07 februari 2011

Ska vi lägga ner svenska som andraspråk?

Jag har under en period gått omkring och funderat över hur vi ska kunna höja svenska som andraspråksämnets status. Jag har funderat och tänkt och kanske t o m hoppats att vi svenska som andraspråkslärare faktiskt börjar nå ut med vårt budskap om vad ämnet innebär och vem det är till för.

Jag hade hopp om att vi i alla fall har kommit en bra bit på väg.

Tills jag såg kvällens avsnitt av Klass 9A.

Inte ens i en skoldokumentär som visas i SVT kan man anstränga sig tillräckligt mycket för att ta reda på vad som egentligen gäller för ämnet svenska som andraspråk.

Jag har några exempel:

I rutan, när svenska som andraspråksläraren visas första gången, står det Svenska 2 som ämnesbeskrivning. Det var länge sedan vi svenska som andraspråkslärare aktivt valde att sluta använda den benämningen. Svenska 2 signalerar att ämnet är en andraklassens svenska. En sämre svenska. Som bara läses av andraklassens medborgare. Det vill vi absolut inte signalera. Detta borde en granskare av programmet känna till. Vi förkortar ämnet SVA.

En annan sak: Berättarrösten i programmet pratar om att en av eleverna bedömdes behöva extra stöd i svenska när han började i 7:an och att man då beslutade att han skulle läsa svenska som andraspråk. Hur tänkte de där? Är man i behov av extra stöd ska man ha hjälp av en specialpedagog, inte en svenska som andraspråkslärare. Och om en elev, helt plötsligt i år 7, bedöms behöva läsa efter kursplanen i svenska som andraspråk så ska det backas upp med performansanalyser eller andra språkutvecklingsverktyg. Inte bara för att man behöver "extra stöd".

En annan, lite underliggande tanke, är att man i programmet signalerar att svenska som andraspråk, det läser man bara tills man klarar av att läsa "vanlig" svenska. Och där har vi kärnan till ämnets låga status. Där har vi totalt misslyckats med att föra ut vårt budskap. Vi har två svenskämnen i Sverige. Två ämnen som är likvärdiga, som innehåller i stort sett samma saker, men där eleverna bedöms på olika sätt och där man arbetar på andra sätt för att eleverna ska nå målen. Det har aldrig någonsin handlat om en "sämre" svenska och en "bättre" svenska så som det var med "allmän"och "särskild" matematik när jag gick i skolan.

Bedömer man att en elev ska läsa efter kursplanen i svenska som andraspråk, då läser man efter den kursplanen under hela sin skoltid. Man kan inte "hoppa över till" vanlig svenska när man blivit "tillräckligt bra". Har man däremot gjort en felaktig bedömning, och att eleven kanske inte alls behöver läsa svenska som andraspråk, ja, då är ju frågan en annan.

Det som kanske gjorde mig allra mest upprörd var att eleven i fråga inte hade någon aning om varför han läste svenska som andraspråk. Hur är det möjligt att motivera en elev att tillgodogöra sig kunskap och utvecklas när eleven inte ens förstår varför han läser det som han läser? Hur tänkte de där?

Ytterligare en sak som jag retade upp mig på var att programmet cementerade den vanliga (van-)föreställningen om att svenska som andraspråk har man i en liten skrubb någonstans med en lärare som tar upp helt andra saker än vad de tar upp i klassen. Inget ont om svenska som andraspråksläraren i programmet nu, hur hon arbetar har jag ingen aning om, jag talar om vad programmet signalerade till mig som tittare.

Vi har alltså inte kommit längre. Vi kämpar med samma frågor nu som på 80-talet. Hur kan vi ha misslyckats så fundamentalt?

Så, vad göra? Ska vi helt enkelt lägga ner allt detta med svenska som andraspråk som eget ämne? Hoppas att eleverna når målen med hjälp av fler specialpedagoger i stället? (Mycket snack om det i Stockholm för några år sedan och jag vet att Björklund har uttryckt detta många gånger...)

Nej, säger jag. Det är inte den vägen vi ska gå. Vi ska i stället se till att alla lärare som utbildas inom den svenska lärarutbildningen idag får kunskap i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, kunskaper i att undervisa i och på svenska i det mångkulturella Sverige och grundläggande kunskaper i interkulturell pedagogik, så som man nu undervisar på Södertörns högskola.

