annat sätt så jag släpper den diskussionen här och nu.)

(Okej. En parantes till. I vilken kategori hamnar de elever, födda i Sverige, som växer upp i segregerade bostadsområden och kanske inte ens har gått i förskola innan de kommer till skolan. Det är inte säkert de kommit speciellt långt i sin andraspråksutveckling när de börjar skolan. De finns. Och de är många. Flerspråkiga elever/andraspråkselever eller något liknande säger mer än "utrikesfödda" elever och därför väljer jag hellre att uttrycka mig så.)

Insatser

Så. Nu till ämnet. Regeringens insatser består av många efterfrågade och efterlängtade insatser och i det stora hela är jag väldigt positiv till att regeringen till slut verkar förstå att det egentligen inte handlar om de nyanlända elevernas resultat och förberedelseklassens vara eller icke vara. Det handlar om, precis som jag alltid brukar säga, att alla lärare som möter flerspråkiga elever behöver ha kompetens i hur andraspråksutveckling går till och hur man lär i och på sitt andraspråk.

Gissa då hur varm man blir om hjärtat när man läser detta från regeringen:

Rektorer och lärare ska bli bättre på att stödja utvecklingen i svenska för elever med annat modersmål.

En satsning om totalt 55 miljoner kronor föreslås under 2013-2016 för kompetensutveckling för lärare och rektorer när det gäller att stödja kunskapsutvecklingen i svenska för nyanlända elever och elever med annat modersmål. Satsningen innebär dels kompetensutveckling i svenska som andraspråk för svensklärare och dels kurser för lärare som undervisar elever med annat modersmål i andra ämnen. För rektorer ska utbildningen vara inriktad mot hur man organiserar för ett språkutvecklande arbete.

Någonstans har någon lyssnat och någonstans har någon förstått att det inte bara handlar om ämnet svenska, eller svenska som andraspråk. Det handlar om alla ämnen i skolan. Det handlar om att alla lärare måste vara insatta i hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande i all sin undervisning.

Kartläggningsmaterial

En annan efterlängtad insats är stödmaterialet för att kartlägga nyanlända elevers kunskaper och erfarenheter som Skolverket ska ta fram. En annan efterlängtad utredning som initierats av regeringen är hur man på bästa sätt kan kartlägga nyanlända elevers erfarenheter, språk och kunskaper. Skolverket har fått i uppdrag att först sondera terrängen kring pågående kartläggningsarbete i kommunerna och därefter har Skolverket i uppdrag att arbeta fram ett kartläggningsmaterial som ska stödja rektorer och lärare i kommunerna. Detta har vi som arbetar med nyanlända elever väntat på under många år.

Sedan är det ändå en liten sak som ligger och gnager. Det handlar om hur Nyamko Sabuni formulerade sig på presskonferensen när hon pratade om vikten av ett kartläggningsmaterial. Först säger hon att det är viktigt att kunna kartlägga vilka kunskaper eleverna har med sig men sedan kommer det ack så vanliga "bristtänkandet" in igen: "... kartlägga deras kunskaper för att till exempel veta vad de inte kan och saknar men också om man bör placera dem i en årskurs lägre."

Jag pratade med min kollega Anniqa Sandell Ring på Nationellt centrum för svenska som andraspråk (NC) om regeringens förslag och uttalande om kartläggning och hon säger så här:

Vilka signaler sänder regeringen ut? Tänk om Nyamko Sabuni istället kunde säga att vi genom kartläggning kan ta reda på vad eleverna kan/har med sig i form av erfarenheter och förmågor än att säga att kartläggningen är till för att se vad eleverna INTE kan och för att vi ska kunna placera eleven i en lägre årskurs vid behov.

Nu lyfts verkligen bilden av att alla nyanlända som nu anländer från utomeuropeiska länder med kraschade skolsystem inte har med sig skolkunskaper och att det därför är bristerna vi behöver söka efter genom kartläggning. Det tycker jag är synd för de här eleverna kan ju ha mycket med sig som man som lärare missar beroende på lågt ställda förväntningar. Det finns ju en gedigen forskning som visar att en av de viktigaste faktorerna för skolframgång är lärares högt ställda förväntningar på alla elever, oavsett bakgrund. 

