Det pratas ganska ofta om individualisering i den svenska skolan och jag tycker att det är oerhört viktigt att alla elever får möjlighet att utveckla sina kunskaper på just den nivå de befinner sig.
Barn kommer inte till skolan som oskrivna blad, alla har kunskaper och erfarenheter att bygga vidare på och ett är en stor utmaning för oss lärare. Att individualisera undervisningen är inte lätt även man arbetar med åldershomogena grupper men när man, som jag, har elever med helt olika skolbakgrunder och i olika åldrar och med olika modersmål så är det snudd på omöjligt. Men inte riktigt. Det går att individualisera.
Att 12-årige Ahmed från en by i Somalia, en pojke som varken kan läsa eller skriva och inte har någon erfarenhet av skola över huvudtaget, inte kan tillgodogöra sig samma typ av undervisning som 9-årige Andrzej från Polen, som har en gedigen skolbakgrund för sin ålder, är rätt självklart. Mindre självklart är hur vi gör för att individualisera.