Alla lärare!

Det finns inte en chans att ensamma svenska som andraspråkslärare på skolorna kan dra hela lasset och se till att de flerspråkiga eleverna lyckas nå målen. Vi måste hjälpas åt. Alla lärare är språklärare. Och alla lärare kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande om de bara vill. Och kan.

Vill du?

18 kommentarer:

  1. Vi måste fortsätta prata om saken. Ta upp det så fort chansen ges, och skapa chansen att ta upp det om den till äventyrs inte ges tillräckligt ofta. För varje avsnitt av det där programmet blir jag alltmer fundersam på vilken agenda de egentligen har, de där 'superpedagogerna', och om de budskap de trumpeter ut faktiskt är vad de avser att säga.

    SvaraRadera
  2. Bra skrivit Anna!! Jag kände precis som du när jag såg avsnittet i går. Vi måste hela tiden på något sätt försvara vårt uppdrag som Sva-lärare. I mina ögon så blev statusen/behovet ännu mindre, av att vi ska finnas, efter senaste avsnittet av 9A. Håller med Morrica om att ifrågasätta vad som syftas med programmet...

    SvaraRadera
  3. Så bra skrivit Anna! Jag reagerade på samma sätt i går när jag såg programmet och blev upprörd. I Malmö där jag jobbar har vi jobbat stenhårt för att informera just vad SVA är och varför det behövs. Jag tycker att vi har nått ut bra just på min skola och statusen har höjts på vår skola. T ex så ligger SVA och AV parallellt på schemat och värderas likvärdigt som SV, men jag anar att detta synsätt håller på att gå tillbaka i vår kommun. Ve och fasa! Men lärarutbildningen i Malmö är inte lika tydlig med vikten av rätt pedagogiskt synsätt i ett mångkulturellt samhälle (vilket de fick påbakning av dem som granskar högskolan).

    Jag hoppas verkligen att detta ämne inte utarmas pga okunnighet om ämnet.

    Dessutom håller jag med om, Vad är syftet med denna tv-serie?

    SvaraRadera
  4. Tack för era kommentarer!

    Morrica, även jag är fundersam... Och jag ställer mig väldigt frågande till programmets ev dolda agenda.

    Bodil, visst var det en skrämmande bild av SVA-ämnet som speglades i programmet och då blir det ännu viktigare för oss att förklara och argumentera för vårt ämne ännu mer.

    Malin, (roligt att vi möts även här!) jag trodde Malmö låg i framkant när det gällde sv/sva i sina lärarutbildningar. Jag hade för mig att alla som läste till svensklärare även fick kompetens i SVA, stämmer inte det längre? Oerhört tråkigt i så fall.

    SvaraRadera
  5. Jag blir väldigt provocerad av programmet, men när det gäller pojken som blev placerad i SVA fast han har svenska som modersmål och hemspråk, där blir man framför allt provocerad av skolan. Det känns ju nästan rasistiskt. Eller också är det en cynisk sparåtgärd. Hellre än att kosta på utredningar och specialundervisning gör man så där. Har han svenska som modersmål har han väl inte ens rätt att bli prövad mot SVA-målen?

    SvaraRadera
  6. Helena, rent krasst så kan en elev med invandrarbakgrund (dvs som själv är född i utlandet eller som har två föräldrar som är födda utomlands) men som ändå har svenska som umgängesspråk i familjen läsa SVA. Så här står det i lagen:

    I Grundskoleförordningen 2 kap. 15 § står följande att läsa:
    Undervisning i svenska som andraspråk skall om det behövs anordnas för:
    • elever som har ett annat modersmål,
    • elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet, och
    • invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en eller båda vårdnadshavarna.
    Rektorn beslutar om undervisning i svenska som andraspråk skall anordnas för en elev. (SFS 1997: 599)

    Sedan har vi ju en helt annan aspekt och det är ju att det finns ju en mängd elever i den svenska skolan som har vuxit upp utan ett fullgott modersmål (mer om det in ett gammalt inlägg: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2008/12/utan-fullgott-modersml.html) och om dessa elever har svenska som sitt starkaste språk är det ändå inte säkert att de för den delen inte kan behöva läsa efter kursplanen i svenska som andraspråk.

