Jag har läst Gravity Goldbergs bok och ska i detta inlägg dela med mig av några tankar som boken väckte. Det är inte en regelrätt recension utan mera spridda reflektioner som förhoppningsvis kan leda till att någon blir tillräckligt nyfiken för att diskutera detta mer med mig vid tillfälle.
Jag kan tänka mig att den som är insatt i Teachers College Reading and Writing Project (TCRWP) känner igen mycket av det som Gravity Goldberg skriver om i boken med tanke på att hon varit en del av detta projekt. Jag tilltalas mycket av den struktur, tydlighet och förutsägbarhet som genomlyser arbetssättet hon beskriver. Jag tilltalas även av att Gravity Goldberg hela tiden flyttar fokus från elevernas brister till att ta reda på vad eleverna redan kan, samt bekräfta och synliggöra detta, för att sedan bygga vidare på detta bidrar till ett perspektivskifte som innebär att vi flyttar ansvaret från den enskilda eleven till undervisningen.
Jag tror att många av oss har mycket att lära av den systematik som Gravity Goldberg exemplifierar gällande dokumentation av elevernas lärprocess (ej att blanda ihop med bedömning i form av skriftliga omdömen eller betyg) samt organisation och planering av undervisning. Jag har funderat en hel del på det här med pedagogisk dokumentation (som för mig är dokumentation som ligger till grund för min planering - för att planera och genomföra undervisning måste jag ju veta vad eleverna redan kan) och efter att ha läst Gravity Goldbergs bok har jag fått en del nya tankar kring detta och hur man kan dokumentera i stunden på ett systematiskt sätt bara man vet vad man ska titta efter och varför. Boken gav även insikter kring vikten av att avgränsa, att fokusera på en roll i taget och att veta varför man gör och säger som man gör. Gravity Goldberg bryter ner allt som går för att kunna synliggöra olika steg i undervisningsprocessen, checklistor och visuellt stöd är inte enbart något som är viktigt i undervisningen utan är lika viktigt i hennes bok för att vi läsare ska kunna förstå hennes syfte och tankar bakom arbetssättet.
Jag har inte riktigt tänkt på undervisningen utifrån de fyra roller som Gravity Goldberg nämner, därför var det lärorikt att stanna upp och försöka fundera över vad de skulle kunna innebära för mig och min undervisning. Jag tror inte att jag är ensam om att ha lite för bråttom ibland och därför var det nyttigt att få konkreta exempel på vad man bör, och vad man inte bör, göra i de olika rollerna. Ett konkret exempel är detta med frågor som fyller olika funktion i de olika rollerna. Har man rollen som förebild är det inte läge att ställa frågor till eleverna som syftar till att de ska gissa vad läraren tänker. Gravity Goldberg gör en liknelse mellan ett matlagningsprogram på tv och läsundervisning där tv-kocken aldrig skulle ställa frågan "Vilken temperatur ska jag nu sätta ugnen på?" eftersom tittarna inte skulle ha ett behov av att titta på programmet om de redan visste det. Därför menar Goldberg att vi lärare när vi intar rollen att vara förebild just ska vara som tv-kocken. Vi ska visa hur vi lagar mat samtidigt som vi berättar hur, vad och varför vi gör som vi gör. Hon menar att traditionell läsundervisning mer varit som ett recept i en kokbok, där står det vad man behöver och hur man ska göra men att det inte är speciellt enkelt att veta vad "vispa kraftigt" eller hur något som är "karamelliserat" ser ut. Att modella undervisning, och att vara en förebild, innebär därför att vi lärare behöver förklara, demonstrera och beskriva. Inte bara säga vad eleverna ska göra utan även visa hur. Detta är nog ingen nyhet för oss men ändå är det inte helt enkelt att genomföra i praktiken. Även om en del av det Gravity Goldberg beskriver inte riktigt passar in i mitt sätt att undervisa så är det ändå nyttigt att se på undervisningens små, små beståndsdelar för att sedan kunna sätta ihop det på ett sätt som passar mig och min undervisning.
