18 november 2011

Svenska som andraspråk - ämnet försvinner

Ja, det är förstås inte bestämt ännu att det blir så, men precis som jag skrivit förut är det en trolig utveckling. På gott och ont. I Riksdag & Departement kan vi nu läsa att integrationsminister Erik Ullenhag (fp) är skeptisk till svenska som andraspråk och att han vill att regeringen ska se över detta. På sätt och vis är det bra att frågan lyfts på riktigt nu och att det inte bara blir tolkningar och gissningar vad regeringen egentligen tycker i frågan. Jag har ju redan gissat att anledningen till att behörighetskraven är sänkta för svenska som andraspråkslärare beror på att ämnet troligtvis kommer försvinna.

Den 7 november talade Jan Björklund i Aula Magna på Stockholms universitet (webbsändningen kan du se här, just den delen som handlar om svenska som andraspråksämnets framtid börjar 50 min in i sändningen med en fråga från Inga-Lena Rydén, föreståndare på Nationellt centrum för svenska som andraspråk). Björklund menar att han vill skilja på svenska som andraspråk som ett ämne och svenska som andraspråk som en metod. Jag tycker det är lite olyckligt att kalla det för "metod" men jag förstår vad han menar. Han menar också att eftersom båda svenskämnenas kursplaner är i stort sett identiska så är det helt onödigt med två svenskämnen och två kursplaner. Ämnet svenska som andraspråk, enligt honom, leder bara till lägre ställda förväntningar. Här håller jag inte med. I och med Lgr 11 är det tydligt att det är lika höga krav i båda ämnena, men jag kan hålla med om att det kanske har varit så tidigare.

Så, behöver vi verkligen två svenskämnen? Om vi kan få alla lärare att inse att man måste arbeta språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen och att nyanlända/flerspråkiga elever angår oss alla så behövs inget svenska som andraspråksämne. Men är vi där idag?

Björklund pratar om att de flerspråkiga eleverna behöver "speciella svensklärare", det är inte vilka "svensklärare som helst" som ska undervisa dessa elever och han säger också att regeringen håller på att titta över behörighetskraven för svenska som andraspråkslärarna just nu. Runt december ska de berätta mer men det verkar som att svenska som andraspråkskompetensen hos lärarna kommer att "synas" på något sätt oavsett om ämnet finns eller inte.

Men. Och detta är ett stort men. Faktum kvarstår. 20% av eleverna i svensk grundskola har ett annat modersmål än svenska och många av dem har troligtvis behov av det som Björklund kallar för svenska som andraspråks-metod. Hur ska dessa elever garanteras att de får undervisning utifrån en svenska som andraspråks-metod? Ska det komma riktlinjer där "rektor ska avgöra" eller "om förälder så önskar"? Som det ser ut just nu så är det endast behöriga svenska som andraspråkslärare som får sätta betyg i svenska som andraspråk, det betyder att huvudmännen måste anställa behöriga sva-lärare. Om ämnet försvinner så försvinner även kravet på att huvudmännen måste ha ämnesbehörig sva-lärare. Man behöver inte fundera speciellt länge för att inse att efterfrågan på sva-lärare kommer att minska. Och således även intresset för utbildning och kompetensutveckling i "svenska som andraspråks-metoden".

Jag ser fallgropar. Djupa sådana som vi gräver åt oss själva. Att för tidigt ta bort svenska som andraspråk som eget ämne kan leda till att även kompetensen försvinner, vilket leder till att ännu fler elever kommer att misslyckas i den svenska skolan. Att ha kvar ämnet en tid ger legitimitet till det som Björklund kallar för svenska som andraspråks-metoden och ger oss större möjlighet att sprida den andraspråkskompetens som finns inom sva-ämnet till skolans övriga ämnen.

Jag håller med oss att ämnet kan vara segregerande och jag håller med om att det kan innebära att vi sänker förväntningarna och kraven på eleverna men jag tror ändå att det finns en stor risk att vi återgår till hur det fungerade förut om vi tar bort ämnet redan nu. Min största farhåga är att vi återigen börjar se på svenska som andraspråk som ett stödämne. Ett ämne man går ifrån för att läsa. Ett ämne som är isolerat från den övriga undervisningen. Är det något som är segregerande så är det just detta.

Nej. Den enda vägen att gå är att kompetensutveckla alla skolans lärare i hur man gör sin undervisning mer språkutvecklande. Dessutom måste alla lärare vara insatta i hur man lär i och på sitt andraspråk. Vi skulle t ex kunna börja med att alla lärare fick en kortare kurs som utgår ifrån Greppa språket och Pauline Gibbons två böcker, Stärk språket, stärk lärandet och Lyft språket lyft tänkandet . Fast allra först kan man ge den här enkla checklistan till alla: 7 sätt att få andraspråkselever att nå målen.

Den dagen då alla lärare är medvetna om hur andraspråksutveckling går till och hur man kan underlätta för de flerspråkiga elevernas språk- och kunskapsutveckling så är jag den förste i raden som vill avveckla ämnet svenska som andraspråk. Men vi är inte där ännu. Vikten av lärarens kompetens är oerhört viktig och det är där vi måste börja.

Läs även artikeln i Lärarnas Nyheter där Inga-Lena Rydén får svara på frågor.

10 kommentarer:

  1. Ingrid Gustavsson18 november 2011 19:45

    Mycket intressant om hur man kan förhålla oss till ämnet. Jag funderar mycket på hur undervisningen i svenska som andraspråk ska gå till i klasserna och hur det kan bli tydligt att den utgår från kursplanen för de elever i klassen som har svenska som andraspråk. Jag har tänkt precis som du ("Nej. Den enda vägen att gå..." osv). Har köpt Greppa språket till alla lärarna och pratat om "metoden". Ett språkutvecklande arbetssätt gynnar alla elevers kunskapsutveckling.

