Vem är Anna Kaya? Jag är en lärare som brinner för språkutveckling och då framför allt språkutveckling för barn, ungdomar och vuxna med svenska som sitt andra (eller tredje eller fjärde) språk. Jag arbetar just nu halvtid som svenska som andraspråkslärare på Norrbackaskolan i Sigtuna kommun. Jag har länge arbetat med de elever som är helt nya i Sverige, de som vi kallar nyanlända elever. Jag arbetar även halvtid som webbredaktör på Nationellt centrum för svenska som andraspråk vid Stockholms universitet.
Jag brinner även för skolfrågor överlag och försöker på alla sätt jag kan att bidra till en bättre svensk skola. Skollyftet är en viktig del i detta arbete, en sida som jag och några till lärare startat utifrån en twitter-hashtag: #Skollyftet. Jag gillar att nätverka och är en av initiativtagarna till #skolchatt, en lärarchatt på twitter varje torsdag kl 20-21 (mer info här) samt en av initiativtagarna till Edcamp Stockholm, knytkonferens av och med lärare.
Vill du nå mig hittar du mig på twitter @Anna_Kaya eller på facebook.com/KayaAnna. Du kan även nå mig via e-post anna@annakaya.se.
Så, vem är jag och varför jobbar jag med det jag gör?
Ända sedan jag gick på gymnasiet och arbetade extra i en förskola där i stort sett alla barn hade en mångkulturell bakgrund har jag vetat att jag ska arbeta med flerspråkiga och mångkulturella barn. Eller ungdomar. Eller vuxna.
Jag vet inte vad det egentligen var som fick mig att bli så intresserad av just detta. Kanske var det att jag själv aldrig fick vara "svensk" trots att jag är helsvensk från födseln. Frågan: "Var kommer du firån?" har följt mig hela livet. För jag ser inte svensk ut.
Sitter svenskheten i utseendet?
När får man bli svensk? Kan man någonsin bli svensk om man inte har två svenska föräldrar?
Jag anser att vi i Sverige har en alltför uppdelad syn på vi och dom. Vi svenskarna och dom invandrarna. Och det verkar som att dom aldrig någonsin tillåts bli vi.
Min blogg handlar inte om integration. Den handlar inte heller om politik. Den handlar om hur det är att jobba tillsammans med de som är allra nyast i vårt land. De nyanlända. Min blogg handlar om vikten av att vara en god representant för Sverige. Att möta människor med respekt för att respekteras tillbaka.
Min blogg handlar om människor. Om barn. Och den handlar om utbildning. Den handlar framförallt om att vi måste skapa möjligheter i vår svenska skola så att alla elever kan utveckla kunskaper och förmågor så de blir framgångsrika samhällsmedborgare.
Vi som arbetar med nyanlända lägger grunden för många människors framtid i Sverige. Lyckas vi kan integrationen lyckas. Misslyckas vi kan framtiden bli ett liv i segregation. Inte för att det bara handlar om hur vi jobbar, men vi har en stor del i denna utveckling.
Vi måste möta människor där de befinner sig. Vi måste möta barnen där de är. Vi måste bygga vidare på deras erfarenheter och kunskaper. Vi tänker ofta att alla människor är lika när vi egentligen borde tänka att alla människor är lika mycket värda. För alla är inte lika. Ju mer jag lär mig om andra kulturer, desto mer förstår jag att jag egentligen inget vet.
Vi måste ta tillvara människors kulturella ursprung. Det är vår skyldighet att lära mer. Att vara nyfikna. Att vara öppna. Vi måste se människors ursprung som en tillgång. Som en resurs.
I Sverige idag, i skolan och i samhället, är alltför mycket problemorienterat. Det är "svårt" och "fel" och "problem" med än det ena, än det andra.
Låt oss se möjligheter i stället för problem.
Med min blogg vill jag dra mitt strå till stacken.
Välkommen!
