27 januari 2012

Svenska für alle. Eller kunskap till alla?

Det blåser kring svenska som andraspråksämnet igen. Det gör det lite då och då, har jag märkt.

Häromveckan var det en mamma som i SR P1 ställde sig mycket frågande till varför hennes son skulle läsa svenska som andraspråk när han är född i Sverige. I samma radioprogram intervjuades Lena Fridlund, lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, utifrån hennes avhandling "Interkulturell undervisning - ett pedagogiskt dilemma. Talet om undervisning i svenska som andraspråk och i förberedelseklasser". En avhandling där Lena Fridlund verkligen sätter fingret på vad som inte fungerar speciellt bra när det gäller svenska som andraspråksundervisningen och inkluderingen. Om hennes resultat sedan är överförbart på Sveriges alla skolor och 70 000 andraspråkselever låter jag vara osagt, hon har undersökt två skolor men även Skolinspektionen har haft synpunkter på hur det språk- och kunskapsutvecklande arbetet fungerar i skolorna så det ligger nog en hel del sanning i avhandlingen. Här kan du lyssna på Lena Fridlund när hon berättar om sin avhandling och sina resultat i SR International 28 juni 2011.

Även Expressens ledarredaktion skriver om svenska som andraspråksämnet, att det borde avskaffas till förmån för ett svenskämne, svenska für alle. Expressen hänvisar till de uttalanden som Erik Ullenhag och Jan Björklund gått ut med, att de ska se över svenska som andraspråksämnet, vilket jag bloggat om tidigare. Lägger man fram fakta så som SR P1 har gjort och nu även Expressen så håller jag med om att ämnet ska bort, gärna nu på en gång. Ett ämne som segregerar och motverkar integration i det svenska samhället vill vi ju inte ha. Ett ämne där lärarna har låga förväntningar på eleverna och där undervisningen är lösryckt från skolans andra ämnen vill vi inte heller ha. Bort med detta ämne på en gång så löser vi allt! Eller?

Sanningen är som bekant inte så svart och vit.

En väsentlig del som saknas i både inslaget i SR P1 och i Expressen är den lilla del av skolförordningen som handlar om behov. Skolförordningens 5 kap 14§ lyder så här (min kursivering):

Undervisning i svenska som andraspråk ska, om det behövs, anordnas för
1. elever som har ett annat språk än svenska som modersmål,
2. elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet, och
3. invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare.

Notera en gång till att det står om det behövs. Det står inte att alla med ett annat modersmål ska läsa svenska som andraspråk. Det står inte heller att svenska som andraspråk ska ske i en annan grupp med en annan lärare avskilt från den övriga undervisningen. Men det står inte heller hur vi ska ta reda på vilka elever som har detta behov, bara att de elever i behov av svenska som andraspråk ska få undervisning i detta ämne. Vi måste således helt enkelt ta för givet att sonen till mamman i reportaget ovan har ett behov av svenska som andraspråksundervisning.

Att ta reda på vilka elever som har detta behov är inte lätt och det finns inga lätta testverktyg eller bedömningsinstrument till vår hjälp. Språktillägnande och språkutveckling är synnerligen komplexa processer som inte är lätt att sätta fingret på, för vad kan man när man kan ett språk? Och hur mycket svenska behöver man egentligen kunna för att klara av ämnesundervisningen i skolan? Att man är född i Sverige, är det en garanti för att man kan klara av den svenska skolan? Det finns inga enkla svar på dessa frågor och Magister Björn resonerar vidare om detta i ett väldigt läsvärt inlägg.