Hur vi frågar får vi svar, eller hur är det man brukar säga? Det är ju så viktigt att vi frågar på rätt sätt och observerar eleven i olika situationer, med vissa glasögon på, för att vi ska få syn på elevens starka sidor och förmågor oavsett skolbakgrund eller inte.

Vikten av höga förväntningar, ja. Ständigt lika viktigt.

Ökad undervisningstid

En annan insats som regeringen nu vill satsa på är ökad undervisningstid för nyanlända elever. På presskonferensen pratades det om att pengarna skulle räcka till 3 timmar mer svenska i veckan. En fördubbling.

Tiden är oerhört viktig och ju senare en elev kommer till den svenska skolan ju mindre tid har eleven på sig att nå målen. Utökad undervisningstid är en mycket bra insats men det känns lite snävt att tänka att "3 timmar svenska" i sig ska leda till att eleverna når skolframgång. Anniqa Sandell Ring formulerar sig så här:

Väldigt bra att de lyfter detta men mer fokus på alla lärares ansvar hade kunnat ge mer balans till förslagen om fler svensktimmar och förlängd obligatorisk skolgång. Kanske övriga ågärder inte krävs i samma utsträckning om regeringen fokuserar mer på just kompetensutvecklingen och stödet till skolorna (rektorer och lärare) så att de klarar av att följa författningarna, bl a gällande studiehandledning. Kanske det är viktigare med stöd på modersmålet i ämnesundervisningen och att den flerspråkiga personalen får kompetens att arbeta framgångsrikt med studiehandledning, än fler svensktimmar?

Det är ingen lätt nöt att knäcka. Men vi är på god väg och jag tycker mig se sprickor i skalet!

På NCs webbplats kan ni läsa mer om övriga insatser som ingår i regeringens förslag och då även få NCs kommentarer till insatserna. Det handlar t ex om höjd kvalitet på sfi-utbildningen och en samlad bedömningsverksamhet när det gäller validering. 

Svenska som andraspråksämnet

Men, säger någon av er nu. Frågan om våra dubbla svenskämnen, då? Vad händer med ämnet svenska som andraspråk? Det vet vi inte ännu. Allt kan hända. Och med tanke på de insatser regeringen vill göra för att höja kompetensen hos alla lärare så kanske inte svenska som andraspråksämnet behövs längre. I alla fall inte i sin nuvarande form. Kanske bara som en form av nybörjarsvenska?

Hur som helst är det oerhört glädjande att regeringen har lyssnat och insett att detta är ett oerhört komplext problem som kräver resurser i form av kompetens, tid och pengar för att lösas.

Äntligen!

Läs mer om regeringens förslag: Lärarnas Nyheter, Skolvärlden, SVT, SvD.

Handledning för lärande för 10 skolor

Kanske har ni hört talas om det uppdrag som Skolverket har fått av regeringen som går under namnet Handledning för lärande. Så här beskriver Skolverket uppdraget:

Under tre år kommer Skolverket att stödja tio utvalda skolor med låga kunskapsresultat. Lärarna på skolorna kommer att få stöd av handledare för att utveckla sin undervisning, men i insatserna ingår även studiehandledning på elevernas modersmål, stöd för kontakter med vårdnadshavare och läxläsning.

Nu har uppstartskonferensen i Göteborg varit och jag har följt konferensen via twitter. Konferensdeltagarna har fått ta del av en hel del och här kommer ett urval av de tweets som skrevs under dagarna.

Anna Ekström: Stödet till skolorna ska utgå ifrån lärarens verklighet i klassrummet. #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Anna Ekström: Projektet ska inte leta efter en gyllene metod eller enkel lösning. #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Anna Ekström: Däremot har kollegialt lärande, att idéer från lärare systematiskt följs upp och dokumenteras på visat sig fungera #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Möjligheter: att utvecklas som lärare, få tid för ped. diskussioner, ha ett gemensamt projekt på skolan och att få handledning. #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Anna Österlund: I #svhfl handlar det om att på ett strukturerat och flexibelt sätt arbeta tillsammans med sina kollegor.
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Anna Ö: Idag kommer ni att få möta tre varianter av kollegialt lärande: grupphandledning, individuell coachning och lesson study. #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Språket centralt för lärandet - det går inte att åtskilja språk och lärande från varandra #svhfl
— Cilla Dalén (@cilladalen) augusti 15, 2012

