22 december 2010

Beslutet är fattat... betyg i år 6

Nu vet vi med säkerhet att det blir betyg från år 6.

Jag är kluven. Jag vet inte vad jag tycker och varför.

Men en sak vet jag. Det är massor av lärare ute i landet som kommer sätta sina allra första betyg hösten 2012. Jag är en av dem.

Hur ska vi lära oss det? Genom att läsa? Genom gruppdiskussioner? Genom askultationer? Eller ska vi köra lite gammalt hederligt trial and error?

För mig känns det oöverstigligt att sätta betyg. Jag vet inte varför. Bedömning är bedömning och betyg är ju (snart i alla fall) bara en bokstav. Men ändå. Betyg är stort.

Jag ser fram emot att få börja jobba med Lgr11. Jag vill lära mig mer. Jag vill gå ner på djupet och grotta in mig i läroplanen och kursplanerna. Och jag ska göra allt för att jag hösten 2012 ska kunna sätta rättvisa betyg.

Jag ska sätta betyg. För första gången.

Jag är nervös redan nu.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

2 kommentarer:

  1. Gillar det inte, men så gillar jag inte betyg som bedömningsinstrument heller.

    Lyssnade på betygsdiskussion mellan en skolforskare och en kd-politiker. Forskaren menade att ingen forskning visar att betyg tidigt skulle öka resultaten, medan kd-politikern kontrade med "det tycker jag". Skönt att de som vet mest får bestämma genom att tycka och tro.

    SvaraRadera
  2. Det är väldigt svårt att säga om betyg från åk 6 är bra eller dåligt. Det är väl egentligen både bra och dåligt: bra att man kan ha ett sätt att kommunicera elevernas kunskapskvaliteter och förmågor mellan lärare, dåligt om det förstör elevernas självkänsla. Bra, om det kan användas som underlag för analys och utvärdering av lärarnas undervisning, dåligt om det förväxlas med en bedömning av eleven som person. Bra om det blir ett sätt att synliggöra olika nivåer av förståelse inom ett ämne, dåligt om det används som nån sorts behavioristiska guldstjärnor för att eleven "ansträngt sig".

    Etcetera, etcetera... Men som sagt nu är betygen här i åk 6 och det är viktigt att ha ett öga på både fördelarna och riskerna. Fördelarna tror jag kan bli påtagliga om lärare får tillfällen till gemensamma betygssättningskonferenser. Det skulle öka likvärdigheten och det professionella språket. Risken (och den är förstås som vanligt överhängande i skolans värld), är att varje lärare sitter på sin kammare och sätter betyg och att de inte blir mer än en stämpel på eleven och i värsta fall grund för agg mot läraren.

    SvaraRadera