För att återgå till detta med behov. Vilka behov har en flerspråkig elev i den svenska skolan idag? Om vi tittar på de flerspråkiga elevernas resultat så är det tydligt att vi inte kan tillgodose elevernas behov för alltför många lämnar skolan utan godkända betyg. Det är tydligt att många elever inte har ett tillräckligt starkt svenskt språk för att klara av ämnesundervisningen på högstadiet. Att utveckla ett nytt språk samtidigt som man ska tillägna sig ny kunskap på sitt nya språk är en oerhört kognitivt krävande process. Dessutom krävs det att läraren är insatt i hur man lär i och på sitt andraspråk och att läraren är medveten om vilka som är de språkliga fallgroparna i ämnesinnehållet. Det krävs att läraren är medveten om vilka språkliga mål man vill att eleverna ska nå och att man vet hur man ska få eleverna att nå dit. Det krävs att läraren känner till vikten av att förtydliga ämnesinnehållet i stället för att förenkla, att stötta och ge elever strategier och mallar för hur man tillägnar sig kunskap samt hur man läser och skriver olika texter. Kort sagt, det krävs att alla lärare i skolan är insatta i hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande.

Kan svenska som andraspråkslärarna ensamma lösa problemet med att de flerspråkiga eleverna inte når godkända resultat i skolan? Kan svenska som andraspråksämnets existens ställas till svars för detta? Och framför allt, löser vi problemet genom att helt enkelt ta bort ämnet?

Mitt svar är nej. Vi löser ingenting genom att ta bort ämnet och sänka behörighetskraven för svenska som andraspråkslärare. Det är att börja i fel ordning och gå tillbaka till hur det såg ut förr. Vi måste göra tvärtom. Vi måste se till att alla lärare blir medvetna om problematiken och vi måste se till att alla lärare inser att de flerspråkiga elevernas språk- och kunskapsutveckling rör oss alla. Skolverket belyser detta genom boken Greppa språket som alla lärare borde läsa.

Svenska für alle, skriver Expressen. Jag tycker det är att se lite snävt på elevernas skolgång. Jag tycker kunskap für alle vore en bättre rubrik. Alla elever i Sverige har samma rätt att utveckla de förmågor som står i Lgr 11 men alla elever har inte samma möjligheter att lyckas. Det handlar om väldigt mycket mer än ett eller två svenskämnen. Låt oss lägga tid och energi och tala om det i stället.

13 kommentarer:

  1. Hej!
    Jag tycker att du har tänkvärda åsikter kring flerspråkiga elevers kunskapsinlärning. Däremot tycker jag att du blandar ihop svenskundervisningen och undervisningen i andra ämnen.

    Jag vill börja med att kommentera din sista mening: "Det handlar om väldigt mycket mer än ett eller två svenskämnen. Låt oss lägga tid och energi och tala om det i stället." Det är det här som är det viktiga, anser jag. Du talar om två saker samtidigt! Självklart måste alla lärare på skolorna gemensamt arbeta för att flerspråkiga elever ska utveckla sina kunskaper både språkligt och kunskapsmässigt i alla ämnen. Däremot anser jag inte att "Svenska som andraspråk" gör att eleverna kan nå fler mål i tex No eller So!

    Du skriver "Om vi tittar på de flerspråkiga elevernas resultat så är det tydligt att vi inte kan tillgodose elevernas behov för alltför många lämnar skolan utan godkända betyg. Det är tydligt att många elever inte har ett tillräckligt starkt svenskt språk för att klara av ämnesundervisningen på högstadiet." Ja, det är vi överrens om. Däremot anser jag åter igen inte att det är "Svenska som andraspråk" som löser detta.

    Jag anser att alla elever i den svenska skolan ska ha samma mål! Vägen till målen kan däremot se olika ut - individanpassa undervisningen i stället! Jag anser att det är oerhört viktigt att de här eleverna ska få bra undervisning och mycket STÖD i svenska. Interaktionen i klassrummet är viktig och visst är det rimligt att man lär sig svenska bättre i en omgivning där man hör korrekt svenska?! Att gruppera eleverna i "riktig" svenska och "invandrarsvenska" anser jag är förödande. Dessutom undrar jag hur universiteten kommer att se på det här i framtiden. Ämnet "Svenska" som eleverna läser på gymnasiet är ett personlighetsutvecklande ämne medan "Svenska som andraspråk" är ett färdighetsämne.

