Jag var på en nätverksträff i veckan där vi började diskutera svenska som andraspråksämnet och lärares behörigheter. Vi pratade om hur vanligt det är att svensklärare i högstadieskolor har elever i sina klasser som inte har svenska som sitt modersmål och således borde läsa efter kursplanen i svenska som andraspråk i stället men som ändå får undervisning efter, och bedöms utifrån, kursplanen i svenska.
Hur blir det för dessa svensklärares behörighet när nya skollagen träder i kraft och när vi eventuellt får vår lärarlegitimation? Kan man anses vara behörig i att undervisa i ämnet svenska i en klass där kanske hälften av eleverna egentligen borde läsa efter kursplanen i svenska som andraspråk? Jag tycker inte det.
En lite kontroversiell fråga, självklart, men ska vi ha två svenskämnen borde vi någon gång inse att svenska som andraspråk inte är ett stödämne eller ett ämne man läser "ett tag" eller ett ämne man läser tills man kan följa kursplanen i svenska. Elever behöver inte "gå ifrån" för att läsa svenska som andraspråk, man behöver inte heller "parallellägga svenskämnena" för en kompetent och utbildad lärare kan undervisa i svenska och svenska som andraspråk i samma grupp/klass. Det handlar om att alla lärare måste ha kunskap i hur andraspråksutveckling går till och hur man arbetar språkutvecklande. Det handlar om att man som lärare måste vara medveten om att kunskaps- och språkutveckling går hand i hand och det handlar framförallt om bedömning.
Jag kan inte se hur man som lärare i svenska skolan idag klarar sig utan kunskap om hur andraspråksutveckling går till. Visst, det finns många delar av landet där man inte har andraspråkselever, men jag tror ändå majoriteten av alla lärare träffar på andraspråkselever till och från.
När det gäller nyanlända elever finns självklart ett behov av förberedelseklasser och mindre grupper men den viktiga frågan är hur vi löser undervisningen (och bedömningen!) för de elever som kommit en bra bit i sin andraspråksutveckling. Är det rättvist att de ska undervisas i och bedömas efter kursplanen i modersmålssvenska bara för att läraren inte har kompetens i svenska som andraspråk? Kanske hade fler elever lyckats bättre med sin skolgång och sin kunskapsutveckling om de dels fått ämnesundervisning på sitt modersmål (eller utökad studiehandledning), dels fått läsa svenska som andraspråk i stället för svenska? Och kanske hade eleven nått ännu bättre resultat om alla elevens lärare, oavsett ämne, hade kunskap i hur man arbetar språkutvecklande och hur andraspråksutveckling går till.
Så, vad tycker du? Är svensklärare verkligen behöriga att undervisa elever med annat modersmål än svenska?
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om behörighet, lärarlegitimation, bedömning, språkutveckling, svenska som andraspråk, skoldebatt, modersmålsundervisning, kursplaner,
