08 maj 2012

Regeringen lyfter viktiga frågor för att fler elever ska nå skolframgång

Den som följt min blogg sedan jag började blogga vet att det finns en fråga som fick mig att börja blogga från första början. Nämligen den om att jämföra skolresultat och hur orättvis en sådan jämförelse ofta kan vara.

Jag har länge sagt att det mest rättvisa vore att helt enkelt räkna bort prov- och betygsresultaten för sent anlända elever och i ett inlägg om nyanlända och betyg länkar jag till en debattartikel i SvD skriven av Dan Gaversjö där han tar upp samma fråga. Att det är ett systemfel bakom betygsstatistiken. Det är inte ofta man lyfter dessa viktiga frågor men nu verkar det bli ändring på detta. Idag meddelade regeringen att Skolverket ska få i uppdrag att redovisa prov- och betygsstatistik där resultat från elever som gått fyra år eller mindre i svensk skola ska exkluderas. Äntligen, kan jag tycka. Varför tog det så många år att genomföra något så, i mina ögon, enkelt?

När jag häromdagen fick höra att regeringen kallade till presskonferens om ett reformpaket mot segregation i skolan blev jag väldigt nyfiken. Jag vågade inte bli hoppfull men redan under presskonferensens första minutrar började jag förstå att regeringen faktiskt börjar inse hur det ligger till. "Vi lyckas helt enkelt för dåligt med utlandsfödda elever", säger Erik Ullenhag när han visar upp en graf där man synliggör denna elevgrupps sjunkande resultat. "Vi har ungefär 70 000 elever i den svenska skolan som är födda utomlands, vilket motsvarar 1o % av eleverna i skolan. Endast 63 % av dem nådde gymnasiebehörighet 2010."

Erik Ullenhag säger att "vi behöver grunna noga på hur vi möter nyanlända elever i skolan" och Jan Björklund fortsätter med att tydliggöra att "den svenska skolan och den svenska läroplanen är i grunden uppbyggd på att de som går i svensk skola går i nio år i grundskolan, man går från början till slut. Dessutom bygger den på att man har svenska som sitt modersmål."

Detta är självklarheter men det är långt ifrån självklart för alla oss som undervisar elever som har ett annat modersmål och/eller är födda i ett annat land än Sverige. Vi funderar ofta över om det alltid är så att eleverna ska anpassa sig till styrdokumenten och den svenska skolan eller om det kanske kan vara så att styrdokumenten och skolan också behöver anpassas utifrån de elever man har. Den svenska skolan är inte anpassad till nyanlända eller sent anlända elever och Jan Björklund menar att den stora förändring som skett de senaste 10-15 åren handlar om att invandrare förut hade "hyfsad utbildningsbakgrund" vilket inte längre är fallet och "den förändring vi nu ser i invandringens karaktär utmanar det svenska skolsystemet och det är därför vi ser de resultat som redovisas i olika rapporter".

När regeringen säger att vi måste vidta åtgärder för att dessa elever ska få en chans att nå skolframgång blir jag hoppfull. Det behövs en rejäl utredning av hur svenska som andraspråksundervisningen organiseras och fungerar. Det behövs en utredning som en gång för alla tar ställning i frågan om svenska som andraspråk ska vara ett eget ämne likställt med svenska eller om det ska vara ett ämne för nybörjare i svenska språket. Det behövs en rejäl utredning som talar om för oss hur organisationen av undervisning för nyanlända fungerar allra bäst. Att utreda behörighetsfrågan för lärare i svenska som andraspråk är även det väldigt viktigt. Ni som följer min blogg vet hur jag blivit "obehörig" trots att jag borde vara tillräckligt behörig.

Jag blir hoppfull när Jan Björklund säger att de sent anlända eleverna behöver mer undervisningstid, många gånger har dessa elever anpassad skolgång med mindre undervisningstid än andra och det är kontraproduktivt. Om förlängd skolplikt till 18 år för nyanlända elever är ett bra sätt att ge fler elever chans att nå skolframgång kan jag inte uttala mig om men tycker det är bra att saken utreds. Dessutom kan jag tänka mig att en förlängd grundskola för nyanlända elever kan avlasta för språkintroduktion i gymnasieskolan.