    Linda

    SvaraRadera
  2. Hej Linda och tack för din kommentar!

    Jag tror faktiskt att vi är ganska överens, kanske formulerade jag mig något otydligt?

    För att förtydliga så anser inte heller jag att vi ska separera eleverna i en grupp elever som har "riktig svenska" och en grupp som har "svenska som andraspråk". Jag tycker precis som du att det handlar om att ge elever rätt stöd och rätt förutsättningar i den befintliga undervisningen. För mig är det inte alls omöjligt att ha elever som läser enligt kursplanen i svenska och svenska som andraspråk i samma klassrum samtidigt.

    Och nej, det är inte ämnet svenska som andraspråk som leder till att eleverna utvecklar sina förmågor i NO/SO-ämnena däremot kan den komptens som svenska som andraspråkslärarna har förhoppningsvis leda till att eleverna utvecklar såpass goda läs- och skrivstrategier att det underlättar för deras kunskapsutveckling i alla ämnen. Eller ännu hellre att sva-lärare och ämneslärare samplanerar i mycket högre grad än idag så eleverna verkligen kan få det stöd som just de behöver.

    Jag anser också att alla elever ska ha samma mål och våra styrdokument är väldigt tydliga med just detta. Även våra två svenskämnen har likvärdiga kunskapskrav för att belysa just vikten av att alla elever har rätt att utveckla alla förmågor som står i Lgr11.

    Det finns vissa skillnader mellan svenska som andraspråksämnet i grundskolan och i gymnasiet. Kursplanen i svenska som andraspråk för grundskolan är utformad så att den elev som läst efter kursplanen i svenska som andraspråk och som går ut 9:an med godkända betyg, ska läsa enligt ämnesplanen i svenska på gymnasiet. Så likvärda är alltså grundskolans båda svenskämnen. Det är således därför ämnet svenska som andraspråk på gymnasiet är ett färdighetsämne och då troligtvis tänkt för de sent anlända eleverna.

    Så, ämnet svenska som andraspråk i sig löser inga problem. Men dessa problem löser sig ju inte heller av att vi tar bort ämnet. Det behövs väldigt mycket mer, eller hur?

    SvaraRadera
  3. Hej igen Anna!

    Tack för ditt svar.

    Ja, visst är vi överens om det mesta!!! Ungdomar med invandrarbakgrund behöver mer hjälp och lärarnas kunskaper kring andraspråksinlärning är oerhört viktiga för hur eleverna ska lyckas i skolan!

    Jag är dock fortfarande tveksam till ämnet svenska som andraspråk. Jag tycker att du har en jättebra tanke angående ökat samarbete och samplanering med andra lärare. Det väckte många tankar hos mig. Kanske skulle man i framtiden i stället ta vara på, och värdera, Sva-lärarna på ett liknande sätt som man gör med speciallärarna?! Jag kan tycka att det vore ett bra sätt att ta vara på Sva-lärarnas kompetens. Mina kollegor är frustrerade och känner att de inte har kunskaper i hur de ska arbeta med våra nyanlända elever. De skriker efter råd och hjälp. Visst vore det bra om man skulle kunna få tid att göra klassrumsbesök, att iaktta, att hjälpa lärarna med vanliga fallgropar som de flerspråkiga ungdomarna gör, att hjälpa till att ge eleverna strategier i olika sammanhang, att ge tips till kollegorna, att... - ja, listan kan göras väldigt lång!

    Många kollegor tycker att elever som inte kan svenska ska plockas ut ur klassrummen och att de ska få spec.undervisning. Spec.lärarna känner sig också vilsna för de har inte kompetensen att arbeta med problematiken kring andraspråksinlärning.

