09 december 2008

utan fullgott modersmål

Det finns en ganska stor grupp svenska elever som det inte talas så mycket om. Denna ganska stora grupp består av elever utan ett fullgott modersmål. För några år sedan talade man om "halvspråkiga barn". Numera vet man att ingen kan vara "halvspråkig" men det går ju inte att komma ifrån att en hel del barn växer upp utan ett fullgott modersmål.

Hur är det möjligt, tänker kanske ni?

Många orsaker är möjliga men en stor, och svår orsak att komma till bukt med, är alla dessa barn som växer upp som "tredje-generations-invandrare" med föräldrar som inte är skolade på sitt modersmål men inte heller har ett fullgott svenskt språk. Ofta bor dessa familjer i segregerade områden där de inte kommer i kontakt med majoritetssamhället eller majoritetsspråket på andra platser än just i skolan.


Hur ska dessa barn kunna nå kunskapsmålen i den svenska skolan? Vårt språk är ett kognitivt verktyg. En väl utvecklad tankeförmåga är beroende av ett väl utvecklat språk. Har man ett språk kan man skaffa flera. Hur många som helst. Men hur klarar man av att utveckla kunskap om man saknar krokar att hänga upp kunskapen på?


Barnen har sitt modersmål som ett "umgängesspråk" och de behärskar det som forskarna kallar "basen" i språket. Dvs det allra mest grundläggande i språket, de ord och begrepp som barn lär sig i familjen innan skolstart. När barn sedan börjar skolan påbörjas det som kallas "utbyggnad" av språket och den delen pågår hela livet. Eftersom föräldrarna till dessa barn själva har stora kunskapsluckor i sitt modersmål kan de inte ge sina barn ett rikt modersmål och många av dessa barn ser därför svenskan som deras modersmål. Fast i skolans värld är det inte alltid så, för dessa barn saknar saknar alltför mycket i "basen" i svenska.

Det är svårt. Barnen ramlar lätt mellan stolarna... Ska de läsa svenska som andraspråk fastän de har svenska som modersmål? Eller har de ett annat modersmål fastän det egentligen är svenska som är deras starkaste språk och svenska som de använder hemma?

Och VARFÖR är det så oroväckande många som misslyckas och inte når målen?

Jag tror det beror på just det jag skrev först i inlägget. Dessa barn har inget fullgott modersmål.

Vad är lösningen?

  • Satsa mer på modersmålsstöd i förskolan och ämnesintegrerad undervisning (ämne/modersmål/svenska som andraspråk) i skolan.
  • Satsa på gratis "språkförskolor" i segregerade områden så fler barn får möjlighet att inhämta "basen" i svenska språket innan skolstart. Det finns många föräldrar som inte är i behov av barnomsorg och många av deras barn möter i sotrt sett aldrig det svenska språket. Att gå tre tim/dag i en "språkförskola" kan betyda mycket för att underlätta skolgången.
  • Satsa på att öka kompetensen hos alla som möter flerspråkiga barn och elever.

Det är ett steg på rätt väg.

Det gäller att börja från början. Inte komma med halvdana hjälpinsatser när barnen redan har misslyckats!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

7 kommentarer:

  1. Intressant, själv slet jag mitt hår igår när jag skulle skriva åtgärdsprogram för en elev. Inget eget språk, fem språk i familjen, ingen modersmålsundervisning.....

    SvaraRadera
  2. Oj, det var mycket jag lärde mig genom att läsa ditt inlägg. Jag hade inte en aning om att dessa elever varken har sitt modersmål eller sin svenska fullt utbyggt. Jag trodde i min enfald att de självklart har sina föräldrars modersmål, helt och fullt utvecklat. Det här är ju väldigt intressant men samtidigt oroväckande för deras språk. Tyvärr möter jag inga invandrarbarn i min skola, vi har bara barn vars föräldrar är svenskar (om man nu säger så?). Alla är väl svenskar om de är födda i vårt land, eller ..?

    SvaraRadera
  3. Jag vill önska dig en synnerligen vacker jul och önska dig det bästa för framtiden. Anne-Marie

    SvaraRadera
  4. Ett riktigt Gott Nytt år önskar jag dig och dina elever. Ser fram emot nya, insiktsfulla inlägg på din blogg.

    SvaraRadera
  5. Nu vill jag önska det vackraste avslutet och den allra bästa början. Anne-Marie

    SvaraRadera
  6. Idag är 6 januari 2011! Men jag tycker att ditt inlägg från 09 december 2008 "utan fullgott modersmål " är jätteintressant! Jag är född i Tokyo 1964 augusti men när jag var 3 år gammal, flyttade vi till USA eftersom min far arbetade där till 1977. I början hade jag ett stort problem med min engelska men senare kunde jag läsa, skriva och prata bra engelska i USA. Skolan i USA hade en speciell stöd för barn som "inte" hade engelska som modersmål. När vi flyttade tillbaka till Japan, hade jag massor problem med japanska. Jag märkte att mitt största problem var att jag var utan ett fullgott modersmål. Jag var halvspråkig och det var alltid en handikapp att lära olika ämne på japanska i skolan. Därför jag förstår att det är viktigt att lärarna funderar på detta problem. Jag är mycket imponerad av dina lösningar! Jag har haft "extra stöd" från min skola i Japan på den tiden och det hjälpte mig så mycket att till slut kunde jag komma ikapp med min japanska. Men jag var endast elev som hade problem med Japanska i min skola. På 1970-talet, fanns det inte så mycket barn som bodde i utlandet och måste komma tillbaka som jag. Därför jag kan föreställa mig att det är mycket svårare för er att ta hand om "många" elever som har problem med svenska. You are doing a wonderful job! Tack så mycket!!!

    SvaraRadera
  7. Tack för din kommentar Aya och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Det är mycket svårt att inhämta kunskap på ett språk man inte behärskar till fullo och har man ett modersmål kan man åtminstone tänka tankarna fullt ut på ett språk men har man luckor i både modersmål och nya språk blir kunskapsinhämtande och kognitiv bearbetning mycket svår.

    SvaraRadera