17 maj 2011

Dubbla budskap?

I min skolas implementeringsfas har vi kommit till entrprenörskap och dess betydelse i Lgr 11. Vi har i grupper pratat om vad begreppet kan tänkas innebära och vad det står för. Vi har pratat om vad det är, av allt det som vi gör idag, som kan klassas som entreprenöriellt lärande och kommit fram till att det är mycket. Entreprenörskap och entreprenöriellt lärande är inget nytt. Orden och begreppen är nya för oss i skolsammanhang men innebörden är känd.

Flera av mina kollegor uttryckte glädje över att våra nya styrdokument så tydligt påpekade att det förhållningssätt vi haft så länge är rätt. Att vi ska utveckla våra elevers förmågor att ta ansvar, egna initiativ och omsätta sina idéer till handling. Att vi ska utveckla våra elevers nyfikenhet, kreativitet, självtillit och samarbetsförmåga.

Dessa förmågor återkommer i alla kursplaner, i alla ämnen, i hela läroplanen. De är oerhört viktiga och att träna eleverna i dessa förmågor ska genomsyra all vår undervisning. Om vi har gjort det hittills ska vi göra det ännu mer framöver.

När jag och mina kollegor samtalade om entreprenörskap kom vi även in på hur vi bedömer dessa förmågor och vi kom osökt in på hur nationella prov kan mäta denna form av kunskap. Eftersom vårt samtal ägde rum samma dag som tidningarna skrev om en viss matematiklärare som misstänktes att ha fuskat på nationella proven gick det inte att bortse ifrån diskussionen om vad nationella proven egentligen ska mäta. Vi diskuterade det osannolika i hela den historien om den fuskande läraren och kom fram till något oerhört sorgligt. Att en lärare kan bli så duktig på att förutse hur ett nationellt prov ska se ut så han eller hon kan förbereda sina elever i detalj. Är det dit vi är på väg? Att den skickligaste läraren är den som kan lära ut det som kommer på provet? Och de skickligaste eleverna är de som har det bästa minnet, de som minns det läraren har sagt kommer på provet? Det låter som min egen högstadieperiod, faktiskt. Inte ett eget inititativ någonstans. Och inget analyserande eller argumenterande heller.

Faktiskt så långt från det entreprenöriella lärandet man kan komma.

Politiker med Björklund i spetsen förordar ökad kontroll, fler nationella prov, centralt rättade prov och nu idag skriver DN att Björklund öppnar upp för anonyma prov efter Skolinpektionens pressmeddelande att det fortfarande är stora skillnader i bedömningarna av nationella prov.

Jag ställer mig frågande till om förmågorna som eleverna ska utveckla i Lgr 11 kan bedömas med hjälp av nationella prov. En del, ja. Alla, nej. Hur gör vi med "analyserandet" t ex, som är en "inre förmåga" som vi inte kan bedöma alls? Vi kan bara bedöma hur eleven visar att den har förstått, och hur eleven kan förmedla det han/hon har analyserat, vad som egentligen sker i elevens huvud under analyserandet vet vi ingenting om och kan således inte bedöma. Däremot ska undervisningen bygga på att eleven får träna sig i förmågan att analysera. Om och om igen. I alla ämnen.

Hur mäter vi kreativitet och initiativförmåga med hjälp av centralt rättade nationella prov? Blir det en mer rättvis bedömning om en utomstående ska bedöma elevens kreativitet än om en lärare som känner eleven gör det?

De nationella proven är till stor del skriftliga prov men många av förmågorna som eleverna ska utveckla kräver att de bedöms utifrån fler sätt än genom skrift. Genom centralt rättade prov kommer detta bli en omöjlighet. Som det är nu bedömer vi eleverna när de samarbetar, grupparbetar, samtalar, diskuterar, argumenterar etc. Både muntligt och skriftligt. Som det ska vara. Hur blir det med den saken om det blir centralt rättade nationella prov?

Jag förstår självklart syftet med centralt rättade prov, att likvärdigheten ska öka och att det ska leda till rättvisare betyg, men jag undrar om vi inte kunde börja med att kompetensutveckla varje lärare i bedömning (formativ och summativ) först och satsa på att delge varandra fungerande samrättningssystem? När vi ändå håller på kanske vi kan släppa det där med resultat på nationella prov och meritvärden som ett jämförelseinstrument skolor och kommuner emellan? Leder ökad kontroll till mer framgångrika elever som är rustade inför framtiden? Leder ökad kontroll till att lärare i högre grad kan få eleverna att utveckla nyfikenhet och samarbetsförmåga?

Jag vet inte. Men jag vet att någonstans i allt detta ligger det dubbla budskap. För entreprenöriellt lärande går inte riktigt hand i hand med ökad kontroll.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 kommentarer:

  1. Kreativitet och initiativförmåga ska kanske inte betygsättas. Dessutom finns det olika mening om vad det är. I skolan måste kreativiteten hålla sig inom vissa ramar, och får inte utnyttja sin expansionskraft. Likadant med initiativkraft; många störiga elever är mycket initiativrika men hämmas av skolans normer.

    Entreprenöriellt tänkande går egentligen på tvärs med skolan av i dag.

    torestad.blogspot.com

    SvaraRadera
  2. Ja, på sina håll går det entreprenöriella tänkandet på tvärs med skolans normer men i många skolor fungerar det ypperligt. Jag tycker snarare att det är politiker och traditionella mätinstrument som går på tvärs med det entreprenöriella tänkandet.

    SvaraRadera