    (Jag arbetar på en högstadieskola i en förberedelseklass för nyanlända. Jag undervisar i Sva och hjälper eleverna med att förbereda sig i olika ämnen och att slussa ut dem i "vanliga" klasser)

    Härligt att ha någon att bolla lite tankar med! Och tack för en toppenbra sida!!!

    Hälsar Linda

    SvaraRadera
  4. Tack eVägledaren!

    Hej igen Linda! Visst är det väldigt bra att ha någon att bolla tankar med! Det tycker jag också!

    Jag känner mycket väl igen frustrationen hos både lärare och speciallärare när det gäller hur man ska undervisa andraspråkselever på bästa sätt. Att få in nyanlända elever i klasserna är svårt och många lärare vittnar om hur svårt de tycker att det är att individualisera och ge eleverna vad de behöver. Det är klart att det då är enklare att tänka att de nyanlända eleverna är någon annans ansvar, att de kan "gå iväg" och läsa sva någon annanstans med någon annan lärare. Jag förstår verkligen anledningen till att detta blir en "fungerande" lösning på många skolor men det är inte, tror jag, den bästa lösningen för eleven.

    Jag hoppas verkligen att skolorna tar till vara på den kompetens sva-lärarna har och låter denna kompetens "sprida" sig till andra. När alla lärare förstår att nyanlända och övriga andraspråkselever angår oss alla så behöver vi inte längre ett separat svenska som andraspråksämne. Jag skrev ett inlägg om det förut.

    SvaraRadera
  5. Hej, jag håller med dig! Ich jag tror även jag att det kommer att bli ett ämne, men att vi inte är där ännu. Du kommenterade att det stod "om eleven behöver det". Jag har varit i kontakt med skolverket och de var väldigt tydliga med att om man bedöms behöva svenska som andraspråk så ska man ha alla sina lektioner i svenska av utbildad svenska som andraspråkslärare. Det kan naturligtvis innebära, som du skriver, att man bara har en grupp om läraren då är utbildad både i svenska och svenska som andraspråk. På vår skola är vi, som på troligtvis de flesta, inte så många sva-lärare att vi skulle kunna ha alla klasser i sv/svenska som andraspråk. Därmot kanske man hade kunnat ha större samarbete med klassläraren och att eleverna ibland fanns med på den "vanliga" lektionen för att vi tillsammans har bestämt innehållet och ibland inte. Då skulle mer tid kunnat frigöras för att finnas med dem som behöver mer stöd/studiehandledning i andra ämnen. Så tänker jag just nu,men jag vet inte om jag tänker så senare, men ju nui alla fall.

    SvaraRadera
  6. Hej Anna!

    Tack så mycket för en läsvärd blogg. Jag har följt diskussionen i denna tråd med stor nyfikenhet och skulle vilka kommentera ett par punkter.

    I ditt svar till "linda" skriver du ..."För att förtydliga så anser inte heller jag att vi ska separera eleverna i en grupp elever som har "riktig svenska" och en grupp som har "svenska som andraspråk". Jag tycker precis som du att det handlar om att ge elever rätt stöd och rätt förutsättningar i den befintliga undervisningen. För mig är det inte alls omöjligt att ha elever som läser enligt kursplanen i svenska och svenska som andraspråk i samma klassrum samtidigt."

    I årskurs 8 på min skola har jag valt att undervisa SvA-elever och Sv-elever i samma klassrum, samtidigt, på prov. Elevgruppen består av sammanlagt 28 elever. Vi har arbetat så här i en termin nu ... och kanske är det för tidigt för en utvärdering men jag kan redan nu konstatera att det är mycket svårt att ge SvA-eleverna den hjälp och det stöd de egentligen behöver. Det är nästintill omöjligt i en sådan stor grupp.