Gravity Goldberg lyfter fram "grit" och "mindset" som viktiga aspekter för att eleverna ska utvecklas till självständiga läsare samt exemplifierar hur vi i undervisningen kan låta eleverna öva på detta. Ett sätt som detta tydliggörs i boken är att Goldberg medvetet väljer att lyfta fram och synliggöra svårigheter i stället för den mer vanliga omskrivningen "utmaningar". Hon uppmanar oss att granska svårigheterna med uppmärksamma ögon och menar att det är lika viktigt för lärare som för elever att se på "problem som en gåva". Framförallt eftersom vi, enligt Goldberg, lider av en epidemi som kallas hjälpsamhet där vi väldigt sällan låter våra barn (elever) kämpa. Egenansvar är viktigt och det är viktigt att eleverna tar eget ansvar som gör det möjligt för dem att ta risker, kämpa och fortsätta att utveckla sitt driv och sin ihärdighet. Men lika viktigt är det att vi i undervisningen erbjuder rätt grad och form av stöttning för att kraven inte ska bli för höga eller för att inte beröva eleverna deras chanser till kamp. Här menar Gravity Goldberg att det är avgörande att lärare är medvetna om hur vi kan planera och genomföra undervisningen för att utveckla elevernas egenansvar. Inte helt enkelt. framförallt inte när man har en elevgrupp där spridningen är enorm i språk- och kunskapsutveckling.
Hur omsätta detta till undervisning av nyanlända elever?
En genomgående tanke jag får när jag läser böcker som Gravity Goldbergs bok är att det är så oerhört mycket enklare att undervisa elever som man delar gemensamt språk med. Så mycket av det hon beskriver och exemplifierar bygger på verbal interaktion där man med hjälp av språket både samtalar och skriver om texters betydelse och innehåll samt samtalar om hur man som läsare gör för att skapa betydelse. Hur gör man detta när man undervisar nyanlända elever? är en fråga som var ständigt närvarande genom hela läsningen av boken. Jag vet såklart att strukturerad läsundervisning gynnar nyanlända elever, och mycket av det som Goldberg skriver går att omsätta i undervisning av nyanlända elever, men det är just detta med reflektion och att få ett gemensamt metaspråk som blir det stora utmaningen. Visst, eleverna kan få reflektera och interagera på andra språk än på svenska men det är ändå svårt att som lärare modella och visa hur man tänker, beskriva inre bilder, sätta ord på känslor etc när man inte delar språk med eleverna. Att ta hjälp av bilder, visuellt stöd och översättningsverktyg är viktiga verktyg men jag tycker ändå att det är svårt att få till den kognitiva nivå som krävs för att få eleverna att verkligen tänka till och reflektera över både innehåll, språk och deras egen läsprocess. Har du exempel eller intressanta frågeställningar att dela med dig av vill jag gärna ta del av dessa. Jag vill, och behöver, lära mer om strukturerad läsundervisning för nyanlända elever.
I Göteborgs stad har man haft skolutvecklingsprojekt utifrån TCRWP och på den nystartade sajten Pedagog Göteborg finns ett inlägg och en inspirerande film från Landamöreskolan som exemplifierar hur strukturerad läsundervisning kan gå till i en årskurs 2. I den klassen går många barn med annat modersmål än svenska och läraren Anna Månsson Nylund berättar att arbetssättet är väldigt viktigt för just denna elevgrupp men att alla elever gynnas. Det tror jag verkligen på och jag ser fram emot att få försöka omsätta detta i praktiken i höst när jag återigen ska få undervisa nyanlända elever.
Ps. För den som är nyfiken på hur Gravity Goldberg gör i praktiken finns det tolv olika filmer att ta del av där hon modellar de olika rollerna enskilt, i mindre grupper och i helklass.
