Jag har under denna termin haft en grupp där elevernas läsförmåga varierat stort. En del elever har precis påbörjat sin läsresa, på svenska ska tilläggas, och att lära sig läsa på ett, för eleven, nytt språk är oerhört krävande. För de elever som redan kan läsa på sitt modersmål är det oftast inga som helst problem att "överföra" läsförmågan på ett nytt språk, även om det är ett nytt alfabet, men för de elever som inte fått chansen att lära sig läsa på sitt modersmål kan det vara svårt att lära sig läsa på ett språk man inte behärskar. Andra elever i min grupp kan läsa mycket bra på sitt modersmål, och på svenska, och denna variation ställer höga krav på mig som lärare och på min undervisning.
Jag har fokuserat mycket på att bygga broar mellan tal och skrift i min undervisning och jag har arbetat mycket med olika läsrelaterade aktiviteter som jag bloggat om tidigare. Jag har låtit eleverna återberätta extra mycket, alltifrån att återberätta instruktioner till återgivande berättelser om sådant vi gjort eller sagor vi läst. Vi har arbetat en hel del med det som Pauline Gibbons benämner som "läsarnas teater", dvs att olika elever läser olika "roller" i en text. Genom att "spela teater" läser eleverna mer med inlevelse och får då till ett svenskare uttal.
Vi har medvetet arbetat med att gå från det muntliga till det skriftliga. Eleverna har arbetat i par, som skrivarkompisar, när de skrivit. De har pratat om vad de ska skriva och resonerat sig fram till hur ord stavas eller hur meningar är uppbyggda. Eftersom vi har arbetat mycket med den narrativa genren under höstterminen är eleverna väl insatta i hur den textgenrens struktur ser ut och de ställer frågor till varandra utifrån denna struktur, som "Vem eller vilka handlar det om?" "När?" "Vilka komplikationer/problem?" "Vilken lösning?"
Ibland har vi endast fokuserat på sagans coda, dvs vad kan man lära sig av att läsa denna saga? Finns det någon tanke bakom? Eleverna har verkligen tyckt att det har varit intressant att fundera kring detta och många gånger har de haft funderingar som lett till många intressanta diskussioner om vad som är "rätt och fel" och om det verkligen finns något sådant.
Eleverna har även tyckt mycket om att fundera över sagornas olika problem. De har kunnat identifiera problem i sagorna som jag aldrig reflekterat över och vi har pratat mycket om hur sagan skulle kunna förändras om problemet eller lösningen var annorlunda.
Det muntliga språket får ta stor plats i vårt klassrum. Det är i samtalet och diskussionen eleverna får prova och utveckla sitt nya språk. Det är när det känns meningsfullt och viktigt att förmedla sina tankar som eleverna triggas till att använda ett lite mer avancerat språk, att göra sig förstådd. Det är där jag vill lägga nivån i min undervisning. Snäppet över, ni vet.
För de elever som ännu inte läser är det guld värt att vi arbetar mycket med det muntliga. När vi väl närmar oss texten är innehållet känt för eleven och alla kan hänga med i texten trots att alla inte kan läsa lika bra. Många gånger skriver jag om texterna i olika versioner. Lättlästa texter för de elever som precis kommit igång med läsningen, mer förklarande texter för de elever som kan läsa men som är nya i svenska språket och kanske originaltexterna till de elever som kommit långt i sin språkutveckling och i sin läsning. Många gånger vill eleverna ta hem och läsa alla versioner och det får de självklart. Ibland har eleverna föräldrar eller andra hemma som kan hjälpa dem att läsa texterna, ibland vill de försöka själva.
Ofta förekommer det också att vi skriver gemensamma texter. Jag är sekreterare och eleverna berättar vad jag ska skriva. Jag ställer frågor under skrivandets gång, jag "tänker högt" och funderar kring frågor som "Hur brukar en sagas huvudperson beskrivas?", "Vet vi var, när och vilka som är med i sagan?" eller "Kanske kan vi använda ett annat tidsbindeord än sedan?" På så sätt modellerar jag skrivandet för eleverna, jag ger dem en tanke- och skrivmodell som de sedan kan applicera på sitt eget framtida skrivande. Ibland väljer jag att skriva ner exakt vad eleverna säger, en mening i taget, för att sedan läsa upp det högt. Det är alltid någon som kan höra att det inte "låter svenskt" och då är diskussionen i full gång. Ska man ändra på ordföljden? Ska vi byta ut något ord? Måste något förtydligas? Att ge eleverna ett metaspråk, ett språk att kunna tala om språket på, är av yttersta vikt för att de ska kunna förstå och se hur språket är uppbyggt.
För att kunna skriva en bra text är det många delar som måste samspela. Man måste känna till vilket syfte en text har, man måste känna till vilken struktur och vilka språkliga drag textgenren har, man måste kunna de ämnesspecifika orden och uttrycken och veta en hel del om ämnesområdet. Att dessutom känna till vem som är textens mottagare och hur det påverkar hur man formulerar sig är också viktigt. Med detta i bakhuvudet är det befogat att fundera över vilken vikt vi lägger vid stavningen. Att texten är rättstavad är viktigt och nördvändigt men en rättstavad text kan fortfarande vara en dålig text om man inte aktivt arbetar med de andra aspekterna av textproduktion.
Att bli en duktig skribent är ett hårt arbete där grunden är väldigt viktig. Att just bygga broar mellan tal och skrift är därför ett väldigt viktigt arbete.
Här får ni ett smakprov på hur ett muntligt återberättande kan se ut. Mina elever berättar sagan om De tre bockarna Bruse i bild och tal:
Mer om mina elever i vår klassblogg, Vi i Norrbackaskolans förberedelseklass.