Jag tänker att detta med formativ bedömning tvingar fram ett arbete med språket. Bra! #svhfl
— Cilla Dalén (@cilladalen) augusti 15, 2012

Ansvar för det egna lärandet kräver också att eleverna förstår #svhfl
— Cilla Dalén (@cilladalen) augusti 15, 2012

Anna Österlund berättar att alla de olika typerna avhandledning vi har hört om kan förekomma på skolorna under projektets gång #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Gunilla P-B:Kan vi undervisa så att eleverna lär sig? Så enkelt och så svårt är det #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 14, 2012

Ämnesmässiga förkunskaper, nivå i sin språkutveckling, hur läraren jobbar påverkar förståelse #svhfl
— Cilla Dalén (@cilladalen) augusti 15, 2012

OJ, vilket exempel. Vi läser rappakaljatext på obegripligt språk och KLARAR att svara på instuderingsfrågor. Skolkritik!!! #svhfl
— Cilla Dalén (@cilladalen) augusti 15, 2012

Nat. centr: Alla lärare som möter flerspråkiga elever behöver vara medvetna om hur andraspråksinlärning går till #svhfl
— Skolkonf (@Skolkonf) augusti 15, 2012

Hela twitterflödet kan du läsa här.

Jag ser fram emot att få följa de 10 skolorna under dessa år och jag hoppas att Skolverket och skolorna i fråga kommer hålla oss uppdaterade under tiden så vi slipper vänta i 3 år innan vi får ta del av resultatet.

Arbetar du på någon av dessa skolor? Vill du berätta om arbetet och/eller dina tankar är du varmt välkommen att höra av dig till mig. Har du ingen egen blogg kan du alltid skriva ett gästblogginlägg i min.

Läs mer: Cilla Dalén, skolbibliotekarie Hjulsta grundskola. På Skolverkets webbplats kan du ta del av en del av konferensens presentationer.

Språk i alla ämnen - ett utvecklingspaket

I våras hörde jag talas om att Skolverket skulle ge ut olika utvecklingspaket för lärare inom gymnasieskolan och nu kan man läsa mer om detta på Skolverkets sida. Eftersom jag tycker att ett av paketen Språk i alla ämnen är lite extra intressant för oss som arbetar med flerspråkiga elever har jag skrivit ett inlägg om detta på Nationellt centrum för svenska som andraspråks webbplats.

I inlägget finns även de två filmer som utvecklingspaketet innehåller. Filmerna förtydligar det kommentarmaterial Få syn på språket, som Skolverket gett ut när det gäller språk- och kunskapsutveckling i alla ämnen.

Missa inte Symposium 2012 - vilken kompetensutveckling!

Jag sitter och lusläser programmet inför Symposium 2012, den nationella konferens som Nationellt centrum för svenska som andraspråk arrangerar vart tredje år, och slås av hur många intressanta föreläsningar, seminarier och workshops det finns att ta del av under dessa två dagar, 4-5 oktober. Hur ska man kunna välja?

Årets symposium har rubriken Lärarrollen i svenska som andraspråk - om att möta flerspråkiga elever i sin undervisning och en plenarföreläsning som jag tycker verkar väldigt intressant, och aktuell, är den som heter Två svenskämnen – varför så lika? I den föreläsningen kommer Anna Österlund, undervisningsråd på Skolverket och Lena Sjöqvist, universitetsadjunkt på Nationellt centrum för svenska som andraspråk, samtala om en del frågor som fortfarande diskuteras efter ett år med de nya styrdokumenten:

• Hur synliggöra skillnaderna mellan kursplanerna i svenska och svenska som andraspråk?
• Vilka elever ska läsa svenska som andraspråk?
• Hur kan man organisera undervisningen?
• Vilken lärarbehörighet krävs?

Väldigt viktiga frågor att lyfta och diskutera och viktigt för många av oss att ta del av.

