Om du inte är insatt i hur den narrativa genren är uppbyggd och hur man kan konkretisera detta för eleverna rekommenderar jag dig att kolla igenom Björn Kindenbergs slideshare om just detta:
Björn har även beskrivit denna genre i ett väldigt läsvärt blogginlägg.
Hur som helst så funderade jag ett bra tag på hur jag skulle få eleverna att utveckla detta på ett bra sätt. Mina elever har en väldigt varierande läs- och skrivförmåga medan deras muntliga svenska är mer utvecklad. Jag upplever ibland att eleverna har berättelser inom sig som de inte riktigt får ut genom skriften. Att skriva och formulera sig i skrift är svårt på ett nytt språk och eftersom jag i just detta arbetsområde ville fokusera på att eleverna skulle utveckla sin förmåga att berätta och använda sig av en berättelsestruktur valde jag att ställa upp som sekreterare. Från början tänkte jag bara vara sekreterare åt de elever som tycker det är allra svårast att skriva men när jag märkte vilka berättelser eleverna ville förmedla, men inte riktigt kunde, fick eleverna själva välja om de behövde sekreterare eller inte. Gissa vad de valde?
Vi började med att repetera vad en berättelse är, hur den är uppbyggd och vad vi kallar de olika delarna. Vi läste olika berättelser och försökte hitta de olika delarna i andras berättelser. Vi pratade om att en berättelse inleds med en orientering, dvs när utspelas berättelsen? Var utspelas den? Vem eller vilka är med? Och varför?
Vi identifierade olika berättelsers händelser, komplikationer och lösningar. Vi letade efter "trigger-ord" som talade om för oss att en händelse eller komplikation var på gång. Vi insåg att ordet plötsligt var väldigt vanligt förekommande och vi valde att lägga det på minnet.
När vi var bekanta med genrestrukturen var det dags att plocka fram olika bildserier. Vi valde bildserier från Schubi , en språklåda som heter "Lea, Lars och Dodo" (finns att köpa från bl a Sica), och vi började med att göra en berättelse utifrån en bildserie gemensamt. Med hjälp av dokumentkameran kunde alla elever se när eleverna en i taget fick försöka lägga bilderna i ordning. Eleverna lade sig i vad deras klasskamrater gjorde och de fick träna på sin argumentationsförmåga för att tala om varför de inte höll med om bildernas placering. De fick träna på sin förmåga att beskriva bilderna för att de andra i klassen skulle förstå just vilken bild de pratade om och varför just den bilden skulle placeras på just den plats de valt. En väldigt språkutvecklande stund, måste jag säga.
När alla var överens om bildernas placering började vi fundera över hur vi skulle skriva ner berättelsen. Vi funderade över orienteringen och de frågor vi brukar utgå ifrån. Eleverna fick komma överens om vilka deltagarna skulle vara, vad de skulle heta och varför och när den här berättelsen utspelade sig. Jag skrev ner elevernas svar i en tankekarta samtidigt som de pratade och vi punktade även ner de händelser som berättelsen innehöll. Efter det skrev vi en gemensam text utifrån vår tankekarta. Jag ställde en del "tänka högt"-frågor under skrivandets gång, som "Hm, kanske kan man se på träden vilken årstid det är?" eller "Tittar man på pojkens ansikte så ser man att han är ganska arg..." Jag ställde också en del metaspråkliga frågor under skrivandets gång som "Hur kan man börja en mening när det är dags för en händelse?" (Plötsligt! ropade alla) eller "Vilka andra tidsbindeord kan vi använda än just sedan?"
Det blev en bra gemensam berättelse och när vi var klara var det dags för eleverna att i par göra detta arbete med egna bildserier. De pratade och diskuterade. Kompromissade och förändrade. Utvecklade och funderade. Det var otroligt att iaktta hur de använde sitt svenska språk och sitt nya metaspråk för att prata om språket och berättelsen.
När alla elever var klara med hela berättelsestrukturen och hade sina färdiga tankekartor framför sig var det dags att börja skriva. Det var här jag tydligt såg hur de glittrande ögonen byttes ut mot uppgivenhet. Att formulera berättelsen i skrift var för svårt och sekreterar-Anna klev in och höll i pennan. Jag har självklart skrivit på korrekt svenska men innehållet och strukturen är elevernas helt och hållet. När texten var nedskriven fick de renskriva på datorn och sedan träna högläsning individuellt tillsammans med mig. Vi hade körläsning och härmläsning. Vi tränade på prosodi och språkljud och sedan var det dags att spela in berättelserna. En del elever valde att göra många inspelningar innan de var nöjda och de elever som inte kan läsa fick memorera sin berättelse och vi spelade in en liten bit i taget. Alla lade ner väldigt mycket tid och energi på att göra ett bra arbete och de vill gärna att ni ska få ta del av några av deras berättelser.
