13 november 2010

Får svensklärare verkligen sätta betyg på alla sina elever?

Jag var på en nätverksträff i veckan där vi började diskutera svenska som andraspråksämnet och lärares behörigheter. Vi pratade om hur vanligt det är att svensklärare i högstadieskolor har elever i sina klasser som inte har svenska som sitt modersmål och således borde läsa efter kursplanen i svenska som andraspråk i stället men som ändå får undervisning efter, och bedöms utifrån, kursplanen i svenska.

Hur blir det för dessa svensklärares behörighet när nya skollagen träder i kraft och när vi eventuellt får vår lärarlegitimation? Kan man anses vara behörig i att undervisa i ämnet svenska i en klass där kanske hälften av eleverna egentligen borde läsa efter kursplanen i svenska som andraspråk? Jag tycker inte det.

En lite kontroversiell fråga, självklart, men ska vi ha två svenskämnen borde vi någon gång inse att svenska som andraspråk inte är ett stödämne eller ett ämne man läser "ett tag" eller ett ämne man läser tills man kan följa kursplanen i svenska. Elever behöver inte "gå ifrån" för att läsa svenska som andraspråk, man behöver inte heller "parallellägga svenskämnena" för en kompetent och utbildad lärare kan undervisa i svenska och svenska som andraspråk i samma grupp/klass. Det handlar om att alla lärare måste ha kunskap i hur andraspråksutveckling går till och hur man arbetar språkutvecklande. Det handlar om att man som lärare måste vara medveten om att kunskaps- och språkutveckling går hand i hand och det handlar framförallt om bedömning.

Jag kan inte se hur man som lärare i svenska skolan idag klarar sig utan kunskap om hur andraspråksutveckling går till. Visst, det finns många delar av landet där man inte har andraspråkselever, men jag tror ändå majoriteten av alla lärare träffar på andraspråkselever till och från.

När det gäller nyanlända elever finns självklart ett behov av förberedelseklasser och mindre grupper men den viktiga frågan är hur vi löser undervisningen (och bedömningen!) för de elever som kommit en bra bit i sin andraspråksutveckling. Är det rättvist att de ska undervisas i och bedömas efter kursplanen i modersmålssvenska bara för att läraren inte har kompetens i svenska som andraspråk? Kanske hade fler elever lyckats bättre med sin skolgång och sin kunskapsutveckling om de dels fått ämnesundervisning på sitt modersmål (eller utökad studiehandledning), dels fått läsa svenska som andraspråk i stället för svenska? Och kanske hade eleven nått ännu bättre resultat om alla elevens lärare, oavsett ämne, hade kunskap i hur man arbetar språkutvecklande och hur andraspråksutveckling går till.

Så, vad tycker du? Är svensklärare verkligen behöriga att undervisa elever med annat modersmål än svenska?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

17 kommentarer:

  1. Mycket intressant diskussion! Det finns ju många olika aspekter av detta som man kan vrida och vända på. Det blir ju på något sätt en dubbel fråga; om man hävdar (som jag) att svenska och svenska som andraspråk är två ämnen så känns det på ett sätt mest korrekt att hålla isär dem. I alla fall om man tänker att man måste undervisa på olika sätt för dessa elever. Då skulle ju inte inte svenska som andraspråksläraren heller ha kompetens nog att undervisa i svenska... Å andra sidan kan man tycka (som jag också tycker) att läraren borde ha kompetens att undervisa alla elever på det sätt som du säger. I såna fall är det själva undervisningen som helhet som måste förändras, kanske med hjälp av genrepedagogiken, tänker jag. Jag hoppas att nya lärare i svenska språket - oavsett om det är svenska eller svenska som andraspråk har såna kunskaper med sig när de kommer ut.

    I grundskoleförordningen sägs ju att undervisning i svenska som andraspråk ska finnas "vid behov" och det är rektor som avgör behovet (tyvärr). På något sätt måste då vi lärare kunna visa vad detta behov är och hur det ser ut (alltså med andra ord kunna beskriva en "nivå" eller likande i andraspråksutvecklingen).

    Problemet är ju att det inte finns så många lärare som har kompetens att undervisa i båda ämnena...i alla fall inte på högstadiet.

    Jag, t.ex. är svensklärare med lite vidareutbildning om mångkulturalitet, andraspråksfrågor och svårigheter i läs- och skrivinlärning m.m. Dvs. jag är inte egentligen behörig att undervisa i svenska som andraspråk...ändå har jag en förberedelseklass. Den ena sidan av mig tycker att detta är helt fel, men den andra säger att jag faktiskt vet en hel del om andraspråksutveckling och har kompetens för att göra detta.

    Det är mycket intressant hur man organiserar skola med tanke på det dubbla svenskämnet. Jag har en del idéer som jag gärna bollar vidare med dig sen!

    SvaraRadera
  2. Men, varför är det en länk till Tankesmedjan Feminix här nedanför mitt inlägg? Luktar nationalism?

    SvaraRadera
  3. Anna-Karin, ang länken så länkar han/hon/den/det till min blogg och det känns mindre kul men inte så mycket jag kan göra än att ta bort länkningen. Ignorera mera är min melodi.

    Ang ditt andra svar så återkommer jag lite senare och kommenterar!

    SvaraRadera
  4. Ja, det är en intressant fråga som även jag diskuterade på jobbet i veckan.

    Skolverket är tydliga med att det handlar om två ämnen: "Svenska och svenska som andraspråk är olika ämnen med olika kursplaner och betygskriterier".

    http://www.skolverket.se/sb/d/1478

    Som Anna-Karin skriver står det ju i grundskoleförordningen att undervisning i svenska som andraspråk ska finnas "vid behov", vilket innebär att det inte finns några klara direktiv om rättigheter att delta eller skyldigheter för skolorna att organisera undervisningen, och jag hittar ingenting alls om saken i den nya Skollagen. Har du gjort det?

    Lärares behörighet att undervisa i olika ämnen är ju dessutom rent allmänt en djungel att röja i... Hur många poäng krävs för att vara behörig? Det har ju sett väldigt olika ut under åren.

    SvaraRadera
  5. Jag är både utbildad i svenska/so i min grundutbildning och så har jag 50 (gamla) hp i svenska som andraspråk (som jag alltså har läst efteråt) och jag tycker helt klart att de två utbildningarna kompletterar varandra på ett perfekt sätt. Lika lite som svensklärare ska kunna vara behöriga i svenska som andraspråk kan en svenska som andraspråkslärare vara behörig i svenska. Fast om man drar det ett varv till så borde alla vara både och.

    Anna-Karin, jag tror helt klart att du har rätt i att det handlar om undervisningssätt och jag tror man kan få ännu fler elever att nå målen med hjälp av t ex genrepedagogik.

    Att det är upp till rektor att bestämma vilka som ska läsa svenska som andraspråk är ju lite godtyckligt. Även elever och föräldrar har ju väldigt mycket att säga till om och eftersom sva har haft så låg status är det ju många som har valt bort det ämnet.

    Christer, jag har inte hittat något om detta i nya skollagen. Men jag hade inte väntat mig det heller eftersom regeringen ser på sva med samma glasögon som de ser på specialundervisningen, som ett "stöd" alltså. Jag tycker över lag att det är ganska tyst kring sva och allt som rör det i allt Gr11-snack.

    När det gäller lärares behörighet verkar det även som att kommunerna ska kunna göra egna riktlinjer. Hur bra kan det bli? Känns skrämmande på något sätt.

    SvaraRadera
  6. Jag tycker att hur man än vrider och vänder på det så finns det "problem".

    Samtidigt tror jag att det är vi lärare som tydligt måste visa vad det är man kan/respektive inte kan än i sin språkutveckling. Om vi kan formulera detta och kanske bli bättre på att hävda elevernas rättigheter så kanske också ämnets status kan höjas?