    Linda skriver: "Jag anser att alla elever i den svenska skolan ska ha samma mål! Vägen till målen kan däremot se olika ut - individanpassa undervisningen i stället! "

    Ja, det låter väldigt fint. Men fungerar det i praktiken? Jag kan bli väldigt irriterad på det här sättet att förenkla skolans verklighet. Kraven på lärarna är redan orimligt höga. Jag är helt säker på att de flesta av oss redan försöker individanpassa vår undervisning så gott det bara går. Men i de flesta fall räcker det inte.

    Jag förstår egentligen inte varför det har blivit så "fult" att bedriva undervisning i mindre grupp. Det borde väl tvärtom, vara något väldigt attraktivt? Här får eleverna möjlighet till den hjälp och den indvidanpassning de behöver. Elever med läs - och skrivsvårigheter får extra stöd av en speciallärare. Elever som behöver en extra knuff in i språket borde av samma anledning få extra hjälp av en utbildad SvA-lärare. Men, det handlar alltså om de elever som BEHÖVER hjälp med sina andraspråksutveckling. Här behöver vi få tydligare riktlinjer om vem ämnet SvA egentligen berör.

    Hälsn. Liza

    SvaraRadera
  7. Hej Liza!

    Tack för din kommentar och fina ord!

    Jag tror inte att det är smågrupper som är "fult" utan det är detta att vissa elever får gå ifrån och göra något annat, som dessutom ofta framställs vara av en sådan karaktär att det innebär lägre ställda förväntningar på eleven, som är "fult". Att det dessutom handlar om "invandrarelever" som måste gå ifrån och "aldrig få bli svenska" ses ju också som "fult" och segregerande.

    Jag tycker inte smågrupper är ett dugg dåligt, jag tycker det är väldigt bra att kunna ta till det ibland men verkligheten är ju inte alltid sådan att det är en reell möjlighet. Tittar man på ditt eget exempel så känns det ju oöverstigligt att klara av att individualisera undervisningen för 28 elever oavsett om de har svenska som modersmål eller inte. Jag skulle hellre se att man kunde vara två lärare på kanske 30 elever. Då kunde man dela upp eleverna i olika konstellationer utifrån vad man arbetar med och hur. Är man då en svensklärare och en sva-lärare eller en no-lärare och en sva-lärare etc kan man komplettera varandra och på så sätt kanske fler elever kan nå målen.

    Man kan ju i så fall göra en mindre grupp av elever på olika språknivåer för gruppdiskussioner/textsamtal/grupparbeten, det behöver ju inte vara att man plockar ut de elever som ligger på den lägsta språknivån. Men är man ensam med 28 elever, Liza, då tror jag nästan man måste vara en övermänniska eller superpedagog för att lyckas. Du måste berätta hur du gör!

    Sedan har du ju helt rätt i att vi måste hitta bra verktyg för att kartlägga våra elevers språkutveckling så vi verkligen kan sätta fingret på vem som behöver vad. Extra svårt är det ju i de fall då eleven både har svenska som sitt andraspråk och läs- och skrivsvårigheter. Att kunna skilja på vad som är vad är oerhört viktigt.

    Detta är en viktig diskussion som vi måste prata mycket mer om.

    SvaraRadera
  8. Tack för ditt svar!

    Ja, vad gäller smågrupper i SvA. En fråga som man ständigt återkommer till är: Bidrar vi till det segregerade samhället genom att att våra elever får undervisning i svenska som andraspråk? Jag vill gärna vända på frågan. Bidrar vi till det segregerade samhället om vi INTE ger våra elever undervisning i svenska som andraspråk?

    Att kunna individualisera undervisningen på olika språknivåer i en helklass låter som en dröm - men vilken skola har råd med att ha två lärare i samma klassrum? Jag är helt enkelt rädd för att en avveckling av ämnet kommer innebära att våra SvA-elever inte får den hjälp de behöver och att våra svensklärare får tampas med den omöjliga uppgiften att individualisera undervisningen i enorma elevgrupper. Ja, för det är ju så min verklighet ser ut. Att vara ensam med 28 elever i ett klassrum och försöka nå alla är definitivt en oöverstiglig uppgift. Man känner sig utan tvekan otillräcklig. Jämför jag undervisningen i min åtta med undervisningen som jag bedriver i årskurs, 4, 5, 6, 7 och 9 (smågrupper, SvA) är det inte svårt att avgöra vilka elever som får mest hjälp och bäst stöd.

    Jag skulle också vilja se ett svenskämne "för alla", men jag tror precis som många andra i denna tråd att vi inte är där än. En avveckling av SvA skulle innebära att det "nya" svenskämnet "för alla" i praktiken skulle bli ett svenskämne "för några", nämligen de som är självgående och klarar sig i ett klassrum där läraren inte har samma möjligheter att möta den enskilde eleven. Ja, såvida skolorna inte får pengar och kan ha en SvA-lärare i varje klassrum tillsammans med ämneslärarna. Det hade ju förstås varit en finfin lösning. Men vem betalar?

    Apropå verktyg för att kartlägga våra elevers språkutveckling ... jag håller med dig om att det är extra svårt att försöka särskilja vad som är "SvA-problematik" och vad som är läs- och skrivsvårigheter. Jag och specialläraren på min skola har pratat om att analysera elevtexter tillsammans och på så sätt försöka få "hela bilden". Men, återigen möts vi av skolans verklighet. Tiden räcker inte till.

    SvaraRadera
  9. Man ska inte ta för givet att sonen till mamman i reportaget har ett behov av svenska som andra språk. Jag har en son som tvingas läsa svenska som andra språk.Varför tvingas han? Det vet vi inte. Vi har väntat på svar från skolan i flera månader.De vägrar svara.

    SvaraRadera
  10. Hej anonym!

    Nej, vi vet inte hur det ligger till med den saken, men någonstans måste vi ta för givet att skolan följer de styrdokument vi har och det är det jag utgår ifrån.

    I ditt fall, hur kan skolan inte svara? Hur menar du då? Skolan måste kunna visa vad er son kan och vad han behöver utveckla. Vad sägs på utvecklingssamtal? Vad står det i sonens IUP? Det borde tydligt framgå varför er son har ett behov av att läsa svenska som andraspråk. Vad säger lärarna? Rektorn?

    Ge dig inte, ni förtjänar ett svar.

    Lycka till!

    SvaraRadera
  11. Vi har med stort intresse följt debatten om svenska som andraspråk här på sidan.

    Vi vill gärna välkomna alla intresserade till ett seminarium om svenska som andraspråk på Röda Korsets folkhögskola den 19 april kl. 10-12. Seminariet har fått namnet "En delad skola - ett seminarium om de segregerande effekterna av svenska som andraspråk" eftersom att flera av våra deltagare på allmän kurs är kritiska till ämnet svenska som andraspråk och upplever det som diskriminerande. Integrationsministern Erik Ullenhag och forskaren Lena Fridlund kommer att närvara. Vi har dessutom bjudit in lokalpolitiker, skolledare, lärare och tjänstemän i området.

    Vi hoppas att ni har lust att vara med och debattera.

    Varmt välkomna!

    Anmäl er till Rita.decastro@redcross.se
    Röda Korsets folkhögskola
    Bredholmstorget 14
    127 48 Skärholmen

    SvaraRadera
  12. Hej Anna och Linda! Jag är verkligen intressant ert samtal.Jag är en nyanlända elever .Sex månader sen var jag i en förberedelseklass och hade inte tillräckligt svenska men min lärare utkastade mig till klassen tillsammans med andra elever.När jag var ute med klassen ,jag kände att jag hade utvecklat i hörsel och uttal men jag tappade(missade) väldligt mycket grammatik och ordförråd .Vad tycker ni om stanna i förberedelseklassen eller gå ut i klassen?

    SvaraRadera