    SvaraRadera
  2. Jag tror man kan komma långt med synsätt och kunskap. Hos lärarna. Vill man, så kan man. Det handlar mycket relativt enkla saker egentligen, att utgår ifrån elevernas förkunskaper och erfarenheter och ge stöttning där eleven befinner sig samtidigt som man fokuserar på språket i ämnet, att kommmunicera både verbalt och i skrift. Att samtala och läsa. Att det finns en balans och att eleverna ges uppgifter där de "tvingas"/lockas/motiveras använda sitt svenska språk i många olika meningsfulla sammanhang.

    Men, som med så mycket annat så är det lätt att säga och oftast mycket svårare att genomföra.

    SvaraRadera
  3. Malin Thunström19 november 2011 09:16

    Jag tror dessvärre att eftersom statusen på ämnet fortfarande är låg skulle det vara förödande för många elever om ämnet togs bort. I små kommuner med få utbildade lärare i svenska som andraspråk skulle det kunna innebära att man inte bryr sig om att leta efter behöriga lärare om man inte måste. Sen är det klart att om alla lärare undervisade medvetet språkutvecklande i alla ämnen skulle behovet minska men vi är verkligen inte där än!

    SvaraRadera
  4. Malin, jag håller helt och fullt med dig. Jag tror också det kan vara förödande och jag hoppas regeringen inser att de måste få in ett "krav" på huvudmännen så vi kan säkra att eleverna får rätt till kompetenta lärare.

    SvaraRadera
  5. Mycket knivig och delikat fråga när man ställer sig den: att svenska som andraspråk existerar som fenomen är ju självklart, men betyder det också att det ska finnas som ett eget ämne?

    Lgr11 har gjort en del för att tydliggöra innehållsliga skillnader när det gäller mål, innehåll och bedömning. Men mest för de som redan är insatta i skillnaderna mellan utvecklingen i modersmålsutveckling och andraspråksutveckling, misstänker jag.

    Det känns som att hur man än definierar svenska som andraspråk i skolsammanhang så leder till omöjliga konsekvenser. Ska andraspråkseleverna undervisas separat och explicit i vissa språkliga strukturer som de kan tänkas ha svårare att upptäcka (t.ex. omvänd ordföljd i satser där adverb är i spetsställning)? Eller är det effektivare att de är med på de ordinarie svensklektionerna och så att säga "språkbadas" i skolsvenska? Det bästa är förmodligen, som du skriver, en allmän (och SVA-specifik) språkmedvetenhet hos alla lärare oavsett ämne. Men behövs det i så fall, om kompetensen verkligen finns hos alla lärare, ett separat ämne för att stötta de elever som har svenska som andraspråk?

    En sådan genomgripande SVA-kompetens hos alla lärare, skulle bli väldigt radikalt, i praktiken (om än ej i skrivelser och formuleringar) som att ha "MA för elever med svenska om andrasrpåk", "SO för elever med svenska som andraspråk", "NO för elever med svenska som andraspåkr" etc.

    Verkligen en önskvärd individualisering och differentiering, för mig ett slutmål, men samtidigt ett mål som lustigt nog undergräver SVA-ämnets existensberättigande.

    På gott och ont är schemalagda kursplaneämnen hårdvaluta i skolan. Enda sättet att förvissa sig om att ens fråga inte tappas bort i skolans värld, är ju att definiera den i termer av skolämne.

    (Min kommentar tillför inget nytt till diskussionen känner jag, men jag var bara tvungen att skriva ned lite tankar som började snurra när jag läste det intressanta inlägget).

    SvaraRadera
  6. En av de största anledningarna till att det blev ett eget ämne var ju just existensberättigandet, och statusfrågan. Men med facit i hand gick det inte lika bra som vi kanske trodde det skulle göra.

    Det är en laddad fråga utan givet svar och även om vi inte tillför något nytt i diskussionen är det viktigt att vi fortsätter att lyfta frågan. Det gäller många elevers skolframgång och deras skolgång går inte i repris.


    Som du skriver, Björn, behövs inte sva-ämnet i en skola där alla är insatta i hur andraspråksutveckling går till och hur flerspråkiga elever utvecklar sitt språk och kunskap parallellt. Frågan är väl troligen hur vi når dit och om det ens är en reell möjlighet?

    SvaraRadera
  7. Ingrid Gustavsson19 november 2011 18:28

    Oavsett om det är ett eget ämne eller ej kommer behovet av kompetens i andraspråksutveckling bara att öka. Egentligen en självklar del i lärarutbildningen, eftersom de flesta lärare oavsett ämne undervisar flerspråkiga elever.

    SvaraRadera
  8. Exakt min åsikt, Ingrid. Det är dit vi måste komma, frågan är bara hur.

    SvaraRadera
  9. Varför är det ingen som pratar om talutrymme för sva-eleverna? Hur mycket hinner de säga på svenska lektioner? Vem ska hjälpa de att formulera sina tankar när det är skriftuppgifter?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I min undervisning strävar jag efter att eleverna ska tala så mycket det bara går. Att utveckla sina tankar tillsammans med andra och samtidigt utmanas till att använda ett mer avancerat språk är oerhört viktigt. Jag försöker vid varje undervisningstillfälle bygga broar mellan tal och skrift, den muntliga biten är oerhört viktig. Så även uttal och prosodi.

      Radera