    Den stora kampen, upplever jag, är att nu börjar rektorer hävda just att alla lärare måste undervisa i svenska som andraspråk samtidigt som svenska (och göra bedömningar i båda). Detta tror jag inte alls på eftersom många lärare dels inte förstår skillnaden mellan ämnena och dessutom inte har kunskaper i hur svenska som andraspråksbedömning går till.

    Jag tror inte rektorerna vill detta (även om de gärna maskerar det med "jag tror inte på nivågruppering och exkluderade grupper")inte på grund av att de på att de tror på den typen av undervisning, utan snarare för att det blir billigare så...Om man bara kan "beordra" svensklärare att bedöma i svenska som andraspråk OCKSÅ, så behöver man ju inte inrätta någon undervisning i svenska som andraspråk för de elever som behöver eftersom de ju då redan får det! Galant, eller hur?

    Ett annat problem är ämnets status. På en del skolor har SVA blivit någon form av B-svenska och, som skräckexemplen visar, även mer en form av stödundervisning för elever med olika typer av inlärningsproblem oavsett om de har svenska som modersmål eller inte.

    Elever med svenska som andraspråk kanske dessutom har bott olika lång tid i landet. Det är ju mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att undervisa någon som dessutom just erövrat den alfabetiska koden i en grupp med 25-30 elever där merparten av eleverna är födda i Sverige och har gått i svensk skola i många år.

    Jag tycker att det "enda" man kan göra i dagsläget är att låta elever som behöver det få explicit undervisning i svenska som andraspråk, kanske helst genom att en svensklärare och en svenska som andraspåkslärare arbetar parallellt?

    SvaraRadera
  7. Visst finns det svårigheter när det gäller detta ämne och hur man organiserar undervisningen för andraspråkseleverna. Det har ju varit samma frågeställningar och "problem" sedan ämnet uppkom, och kanske ännu tidigare. Den den där lösningen som rektorerna efterfrågar, som du skrev om, verkar ju oerhört ogenomtänkt. Klart det handlar om pengar. Som så mycket annat i skolans värld... Att svensklärare undervisar och ger betyg i sva är ju lite det jag menar borde bli ohållbart i o m den nya skollagen som skärper behörighetskraven på lärarna. Det skulle vara intressant att ta del av vad de rektorerna har att säga i denna debatt.

    Såklart förstår även jag att det är praktiskt omöjligt att alla svensklärare helt plötsligt måste vidareutbilda sig för att kunna ha behörighet i sina vanliga klasser men ändå, ska vi ha två ämnen (som vi har idag) så borde det ju bli kontentan.

    Drömlösningen vore självklart att man var två lärare, en sv och en sva, och att man kunde samarbeta. Eller att man helt enkelt utvidgade svenskämnet under utbildningen till att även innehålla sva, på så sätt skulle alla svensklärare ha viss komptetens i sva. Fast egentligen skulle jag vilja att andraspråskutveckling låg som ett block för alla studenter på lärarutbildningarna. För egentligen är vi ju, som bl a Christer skrev, språklärare allihop.

    Men, men... drömmar och utoiper är lätta att få fram, frågan är vad som är realistiskt?

    När det gäller dokumentation så har du helt rätt i att vi måste bli tydligare med att visa hur långt eleverna har nått i sin språkutveckling men även i sin kunskapsutveckling. Jag hoppas att det snart kommer ett material som hjälper oss att kartlägga de nyanlända elevernas kunskaper, det är ett viktigt utvecklingsområde. Och självklart är det viktigt att vi lärare har ett "gemensamt språk" runt detta med språkutveckling men ännu viktigare är det kanske att andra lärare, utan kunskaper om andraspråksutveckling, får upp ögonen på vad det egentligen innebär att lära på sitt andraspråk. Först då kan vi på riktigt börja samarbeta kring dessa elever. För samarbete och ämnesövergripande arbetssätt är nog en stor framgångsfaktor.

    SvaraRadera
  8. Jag håller helt med dig i det här sista att alla lärare behöver ha kunskap om språkutveckling och andrapråksutveckling. Här är okunskapen ibland många skrämmande...och läroboksundervisningen (alltså där läroboken bestämmer "målen" och innehållet) är bara ett tecken på lärares oförmåga, eller totala misstro på sin egen förmåga, att kunna avgöra vad undervisningen ska innehålla.