    Jag kan passa på att igen länka till ett av mina gamla inlägg där jag citerar Bosse Thoréns utmärkta artikel som tar upp detta med varför svenska som andraspråk är så viktigt: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2010/10/vada-svenska-som-andrasprak-varfor-da.html

    Nu vet ju inte jag någonting om pojken i Klass 9A men jag håller med om att det verkar som att antingen skolan, eller Klass 9A-produktionen, har fått något om bakfoten.

    Det är inte alls ovanligt att en del skolor rent generellt plockar ut alla elever med utländskklingande namn och låter de ha, eller testas, för SVA. Rasism? Ja, kanske det. Okunnighet? Definitivt.

    Vem som ska läsa efter kursplanen i SVA handlar varken om namn, ursprung eller föräldrarnas språk. Det handlar om elevens språkkunskaper i svenska. Det är det där lilla "om det behövs", som det står om i grundskoleförordningen, som det handlar om. Och det där lilla "om det behövs" är det rektor som beslutar om. Och hur insatt rektor är i andraspråksutveckling och hur man tillgodogör sig kunskaper på ett andraspråk, det vet vi ingenting om.

    Men vi kan gissa.

    SvaraRadera
  7. Bra skrivet Anna. Reagerade själv på i princip alla de punkter du lyfter fram i ditt inlägg. Du har helt rätt!

    SvaraRadera
  8. Anna, jag känner till skrivningen, men det som sades var att pojken var född i Sverige och hade svenska som hemspråk, då låter det inte som ett naturligt steg att han ska läsa SVA för då borde han inte behöva andra språksmetodiken. Den här eleven är ju uppenbarligen rastlös och pratig ännu i nian, man kan gissa hur det var i sjuan. Det kan också vara orsaken till att han hamnade i SVA. Har stött på en del B-språkslärare som försöker driva bort jobbiga elever (till SVEN).

    SvaraRadera
  9. Precis Helena, vilket leder oss tillbaka till ett av ursprungsfelen, att han behövde "stöd" i svenska och inte svenska som andraspråk. Vilket jag tror är en rätt vanlig missuppfattning av ämnet. Menar du att man möter detta från B-språkslärare också? Det verkar ju inte riktigt klokt?

    SvaraRadera
  10. Hej!
    Och "heja"!
    Precis! Håller med!
    Det är inte klokt att Sva1201+Sva1202-kurserna (dvs Sva A + Sva B) på gymnasiet tillsammans utgör 200 poäng av programmens totala 2 500 poäng och ändå anses dessa ynka andelar dra lasset för alla andra ämnen på gymnasiet! Dvs knappt 10% av utbildningen ska STÖDJA resterande! Så är det ju inte: men många ämneslärare betraktar sva-läraren som en stödlärare!
    Om nu - 2011 - ca 15% av Sveriges alla elever är flerspråkiga bör väl ändå ALLA förstå vad svenska som andraspråk är!!!
    Heja heja Anna!
    //M

    SvaraRadera
  11. Mycket bra inlägg. Har inte sett serien, men känner igen ordvalen, lokalfrågan och annat från vardagen i skolvärlden!

    SvaraRadera
  12. Bra inlägg! Det är en ny värld som öppnar sig när man, som jag, läst in SVA ganska sent. Tidigare har jag bara haft behörighet i svenska, men ändå undervisat de SVA-elever som inte "fått plats" i den stödgrupp som på min gamla arbetsplats bestod av en salig blandning av svenska elever med stödbehov och elever med annat modersmål. Galet! Svenska som andraspråk är ett annat ämne på många sätt, då det krävs att man har helt andra kunskaper om språkinlärning än man behöver om man endast undervisar i svenska för äldre elever. SVA behövs definitivt, men inte som stödämne utan som ett svenskämne med lite extra språkträning.

    SvaraRadera
  13. Enligt O, jag tror många delar samma verklighetsbild som den du beskriver. Många inser inte vikten av sva eller framförallt vikten av andraspråksmetodiken och pedagogiken. Vi måste bli ännu tydligare.

