06 april 2011

Är svensklärare kompetenta nog?

Ända sedan lärarlegitimationen började planeras har jag oroat mig för hur det ska bli med mitt hjärteämne, svenska som andraspråk. Ämnet utan status. Ämnet som aldrig verkar bli av med stödämnes-stämpeln. Med enkel matematik kan man räkna ut att andelen elever som behöver undervisning i svenska som andraspråk är bra mycket större än andelen behöriga svenska som andraspråkslärare. I Sverige idag är det drygt 20% av alla barn och ungdomar som har en flerspråkig bakgrund. Hur många av dem som läser, eller borde läsa, efter kursplanen i svenska som andraspråk vet jag inte, men jag vet att alltför många elever går miste om möjligheter att få utveckla sitt svenska språk och sina kunskaper på grund av att lärare inte har kompetens i hur elever lär i och på sitt andraspråk.

Jag har haft mina farhågor i hur behörighetskraven skulle komma att se ut. Jag misstänkte att man skulle "se mellan fingrarna" när det gällde just svenska som andraspråkslärarna. För vi räcker inte till. Vi är inte tillräckligt många. Det hade blivit en omöjlighet, i praktiken, att hitta så många behöriga svenska som andraspråkslärare som svenska skolan behöver. Precis som det kan vara en omöjlighet att hitta behöriga modersmålslärare i många av våra flerspråkiga elevers modersmål.

Men ändå. Jag tycker inte det är ok att man som svensklärare i år 1-3 per automatik är behörig i svenska som andraspråk. Vad signalerar samhället till skolan och lärarna nu? "Äsch, svenska som andraspråk är inte så viktigt när barnen är små, det kan svensklärarna fixa ändå!"

Får man vara lite fräck och be beslutsfattare läsa in sig på Skolinspektionens rapport om bristande språk- och kunskapsutveckling i förskolor och skolor och kanske även läsa igenom den alarmerande rapporten från Rosengård? Det finns en uppenbar anledning till dessa alarmerande resultat och att strunta i behörighet för svenska som andraspråklärare i år 1-3 bidrar inte i rätt riktning.

Eftersom jag är övertygad om att ämnet är viktigt och att arbets- och synsättet man har när man arbetar språk- och kunskapsutvecklande är något som verkligen fungerar så hoppas jag innerligt att jag tolkar förordningen fel. Hur tolkar ni den?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

9 kommentarer:

  1. Att bedöma andraspråksutveckling är en komplicerad process har jag förstått vartefter jag (förtvivlat) försöker läsa in mig på de olika stadier som andraspråksinlärare genomgår.

    Det kanske är de praktiska omständigheternas tyranni som avgjort i behörighetsfrågan, men man efterlyser en nationell handlingsplan för hur vi höjer vår kompetens i utveckling och bedömning i SVA.

    Jag tror att det skulle vara en gigantisk samhällsekonomisk vinst att genom att mötas i språket kunna tillvarata all denna kompetens från hela världen som fullkomligt väller in (oj, låter som sverigedemokratjargong, fast positivt laddad :) ) Tyvärr osynliggörs denna kompetens nu av språkförbistring, vilket tar sig destruktiva uttryck.

    SvaraRadera
  2. Björn, jag tror din, och min, analys är helt korrekt fast din formulering var snyggare: "de praktiska omständigheternas tyranni"

    Den kommande fokuseringen på språket i Lgr11 är viktig och välkommen men en markering i behörighetskraven hade skickat annan signal. Att kompetensen är nödvändig. Nu vet vi ju inte ens hur, eller inte ens om, skolorna (dvs lärare och rektorer) i landet kommer att läsa "Greppa språket" och försöka utveckla sin kompetens inom andraspråksutveckling.

    Du skriver i ditt sista stycke att elevernas kunskaper osynliggörs och det stämmer mycket väl men det finns en aspekt till som är ännu värre och det är det att eleverna "fördummas" pga att de inte behärskar språket. Eller som Morrica skriver i Språk är makt

    SvaraRadera
  3. Per Olsson, tack! Och du är välkommen att låna mina ord och argument i vilken skolpolitisk debatt som helst! :)

    SvaraRadera
  4. Det får nog bli ett inlägg från mig också i ämnet. Blir en aningens upprörd och lite trött.

    SvaraRadera
  5. Anna: Ja du har rätt i att kompetensen inte bara "osynliggörs", utan också förtvinar när man inte hittar de språkliga uttrycksformerna för denna kompetens.

    SvaraRadera
  6. Jag tycker det är uppenbart att det är matematik, naturorienterade ämnen, engelska och svenska som förstaspråk som räknas. Jag håller helt med dej om att svenska som andraspråk är extremt viktigt, men även andra möjligheter för de eleverna (och svenskspråkiga elever också förstås) att uttrycka sej tas bort, när de estetiska kunskapsområdenas plats - som redan var minimal - minskar i skolan. Lärare i estetiska ämnen får ingen legitimation. För de kategorier som kan få legitimation (t.ex. anställda på gymnasiet) anses det inte nödvändigt. Precis som när det gäller SVA och modersmål skyller man på att det inte finns tillräckligt många estetlärare, så att det vore omöjligt att kräva legitimation/behörighet, men var finns då satsningarna? Om det faktiskt var det det handlade om skulle vi väl få veta att "det blir dispens för de här lärarkategorierna TILL OCH MED DET HÄR DATUMET, då vi räknar med att vi har hunnit utbilda si och så många SVA-lärare/danslärare/modersmålslärare. Vi har valt att avsätta si och så många miljarder i statsbudgeten för det." Eller?

    SvaraRadera
  7. Emelie, jag snabbläste om de estetiska ämnena igår och jag trodde att jag hade tolkat det fel men om det är så som du skriver så hade jag ju (tyvärr) tolkat rätt...

    Du har helt rätt i att en dispens skulle vara en signal om att det är ok nu men inte i framtiden, men något sådant har jag inte ens hörts diskuteras. Tragiskt.

    SvaraRadera
  8. När det gäller gymnasieundervisningen skärps ju behörighetskraven i SVA. Man behöver för att bli legitimerad ha 90 hp SVA. På min arbetsplats är det få som har det. Många kompletterar nu med de sista kurserna i SVA för att få behörigheten. Skolverket är i sin frågelåda också mycket tydliga med att det inte räcker med att vara "vanlig" svensklärare för att undervisa på gymnasienivå. Det är lite märkligt att man då minskar på kraven på lägre stadier och höjer dem på högre stadier...

    Jag undervisar själv i SVA bland vuxna i såväl grundskolekurserna som gymnasiekurserna. Det är STOR skillnad från "vanlig" svenskundervisning. Min erfarenhet av skolorna i Malmö är att man strävar efter behöriga lärare i SVA, många fortbildar sig osv.

    SvaraRadera