Jag blir också hoppfull när Nyamko Sabuni talar om vikten av ett bra och tydligt kartläggningsmaterial för att ta reda på vilka kunskaper de nyanlända eleverna har med sig när de börjar i den svenska skolan. Vi som har erfarenhet av kartläggningsmaterial vet att ett bra och tydligt kartläggningsmaterial tar oerhört lång tid att ta fram och utföra. Dessutom kräver det för det mesta en väldigt kompetent modersmålslärare som har tid och resurser att samarbeta med läraren för att genomföra denna kartläggning. För varje elev. Detta undrar jag om Nyamko Sabuni är insatt i. Finns denna tid? Finns dessa resurser? Ska regeringen se till att dessa resurser ges?

Jag kan ställa mig något frågande till att nyanlända elever som bedöms vara på en betydligt lägre nivå än sin åldersgrupp ska placeras i de lägre årskurserna, vilket Nyamko Sabuni pratar om i presskonferensen. Jag kan tänka mig att det finns en mängd sociala aspekter på detta som jag hoppas att utredaren kommer ta hänsyn till. Så länge vi har en svensk skola där eleverna placeras i en årskurs utifrån ålder kommer det vara svårt att placera betydligt äldre elever i lägre årskurser.

Nyamko Sabuni säger också att vi behöver ett "LUS-system" för att kunna mäta elevernas kunskapsutveckling i svenska. LUS står för läsutvecklingsschema och är ett verktyg för att kartlägga och följa upp elevers läsutveckling. Jag ställer mig lite frågande till Nyamko Sabunis uttalande om LUS, mig veterligen är det inget som jämförs på nationell nivå, men jag välkomnar ett system för att mäta och kartlägga nyanlända elevers kunskapsutveckling i svenska språket. De diagnos- och bedömningsmaterial vi har, t ex Nya språket lyfter eller bedömningsanvisningar till nationella proven i svenska som andraspråk är inte anpassade till nyanlända elever. Det är inte heller kursplanen i svenska som andraspråk. Jag har tidigare skrivit om Europeisk språkportfolio som jag använder som kartläggningsmaterial när eleverna befinner sig på nybörjarstadiet i svenska språket. Jag vet att många lärare brottas med dessa frågor, Linda O skriver bland annat om detta i inlägget "Vägen till ett språk är lång" och jag ser verkligen fram emot ett system som underlättar både för eleverna och för oss lärare.

Att Skolverket får i uppdrag att se till att sprida kunskap om språkutveckling i förskolan ser jag som väldigt positivt och jag vet att det är en efterlängtad reform och något som kommer gynna barnen när de sedan börjar skolan. Förskolans roll att språksocialisera barnen in i skolspråket är oerhört viktig för framtida skolframgång.

Att Nyamko Sabuni säger "svenska 2" i presskonferensen och att Jan Björklund säger "specialundervisning" när han pratar om undervisning för nyanlända väljer jag att bortse från idag. Men jag har stor lust att maila över mitt inlägg Svenska 2 ska i graven gå till dem båda. Så kanske de väljer att formulera sig annorlunda nästa gång.

Det händer mycket inom vårt ämnesområde nu och om ni vill hålla er uppdaterade tycker jag att ni ska hålla koll på Nationellt centrum för svenska som andraspråk som ni även kan följa på facebook och twitter.


10 kommentarer:

  1. Bra inlägg Anna! Såg inte presskonferensen, men det måste man väl kunna göra i efterhand. Att svenska som andraspråk är ett ämne för nybörjare och för dem som är dåliga på svenska verkar vara något som sitter så djupt rotat att det inte går att förändra synsättet. Vet inte hur ofta jag får höra att de elever som har ett bra språk (läs: pratar med ytflyt) borde få lov att ha "vanlig" svenska (läs: riktig svenska). Lösningen är inte att nedvärdera ämnet, utan att inse att det behövs speciell kompetens för att undervisa elever som varit kort tid i Sverige.

    Tack för länk förresten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Linda! Du hittar länk till webbsändningen i NC-inlägget jag länkar till i slutet.