Ett seminarium som jag gärna deltar i heter Modellklass – Hur arbetar man på ett effektivt sätt för att uppnå ökad måluppfyllelse för elever med annat modersmål än svenska? Där kommer skolledare och lärare från Dammhagskolan i Landskrona att berätta om deras arbete med modellklasser. En modell som utgår från fem framgångsfaktorer inspirerade av Tomas & Collier: sociokulturell stödjande miljö, höga förväntningar, föräldrasamverkan, modersmålsundervisning/studiehandledning och svenska som andraspråk. Rektor, klassansvarig, modersmålslärare, specialpedagog och sva-lärare kommer också att berätta om hur de kartlagt eleverna, analyserat deras resultat och vilka insatser de gjort för att öka måluppfyllelsen. 

En av lärarna på Dammhagskolan, Jessica Hyrefelt, pratar mer om detta i URs program Lärarrummet (inloggning via AV-central eller UR acess krävs) och jag tror de är på helt rätt väg. Man kan också läsa om Dammhagskolans modellklass på Landskronas webbplats om ni vill veta mer.

En annan föreläsning som jag tror kan väcka en del nyttiga frågor och tankar är föreläsningen med René León Rosales som skrivit avhandlingen Vid framtidens hitersta gräns: Om maskulina elevpositioner i en multietnisk skola. Han har döpt föreläsningen till Kategoriseringar, identiteter och språk och kommer bland annat lyfta frågan på vilka sätt en kategori som ”elever/studerande med utländsk bakgrund” är med om att socialt skapa skillnad mellan olika individer. Föreläsningen kommer också presentera en problematiserande diskussion av relationen mellan sätt att kategorisera individer och grupper av individer och deras egna identifikationer, samt hur språk utgör en aspekt av hur sociala hierarkier återskapas i skolan och på andra platser i samhället. Väldigt intressant, eller hur? Vill du läsa mer om René León Rosales kan du läsa om honom och hans avhandling i Lärarnas Nyheter eller kanske denna intressanta artikel om att det är svårt att vara en idealelev i förorten.

Det här med ökad måluppfyllelse är av yttersta vikt och därför kommer det bli intressant att få lyssna på två skolledare, Claes Ehrnebo och Annika Sjölund, från Änggårdsskolan i Linköping när de berättar om hur de aktivt satsat på ett språkutvecklande arbetssätt. Seminariet heter Språkutvecklande arbetssätt ur ett skolledarperspektiv och de kommer att beskriva Änggårdsskolans process med att få all personal att arbeta språkutvecklande i alla ämnen. De startade i liten skala 2007 och de kommer beskriva de utmaningar som de som skolledare har och har haft att bemästra. Vilka är deras framgångsfaktorer och vilka fallgropar hade de gärna hoppat över?

Detta som jag skrivit om nu är bara ett litet smakprov på vad som erbjuds under "barn- och ungdomsspåret" på Symposium 2012, vill du läsa alla presentationer i workshop- och seminarieprogrammet med barn och ungdomsinriktning kan du ladda ner det som .pdf-fil. Det finns även presentationer för workshoppar och seminarier i "vuxenspåret" och även ett program för de plenarföreläsningar som är gemensamma för alla.

Är du skolledare och läser detta ber jag dig skicka någon lärare från din skola till Symposium 2012 eller ännu hellre, ta med dig en eller flera så ni kan diskutera vidare på hemmaplan efteråt. Det kan framstå som dyrt men är väl värt pengarna. Dessutom är det fortfarande 1000 kr billigare ett tag till, i början av juni höjs priserna. Anmäler er gör ni på denna sida.

Är du lärare som undervisar flerspråkiga elever eller kanske lärare i svenska som andraspråk så hoppas jag att vi ses 4-5 oktober på Stockholms universitet!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Symposium 2012, Nationellt centrum för svenska som andraspråk, kompetensutveckling, konferens, språkutveckling,

Seminarium för sva 1-6 lärare

Ni håller väl utkik på Nationellt centrum för svenska som andraspråks hemsida? 16 september är det seminarium utifrån språket i alla ämnen och Lgr 11, för svenska som andraspråkslärare som undervisar elever i årskurs 1-6 på Stockholms universitet.

Missa inte!