    SvaraRadera
  9. vi har en diskussion om det här på min skola som bäst och vi är många som tycker att det vore bättre att hålla SVA-eleverna i klassen och individanpassa material och bedömning. Jag ser ju att mina fyra elever som har SVA inte kommer in i klassen fullt ut. Svenskämnet rymmer så mycket. Moral, etik, studieteknik, gruppstärkande både ämnen och aktiviteter. När det gäller behörighet är jag för en kompromissvariant - dvs en en termins påbyggnadskurs i SVA för behöriga svensklärare. En kurs som förslagsvis kan läsas på halv- eller kvartsfart för den som inte vill eller kan ta tjänstledigt.

    SvaraRadera
  10. Helena, hur tänker du dig behörigheten i form av poäng? Hur mycket kan en svensklärare behöva komplettera tror du? Jag tror inte en terminskurs räcker om man ska undervisa äldre elever, det räcker knappt för de allra yngsta.

    Jag tycker också att det är bäst att individanpassa material och bedömning i stället för att lyfta ut SVA-eleverna. Hur resonerar dina kollegor? Tycker de som du eller tvärtom? Hur ser det ut på din skola idag?

    SvaraRadera
  11. "Jag kan inte se hur man som lärare i svenska skolan idag klarar sig utan kunskap om hur andraspråksutveckling går till."

    Jag håller med! Alla lärare borde fortbildas för att bättre kunna möta elever med andra modersmål.

    Om du frågat mig förr, då jag var svenskläraren som satte betyg på andraspråkseleverna, visserligen utifrån rätt kursplan, men ändå. Nu när jag fortbildat mig och har behörighet att undervisa i alla fall tom grundskolan har jag svårt att se hur någon rektor kan tillåta svensklärare att undervisa i svenska som andraspråk, eller hur ämnet kan tillåtas en så styvmoderlig behandling. I och med de nya kursplanerna tycker jag dessutom att kursplanerna i svenska och sva skiljer sig ännu mer från varandra.

    SvaraRadera
  12. En oerhört intressant diskussion, med en mängd kloka påståenden. Vad synd att inte alla politiker är lika kloka!

    Det här reagerar jag dock på:
    "en termins påbyggnadskurs i SVA för behöriga svensklärare"
    Jag läser nu på svenska som andraspråk på B-nivå på lärarlyftet (halvfart samtidigt som jag jobbar som svensk- och engelsklärare). En termin räcker inte!

    Jag tror också att det är viktigt att prata om språkutvecklande arbetssätt - bland alla lärare, inte bara svensklärarna.

    Tack för en bra blogg!

    SvaraRadera
  13. Anna, 30 poäng, dvs en termins heltidsstudier var vad jag hade tänkt mig. Det finns fler som är inne på samma linje som jag, men än så länge har vi särskilda SVA-grupper. Det innebär att de får arbeta på sitt sätt och på sin nivå, men det innebär också att de har färre kontaktytor mot de svenska eleverna. Eftersom det på så vis tar längre tid att få svenskspråkiga kompisar kan SVA paradoxalt nog leda till att de lär sig långsammare.

    I Valdemarsvik där vi hade få nyanlända fick de vanlig svenska direkt - ingen SVA. Eftersom det handlade om svenska kompisar eller inga kompisar gick det snabbt med svenskan. Hade aldrig någon som inte klarade NP i åk 9. Det fanns t.o.m. tämligen nyanlända som fick både VG och MVG. Jag lyfter inte fram det som ett idealsystem, långt därifrån, men något att ta lärdom av. Jag skulle vilja ha snabbkurser som bygger på motivation istället för förkunskaper, där den som vill lära sig svenska i raketfart får hjälp och stöd att göra det.

    SvaraRadera
  14. Anna, jag har gett dig en utmärkelse hos mig!