      Radera
  2. Jättebra inlägg! Håller med i dina tveksamheter!
    Pratade i förra veckan med några här i Malmö som håller på med just nyanlända. Bl.a. ska här startas en mottagningsskola för nyanlända i högstadieåldern. Ett projekt som kritiserats en del. Ska bli intressant att följa hur det blir. Skulle vara kul att träffas någon gång och prata bl.a. om nyanlända!
    Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag skulle mer än gärna träffas och diskutera dessa frågor. Jag är väldigt nyfiken på allt arbete som pågår i Malmö när det gäller detta och mycket mer!

      Radera
  3. Anna! Angående din behörighet i SVA åk 4-6 så hoppas jag att du fått veta att regeringen i december 2011 ändrade behörighetsförordningen så att det numera går att komplettera även i SVA. Det krävs 30 hp (20 gamla poäng). Detta framgår nu också av Skolverkets hemsida.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Jag har inte fått reda på detta, tack för att du upplyste mig om det!

      Radera
  4. Jag tycker också som du att det verkar hoppfullt att regeringen börjat inse att det inte är rimligt att bedöma alla elever som om de hade haft lika lång skolgång i Sverige, trots att vi vet att vissa kommit samma år, eller bara några år tidigare och kanske helt saknar skolbakgrund, eller har en skolbakgrund som väsentligen skiljer sig från den de svenskfödda eleverna har med sig.

    Kartläggningen av språket genom Europeisk språkportfolio är nog det bästa som finns att tillgå i dagsläget, men själv tycker jag att den är lite svåröverskådlig med alla olika typer av dokument. Jag önskar att det fanns någon form av kursplan för nyanlända istället, med olika stationer för att på något sätt kunna bedöma den språkliga nivån. Om det fanns något slags slutmål, eller kompetensnivå som kunde sätta ribban för när man kunde följa den "vanliga" undervisningen i svenska så tror jag att det vore bra. Såväl för eleverna som lärarna. Och ja, jag vet att det är en annan sak att ha svenska som sitt andraspråk, men jag tycker att det är på tiden att svenskämnet blir ett ämne som även kan ta hänsyn till detta faktum.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller verkligen med dig Anna-Karin och min förhoppning är att vi kommer få se någon form av förtydligande och någon form av "kursplan" och dokumentation/diagnos/kartläggningsmaterial för just de som är allra nyast i svenska språket.

      Radera
  5. Jag hoppades att det skulle bli mer likvärdigt när IVIK slopades och chansen fanns att göra något så IM-Språk skulle få tydliga ramar och "planer". Ack vad jag bedrog mig! I min kommun har de varit modiga nog att sätta en gräns på 1 år, dvs kommer en nyanländ i november får han gå i exakt ett år. Sen är det slut på tiden och praktik väntar. Dörren till gymnasiet är tvärstängd. Flyttar man till grannkommunen kan man dock gå fler år...
    Jag är också helt övertygad att det är inställningen till ämnet som ställer till det, både från skolledarhåll och från eleverna själva. Det är inte så svårt att veta vad eleverna väljer om de får välja med att läsa svenska2 (!) i en skrubb med andra från andra årskurser/skolor, eller att sitta kvar på vanlig (!) svenska med sin klasskamrater och inte förstå. En tonåring är en tonåring. Man sticker ut tillräckligt ändå.
    Använder också Europeisk språkportfolio men saknar för de allra nyaste i Sverige. Efterlyser också ett kartläggningsmaterial som är lättarbetat. För när ska man hinna? Särskilt om eleven bara har ett år på sig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är många som har en ettårsregel, vilket jag tycker är riktigt konstigt. De elever jag har behöver nästan alltid mer än ett år innan de är redo för att gå vidare. Mycket beroende på hur deras sociala situation ser ut. Vårt IM-språk är litet och vi söker hela tiden nya sätt att integrera eleverna, främst med andra IM-elever, men också med andra gymnasieelever. Först ämnen som idrott, bild, musik, men sedan kanske också matematik eller engelska. Vi erbjuder också so- och no-kurser som några av mina elever som varit har ett tag kan följa. Inte alltid det lättaste. Svenska som andraspråk behöver de definitivt mer än ett år om de ska ha någon som helst chans att bli en del av samhället. Pratik kan kanske vara bra för vissa, men långt ifrån alla.

      Radera