    SvaraRadera
  14. Mina elever tror inte sällan att de ska "slippa" sva när de börjar i svensk klass. Tyvärr anses sva ofta som en sämre svenskkurs precis som du skriver. Sorgligt.

    SvaraRadera
  15. Det är egentligen absurt att vi fortfarande behöver denna debatt. Jag begriper inte varför sva, 17 år efter dess införande, alltjämnt inte ses som ett eget skolämne. Ofta får sva-elever samma undervisning som sv-elever. Det är först när de ska få sina betyg som läraren funderar på om en viss elev läser sv eller sva. Detta för att kunna bedöma enl. rätt kriterier! Men det är ju den annorlunda metodiken som är det viktigaste - inte bara bedömningen. Vidare ska en elev (som i klass 9A i Örebro) inte bli "placerad" i sva. Det är ett erbjudande till alla som har ett annat modersmål än svenska.
    Information måste gå ut till föräldrarna, så att de inte tror att ämnet är degraderande. Ett MVG i sva visar ofta på en mer studiebegåvad elev än t.ex. G i sv.
    Expertpedagogen,som intervjuade eleven Abo i klass 9a, kontrollerade hans ordförråd! Det är ju inte det som avgör. Dåligt ordförråd har många elever som har svenska som modersmål. Det är bristerna i svenska språkets struktur som visar på om eleven behöver sva, något som avslöjas i uppsatser och liknande.
    När ska svenska skolan sluta se på våra nysvenskar som problem i klassrummet? Tills dess kommer våra elever att lura oss genom att lära sig utantill eller vänja sig vid att bara förstå ca 50-75% av skolböckernas texter och lärarens prat. Vi får dem att skämmas, när de egentligen gör dubbelt jobb - kämpar med språket och ämneskunskaperna samtidigt. Det är när de känner sig misslyckade som de ger upp och blir utåtagerande!
    Ann-Marie du Plessis/Malmö (lärare i sva)

    SvaraRadera
  16. Tack för din kommentar, Ann-Marie! Jag håller med om allt du skriver och det är otroligt att det inte hänt mer på 17 år.

    Tillsammans måste vi förändra detta synsätt. Nu.

    SvaraRadera
  17. Hej, jag är sv-och sva-lärare och har själv andraspråksbakgrund. Jag tycker absolut att vi bör lägga ned sva som eget ämne. Sverige är ensamt i världen om denna uppdelning samtidigt som t.ex. Kanada och Nya Zeeland ligger långt före oss på området. Sva har låg status för att sva-medborgarna har låg status, så låt oss sluta tjata om statusen. Däremot är sva-perspektiv i undervisningen suveränt vad gäller arbetssättet (det är så mycket mer språkutvecklande än modersmålssvenskan!). Men vi bör sluta dela upp elever/medborgare. Den brännande frågan som man glömmer bort i pedagogiska samtal där man fokuserar på språk (språkfel och brister och utvecklingsmöjligheter) är identitet. Språk = identitet. Så länge man har ett ämne som heter sva och ingen kan svara på vem som ska delta i denna (nyanländ, andra- och/eller femtegenerationen?) segregerar vi elever och ifrågasätter deras svenskhet. Precis som du skrev, Anna, undervisar vi till stor del tredje och fjärde generationens invandrare i dagens skola. Men varför tänker vi överhuvudtaget så? När räknas de egentligen som svenskar? När godkänner vi dem som svenskar? Är det när språket når målspråket (vilken svensk använder vi som måttstock?) eller är det när de beter sig som svenskar (vilket beteende anser vi vara svenskt?)?

    Det är detta jag vill att fokus ska ligga på, samtidigt som vi í skolan arbetar språkutvecklande för alla elever, oavsett modersmålsbakgrund eller klassbakgrund. Inför sva-tänk i hela lärarkåren för alla elevers skull och låt alla plugga svenska. För de är svenskar!

    /Camila

    SvaraRadera
  18. Hej Camila!

    Det är mycket viktiga tankar du lyfter fram. Tankar som funnits i debatten länge och som inte är helt lätta att sätta ord på och hitta svar till. Hoppas det är ok att jag lyfter upp din kommentar till ett eget inlägg? Jag tycker tankarna är viktiga att resonera kring.

    Hälsningar,
    Anna

    SvaraRadera