    SvaraRadera
  15. enligt o, visst är det ganska typiskt att ju mer man läser och lär sig, ju mer komplext blir ett ämne? Jag tycker också att det är oerhört tragiskt att det är så många rektorer som behandlar SVA så styvmoderligt att man inte ens bemödar sig med att ha utbildade lärare.

    annannadesign, välkommen till min blogg! roligt att läsa din kommentar! Visst är det en viktig, och intressant, diskussion? Jag hoppas att vi kan diskutera frågan lite högre framöver så vi når fram till politiker och andra som styr i kommuner t ex. Det finns fortfarande alltför mycket okunskap när det gäller SVA och andraspråksutveckling.

    Även jag håller med om att 30 p i SVA som påbyggnad är för lite. Det är såklart bättre än inget men ändå inte tillräckligt.

    Helena, vi har ju diskuterat detta med motivation förut. Det är ju inte alltför svårt att få motiverade elever att lyckas, desto svårare att motivera de omotiverade till att studera så de lyckas. Jag vet ju också att det finns elever som kan lyckas med hjälp av snabbkurser men egentligen borde det inte behövas. Vi borde kunna ge dem deras raketutbildning inom de verksamheter vi har. Om vi lärare är kompetenta nog.

    Det är hur tufft, och svårt, som helst att individualisera till den grad att man tillgodogöra de flesta eleverna i en klass. Speciellt när eleverna har olika språknivåer i svenska, men det går. Det MÅSTE gå. Det är vårt uppdrag.

    Inte heller jag tror på renodlade "SVA-grupper" i all evighet, som nybörjare det första året ja, sedan måste de ut och integreras med andra svenskspråkiga elever för att utvecklas ultimat. MEN vi lärare måste kunna vara så kompetenta att vi vet var "elevens närmaste utvecklingszon" är så vi kan sätta in rätt resurser vid rätt tillfälle. Vi kan inte "kasta ut" eleverna i vanliga klasser, till vanliga svensklärare, och hoppas på det bästa eller hoppas att elevens motivation räcker hela vägen. Vi måste veta vad vi gör och varför och framförallt vad det har på inverkan på andraspråksutvecklingen. Det vet inte alla, speciellt inte alla svensklärare.

    Förresten, enligt o, när det gäller nya kursplanerna så tycker jag att sv och sva på ett sätt är väldigt lika varandra (när det gäller syfte, centralt innehåll och kunskapskrav men speciellt kunskapskraven som nog kommer att kännas som en rejäl kravnivå-höjning mot tidigare kursplan) men det är klart att det finns en del skillnader också. Kan du exemplifiera vad du tycker är stora skillnader?

    SvaraRadera
  16. Bästa resultatet för andraspråksinlärning får studerande som har tvåspråkiga lärare och som samtidigt får hög kompetens i sitt första språk. Ytterligare ett kriterium är att det första språket måste ha hög social status i det samhälle som den studerande lever och interagerar i. Därför är det helt absurt när personer som påstår att de kräver bättre svenskkunskaper hos "invandrare" samtidigt vill skära ner på modersmålsundervisningen. Det garanterar nämligen betydligt sämre förmåga till andraspråksinlärning.

    SvaraRadera
  17. Om A och ... Intressanta diskussioner. Det är dags att höja sva-ämnets status ordentligt, eftersom det är ett eget ämne i skolan i dag. Sedan kan jag tycka att det är helt i sin ordning att undervisa elever som läser svenska som andraspråk i en egen grupp/klass. Varför ska just sv och sva "klumpas ihop"? Även de lokala pedagogiska planeringarna kommer att ha olika innehåll i sv och sva, vilket talar för två ämnen och därmed för olika grupper/klasser i sv och sva. Eleverna träffar ju sina klasskamrater under dagen i många andra ämnen. Andra går också i väg till ex tyska, spanska
    o s v Låt sva-eleverna få ha kvalificerade lärare med ämneskompetens. Att samarbeta i så många ämnen som möjligt stöttar alla elever i deras språk- och kunskapsutveckling. Får förresten en sv-lärare sätta betyg i sva i framtiden?

    SvaraRadera