17 april 2013

Vi kan bli bäst i världen

Kan vi bli bäst i världen på skola? Det tycker Ante Runnquist och att lyssna på honom blir mitt andra pass på SETT-mässan idag.

Vi ska bli bäst genom att göra det vi är bäst på. Inte på att göra det andra är bäst på. Men vad är vi bäst på? Vilka är utmärkande svenska drag? Vi är lojala, individuella, kreativa. Vi är inte rädda för auktoriteter. Vi har en trygg skolkultur.

Om man tittar på vad skolforskningen säger om vad som kännetecknar en riktigt bra skola där eleverna kan utveckla sitt lärande maximalt, har svensk skola ett bra kapital att arbeta med:

Vi börjar inte på noll, vi har kommit en bra bit på väg och därifrån kan vi kan fortsätta utvecklas.

Ante Runnquist pratar om The big five, ett otroligt bra sätt att synliggöra förmågorna i ämnena. Men kapitel 1 och 2 i Lgr 11 då, frågar sig Ante. The big five är inte allt. Det är en del. Vi måste bli bättre på "både och" i skoldebatten i stället för "antingen eller".

Hur ska skolan bli relevant? Så länge vi har ett relevans-gap så kommer inte eleverna att lyckas lika bra.

Det skolan och lärarna tycker är viktigt och det eleverna tycker är viktigt måste närma sig varandra. Ante Runnquist pratar om det formativa kretsloppet som han tror kan vara "vår grej". Ett formativt arbetssätt, demokratiska arbetsformer, ett innehåll med en yta och ett djup. Som exempel skulle yta kunna vara vad en artikel handlar om. Djupet kan då betyda är hur artikeln är strukturerad. En undervisning som inte tränar eleverna i förmågor är en undervisning som ligger på ytan.



Det pedagogiska innehållet blir en förnybar energikälla där elever och lärare bidrar och utvecklar tillsammans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar